Oh well. JAG är ju här om inte annat, det får duga så länge. Den här månaden är det 5 år sedan jag började blogga och det är helt klart dags för en så kallad update. Det finns säkert ett trendigt bloggosfäriskt ord för det men jag är steget efter som vanligt. När det gäller sociala medier är jag som en sån där farmor som skriver arga insändare om att hon rent generellt VILL HA STÖRRE KNAPPAR här i livet. Jag kom liksom hit och inte längre. Men det är bra nog tycker jag!
Så vad har hänt sedan sist, som kan vara relevant för er att veta? Okej, utan inbördes ordning:
Jag har fått mer jobb, blivit mindre social, längtat mer efter att bjuda hem folk, orkat bjuda hem folk mindre, dragit upp mitt lilla strutshuvud åtminstone halvvägs ur sanden och kraftigt skurit ner på köp och inmundigande av ledsna grisar, kycklingar och kor, hållit vikten (minus femton sedan två år snart), fått diagnosen IBS, och nästan startat ett nytt företag som inte innefattade matlagning. Men jag kom fram till att jag gillar matlagning för mycket.
Att laga mat är roligt igen, kanske roligare än någonsin. Och god mat är viktigare. Samtidigt som jag handlar mycket eko och försöker laga så bra mat jag kan till barnen håller jag fast vid att det måste få gå fort ibland och vara enkelt nästan jämt (min lathet är precis lika överskuggande som alltid). Det kan inte vara från grunden varje gång. Det kan inte vara eko alltid heller. Det är slentrianvanorna vi sett över - den rökta skinkan till varenda vareviga frukost, mjölken, fulkycklingen - allt det där som är lätt att ta bort eller byta ut och som man inte saknar när det är borta eller som man uppskattar desto mer om man får bara någon gång ibland. Så det känns bra. Det är med maten som med vikten - man får köra Kompensationsmodellen (trademark Pytte?). Man lever så bra och hälsosamt och hänsynsfullt och miljövänligt man kan för att kunna göra de där avstegen när man verkligen vill eller måste. Då är det en livsstil for life. Och genvägar är okej. Genvägar är inte dåliga. Men man kan välja de schysstare genvägarna.
Vi får nu en jättelåda med ekologisk frukt och grönt hem till dörren varje torsdag och det blir därför väldigt många luncher och middagar som på bilden. Några överblivna kalla potatisar som wokas med skivad blomkål, lite spenat, grönkål, rosésallad, vitlök och sambal oelek. En liten gräddskvätt i och smulad fetaost ovanpå. Och nej, mina barn, 4 och 2 år gamla nu, äter inte det här. De får rätt ofta frysta köttbullar, eftersom de älskar dem. Men de är åtminstone (nästan alltid) ekologiska.
Inlägg
