Jaha, snacka om att jag var ambitiös igår. Blev plötsligt så sugen på spaghetti med krabba, lime och koriander och satte mig och pillade krabbkött i hundra år, kokade buljong på skalen i hundra år, lagade mat i hundra år. Min efterlängtade pasta berikades med en sås på schalottenlök, vitlök, buljongen, en skvätt grädde, chili, lite pressad lime, en skvätt vodka och drivor med det noggrant utpillade krabbköttet. Låter det inte fantastiskt gott?Det var det inte. Varenda gång jag äter krabba - vilket inte är jätteofta - kommer jag ihåg att jag ju inte tycker om det lilla livet. Jag älskar skaldjur men krabba är alltid en besvikelse; rund och trind och lockande ligger den där med sin välmatade kropp och bara väntar på att bändas upp, flirtandes med allt sitt smör, sin rom och sitt vita kött. Falsk marknadsföring, menar jag. Krabba smakar för murrigt, för mustigt, för mycket. Krabba som jag föreställer mig den varje gång det gått tillräckligt lång tid för att mina smaklökar ska ha glömt vad de egentligen tycker är helt enkelt en ouppnåelig fantasi.
Det är för sorgligt, helt enkelt. Sorgligt, sorgligt, sorgligt.
Inlägg
4 kommentarer:
Ha ha ha! Och sorgligast av allt; rätten tog dig 300 år att laga.
Fina, roliga Pytte! Ikväll blir det säkert nåt smarrigare!
Gulliga Lillan, du är ju för rar...
jag såg ett brittiskt matlagningsprogram för en tid sen där de separerade det vita krabbköttet från det bruna, för att sedan använda det bruna för att "reda av" såsen. mycket intressant tyckte jag, och det hela såg fantastiskt gott ut. bladpersilja hade de också i. och tomat.
tråkigt att din sås blev misslyckad.
Lizzy - Jag vill absolut inte kalla min sås misslyckad; för en krabbälskare kan jag garantera att den blev en riktig höjdare. Det visade sig bara - återigen - att jag absolut inte älskar krabba. Tyvärr.
Skicka en kommentar