Vardagsvegohjälte!

Foto: Linda Prieditis

Gårdagens lax i all ära men vi kan ju liksom inte stå och lägga in saker hela dagarna. Ibland måste det gå snabbt. I Icakuriren har jag med jämna mellanrum äran att bjuda på fyra vardagsrätter - det har jag nog redan berättat - och där får rätterna innehålla max 10 ingredienser och inte ta längre än en halvtimme att laga. Bra va? Här är ett smakprov som jag är lite sugen på nu när klockan är nästan lunch. Krämigt och vego, snabbt, enkelt och gott!

Krämig bulgur med sötpotatis, svamp, timjan och parmesan

4 portioner

Tid 20 minuter

4 portioner bulgur

1,5 msk grönsaksfond eller 1 buljongtärning

250 g sötpotatis

300 g skogschampinjoner

2 msk olivolja

2 dl crème fraiche

3 dl fint riven parmesan

Några kvistar timjan, gärna citron

Koka bulguren enligt anvisningarna på förpackningen, med fond eller en buljongtärning i vattnet. Skala sötpotatisen och skär den i små fina tärningar, ca 0,5 cm. Ansa och dela svampen. Fräs sötpotatis och svamp i olivoljan tills potatisen är mjuk och allt fått fint färg. Häll i 1 dl vatten, crème fraiche, parmesan och repad timjan. Smaka av med salt och peppar. Koka upp och vänd ned bulguren. Toppa med lite extra parmesan och timjan vid servering.

Kompensationsmetoden: man kan inte BARA äta friterad ost

Vi måste ju väga upp det onyttiga med det nyttiga. Det är så mitt matliv ser ut nu, av en massa olika skäl. Hälsosamt och mycket grönt på veckodagarna, medan kött, friterat (ostbollarna från igår, mmm), godis och vin (oftast) sparas till helgen. På det sättet avstår jag aldrig helt från något jag älskar och behöver för att vara helt lycklig, men kan ändå hålla min IBS i schack, min vikt där jag vill ha den och min kropp glad av allt det gröna. Att jag numera äter kött mycket mer sällan gör upplevelsen desto mer njutbar när den väl sker, och jag har kraftigt minskat (men inte eliminerat) mitt bidrag till en otrevlig och miljöfarlig köttindustri. Dessutom löper jag nu mycket mindre risk att drabbas av cancer, om man tror forskningen.

Eftersom jag har tendenser att balla ur matmässigt följer jag Viktväktarnas program till vardags, under mina hälsosamma dagar. Jag behöver följa något, och jag behöver följa något som känns sunt, tillåtande och enkelt. Men jag unnar mig att göra (rejäla) avsteg på helgen. Kompensationsmetoden, kommer ni ihåg den? Jag använder aldrig några lightprodukter (det enda undantaget är philadelphia light, för att jag inte känner så värst stor skillnad på smaken), det känns viktigt för mig att poängtera det. Men jag äter stora mängder grönsaker (prenumererar på låda från Årstiderna, vilket är min familjs absolut bästa investering i både hälsa och ekonomi), pasta, bröd, krämiga såser, och ostar som krydda. Det är så jag gillar att äta, och det är ingen uppoffring. Mycket fisk - gravad lax med varm, vitlöksdoftande sallad är en favorit.

På bilden en vanlig lunch som mättar länge:

Pasta med grönsaker och het, krämig sås

Koka en rejäl portion pasta av valfri sort. Du bestämmer själv hur mycket du vill ha. Ta ett par stjälkar broccoli och skiva buketterna grovt, men stjälken riktigt tunt. Strimla lite röd paprika, en halv skalad gul lök och eventuellt någon annan grönsak som ligger och dammar i kylen. Skala, krossa och skiva en eller två vitlöksklyftor, beroende på smak. Hetta upp en tesked olivolja i en panna (prova och mät - en tesked är mer än man tror!) och woka allt däri tills det börjar få lite färg. Släng i 6-8 halverade körsbärstomater. Fräs lite till. På med en skvätt srirachasås, sambal oelek eller annan het sås som ger det chilisting du önskar, och rör ut det hela med någon matsked eller två av pastavattnet samt en matsked crème fraiche. Eller två matskedar philly light. Båda ger trevlig syra, poängen är bara att våga testa att begränsa sig - men inte avstå. Skvätt över en dutt citron också, om du har, och salta och peppra. Blanda med pasta. Är du Viktväktare? Rätten ger 9 p, vilken motsvarar en av de där ganska trista rätterna i frysdisken. 

Frityrälskarens inte särskilt hemliga njutning

Hatar du frasigt, krispigt, härligt hett och nyfriterat kan du lika gärna sluta läsa redan nu och gå och hänga njutningsberövad läpp i en salladsbar eller nåt. Det här är inget för dig. Själv är jag så absurt hungrig just nu, och jag har fastnat i matfantasier om friterat. I helgen ska jag förhoppningsvis få umgås med några av mina absolut bästa matnjutarmänniskor, och jag har en meny planerad som jag sitter och plågar mig själv med så här på eftermiddagen. Den innefattar en lite twist på en av mina absoluta favoritdesserter: friterad banan med glass. Fyffan vad gott det är. Jag kan inte hjälpa det, så är det bara. Alla finkockar får ta sig för pannan bäst de vill.

Jag rotade fram mitt inlägg i ämnet, vilket visade sig vara 4 år gammalt. Och det är första och enda gången jag själv gjort dem. Blir nästa gång på lördag tro? I så fall med lite finare vaniljglass än vi nöjde oss med då...

Från 6 december 2009:

"Jag vet inte hur ni känner för den här oanständigt ohälsosamma desserten (fast det döljer sig ju faktiskt en hälsosam frukt därinne, alltid något), men själv kan jag beställa fylla små lättel på första bästa fulkinakrog bara för att få avsluta med en nyfriterad orgie med glass.
För några veckor sedan provade jag att göra egna friterade bananer från scratch för första gången, och resultatet blev riktigt lyckat. Skönt att slippa trycka i sig biff med lök i fortsättningen och bara kunna gå rakt på the goodies!

Friterad banan med glass

4 personer

2 bananer
2 dl vetemjöl
2 dl iskallt mineralvatten
1 msk bakpulver
1/2 msk vaniljsocker

1/2 liter neutral olja att fritera i, t ex raps

Sirap, vanlig ljus eller lönn
Vaniljglass

Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Rör i mineralvattnet och låt stå och svälla någon kvart. Dela bananerna rakt av och sedan på längden så att du får åtta avlånga bitar. Hetta upp oljan till ca 180 grader; en brödbit ska snabbt bli gyllene om du lägger den i oljan. Doppa bananbitarna i smeten och fritera dem i ett par minuter i oljan tills de är gyllene och riktigt frasiga. Låt rinna av på hushållspapper. Servera med vaniljglass och sirap.

Chokladkräm - enklare än om jag hittat på den själv

Vid sällsynta tillfällen händer det att jag öppnar en kokbok för att min egen inspiration är som bortblåst, och då är det nästan alltid någon av Tom Sjöstedts böcker som gäller. Jag är löjligt förtjust i hans förhållande till mat och jag blir lockad av precis vartenda ett av hans recept. Det är enkelt, piffigt och utan tjafs, och det gillar vi ju.

Igår var jag absurt förvirrad och skulle snabbt komma  på en dessert att bjuda våra kompisar på efter en massiv plockmiddag. Fram åkte Äntligen helg och där hittade jag det briljant enkla receptet på chokladkräm. Tom gjorde sin med mjölkchoklad och toppade med bär och rivet apelsinskal. Eftersom vi gillar lakrits gjorde jag en annan variant och satan i gatan vad gott det blev i all sin extrema enkelhet. 

Saltlakritschokladkräm med hallon

4 personer 

150 g Marabou Black Saltlakrits

1 dl vispgrädde

Hallon

Lätt som en plätt: Bryt chokladen i bitar och lägg dem i en bunke. Koka upp grädden och slå den över bitarna. Vispa tills krämen är slät. Häll upp i små skålar eller djupa tallrikar och ställ i kyl att stelna, eller låt stå i rumstemperatur och du vill ha en krämigare kräm (vilket vi ville och fick, kan varmt rekommenderas). Ploppa på några färska hallon och du har en löjligt enkel dessert som passar lika bra i slott som koja. 

Godast i säsong just nu: rostade kastanjer

Jag säger det varje år och nu är tiden inne igen: ÄT KASTANJER. Gör det. Jag vet att du finns därute, du som är lite rädd för dem, undrar hur och varför och skanderar inteskaväljaginteskaväljaginteskaväljag och just dig vill jag ge detta inlägg som en liten liten örfil med budskapet "Jo, det ska du visst det. Annars är du dum."

Så du köper ett gäng fina kastanjer och kryssar dem försiktigt över spetsen. Jag tycker att det är lättast med en riktigt vass kniv av mellanstorlek. Skärbräda under och var försiktig med fingrarna, de är bra att ha. Sätt ugnen på 225 grader. Fyll en ugnsfast form ungefär till hälften med grovsalt. Ställ de kryssade kastanjerna i saltet och rosta i ugnen i ca 25 minuter, de ska vara lätta att skala och mjuka i kärnan. Njut heta, direkt ur formen, med riktigt smör och salt till.

Jag har just ställt mina i ugnen och i brist på rödvin blir det ett gott öl till. Efter kastanjerna en gräddstinn pasta med kantarellerna jag plockade i skogen med svärmor. Finns tusen välanvända hashtags på det men det är helt enkelt inte min grej. God söndag på er!

Ugnsbakad feta - något heeeeelt annat.

Hej alla glada! Länge sedan vi sågs, men ni som varit med ett tag vet att jag aldrig riktigt försvinner även om det kan verka så. Lite som en influensa.

I dag ska vi bekanta oss närmare med det som vi här hemma uttalar "fätta". Fetaosten. Denna ljuvligt salta ost som jag först lärde känna i form av tärningar strödda över isbergssalladsberg tillsammans med rödlöksringar; en anrättning som de på fulpizzerian kallade "grekisk sallad". Hade man tur medföljde även en svart oliv.

Numera föredrar jag fetan varm. Har ni inte provat att blanda ner lite tärningar i köttfärssåsen precis på slutet tycker jag att ni ska göra det omgående. Lite rosmarin på det... Mmm. Men en underbart enkel sommarfavorit är att ugnsbaka eller foliegrilla den. Då blir den härligt krämig och smakrik - perfekt tips för vegetarianer men precis lika gott för alla köttätande meat lovers som jag. Jag bjöd min fina semivegokompis Kajsa på det här till kokta rödbetor och sparris i går. Mycket gott till våra traditionella baljor vitt vin.

Ugnsbakad feta för två

En bit (150) g räcker för två till en mindre rätt eller förrätt, men är man lite hungrigare tycker jag att man kan få 100 g var. Värm ugnen till 200 grader. Lägg fetan på en större bit ugnsfolie. Ringla över lite olivolja och strö på färska eller torkade kryddor (igår använde jag basilika och oregano). En krossad, delad vitlöksklyfta är aldrig fel. Kanske en citronbit? Svartpeppar på är ett måste. Förslut till ett paket och låt mysa i ugnen i 10 minuter (alternativt på indirekt värme på grillen). Servera till sallad eller varma grönsaker och kanske lite balsamico. Himmel. 

Fredagsmysiga lilla musselimusselmusslan

Titta, vilken piffig bild på gårdagens middag! Kameran är tillbaka och jag slipper för stunden använda mobilen. Alltså. Det är bara musslor, inget tjafs, jag tycker inte ens att de var så där fantastiskt goda. De var lite småtråkigt liksom blaha. Uttråkade. Lite blasé - ja, där har vi det - musslorna var blasé. Som att de minsann sett bättre kastruller. Och något recept blir det inte heller, för gudarna och deras kompisar ska veta att det publicerats tillräckligt med musselrecept här för att det ska räcka i något år till. Och då har musslorna varit roligare sällskap till senaste tv-serien (ikväll: Girls).

Här har ni några finfina musselminnen:

• Musslor med citron, bacon och dill
• Musslor med bacon, chili och crème fraiche
• Musselsoppa med saffran, apelsin och rotfrukter
• Moules marinière
• Het och gräddig musselpasta

Musslor är den bästa, nyttigaste och billigaste snabbmaten. Alla som inte äter musslor förtjänar lite lite medlidande. Musslor är miljövänliga dessutom. Men lukta på musslorna och granska dem ordentligt i affären innan de packar ner nätet åt dig, och gör inte samma misstag som jag i torsdags - då står du där med med en massa döda musslor, en massa gott vitt vin, vitlök, knipplök, persilja och vitt vin, och blir tvungen att gå tillbaka till affären och köpa färsk hummer istället. Det vill vi ju inte. 

Grapefrukt- och linssallad for the freshness

Kameran strejkar, så nu blir det mobilbilder.

Det hör till saken att jag går på diet just nu. Efter semestern, som för min del inneburit ett väldigt kärt och intensivt umgänge med kött, ost och vin, har jag fått en ny kompis runt magen som jag hyser semesterflirtskänslor för - den var charmig och rolig i solsken, men den gör sig inte lika bra  i eftertankens kranka blekhet. Jag håller således på och förpassar den till någon bättre behövande.

Så nu äter jag under en begränsad period obegränsade mängder mat från en försvarbart lång lista med livsmedel, hämtad från en känd viktminskningsmetod. Den passar mig eftersom den ökar mitt intag av frukt och grönt rejält men minskar mitt ganska ohälsosamt stora intag av feta mjölkprodukter och animaliska fetter (återigen - det här är tillfälligt. Jag kommer ganska snart unna mig en fet biff med bea igen). Dessutom får jag äta hur mycket jag vill när jag vill vilket passar mig mer än något annat. Jag ser det som ett renade sorts småätande.

Det här blev dagens lunch; en riktigt god och fräsch linssallad som bara tog ett par minuter att kasta ihop. Vi åt den till tunna skivor av helsstekt fläskytterfilé, som vi fick över från gårdagens middag. Vill du unna dig lite extra och nyttigt fett slänger du i en tärnad avokado.

Grape- och linssallad

2 personer

1 blodgrapefrukt
1 tetra gröna linser
1 bit purjolök, alternativt sallads- eller gräslök
2 tsk olivolja

Skala grapefrukten och skär den i bitar; ids du så filear du den först för att få bort alla hinnor men det går bra att bara skala (helst med kniv) och tärna också. Lägg bitarna och all juice du får kvar på brädan i en skål. Har du ett fileat skrov kvar pressar du saften från det över skålen också. På med olivoljan, smaka av med salt och rejält med svartpeppar. Skölj linserna i kallt vatten och låt dem rinna av. Skiva lite lök tunt. Vänd samman allt med grapedressingen och servera till lite kallskuret kött, kyckling eller kanske en fetare fisk. 

Pasta med zucchini, chili och citron

Man kan inte äta pasta JÄMT säger säkert du men jag säger jo, det kan man visst det, bara den är god. Det finns ingen annan kolhydrat som är lika god. Ni kan komma dragandes med kamutvete och mathavre och bulgur och vilket nyttigt korn eller gryn som helst och belönas med all heder i världen, men pasta kommer alltid vara godast. Och man blir inte lycklig om man inte äter gott. Smalare, möjligtvis, men inte lyckligare.

Det blir alltså mycket pasta här, åtminstone till lunch (middagar försöker vi hålla kolhydratsfria). Däremot är pastarätterna förvånande ofta vegetariska. Billigt, lätt, och nyttigt är ledorden, även om många vill hävda att pastan i sig är djävulen själv förklädd till mjöl och vatten. Bah!

Senaste lunchvarianten var en simpel spaghetti piffad på detta vis:

Pasta med zucchini, chili och citron

Fräs för två personer en krossad och tunt skivad vitlöksklyfta och en tesked chiliflakes eller en bit färsk, fint hackad chilifrukt i en matsked olivolja. Vänd ner en ganska tunt skivad zucchini (jag hyvlade min med osthyvel på längden) och fräs hastigt. I med rivet skal av en citron, samt saften av densamma. Salta och peppra. Vänd samman med nykokt pasta och en näve riven ruccola och servera genast, gärna med lite extra olivolja.

Ärtan pärtan...

Jag vill påminna Eder om det fina med gröna ärtor. Det har jag gjort förut men ni kan ju inte förvänta er att jag efter drygt tre år (!) ska komma på något nytt varje gång...

Anywhoo. Gröna ärtor. Bra grejer. Nyttigt och fiberrikt och ordentligt mättande, faktiskt. Och det känns liksom fräscht att äta dem, eller hur? De poppar så fint i munnen. Och snygga är de också. ÄLSKAR gröna ärtor. Det kanske märks. Häromdagen kokade jag ett stort gäng (frysta alltså, om någon nu skulle tro något annat) och blandade dem varma med smulad fetaost, fint tärnat äpple och hackad rödlök. Rörde ihop en dressing på olivolja, balsamvinäger och massor med dijonsenap och berikade ärtorna med den. Till det blev det god lufttorkad skinka. Mycket bra lunch, I tell you!

Det är alltså på den här nivån...

... som det "lagas mat" i mitt kök just nu. Och det här var jag ändå relativt stolt över. Hu. Eller jag ska förstås inte säga hu - det var inte äckligt på något sätt och idén är ändå ganska god, men de är så sorgliga, de här korvrullarna. Det kommer man inte ifrån. Ni ser ju att jag försökt muntra upp dem genom att skära dem på snedden och lägga dem på hög men de blev inte gladare för det, de små liven.

De är i alla fall klart bättre än mackorna jag åt till middag kvällen innan. Faktiskt.

Korvrullar med det som finns i kylen

4 stora tortillabröd

4 grillkorvar (Hemköps egna kycklingkorv, för att vara exakt. Hur hamnade de i min kyl? SNÄLLA känn dig fri att använda någon annan korv. Vilken som helst, faktiskt)

1 knipplök

1 röd paprika

1 trött ändbit zucchini

1 vitlöksklyfta

100 g bredbar chevreost (alltså något slags påläggsvariant)

Olivolja

2 dl riven ost (från påse. Pizzaost. jag vet, det här blir bara bättre och bättre)

Sätt ugnen på 225 grader. Slanta korven, hacka löken, skär zucchinin och paprikan i bitar, krossa och skiva vitlöken tunt. Fräs alltsammans i olivolja tills det får lite färg. Rör i den krämiga chevren. Smaka av med salt och peppar. Fördela på tortillabröden och rulla ihop dem, lägg dem i en ugnsfast form som du penslat med lite olivolja. Ös riven ost över alltsammans (som ett förlåtande täcke, liksom) och kör in i ugnen i tio minuter. Mjölk till är ett måste, och de riktigt deppiga tar väl dessutom fram ketchupflaskan. Grönsaker till? Äh. Vem bryr sig.

Favorit i repris - vinägerlax

Nu är stressen total vilket blir synligt i form av några dagars frånvaro på bloggen, men som tur är har jag ju bloggat i flera år nu varpå det finns djupa arkiv att gräva ur. Just nu längtar jag lite efter den här vinägerlaxen som är en bortglömd favorit - snabbt, enkelt, gott och nyttigt. Prova nästa gång du står där med din frysta gamla filé och inte vet vad du ska ta vägen med dem. En sötpotatis till det hela och du är all set. Perfekt ensammiddag men du kan förstås bjuda en kär vän om du är på det givmilda humöret.

Vinägerlax med sötpotatis

1 portion

1 portionsbit laxfilé
1 liten sötpotatis
1/2 rödlök
Torkad timjan
Olivolja
Salt och peppar
Balsamvinäger

Sätt ugnen på 225 grader. Skala sötpotatisen och skär den i små tärningar. Lägg den i en form med grovhackad rödlök, strö över någon matsked torkad timjan. Lite olivolja på det, blanda om och så skjuts in i ugnen. Ca en kvart borde vara lagom, om tärningarna är små. Befria laxbiten från eventuellt skinn, salta och peppra den. Häll ett par matskedar balsamvinäger i en teflonkastrull modell mindre - du ska ha ett tillhörande lock - och låt koka upp. Lägg i laxen, sänk värmen till lägre medel och lägg på locket.

Vänd på laxen efter någon minut. Det behövs inte lång tid eftersom laxen ångkokas i vinägern samtidigt som den steks - håll koll så att den bara blir precis klar! Det tar bara ett par minuter. När laxen fortfarande är lite, lite rosa i mitten blir den jätteglad av att tas från värmen och vila en stund, medan du öser upp din fina sötpotatis. Laxen på och den ihopkokade vinägern ringlad över härligheten - klart! Lite crème fraiche blandad med vitlök och hackad gräslök är förmodligen jättegott till för den som behöver lite kräm, men det funkar fint som snus utan.

Mässfest, hurra! Och urgoda restbollar.

Hej kompisar, jag har inte övergett er men varit utomlands en vecka och är lite stressad för tillfället. Just nu laddar jag inför mässhäng i helgen där jag ska inmundiga och insupa Det Goda Köket, både för mitt eget privata nöjes skull men även i jobbsyfte, förstås.

Jag ska också hinna med att mingla och workshoppa med matbloggarna samt bejubla vinnaren av Matbloggspriset 2010. Och nu ska jag sätta mig och rulla ett par hundra av mina utsökta, miljövänliga och med spritslattar förgyllda restbollar, vilka sedermera kommer doppas i choklad, stoppas i söta formar, fraktas till Allt För Hälsan-delen av mässhallen där jag kommer att bjuda på dem i Levas monter (C14:31) från klockan 15.00 imorgon, fredag. Först till kvarn! Så här snygga blir de, och receptet bjuder jag på, snäll som jag är. Grymma till jul! I receptet föreslår jag att doppa hälften av bollarna i vit choklad, men det blir inga vita imorgon... Någon måtta får det vara!

Spetsade godisbollar (ur Leva nr 2 2009)

Rester: Överblivna nötter, frön, torkad frukt, riven kokos och spritslattar

Efter jul ligger det alltid små påsar med nötter och skräpar i kylen, och påsar med kokosflingor och andra dessert- och baktillbehör kan kännas svåranvända och ofta hamna i soporna efter att ha använts en gång. Ner med allt i en smet, spetsa med en god spritslatt (t ex konjak, cointreau eller punsch), doppa i choklad och du har en riktigt läcker godisboll för vuxna!

20 bollar

75 g smör
2 dl havregryn
2 dl blandade godsaker – jag använde kokosflingor, hackade hassel- och pinjenötter, solrosfrön och torkade tranbär.
1 msk vaniljsocker
1 dl strösocker
1 msk mild whisky
2 msk pressad apelsin
100 g mörk choklad
100 g vit choklad

Blanda alla ingredienser utom chokladen. Rulla till 20 bollar. Lägg bollarna i frysen. Smält chokladsorterna var för sig över vattenbad och doppa hälften av de frysta bollarna i den vita chokladen och hälften i den mörka. Låt stelna och förvara i kyl till servering.

Se hur du kan piffa dina restbollar här!

Så kan man också bädda in en sej

Sej, säger ni.
Inte den ballaste firren i fiskdisken.
Nähä, inte det? Men om man betänker miljöaspekten och att man kan köpa 600 gram för 18 kronor (åtminstone gjorde jag det igår) och att den kan användas till massor av trevliga saker, blir den inte en liten aning ballare då? Visst blir den det. Den smakade äkta namnam på det här viset, och ettåringen åt minsann glatt hon med. Så det så!

Så här gjorde vi, och det skulle räcka till 4 personer:

Sej i ugn med bacon, zucchini och ajvar

600 g sejfile
1 pkt tärnat bacon (japp, det är mycket bacon nu)
1 liten zucchini
1 tråg/påse färsk spenat (runt 70 g)
2-3 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
2 dl vispgrädde
3 msk ajvar (gärna stark)
1 knippe dill

Sätt ugnen på 200 grader. Tärna zucchinin ganska smått, skala och hacka löken, skala, krossa och skiva vitlöken. Fräs tillsammans med baconet tills allt börjar få lite färg. I med spenat, grädde och ajvar och låt koka ihop i någon minut. Vänd ner grovt hackad dill. Skär fisken i stora bitar och lägg dem i en ugnsfast form. På med röran och så in i ugnen i 15 minuter eller tills fisken är klar. Ut kommer fin, smakrik sej i härligt baconsmakande sällskap, omgivet av en soppa som smakar mmm. Prova nästa gång du är fattig eller bara sugen på fisk i största allmänhet!

Lilla musslan med bacon, chili och crème fraiche

Jag gillar ju musslor som bara den (kolla i matlistan till höger så hittar du tre andra goda musselrecept) , det är så väldigt god och billig festmat som helt klart har sin egentliga plats i vardagen. Igår kväll blev det en man-tager-vad-man-haver-variant; jag skulle normalt ha använt grädde men jag hade bara crème fraiche, vilket blev gott men lite annorlunda från vad jag är van vid. Dessutom stod jag i valet och kvalet - skulle jag dricka den lilla slurken vin som fanns kvar i påsen (he he) eller skulle den få förgylla musslorna? Jag slet mitt hår i vånda men till slut blev det en kompromiss: en deciliter i musslorna, en deciliter i magen. Så kan man också göra.

Musslor med bacon, chili och crème fraiche

1 nät musslor
1 paket tärnat bacon
2 dl créme fraiche
1 dl vitt vin
1 dl vatten
2 salladslökar, skivade
1 vitlöksklyfta, skalad, krossad och tunt skivad
1/2 röd pepparfrukt, urkärnad (om du inte vill ha så stark soppa) och tunt skivad
Ett gäng basilikablad, strimlade
Vitpeppar, svartpeppar och lite salt kanske

Skrubba musslorna, dra bort skägget och kontrollera att de inte är döda genom att se att de sluter sig när du knackar dem lätt i bänken. Låt dem gärna ligga ett tag i en bunke med kallt vatten innan du tillagar dem så kan de släppa ifrån sig lite ytterligare skräp. Fräs baconet i en kastrull tills det börjar få färg. I med det vita på löken, chilin och vitlöken. Fräs kort. I med vatten och vin, låt koka upp och lägg i musslorna. Skaka runt, lägg på lock och puttra i ett par minuter tills du ser att musslorna öppnat sig (3 minuter brukar räcka gott och väl). Lyft ur dem och släng de musslor som ännu inte öppnat sig. I med crème fraiche (eller grädde om du har det hemma), det gröna på löken samt basilika. Koka samman och smaka av med salt och peppar. Lägg upp musslorna i skålar och häll soppan över. Avnjut pronto.

Finmiddag för en tvåhundring: hummer och älg

Hellre gott och billigt än inte så gott och dyrt, glöm inte var ni hörde det först. Igår åt vi hummer och älg och det slog mig att det var en av de billigare middagarna på ett tag... På Vi Wasahallen, som jag verkligen gillar, handlade vi följande:

• Färsk hummer (hona, för övrigt), 99 kr
• Limeaioli på lösvikt, 12 kr
  
• 450 g älgfärs, 50 kr
• 3 dl grädde, 10 kr
• Ägg, 15 kr

Lite grejer hade jag förstås hemma, som torkade trattkantareller, fond, kryddor och lingonsylt att ha i såsen. Men ändå! Hummern åts givetvis naturell med fingrarna som redskap men de här goda biffarna fick lite extra kärlek och kan varmt rekommenderas.

Älgfärsbiffar med timjan

Man kan ha i mer grädde och behandla dem som wallenbergare, men då måste man hålla på med ströbröd och grejer för att kunna steka dem och det orkade jag inte. Det här blev urgott och var väldigt enkelt.

9-10 biffar, 3-4 personer

450 g älgfärs
2 dl vispgrädde
2 äggulor
1 tsk salt
1 tsk torkad timjan
1 krm vitpeppar (eller efter smak)
Smör att steka i

Blanda älgfärs och äggulor i en bunke. Rör ned grädde, salt, timjan och peppar och rör ihop till en välblandad smet. Forma fina biffar med fuktad handflata och stek någon minut på varje sida tills biffarna fått fin färg. Lyft ur biffarna och stek färdigt dem i ugnen eller gör ännu hellre som vi: vispa ur pannan med vatten och sväng ihop en god sås på skyn, lite konjak, grädde, lite viltfond, en hög torkade trattisar, lite lingonsylt, vitpeppar och en nypa salt. Koka ihop och låt sedan biffarna ligga i ett par minuter tills de blivit klara i den sjudande såsen. Såsen (som jag för övrigt kunde ha gift mig med) och biffarna blir mastiga efter en halv hummer så gör som vi och ät gärna en sallad till.

Mat på gammalt skräp. Skräpmat! Fast inte.

Jag tog just sista skeden av den här grymma soppan, som blev resultatet av en desperat önskan att slippa gå över gatan till vår urtråkiga affär för att köpa lunchingredienser. Jag hittade lite trött blomkål i grönsakslådan (vet inte hur den hamnat där), lite gröna ärtor i frysen och en extremt torr parmesanskalk i en plastpåse. Det blev en äkta kick ass-soppa om jag får säga det själv. Och det får jag ju, som bekant.

Krämig soppa på blomkål, gröna ärtor och parmesan

2 personer

150 g blomkål
150 g gröna ärtor
1 vitlöksklyfta
5 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning eller motsvarande
1 dl lätt crème fraiche
1 dl fint riven parmesan

Skär blomkålen i buketter och lägg i tillsammans med en skalad vitlöksklyfta i en kastrull med vatten och buljongtärning/fond. Koka upp och låt sjuda i ett par minuter tills blomkålen mjuknat. I med ärtorna och koka upp. Mixa slätt med mixerstav eller vad du nu har att tillgå. I med crème fraiche och riven parmesan, värm upp, smaka av med peppar (förmodligen behövs inget salt) och servera. I med ett kokt ägg om du vill ha lite mer mat, och det vill du väl till lunch. Kanske en macka också? Gott nog att bjuda folk på!

Snabb pasta med tomat, vitlök och basilika

Söndag. Lite trött, lite bakslagen fortfarande sedan det oväntat roliga partajandet på stan i fredags, lite slö, lite extra lat. Alltså: pasta med kylskåpets snabba.

De Ceccos pasta har tydligen varit försvunnen från de svenska hyllorna i fyra år (jag har missat det, faktiskt) men lanseras nu på nytt. Jag är ingen pastanörd (heller) och jag ska inte påstå att jag känner jättestor skillnad på spaghetti och spaghetti, men De Ceccos pasta är fin. God. Jag är för trött och okunnig för att beskriva det bättre än så. Jag gillar de här skruvarna lite extra - Casareccia står det på paketet - de suger upp sås och smak riktigt fint. Stella, som snart ska fylla ett, älskade dem också ska jag be att få meddela. Dock inte med tomater på.

En snabb lunch för två får du genom att koka pasta (koka minst två minuter kortare än koktiden på paketet!) och servera ordentligt svängd med en snabb tomatröra. Halvera runt ett paket körsbärstomater, gärna lite olika sorter. Fräs i generöst med olivolja. I med två krossade och tunt skivade vitlöksklyftor. Fräs kort. I med ett halvt paket grovhackad rucola och ett gäng grovhackade basilikablad. Späd med ett par matskedar pastavatten. Peppra rejält, blanda ordentligt med två portioner pasta och riv över massor av parmesan. Delish, som de säger i utlandet!

Vegoflåd - spaghetti med pumpa, chili och vitlök

Det blir mer och mer vegetariskt här hemma. Jag är verkligen köttälskare och det ligger inte så mycket tanke bakom utvecklingen, det har bara blivit så. Tror jag tycker att grönsaker blivit godare och intressantare i sig, så det inte alltid behövs kött eller fisk för att det ska vara något att ha. Som här till exempel. Fast parmesan skulle man ha haft, det hade inte jag. bacon skulle också ha varit gott i, eller sidfläsk. Det hade jag inte heller. Supergott ändå!

Spaghetti med pumpa, chili och vitlök

2 personer

2 portioner pasta (vi använde fullkornsspaghetti, hälsosamt nog)
ca 400 g pumpa, t ex butternut
2-3 msk olivolja
2 vitlöksklyftor, krossade och fint skivade
1 röd chilifrukt, urkärnad och fint skivad
Några salladslökar
Lite persilja, fryst går bra
Salt och peppar

Koka upp saltvatten till pastan. Skala pumpan under tiden och tärna den ganska smått. hetta upp en generös skvätt olivolja i en panna och låt pumpan fräsa ett par tre minuter under omrörning. I med chili och vitlök, låt fräsa lite till. Skiva salladslöken och släng ner den på slutet. Mer olivolja? Maybe! Och så persilja, flingsalt och svartpeppar. Namnam!

Supersnabb tomatsoppa med 5 ingredienser!

Fuskälskare, se hit! Det är tamigtusan inte ens fem ingredienser i den här soppan om man ska vara petnoga - det är tre i den, och två ovanpå. KAN vara den absolut enklaste soppan i världshistorien. Förutom den där man bara behöver klippa upp tetran eller öppna burken, förstås. Och sockerfri är den också.

Världens enklaste tomatsoppa

För två personer tager du en flaska passerade Mutti-tomater. Att tomaterna är av god kvalitet är av högsta vikt här, annars kan du lika gärna strunta i hela företaget och satsa på kyldisken istället. Anywhoo. Häll tomaterna i en kastrull. Häll på runt 2 dl vatten, och så 1 dl créme fraiche. Det hela spetsas med 1 tsk sambal oelek - 1/2 om du är känslig och inte vill ha så starkt. Smaka av det hela med lite salt och peppar och saken är biff. Och ja, jag vet - räknar man vatten, salt och peppar är det faktiskt hela sex ingredienser i soppan. Men eftersom vi inte räknar dem så är det bara tre.

Servera 1 mozzarellaboll skuren i små bitar till, samt en drös strimlade basilikablad. Ca fem minuter tar det, men gott blir det!