Provläs Bjud hem!

Jag ska inte hålla på och tjata om min fantastiska, unika, roliga och oerhört festliga kokbok varannan dag, men jag missade några riktigt viktiga fakta sist:

Fotona i boken är tagna av min fantastiska vän och parhäst Lieselotte van der Meijs, samt av grymt duktige Kristofer Samuelsson. Vi hade fantastiskt roligt när vi gjorde boken, inte minst tack vare det enorma gäng familjemedlemmar och kompisar som ställt upp på bild samt lånat ut sina hus och lägenheter. Det finns massor av folk att tacka - som tur är fick jag lov att tillägna hela sista sidan i boken åt detta...

Och vill du ta en titt på boken kan du göra det här: Provläs Bjud hem! av Eleonora von Essen
Blir du supersugen (he he) finns den redan att beställa på t ex CDON.COM, och där är den dessutom väldigt billig. Men du får vänta i ca 1 månad på att den kommer ut.

Hej då!

Fredagsmysiga lilla musselimusselmusslan

Titta, vilken piffig bild på gårdagens middag! Kameran är tillbaka och jag slipper för stunden använda mobilen. Alltså. Det är bara musslor, inget tjafs, jag tycker inte ens att de var så där fantastiskt goda. De var lite småtråkigt liksom blaha. Uttråkade. Lite blasé - ja, där har vi det - musslorna var blasé. Som att de minsann sett bättre kastruller. Och något recept blir det inte heller, för gudarna och deras kompisar ska veta att det publicerats tillräckligt med musselrecept här för att det ska räcka i något år till. Och då har musslorna varit roligare sällskap till senaste tv-serien (ikväll: Girls).

Här har ni några finfina musselminnen:

• Musslor med citron, bacon och dill
• Musslor med bacon, chili och crème fraiche
• Musselsoppa med saffran, apelsin och rotfrukter
• Moules marinière
• Het och gräddig musselpasta

Musslor är den bästa, nyttigaste och billigaste snabbmaten. Alla som inte äter musslor förtjänar lite lite medlidande. Musslor är miljövänliga dessutom. Men lukta på musslorna och granska dem ordentligt i affären innan de packar ner nätet åt dig, och gör inte samma misstag som jag i torsdags - då står du där med med en massa döda musslor, en massa gott vitt vin, vitlök, knipplök, persilja och vitt vin, och blir tvungen att gå tillbaka till affären och köpa färsk hummer istället. Det vill vi ju inte. 

Grannäsets senap goes Bookmaker

Fortfarande mobilbilder. Sorry! 

Jag var hemma i mitt barndoms Jämtland i en hel månad i sommar, och då fick jag möjlighet att äntligen besöka Grannäset igen. När jag var liten bodde min klasskompis på Grannäset tillsammans med sin far och mor, och den senare råkade också vara vår gemensamma fröken. Ni minns när man var liten och hade samma fröken i alla ämnen? Eva var vår fröken och det var hon som var den allra första att berätta för mig att jag var bra på att skriva. Tack vare hennes uppmuntran såddes ett frö som så småningom ledde till en journalistutbildning och en praktikplats på tidningen där jag fick börja publicera recept. Därmed kan man med lite kärlek säga att Eva är roten till allt det goda, även den här bloggen.

Tack Eva!

För åtta år sedan bestämde sig Eva och hennes man Dan för att utveckla Grannäset till något alldeles extra. De slutade på sina respektive jobb och drog igång en restaurangverksamhet. Hemma på gården. De driver dessutom gårdsbutik där de förutom lokalt producerade delikatesser säljer egenhändigt tillverkade marmelader, senap och pesto, bland mycket annat (Evas prisbelönta marmelader har länge funnits att köpa på bland annat Vasastans ost i Stockholm, men nu tvingas hon förmodligen lägga ner tillverkningen på grund av tidsbrist). De tillagar mat och tillverkar sina produkter med frukt och grönt från gården, och som om det inte räckte med att driva restaurang, gårdsbutik och en ganska omfattande odling har de även ett gårdsmuseum och en liten loppis, samt caféverksamhet om sommaren. De gör allting själva, utan hjälp. Jag blir trött bara jag tänker på det, och väldigt imponerad.

Igår hamnade Evas supergoda, sötstarka senap på en bit oxfilé, där den trivdes ypperligt. Eftersom jag brukar försöka undvika kolhydrater på kvällarna till vardags låg oxfilén och pös på en simpel sallad, men enkelt betyder inte nödvändigtvis fel. Med en rejäl klick av den fantastiska senapen på den hastigt stekta filén, och ett lika hastigt stekt ägg med rinnig gula ovanpå var det bara pepparroten som saknades för en äkta Bookmaker-feeling. Riktigt gott var det i alla fall och mitt kött accepterade med glädje att byta ut de sedvanliga såserna och kryddsmören till förmån för Evas senap. Namnam.

Nu får jag till och med själv känslan av att jag var den där sortens elev som lämnade äpplen på frökens kateder och hade rosetter i håret. Det var jag inte. Däremot var jag väldigt bra på att slåss. Eva gillade mig ändå, vill jag tro. 

Grapefrukt- och linssallad for the freshness

Kameran strejkar, så nu blir det mobilbilder.

Det hör till saken att jag går på diet just nu. Efter semestern, som för min del inneburit ett väldigt kärt och intensivt umgänge med kött, ost och vin, har jag fått en ny kompis runt magen som jag hyser semesterflirtskänslor för - den var charmig och rolig i solsken, men den gör sig inte lika bra  i eftertankens kranka blekhet. Jag håller således på och förpassar den till någon bättre behövande.

Så nu äter jag under en begränsad period obegränsade mängder mat från en försvarbart lång lista med livsmedel, hämtad från en känd viktminskningsmetod. Den passar mig eftersom den ökar mitt intag av frukt och grönt rejält men minskar mitt ganska ohälsosamt stora intag av feta mjölkprodukter och animaliska fetter (återigen - det här är tillfälligt. Jag kommer ganska snart unna mig en fet biff med bea igen). Dessutom får jag äta hur mycket jag vill när jag vill vilket passar mig mer än något annat. Jag ser det som ett renade sorts småätande.

Det här blev dagens lunch; en riktigt god och fräsch linssallad som bara tog ett par minuter att kasta ihop. Vi åt den till tunna skivor av helsstekt fläskytterfilé, som vi fick över från gårdagens middag. Vill du unna dig lite extra och nyttigt fett slänger du i en tärnad avokado.

Grape- och linssallad

2 personer

1 blodgrapefrukt
1 tetra gröna linser
1 bit purjolök, alternativt sallads- eller gräslök
2 tsk olivolja

Skala grapefrukten och skär den i bitar; ids du så filear du den först för att få bort alla hinnor men det går bra att bara skala (helst med kniv) och tärna också. Lägg bitarna och all juice du får kvar på brädan i en skål. Har du ett fileat skrov kvar pressar du saften från det över skålen också. På med olivoljan, smaka av med salt och rejält med svartpeppar. Skölj linserna i kallt vatten och låt dem rinna av. Skiva lite lök tunt. Vänd samman allt med grapedressingen och servera till lite kallskuret kött, kyckling eller kanske en fetare fisk. 

Krabbpasta på 5 minuter

Jag har förmodligen redan attackerat er med varianter på den här pastan men nu har jag gjort den snabb, snabbare, snabbast. Tack vare två av mina nya frysta måste ha-produkter - färdighackad chili och vitlök - samt tunn spaghetti som bara tar tre minuter att koka tar den här rätten bara 5 minuter att svänga ihop (okej, det tar tid att koka upp vattnet, jag vet. Var nu inte så besvärlig).

Om ni ännu inte upptäckt fryst chili respektive vitlök - spring och köp! Förbannat smidigt. Men förvara dem i plastpåse i frysen, framför allt vitlöken som gärna sprider sin väldoft över allt annat.

5-minuterskrabbpasta med chili, vitlök och koriander
Det här behöver du för 2 personer - häng med nu, det går fort:

3-minutersspaghetti för 2, Capellini
1 burk krabba i vatten
2-3 tsk fryst eller färsk hackad vitlök, beroende på hur du känner för vitlök
2-3 tsk fryst eller färsk hackad chili, beroende på hur du känner för chili
2 tsk olivolja, plus eventuellt lite extra till servering
1 kruka koriander (byt till basilika om du är koriander-aggro, men ta lite mindre i så fall)
Citron till servering

Koka upp vatten till pastan. Titta inte på kastrullen, då tar det längre tid. Ta fram en stekpanna och värm upp lite olja. Använder du färsk chili och vitlök så finhacka dem under tiden du väntar.
Nu kokar det! I med pastan. Fräs chili och vitlök försiktigt i oljan - inte bränna! Öppna burken med krabba och häll av vattnet. Hacka koriandern grovt. Värm allt i chili-vitlökspannan och salta och peppra. Häll av pastan men spara lite av kokvattnet i botten, bara några matskedar. Vänd samman krabbfräs och spaghetti och servera med en citronklyfta att själv pressa över maten.

Nu ska jag bli KOCK också!

Jag har inte tagit bilden och
vet inte heller vem som gjort det.
Hoppas att han eller hon fick glass.

Det är ingen ände på storheterna den här hösten. Jag ska äntligen lära mig laga mat! Okej, det där kanske låter konstigt i vissa öron, men jag tror att många matglada därute kan relatera. Det måste ju vara fler än jag som förvisso ofta har nöjda gäster vid middagsbordet, men som ändå aldrig kokat en riktigt bra fond eller rockar det här med  fågelstyckning? Det är pinsamt mycket jag aldrig lagat; ni skulle bli chockerade om jag följde upp mitt kokboksinlägg med erkännanden om en lista på rätter jag varit för lat/rädd/okunnig/osäker för att ge mig på i mitt liv (jag tänker inte lägga upp en sådan lista riktigt än. Förmodligen kommer jag göra det. En annan dag).

Men nu ska jag äntligen få lära mig lite hederliga grunder! Det är "bara" 12 onsdagskvällar i Medborgarskolans regi och inget fancy schmancy, men jag är superpeppad. Jag skulle aldrig vilja arbeta som kock - jag ser ingen njutning i att laga mat under stress och jag vill vara med när människor äter mat jag lagat - men jag vill verkligen lära mig mer och öka min bredd. Så snart kommer jag inte längre kunna skryta med att jag är lika outbildad i matområdet som Nigella, men what the heck. Jag får väl kompensera min växande kompetens med ökade mängder mjukost och fulkorv. För att visa att jag fortfarande är jag. 

Introducing Bjud hem!

Okej. Jag VET att jag varit borta sedan i december. Jag har inte rest runt jorden, inte fött fler barn (två är lagom för stunden, tack så väldigt mycket), inte flyttat ut i skogen och iklädd lövdräkt skrotat alla möjligheter till ett värdigt interaktivt liv. Nej då. Jag har i stort sett gjort ingenting. Å så.

Som en avledande manöver (nej, jag ursäktar inte min frånvaro med detta heller - jag gjorde den här förra sommaren och inte nu under våren, jag har verkligen inte gjort något värt att tala om sedan vi sågs sist) kastar jag omslaget på min KOKBOK i nunan på er! Aaa-HA, där fick jag er allt! Okej, några av er vet förstås redan om denna magnifika händelse, men förhoppningsvis höjde jag på något litet ögonbryn nu där ute (jag ser att det fortfarande är ett par hundra om dagen som hittar hit trots 8 månaders frånvaro. Det är rörande och lite konstigt). Jag gör en liten segerdans här hemma nu i min ensamhet, bara så att ni vet. Det är ingen vacker syn, men ändå. Skrytglädjen är den enda sanna glädjen, trots allt.

Om ganska exakt en månad anländer denna min nya bebis till butiker och näthandlare out there. Och till mig. Jag är absurt nervös. 144 sidor pure joy, utgiven på Ica Bokförlag och en väldigt fin sammanfattning av vad jag handlar om när det kommer till mat. Där finns massor av människor jag gillar som bjuder hem varandra till höger och vänster, och alla bjuder de på mat som jag hittat på. Många av recepten återfinns även här på bloggen. Visst är det stort?! Jag kommer skriva mer om boken framöver, men läs gärna mer på Icas hemsida så länge! 

Min nya bästis-kombo

Min nya grej är kapris-vitlök-sardeller. En kombination jag inte skulle ha tagit i med tång när jag var yngre (jag tyckte sardeller luktade gammal fis och kapris ska vi inte ens prata om) men mitt vuxenjag fullkomligt älskar den. Ibland med lite chili, ofta med en skvätt citron, alltid med olivolja. Fräs finhackad vitlök (och eventuell chili) på mjuk värme i generöst med olja. På med hackade sardeller, typ tre-fyra stycken på en stor vitlöksklyfta. Fräs tills sardellerna smält och det doftar lövely. Ös på med kapris och nymalen svartpeppar, och så kanske lite färska kryddor, beroende på vad du ska ha det hela till. Med färsk dill blir det en fantastisk kompis till fisk, till exempel. Stek en citronhalva och servera till. Men att hacka i lite tomater, lök och basilika och blanda med nykokt pasta, som här, är bara fullständigt ljuvligt. Fast jag rekommenderar en god vit pasta och inte en fullkornssort, som jag använde. Den tar över för mycket. Prova, ni kommer gilla!

En festlig liten brödlös lammburgare med rödbetor och chèvre

Jaha, här har ni en piffig liten sak som kommer sitta riktigt fint en sån där kväll då ni vill ha någon lite festligt men inte riktigt orkar anstränga er. Lamm-rödbeta-chèvre-pinjenötter-rödlök-balsamvinäger är en kombo som liksom inte kan bli så fel hur man än gör, de är som polare som har så kul ihop att de kan rocka den allra tråkigaste av fester. Så bjud in dem och lägg dem att vila på lite enkelt grönt så kör partyt igång av sig självt i munnen på dig ska du se.

(...och nej, jag drack inte upp hela den där karaffen med vin själv. Riktigt SÅ mycket party blev det inte)

Lammburgare utan bröd men med rödbetor och getost

4 personer

4 lammfärsbiffar (ambitiösa gör egna men jag hittade färdiga på Coop. Jag är lat, som bekant)

4 stora rödbetor

1 msk olivolja

2 msk balsamvinäger

200 g chèvre

1 liten rödlök

1 näve pinjenötter

Sallad och eventuellt annat grönt att servera till (jag körde morotsstavar med lite smör, honung och salt i ugnen)

Börja med rödbetorna: tvätta av dem lite och koka dem i ca 40 minuter eller tills de är mjuka med lite tuggmotstånd kvar. Spola av dem i kallt vatten och gnugga av skalet. Skär dem i knappt halvcentimeter tjocka skivor. Vispa ihop vinäger och olja i en stor skål och smaka av med salt och ordentligt med svartpeppar. Vänd ner rödbetsskivorna och låt dem marinera. Sätt ugnen på hög värme och grill. Rosta pinjenötterna gyllene i torr panna. Skiva chèvrei 4 jämntjocka skivor. Skala och skiva rödlöken tunt. Stek lammfärsbiffarna nästan klara.

Klä en plåt eller en ugnsform med lite folie eller bakplåtspapper och lägg 3 rödbetsskivor lite omlott (spara dressingen i skålen!). Placera en burgare ovanpå dem. På med 2-3 skivor till och toppa med en skiva chèvre. Upprepa proceduren med resten av burgarna och gratinera dem i ett par minuter tills osten börjat smälta och fått lite färg. Släng lite nonchalant ett par väl sköljda och torkade salladsblad av krispig sort på en tallrik. Använd en stekspade och en hjälpsam hand för att efter bästa förmåga få över burgarbakelserna på salladen. Toppa med rödlöksringar och pinjenötter och ringla över lite av den nu rödbetsberikade dressingen som finns kvar i rödbetsskålen. Peppra. Enjoy.

Pasta med zucchini, chili och citron

Man kan inte äta pasta JÄMT säger säkert du men jag säger jo, det kan man visst det, bara den är god. Det finns ingen annan kolhydrat som är lika god. Ni kan komma dragandes med kamutvete och mathavre och bulgur och vilket nyttigt korn eller gryn som helst och belönas med all heder i världen, men pasta kommer alltid vara godast. Och man blir inte lycklig om man inte äter gott. Smalare, möjligtvis, men inte lyckligare.

Det blir alltså mycket pasta här, åtminstone till lunch (middagar försöker vi hålla kolhydratsfria). Däremot är pastarätterna förvånande ofta vegetariska. Billigt, lätt, och nyttigt är ledorden, även om många vill hävda att pastan i sig är djävulen själv förklädd till mjöl och vatten. Bah!

Senaste lunchvarianten var en simpel spaghetti piffad på detta vis:

Pasta med zucchini, chili och citron

Fräs för två personer en krossad och tunt skivad vitlöksklyfta och en tesked chiliflakes eller en bit färsk, fint hackad chilifrukt i en matsked olivolja. Vänd ner en ganska tunt skivad zucchini (jag hyvlade min med osthyvel på längden) och fräs hastigt. I med rivet skal av en citron, samt saften av densamma. Salta och peppra. Vänd samman med nykokt pasta och en näve riven ruccola och servera genast, gärna med lite extra olivolja.

Ärtan pärtan...

Jag vill påminna Eder om det fina med gröna ärtor. Det har jag gjort förut men ni kan ju inte förvänta er att jag efter drygt tre år (!) ska komma på något nytt varje gång...

Anywhoo. Gröna ärtor. Bra grejer. Nyttigt och fiberrikt och ordentligt mättande, faktiskt. Och det känns liksom fräscht att äta dem, eller hur? De poppar så fint i munnen. Och snygga är de också. ÄLSKAR gröna ärtor. Det kanske märks. Häromdagen kokade jag ett stort gäng (frysta alltså, om någon nu skulle tro något annat) och blandade dem varma med smulad fetaost, fint tärnat äpple och hackad rödlök. Rörde ihop en dressing på olivolja, balsamvinäger och massor med dijonsenap och berikade ärtorna med den. Till det blev det god lufttorkad skinka. Mycket bra lunch, I tell you!

Pasta med med bästa gröna moset

Ja, det är en inte särskilt glamorös gucka serverad till likaledes oglamorös brun pasta. Men jag är FET, okej? Eller ja, förhållandevis fet. I förhållande till hur jag borde se ut. Eller jag kommer ju aldrig bli så smal som jag borde vara (BMI, whatever, who gives) men i förhållande till vad som åtminstone inte är sjukligt. Det är drygt två månader sedan jag födde barn och lallandets tid torde tämligen vara förbi vid det här laget. Jag med min kärlek till kött, vin och ost borde väl gå på något slags LCHF-diet men jag klarar inte förbud. Hellre vill jag äta allt, men med måtta. Vi får se.

Anywhoo, därav denna hälsosamt gröna pasta, som dessutom blev väldigt god. När man får i sig så mycket klorofyll under en och samma måltid känner man sig ju duktig. Och med all rätt. Att det sedan smakar bra skadar ju inte.

Pasta med grönt gott mos

2 personer

1 liten eller 1/2 stor zucchini

1 stor vitlöksklyfta

10 cm purjolök

2 tsk olivolja

1-2 dl fryst, hackad spenat

2 dl frysta gröna ärtor

1/2 buljongtärning (jag använde köttbuljong för lite extra smak)

1 dl vatten

4 msk turkisk yoghurt

Skär zucchinin i små tärningar. Halvera purjon på längden, skölj och skiva. Skala och krossa vitlöksklyftan och skiva den tunt. Fräs alltsammans mjukt i olivolja. På med spenat, ärtor, smulad buljongtärning och vatten och låt koka upp. Puttra medan 2 portioner fullkornsspaghetti eller annan pasta kokar. Mosa med ditt omrörningsverktyg (lämpligen en gaffel eller sked i trä eller plast) allteftersom det gröna mjuknar. Rör i yoghurten och värm. Smaka av med peppar, gärna både svart och vit, och kanske en gnutta salt. Hade vi inte velat hålla ner kalorimängden hade vi förstås rört ner en massa färskriven parmesan också, men det får bli en annan dag! Servera till nykokt pasta.

Amorös fisk på 12 röda

Jag är verkligen en ganska lat person. Jag fattar inte hur de som glatt och peppat arbetar sig igenom livet är skapta; jag måste ha varit väldigt rik, mäktig och bortskämd i mitt tidigare liv. Eller så kanske jag var en mussla eller något annat djur som liksom inte har så värst mycket för sig. Hur som haver blir det extra mycket fusk i hushållet nu sedan vi blev välsignade med stjärna nummer två. Ni ska se våra golv - det är så långt ifrån välstädat att det närmar sig en ren motsats, faktiskt. Jag rodnar när jag tänker på det. Kunde jag skulle jag förmodligen ge mig själv sparken från familjen, så lat är jag. Men det kan jag ju inte, som tur är!

Många skyller på tidsbrist när de tar till halvfabrikat och småfula snabblösningar, men egentligen beror det ju på lathet. Det tar inte längre tid att ugnssteka en fisk och göra en sallad under tiden än det tar att steka frysta köttbullar eller fiskpinnar. Men man orkar inte alltid vara duktig och ugnssteka en fisk. Den ska ju kryddas och det ska piffas och duttas och hållas på. Nå, latheten är fuskpiffets moder!

Jag köpte en förpackning Pasta Amore från Ridderheims (faktiskt - jag köpte, även om jag inte tillhör de duktigt korrekta bloggare som tackar nej till produkter utan gärna provsmakar saker även om de sällan hittar vägen hit till bloggen), den med bacon, soltorkade tomater och tryffelsmakande champinjoner. Alltsammans badade i olja. Jag hällde alltsammans över två stora, goda fiskfiléer - minns inte vilken sort det var nu, men något slags flundra gissar jag), saltade och pepprade och skjutsade tillsammans med lite cocktailtomater in i 200 grader varm ugn i 10 minuter. Pressade lite citron över när det var färdigt och serverade till sallad från påse och färska, kokta gröna bönor. Riktigt gott faktiskt och tog tio minuter plus två minuters förberedelse att göra. Beats fiskpinnar i alla fall...

Otippat goda sandwichar på kalaset

Min dotter har fyllt två år. Helt otroligt. Jag har en dotter som är två år och en son på två månader, och jag har fortfarande inte fattat att jag alls är mamma. Jag som själv är så liten! Ynka 33. Och jag har inget körkort i barnavård heller. Men undernärda kommer de i alla fall inte bli, mina ungar!

Givetvis hade vi kalas och bjöd in familjen och de närmaste vännerna. Kaoset var av det gemytliga slaget, faktiskt, och vissa av de för dagen barnlösa vuxna gick hem lite lätt på kanelen kring 03.00. Ett bra kalas!

Jag bakar ju sällan och ogärna men till och med jag fattar att ett barnkalas bör ha ett viss inslag av sötsaker. Så jag bjöd på familjens traditionella födelsedagstårta i muffinsform - ett oväntat uppskattat tilltag, faktiskt. Nästan alla gick åt, tro det eller ej. Desto godare var dock de små havrekorgarna som jag fyllt med kanelstekta äppelbitar och en klick vaniljvisp. Namnam. Det fanns dessutom en hasselnöt- och kokosberikad kladdkaka med tryffeltopping som blev hur god som helst, samt något slags kladdig kreation där jag gjort en enorm pepparkaksmarängbotten och toppat med vit choklad- och hallongrädde, pistaschnötter och färska hallon. Tyvärr var det ingen som fotade de sistnämnda mästerverken.

Ett stort gäng tunnbrödrullar fick mätta mindre sötsugna munnar men störst succé gjorde de här små sandwicharna.

Rostbiffsandwichar

Ett mindre berg

Köp landgångsbröd (kolla i frysdisken), det blir lättare att bre. För mig gick det åt knappt två paket. Köp också en 300-grams ask med Philadelphiaost, ett par hekto färdigskivad rostbiff samt rökt paprikapulver. Gå hem med grejerna och sätt ugnen på 225 grader. Rör ihop ost och paprikakrydda. Bred ost på två landgångsbröd och lägg ihop dem med ett enkelt men täckande rostbiffslager mellan. Skär bort kanterna och upprepa proceduren tills du får slut på ost och rostbiff. Plasta in och lägg i kylen om du förbereder inför ett senare tillfälle. Skär inför tillagning varje jättedubbelmacka i 8 sandwichtrekanter. Lägg dem på ugnsgallret. Ringla lite olivolja över varje sandwich och stek dem i 4-5 minuter i ugnen, eller tills de fått lite färg. Väldigt goda även efter en timme eller två!

Pumpasoppa med kompispuck

Nu är det ju en osedvanlig vacker och relativt varm dag idag men ingen kan lura hösten på flykten, tack och lov. Själv har jag inte kommit ur pyjamasen än och jag smyger omkring här och fantiserar om friska, kyliga vindar som rör om i löven därute medan brasan sprakar här inne. Jag gillar hösten. Och våren. Jag gillar alla tider på året då man kan ha lite varmare tröjor - lagom påklätt är min bästa outfit. Usch och fy för bikini och dunjacka. Min figur passar inte i någon av dem.

Höstinspirerad som jag är bjuder jag på ännu en soppa ur ett Leva-jobb från förra året. Minnena kommer tillbaka och jag blir riktigt sugen... Pumporna har börjat florera på riktigt i butikerna nu och att smaksätta dem med lite muskotnöt och ge dem en smakkompis i form av en salvia- och paprikaspäckad mozzarellapuck är en höjdare.

Pumpasoppa med puck av mozzarella, ugnsbakad paprika, salvia och citron

500 g pumpakött (utan skal och kärnor)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk smör
5 dl grönsaks- eller lantbuljong
1 dl crème fraiche
0,5 krm riven muskotnöt
svartpeppar

Skala och skär pumpa, lök och vitlök i bitar. Fräs allt i smöret i en stor kastrull eller gryta. Tillsätt buljongen, koka upp och låt sedan sjuda i 15 minuter eller tills allt blivit mjukt. Mixa soppan och rör sedan i crème fraiche. Värm upp soppan igen och krydda med muskotnöt och nymalen svartpeppar. Häll soppan runt mozzarella- och paprikapucken.

Mozzarella- och paprikapuck med salvia och citron

1 mozzarellaboll
2 röda paprikor
0,5 kruka salvia
1 citron
2 msk olivolja
flingsalt, svartpeppar

Värm ugnen till 225 grader. Dela paprikorna och kärna ur dem, och baka dem sedan i ca 15 minuter eller tills de mjuknat och fått färg. Låt dem svalna och skär dem i små bitar. Tärna mozzarellan smått. Tvätta citronen ordentligt och riv skalet fint. Plocka bladen av salvian och strimla dem fint. Blanda alla ingredienser och smaka av med salt och peppar. Forma små puckar med händerna eller med hjälp av till exempel en äggkopp och servera i soppan.