Godast i säsong just nu: rostade kastanjer

Jag säger det varje år och nu är tiden inne igen: ÄT KASTANJER. Gör det. Jag vet att du finns därute, du som är lite rädd för dem, undrar hur och varför och skanderar inteskaväljaginteskaväljaginteskaväljag och just dig vill jag ge detta inlägg som en liten liten örfil med budskapet "Jo, det ska du visst det. Annars är du dum."

Så du köper ett gäng fina kastanjer och kryssar dem försiktigt över spetsen. Jag tycker att det är lättast med en riktigt vass kniv av mellanstorlek. Skärbräda under och var försiktig med fingrarna, de är bra att ha. Sätt ugnen på 225 grader. Fyll en ugnsfast form ungefär till hälften med grovsalt. Ställ de kryssade kastanjerna i saltet och rosta i ugnen i ca 25 minuter, de ska vara lätta att skala och mjuka i kärnan. Njut heta, direkt ur formen, med riktigt smör och salt till.

Jag har just ställt mina i ugnen och i brist på rödvin blir det ett gott öl till. Efter kastanjerna en gräddstinn pasta med kantarellerna jag plockade i skogen med svärmor. Finns tusen välanvända hashtags på det men det är helt enkelt inte min grej. God söndag på er!

I en studio just nu...

Dag 2 på plåtning för Felix! Jag kommer berätta mer sen men tills dess får ni lite bilder på vad som händer precis nu. Recepten är mina och lagas upp och stylas av fantastiska Jacob Wismar och fotas av likaledes fantastiska Frida Wismar. Väldigt roligt uppdrag och hög stämning i studion!

För en timme sedan...

...fotade bästa Lieselotte van der Meijs min tålmodige man, mina iskalla barn och min snälla svärmor i skogen till ett jobb som kommer publiceras nästa höst. Svamputflykt i skogen - visst ser det härligt ut? Själv stod jag nöjd bredvid i tjock jacka och mössa och mobilfotade.

Testar den snabba vägen

Det är alltid tidsfaktorn som får mig att halka bort från det regelbundna bloggandet. Därför tänker jag testa att göra lite avkall på bildkvalitén ibland och blogga från mobilen, för just de där spontana små inläggen man aldrig riktigt orkar posta annars. Jag premiärprovar med en bild på dagens aktivitet: provlagning av muffins inför ett jobb i Amelia Höst.

Same same but different

Testing testing - är det någon här?
Oh well. JAG är ju här om inte annat, det får duga så länge. Den här månaden är det 5 år sedan jag började blogga och det är helt klart dags för en så kallad update. Det finns säkert ett trendigt bloggosfäriskt ord för det men jag är steget efter som vanligt. När det gäller sociala medier är jag som en sån där farmor som skriver arga insändare om att hon rent generellt VILL HA STÖRRE KNAPPAR här i livet. Jag kom liksom hit och inte längre. Men det är bra nog tycker jag!

Så vad har hänt sedan sist, som kan vara relevant för er att veta? Okej, utan inbördes ordning:
Jag har fått mer jobb, blivit mindre social, längtat mer efter att bjuda hem folk, orkat bjuda hem folk mindre, dragit upp mitt lilla strutshuvud åtminstone halvvägs ur sanden och kraftigt skurit ner på köp och inmundigande av ledsna grisar, kycklingar och kor, hållit vikten (minus femton sedan två år snart), fått diagnosen IBS, och nästan startat ett nytt företag som inte innefattade matlagning. Men jag kom fram till att jag gillar matlagning för mycket.

Att laga mat är roligt igen, kanske roligare än någonsin. Och god mat är viktigare. Samtidigt som jag handlar mycket eko och försöker laga så bra mat jag kan till barnen håller jag fast vid att det måste få gå fort ibland och vara enkelt nästan jämt (min lathet är precis lika överskuggande som alltid). Det kan inte vara från grunden varje gång. Det kan inte vara eko alltid heller. Det är slentrianvanorna vi sett över - den rökta skinkan till varenda vareviga frukost, mjölken, fulkycklingen - allt det där som är lätt att ta bort eller byta ut och som man inte saknar när det är borta eller som man uppskattar desto mer om man får bara någon gång ibland. Så det känns bra. Det är med maten som med vikten - man får köra Kompensationsmodellen (trademark Pytte?). Man lever så bra och hälsosamt och hänsynsfullt och miljövänligt man kan för att kunna göra de där avstegen när man verkligen vill eller måste. Då är det en livsstil for life. Och genvägar är okej. Genvägar är inte dåliga. Men man kan välja de schysstare genvägarna.

Vi får nu en jättelåda med ekologisk frukt och grönt hem till dörren varje torsdag och det blir därför väldigt många luncher och middagar som på bilden. Några överblivna kalla potatisar som wokas med skivad blomkål, lite spenat, grönkål, rosésallad, vitlök och sambal oelek. En liten gräddskvätt i och smulad fetaost ovanpå. Och nej, mina barn, 4 och 2 år gamla nu, äter inte det här. De får rätt ofta frysta köttbullar, eftersom de älskar dem. Men de är åtminstone (nästan alltid) ekologiska. 

Rabarberade till sommarens kalas

Jag hittade mitt recept på något slags rabarberdryck i ett nummer av Leva från 2010, där vi gjorde en jättefin sommarbuffé. Drickan var suveränt god men den föll i höstglömska efter sommaren och jag har inte testat den sedan dess. Nu ska jag prova att koka med lite ingefära och uppdatera receptet till ett annat jobb. Får vi ännu en sommarhit tro?

Prova originalet så länge och se vad ni tycker!

Rabarberade

ca 2 liter

1,5 kg rensade rabarber
4 dl socker
1,5 l vatten
1 citron, saften
½ tsk ekologiskt vaniljpulver (eller ½ vaniljstång)

Tvätta och skala rabarbern och skär den i små bitar. Lägg bitarna tillsammans med skalen, sockret, vattnet, citronsaften och vaniljpulvret (eller en halv delad vaniljstång) i en kastrull och låt allt koka upp. Koka i 5-10 minuter tills rabarbern mjuknat och sockret löst sig, skumma med en sked under tiden men rör inte, då blir saften grumlig. Ställ åt sidan att svalna, låt allt dra i ett par timmar och sila sedan. Servera med is och kanske lite hyvlad rabarber.

Ugnsbakad feta - något heeeeelt annat.

Hej alla glada! Länge sedan vi sågs, men ni som varit med ett tag vet att jag aldrig riktigt försvinner även om det kan verka så. Lite som en influensa.

I dag ska vi bekanta oss närmare med det som vi här hemma uttalar "fätta". Fetaosten. Denna ljuvligt salta ost som jag först lärde känna i form av tärningar strödda över isbergssalladsberg tillsammans med rödlöksringar; en anrättning som de på fulpizzerian kallade "grekisk sallad". Hade man tur medföljde även en svart oliv.

Numera föredrar jag fetan varm. Har ni inte provat att blanda ner lite tärningar i köttfärssåsen precis på slutet tycker jag att ni ska göra det omgående. Lite rosmarin på det... Mmm. Men en underbart enkel sommarfavorit är att ugnsbaka eller foliegrilla den. Då blir den härligt krämig och smakrik - perfekt tips för vegetarianer men precis lika gott för alla köttätande meat lovers som jag. Jag bjöd min fina semivegokompis Kajsa på det här till kokta rödbetor och sparris i går. Mycket gott till våra traditionella baljor vitt vin.

Ugnsbakad feta för två

En bit (150) g räcker för två till en mindre rätt eller förrätt, men är man lite hungrigare tycker jag att man kan få 100 g var. Värm ugnen till 200 grader. Lägg fetan på en större bit ugnsfolie. Ringla över lite olivolja och strö på färska eller torkade kryddor (igår använde jag basilika och oregano). En krossad, delad vitlöksklyfta är aldrig fel. Kanske en citronbit? Svartpeppar på är ett måste. Förslut till ett paket och låt mysa i ugnen i 10 minuter (alternativt på indirekt värme på grillen). Servera till sallad eller varma grönsaker och kanske lite balsamico. Himmel. 

Lax med råstekt blomkål och lite sånt

Ett litet tips till er blomkålsskeptiker: råstek den. Resultatet blir något helt annat än den kokta, vilken kan smaka lite småunket och kännas läskig i konsistensen för den känslige. Finkockarna råsteker, och även jag har upptäckt vilken delikatess man plötsligt får på tallriken. Nu senast hettade jag upp en skvätt olivolja och fräste skivade blomkålsbuketter på medelvärme i ett par minuter, tills de mjuknat något. Sedan höjde jag värmen och lade i zucchinihalmånar. fräs ytterligare någon minut och låt allt få fin färg. I med lite skivad purjo. Sista fräset. Smakade av med lite pressad citron, salt och peppar. I sista sekunden - eftersom jag är den krämiga typen - vände jag ändå ner några matskedar crème fraiche smaksatt med svamp. Serverade till nystekt lax. Helt ljuvligt!

Heta, kladdiga fredagsribs till folket!

Bilderna i bilden är tagna av

 Lieselotte van der Meijs!

Fredagsfeeling, whoop whoop!
Jag är supersugen på ribs, och om jag hinner funderar jag på att svänga ihop några till ikväll. Här är receptet på de perfekt kladdiga, heta och lite söta ribsen som min svåger Alex bjuder sin bästa kompis (närmare bestämt sin bror) på i min kokbok. Glazen innehåller bland annat Coca Cola, färsk ingefära och thailändsk chilisås, och jag tycker att de är fantastiskt goda.

Perfekt kladdiga ribs med honung, vitlök och chili

Ribs ska vara kladdiga och smälta i munnen, serveras i generösa mängder och ätas med vänner som inte bryr sig om ditt bordsskick. Och de ska smaka så här.

2 personer

1 kg tunna färska revbensspjäll (helst kamben)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 lagerblad
1 msk hel svartpeppar
salt

Lägg revbensspjällen i en gryta eller kastrull (dela dem eventuellt i två bitar så att de lättare får plats). Skala löken och kvarta den, skala vitlöken och dräm till den så att den krossas lätt och lägg allt i grytan tillsammans med lagerblad och peppar. På med vatten så att det täcker men mät hur mycket du häller på; du vill toppa med 1 msk salt per liter vatten. Lägg på ett lock, koka upp och låt koka i 1 timme. Köttet ska lossna lätt från benen. Medan kambenen kokar sätter du igång med din glaze (om du inte är lite smålat och väljer att köpa en färdig sås. Det är ingen som kommer tycka att du är en sämre människa för det. Fast de kommer tycka att du är en lite, lite bättre människa om du gör din egen.).:

Sötstark glaze 

4 dl Coca-Cola
2 dl flytande honung
1 dl ketchup
½ dl japansk soja
2–3 msk chilisås (inte sweet chili utan den heta varianten. Gärna thailändsk, som du hittar i asiatiska livsmedelsbutiker.)
3 rivna vitlöksklyftor
1 tsk rökt paprikapulver, milt (kan uteslutas)
salt och peppar

Häll alla ingredienser i en kastrull och låt sjuda i ca 40 minuter eller tills såsen blivit tjockflytande. Smaka av med lite salt och peppar. Värm ugnen till 225 grader. Lägg revbenen på en folieklädd plåt och pensla dem runt om med glazen. Stek i tio minuter eller tills de fått fin färg och doftar som de smakar – himmelskt.

Full av kärlek dagen efter: Lillans ultimata pasta

Dagen efter en ganska sen kväll och många glas vin är det oftast en pasta som gäller för min del. Även min syster Lillan älskar pasta, och allra helst med tomatbaserade såser. Eftersom jag älskar min syster nästan onormalt mycket ville jag i söndags bjuda henne på en variant som innehöll allt hon älskar i en pasta på en och samma gång. Och så föddes den här väldigt uppskattade middagen.

Lillans ultimata pasta med tomat, pesto, fetaost, pinjenötter och basilika

4 personer

4 stora portioner pasta, gärna linguini

Nypåkommet så här i efterhand: 140 g pancetta! 
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
1/2 röd pepparfrukt
2 msk olivolja
1,5 burk finkrossade tomater av BRA kvalitet, jag valde Mutti
1 nypa socker
ca 2 msk röd pesto (med soltorkade tomater, chili och paprika)
Eventuellt lite balsamvinäger
150 g fetaost
1 liten påse pinjenötter
1 kruka basilika
1 stor bit parmesan, att riva

Jag kom just på att vi faktiskt hade ett paket pancetta i också, men den kan du förstås utesluta om du vill ha en helt vegetarisk pasta. Annars fräser du pancettan gyllene och lägger den åt sidan, i väntan på att blandas i precis på slutet. 
Finhacka lök, vitlök och pepparfrukt. Fräs försiktigt i olivolja tills allt är mjukt och löken genomskinlig men fortfarande färglös. I med tomaterna, en nypa socker och pesto, låt stå och puttra samman minst 10 minuter men gärna en lite längre stund om du har tid med det. Rosta pinjenötterna gyllene i en torr panna, passa dem hela tiden eftersom de lätt bränns. Strimla basilikan. Riv parmesanosten. Skär fetaosten i små tärningar. Blanda i fetaosten och hälften av basilikan, låt puttra upp igen och smaka av tomatsåsen med salt och peppar, samt en liten skvätt balsamvinäger om du vill tillföra lite syra. Späd eventuellt såsen med ett par skedar av pastans kokvatten om den känns för tjock. Vänd samman såsen med den nykokta pastan. Fördela på tallrikar och strö över pinjenötter, lite extra basilika samt rikligt med parmesan. Underbart med ett gott glas rött vin till!

Skam den som ger sig

Okej, här har ni ett godis som heter duga. De tillverkades under gradvis växande skepsis och vånda, men slutresultatet blev riktigt lyckat och avnjöts till glada och  överraskade tillrop under Melodifestivalsfinalen i lördags. Min svikare till man tog en bild på kladdet medan jag kämpade, lade upp den på Instagram och skrev "@eleonorave tar sig vatten över huvudet", men tji fick han.

Alltså.

Jag hade läst ett tips i någon mattidning om att smälta marshmallows och blanda ner popcorn och salta pinnar, låta svalna  och sedan skära i rutor. Lätt som en plätt tänkte jag, men jag måste förstås piffa upp det hela en smula. Efter tio minuter stod jag med en jätteklump halvsmälta marshmallows i kastrullen, vid vilken ett gäng popcorn, torrrostade jordnötter och bitar av Twix satt klistrade likt tjuriga ungar vid en mamma som bara vill sova. Men skam den som ger sig! Har du runt tjugo minuter över och lite tålamod är de här godisarna klart värda att testa. De blir som något slags Snickers, fast mycket godare. 

Något slags Snickers, fast mycket godare

Ett gäng

200 g marshmallows, mjuka och fina

1 stor Twix (alltså en sån där normalstor förpackning med två stänger i)

ca 1 dl torrostade jordnötter

1-2 dl poppade popcorn 

1 stor kaka mjölkchoklad (hederlig Marabou)

Flingsalt

Till att börja med ska du försiktigt smälta chokladen. Jag smälte dem som de var på låg värme i en teflonkastrull, men det blev väldigt klibbigt och kladdigt och tog lång tid. Jag har kollat runt på nätet och förstått att 2 msk vatten i kastrullen tillsammans med mina marshmallows hade förenklat saker och ting. Så smält dem med lite vatten, passa noga så att de inte bränns. Poppa lite popcorn och skär Twixen i centimeterstora bitar. När du har segt fluff i kastrullen vänder du ned popcorn, nötter och twix så gott du kan, och stjälper sedan upp kalaset på ett bakplåtspapper i en form. Tryck till så att du har en snygg och relativt jämn kaka. Ställ i kylen att svalna. Att skära kakan i bitar och äta som de är - inte så värst superkul. Att smälta mjölkchoklad, doppa dem i det och sedan toppa med några flagor flingsalt - ja, du fattar ju. Det var hur gott som helst. 

Hör av dig, Johanna Z!

Hej alla ni fina människor som berättade om era favoritinlägg här på Pyttes för att få mitt näst sista ex av Bjud hem! Jag önskar att jag kunnat ge böcker till er allihop för jag har uppskattat era fina ord så enormt mycket, men det kan jag ju tyvärr inte. I slutändan fick min dotter (som är tre år och absolut inte kan läsa) välja ett inlägg som skulle få boken som tack. Givetvis föll hon för samtliga inlägg med en bild på mamma framför, men efter att vi avverkat mina svar pekade hon resolut ut Johanna Z. Så jag hoppas att du ser det här Johanna, och mailar mig din adress (pyttes/snabela/gmail/punkt/com), så kommer boken på posten!

Kramar från glad och rörd Pytte.

Hej. Jag heter Pytte och blir arg när jag är hungrig.

Jag tycker att jag har blivit lite bättre på att inte tappa humöret som hungrig på senare år, men det finns förstås undantag för varje regel. Häromdagen kom jag hem efter ett vedervärdigt Indoor walking-pass (varför utsätter jag mig för sånt helt frivilligt? Ofattbart!) och var fantastiskt hungrig. Barnen skulle läggas och blodsockret sjönk ytterligare. 19.15 är de i säng och vid det laget är jag så sur att jag bara vill elda upp den nästan tomma och oinspirerande kylen och dra askan över mig och sova. Istället tar jag mig samman - "kom igen nu, jag klarade just ett mardrömspass för träningsfreaks, nog f*n ska jag väl orka svänga ihop en förbannad middag utan att behöva gå och handla!" - och lyckades skrapa samman det här. Urgott!

Man tager vad man haver - stekt lax med sallad på rostad majs och godsaker från ugnen

Jag botaniserade i frysen och hittade 2 laxfiléer som jag tinade, kryddade och stekte precis lite för länge - det misstaget behöver ju inte du göra. Innan dess hade jag dock satt ugnen på 225 grader och rotat fram 1 gul lök, 1 stor vitlöksklyfta, 2 stora paprikahalvor (en gul och en röd; du tar vad du hittar), 1 röd pepparfrukt och en 1/2 citron i grönsakslådan. Jag skalade och klyftade löken (låt roten sitta kvar så att du får båtar som inte faller isär), skar paprikan i stora men platta bitar, halverade vitlöksklyftan på längden utan att skala den, halverade pepparfrukten på längden och tog bort kärnor och mellanväggar med en sked för att minska hettan lite. Lade allt på ett bakplåtspapper på en plåt, ringlade över några teskedar olivolja och gned in alltsammans med den. Chilifrukten med skinnsidan upp, vitlöken med skalsidan upp. Saltade och pepprade. Delade citronhalvan i två delar och la även den på plåten. In i ugnen i ca 15 minuter, eller tills allt fått färg!

Jag hittade även 1 liten burk majskorn i skafferiet. Hettade upp en eller två teskedar olivolja i en stekpanna och lät de väl avrunna kornen fräsa i 1-2 minuter på hög värme tills de fick fin färg. Blandade dem med 1/2 påse krispig blandad sallad, skar den varma löken och paprikan i lite mindre bitar, skivade chilin och vitlöken (ta av skalet först!) tunt och vände samman alltsammans. Lite salt, peppar och balsamico, så var saken klar att serveras till den nystekta laxen, med den pimpade citronen bredvid.

Och sur var jag inte längre efter det, kan jag lova.

Vill du ha en bok?

Jag har två ynka exemplar av Bjud hem! kvar, och den ena vill jag helt fräckt behålla själv. Den andra tänkte jag däremot ge bort i present till någon av er som tittar in här ibland. Vill du ha den? I så fall skulle jag bli jätteglad om du i en kommentar ville berätta om ett recept du hittat här på bloggen som du gillar extra mycket, eller kanske rentav provlagat med gott resultat. Ni är just nu runt 500 personer som poppar in om dagen och jag skulle vilja veta mer om vad ni uppskattar.

Jag uppskattar i alla fall ER, tack för att ni läser! Tyvärr kan jag bara ge boken till en av er, och får jag mer än ett svar får jag helt enkelt köra blunda-och-peka-metoden. I vilket fall blir jag jätteglad för era kommentarer. På onsdag om en vecka vill jag skicka boken, så spill your beans innan dess. Tack och kram!

Mina bästa bubblor - vilka är dina?

Nu vill jag ha era bästa bubbeltips! Själv har jag just upptäckt Beaumont des Crayères (nr 7891); en riktigt fin budgetchampagne för bara 189 kronor.
Jag är verkligen inte kunnig på området men jag vet ju vad jag gillar.

Om ni vill försöka relatera till min smak är min lyxigare favorit utan konkurrens Bollinger (nr 7418, 395 kr), och min något billigare favorit Pongrácz (nr 7628, 109 kr). Av de bubblor jag testat de senaste 10 åren har inga andra sorter riktigt kvalat in på listan, utom ovannämnda Beaumont des Crayères då. Som dock behöver testas fler gånger för att jag ska kunna bekräfta succén.

Jag älskar skumpa och vill ha fler goda sorter att testa. Finns det någon där ute med samma smak som jag (förmodligen; jag har ju valt storsäljare) som hittat andra guldkorn att tipsa om?