tisdag 21 augusti 2012

Om att aldrig få nog

Kräftor. Okej. Vi måste prata mer om dem. Det är nog det absolut godaste jag vet. Jag brukar säga att svensk, färsk, hel hummer är det godaste jag vet (dela den i två halvor och du halverar även min njutning, av någon anledning), men kräftor är nog banne mig godare.

Mina absoluta favoriter är fortfarande de mina östergötska matbästisar (jag har berättat om dem tidigare) fiskar och kokar enligt det ultimata receptet. Jag har inte smakat deras i år - varje dag som går är plågsam - men däremot bjöd min underbara syster på underbara färskingar från Hjälmaren som tack för barnvakteri. Det var en ljuvlig upplevelse, särskilt som jag redan ätit typ tre kartonger frysta kineser i ren desperation (post-sommarfattigdom råder).

Med en annan syster delade jag igår en påse färska turkiska (Pandalus...?) som jag hittade på Wasahallen till någorlunda rimligt pris, och de var faktiskt helt okej. Lägger man till kräftskivan med svärföräldrarna måste jag ha ätit kräftor i alla fall sex gånger de senaste 2-3 veckorna. Och jag drömmer om mer. Jag måste få mer. Har ni några bra tips, där kilopriset ligger på under 300?

3 kommentarer:

Christer sa...

Havskräftor slår allt :)

Pytte/Eleonora sa...

A fast nä.

Emma sa...

Aningen sent men jag har just hittat hit och kände att jag var tvungen att dela mitt favvo-kräftor-tips! Dessa små raringar kommer också från Östgötaslätten (eller inte bokstavligen från själva slätten men likväl Östergötland) så kanske att du med din förkärlek för östgötska kräftor finner det intressant! De finns hos Patrik i Vädersta och säljs på ICA Nära Marcus! Jag och min något mattokiga familj tar alltid en sväng inom kräft-Patrik när vi är inom lämpligt avstånd (10 mil eller så) för att köpa på oss. Jag kommer inte ihåg vad han tar per kilo men alldeles oavsett är de värda ett försök!