tisdag 15 september 2009

Fläskfilé med frasigt örttäcke

...och svärföräldrarna fick förstås inte bara chokladtårta utan även en fläskfilé som särskilt svärfar verkade uppskatta. Han skickade i alla fall följande sms till sin son häromdagen:
"Tja, hur gjorde Pytte inbakade fläskfilén?", så det får man ju ta som fint beröm. Vi gav sms-versionen av följande svar:

Man tager en fläskfilé av redig storlek och putsar den. Man sätter ugnen på 175 grader. Sedan pluggar man in sin matberedare och slänger i ett par skivor vitt rostbröd eller en liten ljus baguette eller vad man har - i bitar - tillsammans med en stor vitlöksklyfta, rivet skal av en tvättad citron, någon dryg deciliter riven parmesan samt en kruka basilika eller motsvarande mängd av olika örter man gillar. Lite salt och peppar och så kör man allt till läckra, gröna smulor. Sedan bryner man filén runt om i smör och saltar och pepprar. Lägger den i en ugnsfast form och penslar den lille rackaren med en god senap som man gillar. Senapen agerar klister åt de goda smulorna, som man sedan bäddar in hela härligheten i. Ordentligt ska det bäddas, och snåla inte med smulorna!

Kör i ugnen tills du når en temperatur du är bekväm med (stektermometer är som vanligt ett måste, jag skulle aldrig klara mig utan min); jag kör till 63 grader och låter eftervärma i folie till 65, men en del är känsliga för lite rosa fläskfilé och vill kanske köra till 65-67 nånting. Smulorna bör ha fått lite tjusig färg och blivit krispiga när filén väl är klar. Låt sedan vila under lite folie i minst tio minuter. Låt det viiiila. Kan inte nog understryka detta - ta ett glas vin och ett chips eller nåt och låt det stackars köttstycket bli klart ordentligt, annars är det som att döda det stackars djuret två gånger helt i onödan. Inte okej.

Skär sedan ömt och fint upp den saftiga filén i snygga skivor. Vi serverade peppargeggiga, ugnsrostade potatisar och vitlökscréme till eftersom vi har lite dålig fantasi (du behöver inte leta lång tillbaka i inläggen för att hitta samma tillbehör), men det var då rakt inte fy skam.

4 kommentarer:

Anna sa...

Snyggt!=)

Martina och Nora sa...

Lagade detta till middag idag. Mycket, mycket gott!

pipopp sa...

Förutom att tycka att det låter gott, sitter jag här och undrar hur SMS:et såg ut. Hur många tecken? Hur många mess? Och förstod mottagaren något?
:-)

Pytte sa...

Anna - Tack!

Martina och Nora - vad roligt att höra! Och när man väl fått smak på det krispiga täcket går det förstås att variera hur mycket som helst med olika kryddor och smaksättningar.

pippopp - sms-versionen var kraftigt förkortad och kanske inte lika pedagogisk... Vi hoppas att svärfar vågade sig på ett tillagningsförsök ändå, men vi har ännu inte fått några rapporter.