Fuskrisotto med spenat och fulris

Ibland har man ju en massa goda saker hemma men ingen mat, eller hur? Vi skulle svänga ihop en lunch och hade vitt vin, parmesan, grädde och tryffelolja, vilket är hemskt trevligt men ingen man föder barn på om man säger. Det låg dock även en hämtkartong trött ris i kylen (kom med gårdagens köpegyoza) och en lika trött påse hackad spenat i frysen och vips satt vi och mumsade på en av de godare luncherna som serverats i vårt kök den här trimestern i alla fall.

Fuskrisotto med spenat och fulris

2 personer lite drygt

4-5 dl kokt ris

1 liten gul lök eller 2 schalottenlökar

2 vitlöksklyftor

1 msk olivolja

1,5 dl vatten

1 dl torrt vitt vin

0,5 grönsaksbuljongtärning

100 g fryst hackad spenat (ca 2 dl)

0,5 dl vispgrädde

2 dl fint riven parmesan

Svartpeppar

Eventuellt lite tryffelolja

Hacka lök och vitlök och fräs mjukt i olivolja. I med spenat, vatten, vin och buljong och låt sjuda i 5 minuter. I med grädde och ris och koka upp. Späd med lite mer vatten om risotton känns för tjock, det beror lite på riset. Rör i parmesan och smaka av med peppar. Har du lite tryffelolja hemma förgyller det så klart - en miniskvätt räcker.

Om jag vore en meny vore jag grillad brie, upphottad lax och bästa sommardesserten

Om jag vore en meny, så vore det den här.

Enkel, men ändå lite oväntad. Spontan, med med finess. Helt ogenomtänkt, men med väldigt gott slutresultat. Lite småfet sådär, men fräsch och snygg. En meny som presterar utan pretention. Som liksom bara halkar in i framgången och rycker lite nonchalant på axlarna, som för att säga "Hey, kul att ni gillar mig, det var oväntat, men ändå inte - JAG visste ju att jag var en god meny, lite lagom sådär, som borde gillas av de flesta. Why not, liksom?"

Ni fattar. Det är en bra meny, helt enkelt. Lättlagad och hur god som helst. Jag och Christian bjöd hans fina föräldrar på den hemma hos dem, i ett fåfängt försök att kompensera dem för lite av allt de bjuder oss på.

Så här gjorde vi på ett ungefär:

Förrätt: Grillad brie med salsa på nektariner och rosépeppar

Köp en hel brieost som känns mogen och fin. Andra krämiga hela ostar går förstås också bra, men de måste ha det där tjockare kittlagret runt sig. Gör en salsa på två urkärnade och tärnade nektariner, ca 1 msk grovt

mortlad rosépeppar, ett gäng strimlade basilikablad, lite olivolja och en skvätt pressad lime. Lite salt och peppar också. Smaka av. Grilla brieosten ett par minuter på varje sida, peta lite på den och känn hur den mjuknar inuti. Ringla lite olivolja på ett par ljusa brödskivor och grilla dem så att de blir frasiga och får fin färg. Bröd + en bit nygrillad ost + syrlig salsa + ett glas iskallt rosé - jorå, där sitter den, vill jag lova.

Varmrätt: Vitlöks- och citronhottad laxbit på grillen

Köp en hel bit lax med skinn, ca 800 g för 4 personer. Skär portionsbitar av laxen men utan att skära igenom skinnet - det ska hålla ihop hela härligheten. Gör en pasta av fint rivet skal av en tvättad citron, två fint rivna vitlöksklyftor, en generös bibba hackad dill och lite fint skuren gräslök samt en matsked eller två olivolja. Smörj in laxköttet med smeten, även i vecken. Låt gärna marinera en stund i kylen. Salta och peppra innan du lägger hela härligheten med skinnsidan ner på grillen. Använd lock eller slå in i folie så får du en jämnt tillagad lax snabbare. Servera med kokt färskpotatis, ärtor och en kall sås ihoprörd på t ex limeaioli och yoghurt.

Dessert: Havrekorgar med varma rabarber, vaniljgrädde och romrörda vinbär

Ni hör ju hur gott det här är. Recept på superenkla och användbara havrekorgar hittade jag på ica.se, och anpassade det för fyra, gjorda i enkla portionsformar:

100 g smör

1,5 dl havregryn

1,5 dl vetemjöl

2 msk socker

Ugnen på 200 grader. Smält smöret och rör i de övriga ingredienserna. Tryck ut smeten i formarna, hela vägen upp till kanten. grädda i 9-10 minuter; håll lite koll så att de inte bränns. Låt svalna helt och lossa försiktigt ur formarna.

Skär 4 små ansade rabarberstjälkar i bitar och stek dem mjuka i smör och socker. Vispa någon deciliter grädde med 1-2 tsk vaniljsocker (smaka av!), fluffigt ska det bli, inte hårt. Plocka röda vinbär, någon deciliter eller två, och rör med några matskedar socker tills det löst sig och vinbären smakar syrligt med sötma. Har du en skvätt god rom hemma är det jättegott att spetsa vinbären med innan du börjar röra.

Varma rabarber längst ned i korgen, sedan grädde, sedan vinbär. Pudra kanske över lite florsocker. Applåder till kocken!

Det är alltså på den här nivån...

... som det "lagas mat" i mitt kök just nu. Och det här var jag ändå relativt stolt över. Hu. Eller jag ska förstås inte säga hu - det var inte äckligt på något sätt och idén är ändå ganska god, men de är så sorgliga, de här korvrullarna. Det kommer man inte ifrån. Ni ser ju att jag försökt muntra upp dem genom att skära dem på snedden och lägga dem på hög men de blev inte gladare för det, de små liven.

De är i alla fall klart bättre än mackorna jag åt till middag kvällen innan. Faktiskt.

Korvrullar med det som finns i kylen

4 stora tortillabröd

4 grillkorvar (Hemköps egna kycklingkorv, för att vara exakt. Hur hamnade de i min kyl? SNÄLLA känn dig fri att använda någon annan korv. Vilken som helst, faktiskt)

1 knipplök

1 röd paprika

1 trött ändbit zucchini

1 vitlöksklyfta

100 g bredbar chevreost (alltså något slags påläggsvariant)

Olivolja

2 dl riven ost (från påse. Pizzaost. jag vet, det här blir bara bättre och bättre)

Sätt ugnen på 225 grader. Slanta korven, hacka löken, skär zucchinin och paprikan i bitar, krossa och skiva vitlöken tunt. Fräs alltsammans i olivolja tills det får lite färg. Rör i den krämiga chevren. Smaka av med salt och peppar. Fördela på tortillabröden och rulla ihop dem, lägg dem i en ugnsfast form som du penslat med lite olivolja. Ös riven ost över alltsammans (som ett förlåtande täcke, liksom) och kör in i ugnen i tio minuter. Mjölk till är ett måste, och de riktigt deppiga tar väl dessutom fram ketchupflaskan. Grönsaker till? Äh. Vem bryr sig.

Tabbouleh till det mesta

Vill man äta något fräscht och sommarnyttigt till den vegovänliga halloumin/grillade köttbiten/nyfångade fisken/samvetsvänliga kycklingfilén är den libanesiska salladen tabbouleh ett fint alternativ till dammig gammal pastasallad. Versionen på bilden är en man-tager-vad-man-haver-och-för-tillfället-kommer-ihåg-i-den-totala-förvirringen-variant (med basilika istället för mynta, varm bulgur istället för kall, lime istället för citron, ingen lök och för lite persilja) men receptet nedan är det goda och korrekta som jag brukar köra. Funkar fint till det mesta!

Tabbouleh

4 personer

1,5 dl bulgur

3 dl vatten

4 tomater, gärna i olika färger

1/2 liten gurka

2 salladslökar

3 dl fint skuren persilja

1 dl fint skuren mynta

Dressing:

½ dl god olivolja

1 pressad citron

Salt och peppar

Salta vattnet lätt och koka bulguren däri så länge som rekommenderas på förpackningen. Skölj den i kallt vatten när den är färdig och låt den rinna av. Skär urkärnad gurka och tomat i små tärningar och skiva löken tunt. Blanda allt med bulgur och kryddor. Vispa ihop olivolja och citronsaft, smaka av med salt och peppar och vänd ner i salladen. Låt gärna stå och mogna i kylen en stund innan servering.

Om jag firat midsommar...

Som tur är ska jag få den fantastiska äran att närvara vid goda vänners bröllop imorgon, så det blir inget traditionellt midsommarfirande för mig. Ej heller någon matlagning, god bless. Men OM jag hade firat midsommar i år, och OM jag orkat laga mat, och OM jag haft fina vänner eller familjemedlemmar närvarande att bjuda den på, och OM jag frammanat min vanliga sunt normalhöga ambitionsnivå, då hade jag kanske bjudit på några av dessa nyare och äldre favoriter ur arkivet:

• Friterad matjes. Ett måste till en öl före det "riktiga" sillbordet.
• Hemmagjord sill. En eller ett par varianter.
• Matjestårta. It's the shit, helt enkelt.
• Gravad lax, gärna smaksatt med någon god sprit. Kanske serverad med hovmästarkräm.
  
• En lyxig liten snitt med forellrom. För att den är så snygg. Och god.
• Kladdig chokladruta till efterätt. Fy f-n så gott.
• Vodkaspetsad vattenmelongranité - kan det bli mer party? En succé från förra året som måste testas igen.

Hoppas att jag kanske inspirerat någon matglad firare! I övrigt håller jag tummarna för ett fantastiskt väder, särskilt för det fina brudparets skull. Glad midsommar!

Tydligen det godaste någonsin

Ända sedan jag blev gravid med min dotter har folk sagt "Åh så bra, då kan du börja blogga om BAAAAARNMAT och FAMILJE-
MIDDAAAAGAR" och jag har svarat "Åh så väldigt gärna jag absolut INTE vill göra just det" för Gud vet att vi har tillräckligt med mammamatentusiaster i det här landet och jag tycker jag behövs bättre bland de vinpimplande latmaskarna till matglada amatörer.

Nu har jag mitt andra barn i magen och orkar knappt ens inspirera någon att köpa fiskpinnar på Ica, än mindre laga bra mat till vare sig mig eller min stackars dotter. Men hon fick i alla fall något slags glass häromdagen och hon blev så till sig att jag aldrig hört något liknande. Faktiskt aldrig. Det mmmmades och aaaahades och slickades på fingrarna och jag blev alldeles rörd av berömmet som förtydligades med ständigt upprepade och andäktigt framförda "nam nam". Fatta den, liksom. Hon har bokstavligen talat aldrig ätit något så gott i hela sitt liv. Och kunnat säga det, i alla fall.

Jag körde 1 paket frysta blåbär, 2 bananer och ca 1,5 dl fet, turkisk yoghurt i matberedaren. Lite åt hon upp (okej, ganska mycket) och lite åt jag upp, men sedan tog jag smörpappersark och klippte i 4 bitar vardera, formade till strutar och vek till spetsen på strutarna för att hålla ihop dem. Ställde strutarna upp i en liten plastlåda och hällde i smeten. Glasspinnar hade jag hittat på ÖoB så dem stack jag muntert ner i strutarna. In i frysen, klart på någon timme. Givetvis blir det lättare om man har sådana där glasspinneformar, jag ska inhandla sådana. När glassen var klar snittade jag ett litet hål i en muffinsform och trädde den på pinnen som manschett. Väldigt intelligent när vi snackar blåbärsglass.

Där har ni det - en succé på pinne. En ganska ful glass, men högt älskad. Jag är bäst!

Välkommen till mitt liv, panzanellan

Tack gode Gud för goda vänner. Om ni läst inlägget nedan anar ni att jag är ungefär den tacksammaste man kan bjuda på mat just nu; allt som inte är falukorv eller hemköpt sushi ter sig tämligen exotiskt och allt som smakar något är himmelriket. Att dessutom bara få sitta ner och titta på när andra lagar mat är en lyx som gör kroppen hänförd i pur brist på ansträngning.

Igår bjöd underbara vännerna Kristofer & Helena på en middag som gjorde mig salig. Jättegod canneloni med lammfärs, philadelphia och spenat till varmrätt men framför allt en liten förrätt som jag längtar efter redan nu. Receptet är hämtat från en av mina favoritkokböcker, Antipasti & Stuzzichini (Ica Bokförlag) av Marco Baudone och Tomas Tengby, med bilder av Bruno Ehrs. En liten fin bok med smårätter som får en att längta efter ett stort glas rött och fler långa kvällar med avslappnade kompisar. Tack fina ni!

Panzanellan är hur enkel som helst och förvånansvärt god trots att den innehåller oliver, som inte är min favoritingrediens, samt sardeller, som ju kan vara lite väl mustiga i smaken om de inte använts helt rätt, som här. Det står i receptet att man ska använda inlagda tomater men jag tror K & H använde färska, vilket var hur gott som helst. Jag tror också att de använde en hel vitlöksklyfta och inte bara en kvarts, men smaka dig fram till vad du gillar bäst.

Panzanella (Recept: Marco Baudone Foto: Bruno Ehrs)

2 skivor lantbröd

2 msk tomater, inlagda

2 msk sardeller

2 msk oliver

1/2 fänkålsstånd

1/4 vitlöksklyfta

1 kvist basilika, plockad

2 tsk vitvinsvinäger

ca 1/2 dl olivolja

havssalt

svartpeppar

Rosta brödet i ugnen eller i en brödrost och dela det i fyra delar. Strimla tomaterna, skär sardellerna fint, kärna ur och skär oliverna och riv vitlöken. Blanda alla ingredienserna med vinägern och oljan. Lägg brödbitarna i en djup tallrik eller i flera små. Toppa med blandningen så att brödet suger åt sig oljan. avsluta med lite havssalt och svartpeppar.

På matfronten intet nytt

Hej kompisar. Det är tuffa tider som råder. Igår firade jag och Christian fyra år som gifta, och gissa vad vi åt? Pizza. Framför en film.

Så ni fattar ju nivån på matlivet just nu. Det blir take out kanske fyra gånger i veckan, och övriga måltider domineras av makaroner och mackor. De mest inbjudna gästerna heter Mamma Scan och Familjen Dafgård, typ. Okej, jag överdriver en smula, men inte tillräckligt mycket för att kunna blogga med äran i behåll.

Anledningarna till att knivarna rostar i stället är dock fantastiskt roliga (om man är objektiv och har lite distans, vilket jag inte kan påstå att jag alltid lyckas med): jag är gravid och har bara en dryg månad kvar innan familjens nyaste matvrak anländer, och innan dess måste jag hinna färdigt med min kokbok som jag har den stora äran att få ge ut på Ica Bokförlag nästa höst. Visst är det fullständigt makalöst roligt? Så vi har lagat mat och fotat och kämpat och slitit som djur, och nu skriver jag och kämpar fortfarande. Och försöker hinna vila samtidigt, och ta hand om vår dotter, och förbereda vårt hem på en extra familjemedlem. Det är tungt! Och jag är enorm. Bilden är från i påskas (Christian är fotograf) och jag ser härligt smårund och avslappnad och glamorös ut, men det var för två månader sedan. Nu är det ett under att jag kan stå utan att tippa över.

Men jag ska inte överge bloggen riktigt än, jag lovar. Ni kanske får stå ut med att det inte blir en massa recept framöver utan kanske bara lite mer jag och magen, men jag kompenserar med en bok nästa år i alla fall.

Håll tummarna för mig!

Man måste ju vara lite duktig ibland.

Jag måste erkänna att jag inte är något större fan av torsk. Får man säga så? Jag har ätit fin torsk, ful torsk, tinad fryst torsk och jättefärsk torsk, enkelt anrättad torsk och superavancerat uppstyrd tors. Men jag börjar komma till slutledningen att jag faktiskt inte tycker torsk är någon höjdare. Pinsamt nog är lax min favoritfisk. Japp - odlad, foderfärgad, tråkig gammal lax. Eller ja, den ska ju vara färsk förstås, men det är ingen ursäkt. Jag är tråååkig.

Jag vet att jag som matbloggare borde älska en massa speciella fisksorter och samtidigt tala lyriskt om det enkelt fantastiska hos en stekt strömming eller en torskfilé med ägg och skirat smör. Well. Tur att det finns typ 1500 matbloggar till förutom min i det här landet.

Ingen kan dock anklaga mig för att inte försöka; givetvis kämpar jag på med experimenterandet och vill så klart att min dotter ska slippa ärva min inte längre så hemliga trångsynthet när det kommer till fisk. Så igår blev det torsk under ett jättegott täcke av grädde, pesto, vitlök och parmesan. Såsen kompenserade absolut för torsken, som ju trots allt förblev just det - torsk.

Pestotorsk med rostad pumpa, paprika och silverlök

3-4 personer

450 g skinn-och benfri torskfilé

1 dl grädde

3 msk pesto

1 vitlöksklyfta

1 dl fint riven parmesan

Rostade grönsaker
1 liten butternutpumpa

1 silverlök (eller annan lök du gillar)

2 röda snackspaprikor

Olivolja

Sätt ugnen på 225 grader. Skala pumpan, kärna ur och skär den i klyftor. Halvera paprikorna på längden och kärna ur dem. Skala och klyfta löken grovt. Lägg allt i en ugnsfast form och ringla över olivolja. Blanda noga och ställ in i ugnen i 25 minuter.

Skär fiskfiléerna i portionsbitar och lägg dem i botten av en mindre ugnsfast form. Salta och peppra dem. Blanda grädde, pesto och fint riven vitlök i en fisk och häll över fisken. Strö fint riven parmesan över och ställ in tillsammans med grönsakerna de sista tio minuterna. Kolla att fisken är genomstekt (det kan behövas en extra minut beroende på filéernas tjocklek) och servera med grönsakerna.

Grön ärt- och zucchinisoppa med parmesangrädde

Det blir mycket hämtmat och mackor nu men någon gång ibland stoppar jag huvudet i frysen och ser vad som inte ännu lever i grönsakslådan och försöker svänga ihop något. Idag blev det en osedvanligt lyckad men superenkel soppa, ackompanjerad av en osedvanligt trevlig men superenkel klick parmesangrädde. Christian blev dessutom osedvanligt peppad på rätten vilket gjorde de cirka 10 minuternas ansträngningar klart värda mödan.

Grön ärt- och zucchinisoppa med parmesangrädde

2 personer

10 cm zucchini

2 dl frysta ärtor

2 schalottenlökar

1 vitlöksklyfta

1 skvätt olivolja

4 dl vatten

1 tärning grönsaksbuljong

Parmesangrädde

1 dl vispgrädde

2 dl fint riven parmesan

Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjukt i en kastrull. I med zucchini och fräs en liten stund till. På med ärtor, vatten och buljongtärning, koka upp och låt sjuda 5 minuter. Vispa under tiden grädden och rör ihop med parmesan. Smaka av med lite salt och peppar. Mixa soppan slät med mixerstav och smaka av den; lite vitpeppar är gott men även kanske en gnutta salt och svartpeppar. Servera soppan med en klick parmesangrädde som får smälta ner lite härligt, och så några droppar olivolja. Namnam.

Påskens överraskning - friterad matjes

Hoppas att ni haft en strålande påsk allihop! Själv har jag förmodligen gått upp runt fem kilo och det kan jag tyvärr inte skylla enbart på halvkilosgästen i min mage. Vi har avnjutit lamm, oxfilé, godis i mängder, ägg i mängder, sill, misslyckade bakverk (jag borde verkligen bara ge upp alla försök till bakning för gott), svärmors gravade lax och min matjestårta som alla älskade till min stora förtjusning, men det roligaste och mest udda inslaget var garanterat den friterade matjessillen som det bjöds på till förrätt på torsdagen. Friterat - gott, matjes - gott, friterad matjes - oväntat gott! Kommer definitivt dyka upp igen till midsommar, jag ska försöka få tag i receptet på smeten tills dess. Vi serverade dem med gräddfil blandad med finskuren gräslök och peppar, och kombon har helt klart fastnat i medvetandet.

Ni då, åt ni några konstigheter i påsk?

Matjestårta, sillar och någon annans kaka

Påsk, påsk, påskelipåsk! Ursäkta att det är glest mellan inläggen nu, men jag är positivt nog alldeles för upptagen här i livet. Jag har ett stort projekt som ska bli klart innan ny unge beräknas anlända 1 augusti, och dygnet har ju som bekant bara so many hours. Men nu stundar den gula och godisrika högtiden! Som alltid firad hos mina fina svärföräldrar, och eftersom valda delar av min egen familj också kommer vara med och käka lunch på påskdagen ska jag försöka hjälpa till lite extra i år. Tänkte göra min urgoda matjestårta, kanske en sill eller två samt en citron- och marängkaka signerad Elisabeth Johansson ur hennes nya bok Mina efterrätter.

Det här med att göra egen sill är en ny erfarenhet för mig men jag har i alla fall två varianter som ni kanske vill testa (förutom min akvavitvariant som jag nyligen postade här på bloggen). Framför allt vill jag rekommendera den guacamole-inspirerade avokadosillen; den blev omåttligt populär vid testtillfället!

Avokadosill med lime och vitlök

1 burk 5-minuterssill

2 avokado

1 dl gräddfil

1 vitlöksklyfta, fint riven

1 lime, saften

2 msk fint skuren gräslök

peppar

Låt sillen rinna av. Mixa eller mosa under tiden ihop avokado, gräddfil, vitlök, gräslök och limesaft. Smaka av med peppar. Vänd ner sillbitarna och ställ svalt i ett par timmar eller över natten.

Pepparrotssill med äpple

Matjessill är jättefin att göra krämiga sillvarianter på, och riktigt god tillsammans med pepparrot och äpple.

2 burkar (400 g) matjessill

2 dl crème fraiche

2 msk fint riven pepparrot

1 litet rött äpple

svartpeppar

Låt sillen rinna av, skär i bitar om du använder hela filéer. Skär äpplet i små bitar och blanda med sill, crème fraiche och riven pepparrot. Smaka av med svartpeppar och ställ svalt i ett par timmar eller över natten.

Hej ramslöken!

Det är full stress i hushållet just nu, så det blir glesare mellan inläggen. Kanske står ännu glesare tider att vänta, men shit happens. Igår traskade jag i alla fall in på Wargen i all min tidsbristframkallade fantasilöshet och upptäckte små tråg med svindyr ramslök. Jag har aldrig lekt med ramslök innan, men denna vit- och gräslökssmakande ört har länge lockat med sin enkla mystik så jag plockade givetvis ett tråg (över 600 kronor kilot; ni som kan plocka i det vilda får lov att skratta högt) och lite andra godsaker och var genast på bättre mathumör. Det bidde ett jättefint tillbehör till lammfärsbiffar med färdigköpt rostad vitlökskräm, men är förstås super även som vegetarisk rätt. Kanske med lite feta till eller som tillbehör till grillad halloumi?

Pärlcouscous med ramslök, pinjenötter och avokado

2 portioner

2 portioner pärlcouscous (Moghrabiah; libanesisk couscous. Finns från bl a Druvan)

1 knippe ramslök, sköljd, torkad och strimlad (ca 1 dl)

1/2 dl pinjenötter, rostade

1 avokado, skalad och tärnad i stora bitar

10 cm gurka, skalad, urkärnad och tärnad

1/2 citron, pressad

Olivolja, god, en rejäl skvätt

Salt och peppar

Koka couscousen enligt anvisningarna på förpackningen. Låt rinna av och blanda med strimlad ramslök, avokado, rostade pinjenötter och gurka. En ordentlig skvätt fin olivolja, pressad citron, och så smaka av med salt och peppar.

Vår 1,5-åring gillade också pärlcouscous - hon åt den nävvis - men hon fick den som den var med lite olivolja. Se där, ett litet småbarnstips!

Måndagssillen, tra la la la la

Om man inte kommer på något gott att äta är det aldrig fel med en sillmiddag, det har jag alltid sagt. Eller jag säger det nu i alla fall. Igår slog jag dock på stort och svängde ihop en egen sill att ackompanjera den ständiga matjesen och senapsvarianten; kalla det övning inför påsken. Men något mer avancerat än en 5-minuterssill skulle jag aldrig orka med, även om det säkert finns godare sätt. Men det här blir i alla fall bättre än något du köper på burk, det lovar jag!

Romsill med citron och akvavit

1 burk 5-minuterssill (du kan ta två burkar också, om du vill ha mer sill och mindre kräm. Det blir väldigt mycket kräm i den här)

2 dl creme fraiche

2 msk majonnäs

3 msk stenbitsrom (eller löjrom för all del)

3 msk finhackad dill (jag använde fryst)

3 msk finhackad gräslök

3 msk finhackad röd lök

Rivet skal av 1/2 tvättad citron

1-3 msk akvavit, t ex Skånes (smaka av vad du föredrar, eller uteslut helt)

Svartpeppar

Låt sillen rinna av ordentligt. Blanda resterande ingredienser, smaka av med akvavit och svartpeppar. Blanda med sillen och låt gärna stå svalt någon timme så att smakerna hinner mogna.

Snabb glass med punschrussin och Daim

Svärmor Lena bjöd på en alldeles utomordentlig dessert igår efter de färska räkorna och marulken (ja, jag vet, jag skryter om hur bra jag har det), och det är ett så bra tips att det givetvis måste upp här.

Snabb glass med punschrussin och Daim

Vuxet möter barnsligt i en härlig kombo. Förbered dagen innan middagen och gör inte för lite - jag hade gärna tagit en extra skål. Måtta enligt egna preferenser men gör på ett ungefär så här:

4-6 personer

Lägg 1 dl russin i en skål. Häll på punsch så att det precis täcker. Plasta in och låt stå ett par timmar eller över natten. Grovhacka 80-100 g Daim (typ 1,5 dubbel).Tag 1 liter vaniljglass (behöver inte vara någon jättetjusig sort; Lena använda Icas) och låt stå framme tills den är mjuk nog att röra. Vänd ner russin och Daim och frys i ett par timmar till. Ta fram fem minuter innan servering.