Pumpasoppa med kompispuck

Nu är det ju en osedvanlig vacker och relativt varm dag idag men ingen kan lura hösten på flykten, tack och lov. Själv har jag inte kommit ur pyjamasen än och jag smyger omkring här och fantiserar om friska, kyliga vindar som rör om i löven därute medan brasan sprakar här inne. Jag gillar hösten. Och våren. Jag gillar alla tider på året då man kan ha lite varmare tröjor - lagom påklätt är min bästa outfit. Usch och fy för bikini och dunjacka. Min figur passar inte i någon av dem.

Höstinspirerad som jag är bjuder jag på ännu en soppa ur ett Leva-jobb från förra året. Minnena kommer tillbaka och jag blir riktigt sugen... Pumporna har börjat florera på riktigt i butikerna nu och att smaksätta dem med lite muskotnöt och ge dem en smakkompis i form av en salvia- och paprikaspäckad mozzarellapuck är en höjdare.

Pumpasoppa med puck av mozzarella, ugnsbakad paprika, salvia och citron

500 g pumpakött (utan skal och kärnor)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk smör
5 dl grönsaks- eller lantbuljong
1 dl crème fraiche
0,5 krm riven muskotnöt
svartpeppar

Skala och skär pumpa, lök och vitlök i bitar. Fräs allt i smöret i en stor kastrull eller gryta. Tillsätt buljongen, koka upp och låt sedan sjuda i 15 minuter eller tills allt blivit mjukt. Mixa soppan och rör sedan i crème fraiche. Värm upp soppan igen och krydda med muskotnöt och nymalen svartpeppar. Häll soppan runt mozzarella- och paprikapucken.

Mozzarella- och paprikapuck med salvia och citron

1 mozzarellaboll
2 röda paprikor
0,5 kruka salvia
1 citron
2 msk olivolja
flingsalt, svartpeppar

Värm ugnen till 225 grader. Dela paprikorna och kärna ur dem, och baka dem sedan i ca 15 minuter eller tills de mjuknat och fått färg. Låt dem svalna och skär dem i små bitar. Tärna mozzarellan smått. Tvätta citronen ordentligt och riv skalet fint. Plocka bladen av salvian och strimla dem fint. Blanda alla ingredienser och smaka av med salt och peppar. Forma små puckar med händerna eller med hjälp av till exempel en äggkopp och servera i soppan.

Konsten att göra något fult av något fint

Jag är bara full av snabba tips nu för tiden. Idag jobbar vi korven. Den finare korven från Taylor & Jones - det är åtminstone inte falukorv! Inte just idag i alla fall. Jorå, gott folk, ni kan säga vad ni vill om falukorvens innehåll, jag gillar den ändå. Till spaghetti. Med ketchup. Men just den här gången hade vi finkorv hemma som låg och skräpade; "Oaksmoked bacon" hette smaksättningen och jag gillade den väldans när jag fick den stekt som överflödig men uppskattat sällskap till en fin bit oxfilé. Men så här dagen efter fick den bli simpla men väldigt goda korvbullar i en pastasås, på detta vis:

Korvbullar i tomatsås

Tag två finare färska korvar med valfri smaksättning. Hetta upp lite smör i en panna. Öppna en ände på korvarna och kläm ut köttbullestora bitar av korvköttet rakt ner i pannan. Stek tills bullarna får fin färg. På med en skvätt vin - vad du har hemma - och fina tomater; gärna färska om du orkar men en burk blir också okej. Kanske en nypa socker på det, och låt sedan puttra ett par minuter tills bullarna är helt genomstekta. Hur du vill krydda beror på smaken på dina korvar - ös på med vitlök, örter, fonder und so witer i enlighet vad dina smaklökar önskar (peppar ska den ha i vilket fall). Det här är bara en latmansbas. Servera till spaghetti. Gott!

Kött för lata och stressade

Okej, här får ni en panna kött! Vi åt just upp den och jag insåg att en superenkel köttkreation är ett tips värt att dela med sig av (whohoo!). Särskilt till er som har ungar ni måste utfodra snabbt. Och till er som är allmänt lata. Och till er som är GI- och LCHF-hooked. Och till er som gillar kött. Det är ett bra tips, helt enkelt.

Det här är super för den som inte orkar stå och forma färsbiffar i evigheten men ändå gillar variationsmöjligheten i en köttsmet. Fusk, fusk, fusk hela vägen - och supergott blev det, mycket roligare än det ser ut. Jag mätte inga ingredienser utan här får du använda fantasin lite, men rätten är väldigt förlåtande och öppen för experimenterande.

Köttpanna med tomatsås och feta

Sätt ugnen på 175 grader. Gör en köttfärssmet på saker du gillar, som om du skulle göra biffar. I min hade jag runt 400 g köttfärs, ett ägg, en halv deciliter grädde (lite drygt), en skvätt oxfond, en tiocentimetersbit grovt riven zucchini och generöst med salt och peppar. Blanda ordentligt. Häll en skvätt olivolja i en stekpanna som tål ungsvärme och ös i smeten. Sätt plattan på max och platta ut smeten med en stekspade. Dela den i köttfärsbiffsstora bitar med hjälp av stekspaden (det här gör du lite spontant och slarvigt medan köttet börjar fräsa i pannan). När du är färdig med det kanske det är dags att vända på köttbitarna? De bör ha fått lite färg under. Låt fräsa en kort stund på andra sidan och ta sedan av från värmen. Häll på en deciliter eller två av en god, färdig tomatsås. På med brutna, generösa bitar fetaost och avsluta med en drös färsk basilika. In i ugnen i 7-10 minuter beroende på tjockleken på bitarna. Servera direkt till pasta eller sallad, eller bara ett gott bröd.

Där maten skulle ha varit

Sist jag skrev var jag redan fantastiskt otålig. Sexton dagar till skulle det dock dröja innan vår pojke äntligen kom ut! Nu är han här och livet är kaos. Det har varit en lååång graviditet med ett snudd på obefintligt intresse för mat, och nu - nästan exakt fyra veckor efter förlossningen - har jag ännu inte riktigt funnit lusten eller orken att ägna särskilt mycket tid åt matlagning. Det är annat som upptar både tankar och energi.

Men det pockar. Det kommer. Maten är på väg tillbaka.

Att tappa intresset för vad man stoppar i sig har varit en ganska spännande upplevelse. Det är inget som har gjort mig smalare direkt - tvärtom, det är när man inte bryr sig som den värsta skiten slinker ner - men det har gjort livet tråkigare. Och lite lättare. Det är inte längre svårt att handla (alla dessa val!), men inte heller lika roligt. Det är som när en bra bok tar slut; lite lättad är man eftersom man inte kunde släppa den ifrån sig och man därmed gick miste om en massa annat här i livet, men samtidigt saknar man den ju. Den var ett fantastiskt sällskap. Så jag ser fram emot att se matlusten vända åter. Den är ju min hobby och dessutom mitt levebröd. Jag VILL älska mat. Jag VILL tänka på mat jämt. Jag VILL inte gå in i en mataffär och bara längta ut igen.

Men som sagt, jag känner hur det pockar. Förhoppningsvis märker ni det snart också. Tills vidare bjuder jag på en bebisfot!

Due date = Måndagshummer?

Många rekommenderar hummer och skumpa som ett trevligt sätt att få igång en förlossning. Det här är förra helgens lördagsmiddag och jag tror att det kanske blir en favorit i repris idag för att fira att det är beräknad Due date idag. Hel hummer (alltid bra pris på Vi Wasahallen) med het majjo (majonnäs + sambal oelek + lite creme fraiche + en skvätt lime) och smält vitlökssmör (smör + vitlök + fint skuren persilja + flingsalt). Det blir inte godare.

Nu ska ungen ut. Om jag så ska tvingas äta hummer.

Fuskrisotto med spenat och fulris

Ibland har man ju en massa goda saker hemma men ingen mat, eller hur? Vi skulle svänga ihop en lunch och hade vitt vin, parmesan, grädde och tryffelolja, vilket är hemskt trevligt men ingen man föder barn på om man säger. Det låg dock även en hämtkartong trött ris i kylen (kom med gårdagens köpegyoza) och en lika trött påse hackad spenat i frysen och vips satt vi och mumsade på en av de godare luncherna som serverats i vårt kök den här trimestern i alla fall.

Fuskrisotto med spenat och fulris

2 personer lite drygt

4-5 dl kokt ris

1 liten gul lök eller 2 schalottenlökar

2 vitlöksklyftor

1 msk olivolja

1,5 dl vatten

1 dl torrt vitt vin

0,5 grönsaksbuljongtärning

100 g fryst hackad spenat (ca 2 dl)

0,5 dl vispgrädde

2 dl fint riven parmesan

Svartpeppar

Eventuellt lite tryffelolja

Hacka lök och vitlök och fräs mjukt i olivolja. I med spenat, vatten, vin och buljong och låt sjuda i 5 minuter. I med grädde och ris och koka upp. Späd med lite mer vatten om risotton känns för tjock, det beror lite på riset. Rör i parmesan och smaka av med peppar. Har du lite tryffelolja hemma förgyller det så klart - en miniskvätt räcker.

Om jag vore en meny vore jag grillad brie, upphottad lax och bästa sommardesserten

Om jag vore en meny, så vore det den här.

Enkel, men ändå lite oväntad. Spontan, med med finess. Helt ogenomtänkt, men med väldigt gott slutresultat. Lite småfet sådär, men fräsch och snygg. En meny som presterar utan pretention. Som liksom bara halkar in i framgången och rycker lite nonchalant på axlarna, som för att säga "Hey, kul att ni gillar mig, det var oväntat, men ändå inte - JAG visste ju att jag var en god meny, lite lagom sådär, som borde gillas av de flesta. Why not, liksom?"

Ni fattar. Det är en bra meny, helt enkelt. Lättlagad och hur god som helst. Jag och Christian bjöd hans fina föräldrar på den hemma hos dem, i ett fåfängt försök att kompensera dem för lite av allt de bjuder oss på.

Så här gjorde vi på ett ungefär:

Förrätt: Grillad brie med salsa på nektariner och rosépeppar

Köp en hel brieost som känns mogen och fin. Andra krämiga hela ostar går förstås också bra, men de måste ha det där tjockare kittlagret runt sig. Gör en salsa på två urkärnade och tärnade nektariner, ca 1 msk grovt

mortlad rosépeppar, ett gäng strimlade basilikablad, lite olivolja och en skvätt pressad lime. Lite salt och peppar också. Smaka av. Grilla brieosten ett par minuter på varje sida, peta lite på den och känn hur den mjuknar inuti. Ringla lite olivolja på ett par ljusa brödskivor och grilla dem så att de blir frasiga och får fin färg. Bröd + en bit nygrillad ost + syrlig salsa + ett glas iskallt rosé - jorå, där sitter den, vill jag lova.

Varmrätt: Vitlöks- och citronhottad laxbit på grillen

Köp en hel bit lax med skinn, ca 800 g för 4 personer. Skär portionsbitar av laxen men utan att skära igenom skinnet - det ska hålla ihop hela härligheten. Gör en pasta av fint rivet skal av en tvättad citron, två fint rivna vitlöksklyftor, en generös bibba hackad dill och lite fint skuren gräslök samt en matsked eller två olivolja. Smörj in laxköttet med smeten, även i vecken. Låt gärna marinera en stund i kylen. Salta och peppra innan du lägger hela härligheten med skinnsidan ner på grillen. Använd lock eller slå in i folie så får du en jämnt tillagad lax snabbare. Servera med kokt färskpotatis, ärtor och en kall sås ihoprörd på t ex limeaioli och yoghurt.

Dessert: Havrekorgar med varma rabarber, vaniljgrädde och romrörda vinbär

Ni hör ju hur gott det här är. Recept på superenkla och användbara havrekorgar hittade jag på ica.se, och anpassade det för fyra, gjorda i enkla portionsformar:

100 g smör

1,5 dl havregryn

1,5 dl vetemjöl

2 msk socker

Ugnen på 200 grader. Smält smöret och rör i de övriga ingredienserna. Tryck ut smeten i formarna, hela vägen upp till kanten. grädda i 9-10 minuter; håll lite koll så att de inte bränns. Låt svalna helt och lossa försiktigt ur formarna.

Skär 4 små ansade rabarberstjälkar i bitar och stek dem mjuka i smör och socker. Vispa någon deciliter grädde med 1-2 tsk vaniljsocker (smaka av!), fluffigt ska det bli, inte hårt. Plocka röda vinbär, någon deciliter eller två, och rör med några matskedar socker tills det löst sig och vinbären smakar syrligt med sötma. Har du en skvätt god rom hemma är det jättegott att spetsa vinbären med innan du börjar röra.

Varma rabarber längst ned i korgen, sedan grädde, sedan vinbär. Pudra kanske över lite florsocker. Applåder till kocken!

Det är alltså på den här nivån...

... som det "lagas mat" i mitt kök just nu. Och det här var jag ändå relativt stolt över. Hu. Eller jag ska förstås inte säga hu - det var inte äckligt på något sätt och idén är ändå ganska god, men de är så sorgliga, de här korvrullarna. Det kommer man inte ifrån. Ni ser ju att jag försökt muntra upp dem genom att skära dem på snedden och lägga dem på hög men de blev inte gladare för det, de små liven.

De är i alla fall klart bättre än mackorna jag åt till middag kvällen innan. Faktiskt.

Korvrullar med det som finns i kylen

4 stora tortillabröd

4 grillkorvar (Hemköps egna kycklingkorv, för att vara exakt. Hur hamnade de i min kyl? SNÄLLA känn dig fri att använda någon annan korv. Vilken som helst, faktiskt)

1 knipplök

1 röd paprika

1 trött ändbit zucchini

1 vitlöksklyfta

100 g bredbar chevreost (alltså något slags påläggsvariant)

Olivolja

2 dl riven ost (från påse. Pizzaost. jag vet, det här blir bara bättre och bättre)

Sätt ugnen på 225 grader. Slanta korven, hacka löken, skär zucchinin och paprikan i bitar, krossa och skiva vitlöken tunt. Fräs alltsammans i olivolja tills det får lite färg. Rör i den krämiga chevren. Smaka av med salt och peppar. Fördela på tortillabröden och rulla ihop dem, lägg dem i en ugnsfast form som du penslat med lite olivolja. Ös riven ost över alltsammans (som ett förlåtande täcke, liksom) och kör in i ugnen i tio minuter. Mjölk till är ett måste, och de riktigt deppiga tar väl dessutom fram ketchupflaskan. Grönsaker till? Äh. Vem bryr sig.

Tabbouleh till det mesta

Vill man äta något fräscht och sommarnyttigt till den vegovänliga halloumin/grillade köttbiten/nyfångade fisken/samvetsvänliga kycklingfilén är den libanesiska salladen tabbouleh ett fint alternativ till dammig gammal pastasallad. Versionen på bilden är en man-tager-vad-man-haver-och-för-tillfället-kommer-ihåg-i-den-totala-förvirringen-variant (med basilika istället för mynta, varm bulgur istället för kall, lime istället för citron, ingen lök och för lite persilja) men receptet nedan är det goda och korrekta som jag brukar köra. Funkar fint till det mesta!

Tabbouleh

4 personer

1,5 dl bulgur

3 dl vatten

4 tomater, gärna i olika färger

1/2 liten gurka

2 salladslökar

3 dl fint skuren persilja

1 dl fint skuren mynta

Dressing:

½ dl god olivolja

1 pressad citron

Salt och peppar

Salta vattnet lätt och koka bulguren däri så länge som rekommenderas på förpackningen. Skölj den i kallt vatten när den är färdig och låt den rinna av. Skär urkärnad gurka och tomat i små tärningar och skiva löken tunt. Blanda allt med bulgur och kryddor. Vispa ihop olivolja och citronsaft, smaka av med salt och peppar och vänd ner i salladen. Låt gärna stå och mogna i kylen en stund innan servering.

Om jag firat midsommar...

Som tur är ska jag få den fantastiska äran att närvara vid goda vänners bröllop imorgon, så det blir inget traditionellt midsommarfirande för mig. Ej heller någon matlagning, god bless. Men OM jag hade firat midsommar i år, och OM jag orkat laga mat, och OM jag haft fina vänner eller familjemedlemmar närvarande att bjuda den på, och OM jag frammanat min vanliga sunt normalhöga ambitionsnivå, då hade jag kanske bjudit på några av dessa nyare och äldre favoriter ur arkivet:

• Friterad matjes. Ett måste till en öl före det "riktiga" sillbordet.
• Hemmagjord sill. En eller ett par varianter.
• Matjestårta. It's the shit, helt enkelt.
• Gravad lax, gärna smaksatt med någon god sprit. Kanske serverad med hovmästarkräm.
  
• En lyxig liten snitt med forellrom. För att den är så snygg. Och god.
• Kladdig chokladruta till efterätt. Fy f-n så gott.
• Vodkaspetsad vattenmelongranité - kan det bli mer party? En succé från förra året som måste testas igen.

Hoppas att jag kanske inspirerat någon matglad firare! I övrigt håller jag tummarna för ett fantastiskt väder, särskilt för det fina brudparets skull. Glad midsommar!

Tydligen det godaste någonsin

Ända sedan jag blev gravid med min dotter har folk sagt "Åh så bra, då kan du börja blogga om BAAAAARNMAT och FAMILJE-
MIDDAAAAGAR" och jag har svarat "Åh så väldigt gärna jag absolut INTE vill göra just det" för Gud vet att vi har tillräckligt med mammamatentusiaster i det här landet och jag tycker jag behövs bättre bland de vinpimplande latmaskarna till matglada amatörer.

Nu har jag mitt andra barn i magen och orkar knappt ens inspirera någon att köpa fiskpinnar på Ica, än mindre laga bra mat till vare sig mig eller min stackars dotter. Men hon fick i alla fall något slags glass häromdagen och hon blev så till sig att jag aldrig hört något liknande. Faktiskt aldrig. Det mmmmades och aaaahades och slickades på fingrarna och jag blev alldeles rörd av berömmet som förtydligades med ständigt upprepade och andäktigt framförda "nam nam". Fatta den, liksom. Hon har bokstavligen talat aldrig ätit något så gott i hela sitt liv. Och kunnat säga det, i alla fall.

Jag körde 1 paket frysta blåbär, 2 bananer och ca 1,5 dl fet, turkisk yoghurt i matberedaren. Lite åt hon upp (okej, ganska mycket) och lite åt jag upp, men sedan tog jag smörpappersark och klippte i 4 bitar vardera, formade till strutar och vek till spetsen på strutarna för att hålla ihop dem. Ställde strutarna upp i en liten plastlåda och hällde i smeten. Glasspinnar hade jag hittat på ÖoB så dem stack jag muntert ner i strutarna. In i frysen, klart på någon timme. Givetvis blir det lättare om man har sådana där glasspinneformar, jag ska inhandla sådana. När glassen var klar snittade jag ett litet hål i en muffinsform och trädde den på pinnen som manschett. Väldigt intelligent när vi snackar blåbärsglass.

Där har ni det - en succé på pinne. En ganska ful glass, men högt älskad. Jag är bäst!

Välkommen till mitt liv, panzanellan

Tack gode Gud för goda vänner. Om ni läst inlägget nedan anar ni att jag är ungefär den tacksammaste man kan bjuda på mat just nu; allt som inte är falukorv eller hemköpt sushi ter sig tämligen exotiskt och allt som smakar något är himmelriket. Att dessutom bara få sitta ner och titta på när andra lagar mat är en lyx som gör kroppen hänförd i pur brist på ansträngning.

Igår bjöd underbara vännerna Kristofer & Helena på en middag som gjorde mig salig. Jättegod canneloni med lammfärs, philadelphia och spenat till varmrätt men framför allt en liten förrätt som jag längtar efter redan nu. Receptet är hämtat från en av mina favoritkokböcker, Antipasti & Stuzzichini (Ica Bokförlag) av Marco Baudone och Tomas Tengby, med bilder av Bruno Ehrs. En liten fin bok med smårätter som får en att längta efter ett stort glas rött och fler långa kvällar med avslappnade kompisar. Tack fina ni!

Panzanellan är hur enkel som helst och förvånansvärt god trots att den innehåller oliver, som inte är min favoritingrediens, samt sardeller, som ju kan vara lite väl mustiga i smaken om de inte använts helt rätt, som här. Det står i receptet att man ska använda inlagda tomater men jag tror K & H använde färska, vilket var hur gott som helst. Jag tror också att de använde en hel vitlöksklyfta och inte bara en kvarts, men smaka dig fram till vad du gillar bäst.

Panzanella (Recept: Marco Baudone Foto: Bruno Ehrs)

2 skivor lantbröd

2 msk tomater, inlagda

2 msk sardeller

2 msk oliver

1/2 fänkålsstånd

1/4 vitlöksklyfta

1 kvist basilika, plockad

2 tsk vitvinsvinäger

ca 1/2 dl olivolja

havssalt

svartpeppar

Rosta brödet i ugnen eller i en brödrost och dela det i fyra delar. Strimla tomaterna, skär sardellerna fint, kärna ur och skär oliverna och riv vitlöken. Blanda alla ingredienserna med vinägern och oljan. Lägg brödbitarna i en djup tallrik eller i flera små. Toppa med blandningen så att brödet suger åt sig oljan. avsluta med lite havssalt och svartpeppar.

På matfronten intet nytt

Hej kompisar. Det är tuffa tider som råder. Igår firade jag och Christian fyra år som gifta, och gissa vad vi åt? Pizza. Framför en film.

Så ni fattar ju nivån på matlivet just nu. Det blir take out kanske fyra gånger i veckan, och övriga måltider domineras av makaroner och mackor. De mest inbjudna gästerna heter Mamma Scan och Familjen Dafgård, typ. Okej, jag överdriver en smula, men inte tillräckligt mycket för att kunna blogga med äran i behåll.

Anledningarna till att knivarna rostar i stället är dock fantastiskt roliga (om man är objektiv och har lite distans, vilket jag inte kan påstå att jag alltid lyckas med): jag är gravid och har bara en dryg månad kvar innan familjens nyaste matvrak anländer, och innan dess måste jag hinna färdigt med min kokbok som jag har den stora äran att få ge ut på Ica Bokförlag nästa höst. Visst är det fullständigt makalöst roligt? Så vi har lagat mat och fotat och kämpat och slitit som djur, och nu skriver jag och kämpar fortfarande. Och försöker hinna vila samtidigt, och ta hand om vår dotter, och förbereda vårt hem på en extra familjemedlem. Det är tungt! Och jag är enorm. Bilden är från i påskas (Christian är fotograf) och jag ser härligt smårund och avslappnad och glamorös ut, men det var för två månader sedan. Nu är det ett under att jag kan stå utan att tippa över.

Men jag ska inte överge bloggen riktigt än, jag lovar. Ni kanske får stå ut med att det inte blir en massa recept framöver utan kanske bara lite mer jag och magen, men jag kompenserar med en bok nästa år i alla fall.

Håll tummarna för mig!

Man måste ju vara lite duktig ibland.

Jag måste erkänna att jag inte är något större fan av torsk. Får man säga så? Jag har ätit fin torsk, ful torsk, tinad fryst torsk och jättefärsk torsk, enkelt anrättad torsk och superavancerat uppstyrd tors. Men jag börjar komma till slutledningen att jag faktiskt inte tycker torsk är någon höjdare. Pinsamt nog är lax min favoritfisk. Japp - odlad, foderfärgad, tråkig gammal lax. Eller ja, den ska ju vara färsk förstås, men det är ingen ursäkt. Jag är tråååkig.

Jag vet att jag som matbloggare borde älska en massa speciella fisksorter och samtidigt tala lyriskt om det enkelt fantastiska hos en stekt strömming eller en torskfilé med ägg och skirat smör. Well. Tur att det finns typ 1500 matbloggar till förutom min i det här landet.

Ingen kan dock anklaga mig för att inte försöka; givetvis kämpar jag på med experimenterandet och vill så klart att min dotter ska slippa ärva min inte längre så hemliga trångsynthet när det kommer till fisk. Så igår blev det torsk under ett jättegott täcke av grädde, pesto, vitlök och parmesan. Såsen kompenserade absolut för torsken, som ju trots allt förblev just det - torsk.

Pestotorsk med rostad pumpa, paprika och silverlök

3-4 personer

450 g skinn-och benfri torskfilé

1 dl grädde

3 msk pesto

1 vitlöksklyfta

1 dl fint riven parmesan

Rostade grönsaker
1 liten butternutpumpa

1 silverlök (eller annan lök du gillar)

2 röda snackspaprikor

Olivolja

Sätt ugnen på 225 grader. Skala pumpan, kärna ur och skär den i klyftor. Halvera paprikorna på längden och kärna ur dem. Skala och klyfta löken grovt. Lägg allt i en ugnsfast form och ringla över olivolja. Blanda noga och ställ in i ugnen i 25 minuter.

Skär fiskfiléerna i portionsbitar och lägg dem i botten av en mindre ugnsfast form. Salta och peppra dem. Blanda grädde, pesto och fint riven vitlök i en fisk och häll över fisken. Strö fint riven parmesan över och ställ in tillsammans med grönsakerna de sista tio minuterna. Kolla att fisken är genomstekt (det kan behövas en extra minut beroende på filéernas tjocklek) och servera med grönsakerna.

Grön ärt- och zucchinisoppa med parmesangrädde

Det blir mycket hämtmat och mackor nu men någon gång ibland stoppar jag huvudet i frysen och ser vad som inte ännu lever i grönsakslådan och försöker svänga ihop något. Idag blev det en osedvanligt lyckad men superenkel soppa, ackompanjerad av en osedvanligt trevlig men superenkel klick parmesangrädde. Christian blev dessutom osedvanligt peppad på rätten vilket gjorde de cirka 10 minuternas ansträngningar klart värda mödan.

Grön ärt- och zucchinisoppa med parmesangrädde

2 personer

10 cm zucchini

2 dl frysta ärtor

2 schalottenlökar

1 vitlöksklyfta

1 skvätt olivolja

4 dl vatten

1 tärning grönsaksbuljong

Parmesangrädde

1 dl vispgrädde

2 dl fint riven parmesan

Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjukt i en kastrull. I med zucchini och fräs en liten stund till. På med ärtor, vatten och buljongtärning, koka upp och låt sjuda 5 minuter. Vispa under tiden grädden och rör ihop med parmesan. Smaka av med lite salt och peppar. Mixa soppan slät med mixerstav och smaka av den; lite vitpeppar är gott men även kanske en gnutta salt och svartpeppar. Servera soppan med en klick parmesangrädde som får smälta ner lite härligt, och så några droppar olivolja. Namnam.