Skyltat på Daglivs: Krokodilkebab, 399 kr

Ni har väl inte missat Skyltat.se? Galna, knäppa, tokiga, roliga, absurda - det kryllar av skyltar att skratta åt och nu samlas de under ett och samma sköna tak. Skicka in din favorit eller njut av andras; själv lockas jag just nu att dra bort till Daglivs och testa deras krokodilkebab. Hur coolt är inte det att bjuda på en tisdagkväll?

Fläskfilé med frasigt örttäcke

...och svärföräldrarna fick förstås inte bara chokladtårta utan även en fläskfilé som särskilt svärfar verkade uppskatta. Han skickade i alla fall följande sms till sin son häromdagen:
"Tja, hur gjorde Pytte inbakade fläskfilén?", så det får man ju ta som fint beröm. Vi gav sms-versionen av följande svar:

Man tager en fläskfilé av redig storlek och putsar den. Man sätter ugnen på 175 grader. Sedan pluggar man in sin matberedare och slänger i ett par skivor vitt rostbröd eller en liten ljus baguette eller vad man har - i bitar - tillsammans med en stor vitlöksklyfta, rivet skal av en tvättad citron, någon dryg deciliter riven parmesan samt en kruka basilika eller motsvarande mängd av olika örter man gillar. Lite salt och peppar och så kör man allt till läckra, gröna smulor. Sedan bryner man filén runt om i smör och saltar och pepprar. Lägger den i en ugnsfast form och penslar den lille rackaren med en god senap som man gillar. Senapen agerar klister åt de goda smulorna, som man sedan bäddar in hela härligheten i. Ordentligt ska det bäddas, och snåla inte med smulorna!

Kör i ugnen tills du når en temperatur du är bekväm med (stektermometer är som vanligt ett måste, jag skulle aldrig klara mig utan min); jag kör till 63 grader och låter eftervärma i folie till 65, men en del är känsliga för lite rosa fläskfilé och vill kanske köra till 65-67 nånting. Smulorna bör ha fått lite tjusig färg och blivit krispiga när filén väl är klar. Låt sedan vila under lite folie i minst tio minuter. Låt det viiiila. Kan inte nog understryka detta - ta ett glas vin och ett chips eller nåt och låt det stackars köttstycket bli klart ordentligt, annars är det som att döda det stackars djuret två gånger helt i onödan. Inte okej.

Skär sedan ömt och fint upp den saftiga filén i snygga skivor. Vi serverade peppargeggiga, ugnsrostade potatisar och vitlökscréme till eftersom vi har lite dålig fantasi (du behöver inte leta lång tillbaka i inläggen för att hitta samma tillbehör), men det var då rakt inte fy skam.

Kladdig chokladtårta med tryffel, jordgubbar och grädde

Okej, jag ska inte tjata mer om mitt enda lyckade bakverk, men jag ville bara visa hur det blev när jag gjorde en tårtvariant av mina kladdiga chokladrutor för att bjuda svärföräldrarna på när de var här förra helgen. Tillaga enligt receptet men baka kakan i en vanlig, rund springform istället. När den svalnat smetar du ut tryffeln så att den rinner ner lite fint över kanterna och låter stelna i kyl. Smält lite hederlig mjölkchoklad och ringla över tårtan med hjälp av en gaffel eller lite smörpapper rullat till en sprits. Låt stelna i kyl men servera rumstempererad med grädde och jordgubbar vända i lite råsocker.
Jag lovar att prova något nytt nästa gång. Tror jag. Kanske. Förmodligen inte. Är det värt det, liksom?

Post-Dahlgrensk matkoma

Alltså. Nu var det nästan en vecka sedan jag åt på Matsalen med min fina bror (och sedan mitt senaste inlägg), och matkoman sitter fortfarande i. Det var så sanslöst gott att jag helt enkelt inte kunnat skriva en rad om mat sedan dess. Jag har ätit meningslösa saker som limpmackor med prickig korv och spaghetti med grillkorv, bara för att det liksom inte är någon VITS att försöka sig på något roligare.
Jag återkommer när jag hämtat mig. Just nu är jag hungrig och vill lägga mig i ett mörkt hörn och återigen försöka frammana smaken av det stekta surdegsbrödet med ost, honung och peppar. Ta en fantasiklunk av det skönläskiga mousserande vinet med det skönläskiga namnet Sav (japp, björk spelar huvudrollen i det jämtländska bubblet) till. Fundera på varför jag inte är rik så att jag inte kan äta lyxmat oftare. Fundera på varför folk säger att pengar inte gör en lycklig. Fundera på hur man kan vara lycklig utan stekt surdegsbröd med ost, honung och peppar. Med Sav.
Jag ska fundera på det medan jag trycker i mig en grillkorv, tror jag.

Idag smäller det!

Jag har ätit frukost, men resten av dagen ska jag späka mig i väntan på min middag. Mathias Dahlgren, here I finally come! Jag missade Bon Lloc och har aldrig haft en plonka stor nog att berättiga ett värdigt besök på Grand, men däremot har jag världens finaste och mest generösa bror och svägerska. Tack vare dem ska bror och jag avnjuta avsmakningsmenyn i den tvåstjärniga Matsalen ikväll och jag mår ärligt talat nästan lite illa av iver.
Jag försöker distrahera mig med funderingar kring vad jag som gravid ska dricka till maten och hur jag ska lyckas få plats med allt i min redan relativt välfyllda kagge, men tankarna hamnar alltid på tallriken till slut och så får jag torka skrivbordet fritt från dregel igen.
Där kan vi snacka i-landsproblem på kulinarisk toppnivå!

Finmiddag för fattiglappar

Här dök det visst upp en lördagsmiddag mitt i veckan. Lillasyster, svåger och nyaste systerdottern på besök och ingen har pengar i plonkan, vad gör man?

Tager en fläskfilé (fulpris på Hemköp, jajamänsan), bryner och steker färdigt i ugn på 150 grader till en min favoritinnertemperatur på 63 grader, låter vila någon kvart under folie så att den uppnår 65.

Sätter ugnen på 225 grader, tager ett gäng skrubbade färskpotatisar. Lägger dem på en väl folierad plåt och vänder dem i en blandning av så många pepparsorter man har (i mitt fall svart, vit, grön, röd), mortlade och blandade med en rejäl skvätt balsamvinäger, olivolja och honung samt flingsalt. Stek i ca 40 minuter, vänd två gånger under tiden.

Serverar med vitlöks-crème fraiche och denna enkla zucchinikreation:

Varm zucchinisallad med fetaost

4-6 personer

2 medelstora zucchini
1 pkt god, krämig fetaost
1 röd lök
1 kruka persilja
1 citron
2 msk olivolja
Svartpeppar, flingsalt

Skär zucchinin i centimetertjocka halvmånar. Hetta upp oljan i en wok och stek zucchinin gyllene. Häll i en stor skål tillsammans med oljan i pannan. Grovsmula fetaost, finhacka lök, grovhacka persilja, pressa citronen och blanda allt med zucchinin. Ordentligt med nymalen svartpeppar och flingsalt på och schåååå är schaaaken klaaaar.

130 kronor kostade kalaset. Bra tycker vi.

Rosa, fluffiga rattar för Bröstcancerfonden

Idag knoppar september, men oktober är den månad då allt blir en smula mer rosa. Då köper vi små rosa band att pryda våra kavajslag, och även vissa större företag klär om en produkt eller två till förmån för Bröstcancerfonden (och den egna försäljningen förhoppningsvis, men det är gott så). I år kan vi till exempel avnjuta en påse Rosa Rattar (underbart namn, tycker jag) och glädja oss åt att 10 procent av överskottet ska gå till kampen mot bröstcancer. Heja Ahlgrens! Goda är de också, rattarna. Större och fluffigare än bilarna men med samma smak. Ut och köp från och med nästa vecka!

Why not på en måndag?

Fira in en ny, underbart krispig och härlig måndag med att köpa ett nät musslor och en ostbricka till ikväll. Because you can, liksom. Vi budgetfestade på detta vis i fredags och det var en middag man hade kunnat bjuda folk på, som di äldre kan säga när de är imponerade av något.

Just nu har är vi extra förtjusta i vitlöksstänger (har ni inte märkt det kommer ni att göra det) och hackar ner dem i allt möjligt. De är så finfint crunchy på något vis och passar i det mesta med sin milda smak och sin sköna gröna färg. I musslorna åkte ett halv paket ner.

Musslor for two:

1 nät musslor borstas, knackas och sorteras enligt konstens alla regler. Hacka en liten lök eller ett par schalottenlökar samt en halv röd pepparfrukt och fräs i en kastrull i lite smör. På med ett glas vin. Koka upp. I med musslorna. Skaka om, och så på med lock. Lyft ur musslorna efter ett par minuter när alla öppnat sig, släng dem som inte gjort det. Hacka ett gäng vitlöksstänger och ös ned i kastrullen tillsammans med runt någon deciliter vispgrädde. Låt sjuda en stund och smaka av med salt och peppar. Lägg up musslorna i skålar och ös spadet över. Enkelt va? Gott bröd till är aldrig fel.

Efteråt åt vi en simpel ostbricka (tre sorter färdigvalda i ett trist plasttråg, men är man fattig så är man) med goda tillbehör; bland annat Vilmas sticks som alltid är så goda till ost samt farmors och fasters hemmagjorda krusbärsgelé.
Blev du måndagsinspirerad nu?

Kladdig chokladruta med hasselnötter och tryffel

Alltså, jag är ju inte den som sitter och är käckt positiv i onödan, men jag har en smula svårt att acceptera att sommaren på något sätt skulle vara över redan. Inte okej. Jag är inte heller den som bakar i onödan, som ni vet, men här har ni ett av de fåtal riktigt lyckade experiment som kommit ur min ugn.

Kreationen presenterades i nr 6 av Leva i år, i samma sommarbuffé jag tidigare skrutit över. Jag har inte gjort dem sedan dess (på grund av ovan nämnda bakningsaversion), men gud så sugen jag blev nu. Någon som fyller år? Vill komma på besök? Är ledsen och behöver tröst? Ska ha knytkalas? Kom igen, ge mig en anledning! Eller gör dem själv och bjud mig, för all del.

Så ta-daa - sommar och bakning i ett! Det är ju faktiskt fredag.

Kladdig chokladruta med hasselnötter och tryffel

Förbered gärna en eller två dagar innan men dekorera med florsocker, vispad grädde och bär strax innan servering.

Kladdkaka
150 g smör
2 ägg
3 dl socker
1 msk vaniljsocker
½ dl fin kakao
2 dl vetemjöl
En liten nypa salt
1 dl hasselnötskärnor
Ströbröd

Tryffel:
200 g mörk choklad av god kvalitet
50 g smör
1 ½ dl vispgrädde

Dekoration:
Florsocker
Vispad grädde
2 dl färska bär, t ex jordgubbar och blåbär

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa socker och ägg fluffigt. Smält smöret och rör ner det i äggsmeten. Blanda mjöl, kakao, vaniljsocker och salt och rör ner även det i smeten. Dela hasselnötterna grovt och vänd ner även dem. Bröa en rektangulär form (ca 20x30 cm), häll i smeten och grädda i ugnen i ca 25 minuter. Kakan ska fortfarande vara kladdig i mitten. Låt svalna och ställ sedan kallt i någon timme så att den stelnar helt. Hacka chokladen till tryffeln. Smält smöret i en kastrull. Häll i grädden och koka upp. Ta kastrullen från plattan och rör ner den hackade chokladen; smeten ska bli helt slät. Bred tryffeln över den kylda kladdkakan och ställ in i kylen i en timme till. Skär upp i rutor och garnera med pudrat florsocker, vispad grädde och färska bär.

Tävling för medlemmar i Pyttes Facebook-grupp!

Den här bloggen har som för somliga bekant tillägnats en alldeles egen grupp på Facebook (tack igen Anna!), vars medlemsantal jag är mäkta stolt över. För att belöna alla som gått med - och för att för all del värva ännu ett par medlemmar - kör jag snart en liten tävling bara för gruppen. Vinsten kommer bestå av ett Kom-igång-det-är-höst-paket med bra, nya böcker om hälsosam mat, hälsa och träning, allt för att hålla den annalkande vinterglåmigheten stången. Vill du vara med och tävla? Gå med i gruppen så kommer du att få ett meddelande med en tävlingsfråga inom en inte allt för avlägsen framtid. Känner du någon som skulle gilla vinsten? Bjud in dem med!

Pappardelle med grillad paprika, pesto, vitlök och chili

Inte världens bästa bild, men en sjuhelsikes god pasta. Jag är ingen vego-lover, men här saknar jag faktiskt ingen form av kött. Min ständige bordskamrat mumlade något om kräftstjärtar, men då rynkade jag föraktfullt på näsan och förärade honom en ljudlig fnysning.

Jag vet att ni är några stycken som ofta lagar den där tryffelpastan med svamp och bacon och grämer er över att tryffelpastan inte går att hitta just nu - prova den här så länge!

Grilla paprika själv om du ids; jag hade en fin burk marinerade rackare från Matric vilket sparade mig både tid och möda. Den goda pappardellen kom från samma märke, upptäckte jag. Parmesan hade vi inte hemma, men det bör man överösa den lilla älsklingen med. Kanske lite rostade pinjenötter också om man har.

Pasta med grillad paprika, pesto, vitlök och chili

2 personer

Man går en smula på känn beroende på vad man har för grejer, men så här på ett ungefär:

Koka 2 portioner pasta, helst pappardelle, fettuccine eller hederlig spaghetti . Al dente, var noga med det! Leta rätt på en påse vitlöksstänger i butiken, de är ganska vanliga numera. Finns oftast på Ica i alla fall. Hittar du inte så ta en rejäl vitlöksklyfta. Skiva 6-7 stänger (eller den rejäla vitlöksklyftan) och en halv pepparfrukt; välj färg efter smak men röd funkar alltid. Vill du ha extra hetta kärnar du inte ur den innan du skivar. Hetta upp en matsked olivolja eller två i en panna och fräs försiktigt vitlök och chili tills de mjuknat något. På med ungefär två matskedar god pesto (japp, fram med burken bara, hemgjort behövs inte). 2-3 grillade paprikor i bitar (har du en burk med sådana där lite mindre bitar, från Zeta till exempel, så kan jag tänka mig att en halv till en burk är lagom). Fräs kort och ta av pannan från värmen. Sedan kommer det smaskiga, nämligen 1/2 - 1 deciliter fet crème fraiche. Peppar på det. Skulle såsen skära sig gör det ingenting, det är jättegott ändå. Vänd ner pastan ordentligt i såsen. Lööövely.

Glass på GLASS

När andra människor sätter sig och äter middag, då går jag och Glassmannen ut och äter glass. Because we can, liksom.
Vi testade just GLASS uppe på Dalagatan; där har de fina grejor utan en massa tillsatser (gjord på mjölk, inte grädde) och middagen sköts just upp med en timme eller två. Jag lämnar detaljerna till proffset - håll utkik på Glasskoll - men jag kan avslöja att jag njöt till hundra procent av min Creme Caramel-smakande variant och inte fullt lika mycket av min Äppelpaj-smak (för att jag inte kunde se just en äppelpaj framför mig, men god var den ändå). Glassmannen avnjöt smakerna Jordnöt och Jordgubb, om någon undrar.

När hungern återvänder ska jag laga papardelle med pesto, vitlöksstänger, chili och crème fraiche.

En hatad fiendes väg till mitt kök

Nu tänker jag våga mig på något riktigt kontroversiellt. Gå mot strömmen, vara obekväm, smutskasta något älskat, visa mig opatriotisk och helt föraktfullt och skamlöst vända ryggen åt det allra heligaste ursvenska. Jag tänker blotta min hals och stolt visa ändan mot etablissemanget, och jag ska stå beväpnad med en hemsnickrad fana som skriker ut sitt ensamma budskap.
Jag tänker säga som det är.

Jag hatar Tex Mex.

Det började i högstadiet, då jag på en ny skola introducerades för något vi av någon anledning besparats under uppväxten i Jämtland, nämligen fenomenet tacos. Alla älskade dem. Utom jag. Jag tyckte att de var vedervärdiga. Jag förstod inte riktigt varför - köttfärs är gott, ost är gott, grönsaker är gott, att fylla saker med andra saker är gott - men det gick bara inte. På tacofredagarna jublade folket, och jag åt smörgås och surade förvirrat.

Och så fortsatte det. Jag uppskattar idag de mjuka och oskyldiga tortillabröden (se inlägget nedan t ex), men i övrigt har jag inget vid de till synes obegränsade hyllmetrarna med Tex Mex-produkter i butikerna att göra. För bara några år sedan kom jag till slut på att det var spiskumminen som verkade vara den största boven i det så kallat mexikanska dramat, och att det var den där förbannade salsan som ska hällas på allting som ställde till det. Super! Jag skippade salsan och åt allt det andra. Det blev helt okej, så länge man avstått från läskiga mixpåsar i köttfärsen. Men SEN då, vad hände SEN? Åh, det är nu jag blir upprörd på riktigt. Vad hände när svenskarna inte längre nöjde sig med tacos? Eller möjligtvis en fajita?
Då blev det jobbigt på riktigt.
För då blev svenskarna innovativa, gud hjälpe oss.
De uppfann tacopajen.
Och tacogratängen.
Och tacopizzan.
Tacon ynglade av sig och spred sig som en illasmakande epidemi genom köken, och väl dold i tomatsåser och under frestande osttäcken dök den nu plötsligt upp oannonserad och ovälkommen i min mun som en lömsk och skadeglad infiltratör på korståg.

Jag började misstänka en konspiration.

På Tasteline har ett recept på tacopaj fått allra högst läsarbetyg av de närmare 24000 recepten på sajten. Där kan man även hitta recept på tacosallad, tacoburgare, tacotårta (!), tacolasagne, tacofisk, tacosoppa, tacokyckling och en stycken "snitsiga tacolådan". För att nämna ett par. Ta ett hederligt populärt recept vilket som helst så finns det alltid någon som förädlat det med en förhatlig kryddpåse. Som matbloggare har jag förgrymmad insett att gjorde jag en blogg med enbart tacorecept, eller åtminstone Tex Mex-anknutna maträtter, då skulle jag ha flest besökare i Sverige på rekordtid. Jag skulle förvisso behöva dö av svält, men jag skulle vara ett populärt lik.

Idag fick jag ett pressmeddelande från Santa Maria som lanserar tre nya kryddmixer. Det inleds med orden "Tacos, tortilla och burritos! Tex Mex har blivit svenskarnas nya fredagsfavorit."
Nya?! Verkligen?
Lite längre ner i ingressen:
"Nu kan du äta tacos flera dagar i veckan." (tack vare de nya mixerna, alltså).
Nej tack, men tack ändå, hinner jag vänligt tänka innan de förfärande orden kommer:
"det moderna mexikanska köket är så mycket mer än bara fredagsmys med köttfärsfyllda tacos."
Iiiiihhh! Fredagsmys! Och DÄR sattes det en definitiv sista förseglande jättekoloss till spik i den spiskummindoftande majsmjölskistan.

Jag VET redan att Tex Mex-myshelvetet finns på andra ställen än i tacos och andra dagar än fredagar. Det finns ÖVERALLT, hela tiden! I pajer och gratänger, på pizzor och i soppor, tårtor, burgare och sallader. Och i snitsiga lådor. Och det är bra tack, vill jag uppgivet snyfta till pressmänniskan på Santa Maria. Jag vill inte ha mer nu, det räcker som det är.
Pling i lådan (nu, för bara några rader sedan) och så dyker det upp ännu ett mail där man undrar om jag vill ha produktprover.
Nej, alltså, verkligen inte, det är ingen mening säger jag ju, och nu börjar jag nästan jobba upp något slags hysteri (vilket ni märker i texten, ni har ju varit med under tiden). Som om Tex Mex-djävulen själv var ute efter mig. Jag vill svara nej tack till presskvinnan men hinner inte innan den verkliga posten tränger in genom den verkliga brevlådan, den ute i hallen. Alldeles just. Där låg ett fint, lockande illrosa bubbelplastkuvert. Gissa vad det var i det?

Japp. De hittade hit till slut. Tex Mex-kryddorna. Utan att jag fick chansen att säga nej tack. De hemliga tacoinfiltratörerna tog sig in, slugt förpackade i en trojansk häst av rosaglänsande bubbelplast. Och nu när de ändå är i mitt kök funderar jag på att ta något härligt svenskt och fredagsmysigt - typ en låda GB Big Pack eller en påse lösgodis eller en stor stark - strö en mixpåse över, lägga ut receptet, hävda att det var gott och se vad som händer. Succé, eller vad tror ni?

Tortillachips med vitlöksost före maten

Jag älskar ost. Jag älskar att dippa grejer. Jag älskar krämiga grejer på krispiga grejer. Jag älskar vitlök. Jag älskar tilltugg. Jag älskar att äta innan maten är klar. Jag älskar att bjuda andra på grejer att äta innan maten är klar.

Det blir med andra ord alla rätt för det är lilla påhittet som åkte fram innan den stora kycklingen och rotfrukterna behagat steka färdigt i ugnen i fredags. Ni kanske har missat när jag tidigare hyllat den knaperstekta tortillan som underlag för godsaker? Refresh your memory genast, här finns en guldgruva!

Bilden illustrerar i all enkelhet hur jag skurit små simpla tortillabröd i snibbar, stekt dem på medelvärme i olivolja tills de blir gyllenbruna och krispiga, kryddat med svartpeppar och flingsalt och serverat till en färdigköpt mjuk vitlöksost, en sån där hoprullad variant ni vet. Satsa på en riktigt god; de är aldrig särskilt dyra ändå. Andra sorters dessertostar funkar förstås också jättebra, men det här blir liksom ett alldeles lagom opretentiöst före-maten-snacks.

Ostronöppnar-SM och Smaklust i helgen

På lördag går SM i ostronöppning av stapeln i köpcentrumet Forum Nacka. Inte mindre än 2000 ostron ska öppnas - 30 stycken per deltagare - och i juryn sitter bland annat Leif Mannerström och Pontus Frithiof. Under hela helgen får Forum Nackas besökare möjlighet att äta ostron och dricka champagne (jag skulle gärna inte vara gravid just nu dårå), och man kan även gå en ostronskola där man får lära sig allt om ostron och hur de öppnas. Dessutom utlovas smakprover på alla restauranger och caféer i köpcentrumet.

Jag vill även uppmana alla matentusiaster att besöka Smaklustmässan i Tantolunden i helgen. 100 000 besökte mässan 2007 - jag var tyvärr inte en av dem - och i år är man tillbaka med mathantverkare från alla Sveriges hörn. Gratis inträde, men ta med en slant så att du har råd att smaka, smaka, smaka. Folkfest