Jag är verkligen en ganska lat person. Jag fattar inte hur de som glatt och peppat arbetar sig igenom livet är skapta; jag måste ha varit väldigt rik, mäktig och bortskämd i mitt tidigare liv. Eller så kanske jag var en mussla eller något annat djur som liksom inte har så värst mycket för sig. Hur som haver blir det extra mycket fusk i hushållet nu sedan vi blev välsignade med stjärna nummer två. Ni ska se våra golv - det är så långt ifrån välstädat att det närmar sig en ren motsats, faktiskt. Jag rodnar när jag tänker på det. Kunde jag skulle jag förmodligen ge mig själv sparken från familjen, så lat är jag. Men det kan jag ju inte, som tur är!Många skyller på tidsbrist när de tar till halvfabrikat och småfula snabblösningar, men egentligen beror det ju på lathet. Det tar inte längre tid att ugnssteka en fisk och göra en sallad under tiden än det tar att steka frysta köttbullar eller fiskpinnar. Men man orkar inte alltid vara duktig och ugnssteka en fisk. Den ska ju kryddas och det ska piffas och duttas och hållas på. Nå, latheten är fuskpiffets moder!
Jag köpte en förpackning Pasta Amore från Ridderheims (faktiskt - jag köpte, även om jag inte tillhör de duktigt korrekta bloggare som tackar nej till produkter utan gärna provsmakar saker även om de sällan hittar vägen hit till bloggen), den med bacon, soltorkade tomater och tryffelsmakande champinjoner. Alltsammans badade i olja. Jag hällde alltsammans över två stora, goda fiskfiléer - minns inte vilken sort det var nu, men något slags flundra gissar jag), saltade och pepprade och skjutsade tillsammans med lite cocktailtomater in i 200 grader varm ugn i 10 minuter. Pressade lite citron över när det var färdigt och serverade till sallad från påse och färska, kokta gröna bönor. Riktigt gott faktiskt och tog tio minuter plus två minuters förberedelse att göra. Beats fiskpinnar i alla fall...
Jag köpte en förpackning Pasta Amore från Ridderheims (faktiskt - jag köpte, även om jag inte tillhör de duktigt korrekta bloggare som tackar nej till produkter utan gärna provsmakar saker även om de sällan hittar vägen hit till bloggen), den med bacon, soltorkade tomater och tryffelsmakande champinjoner. Alltsammans badade i olja. Jag hällde alltsammans över två stora, goda fiskfiléer - minns inte vilken sort det var nu, men något slags flundra gissar jag), saltade och pepprade och skjutsade tillsammans med lite cocktailtomater in i 200 grader varm ugn i 10 minuter. Pressade lite citron över när det var färdigt och serverade till sallad från påse och färska, kokta gröna bönor. Riktigt gott faktiskt och tog tio minuter plus två minuters förberedelse att göra. Beats fiskpinnar i alla fall...
Inlägg
7 kommentarer:
Det är ju jag nästan! Det var kanske den bästa blogginledning jag nånsin läst. Jag har nog också varit mussla.
När jag är riktigt lat, beställer jag hellre pizza eller går ut och äter än att ge efter för trista halvfabrikat. Som du så vist påpekat, de tar ju lika lång tid som något enkelt man själv kan svänga ihop.
TorpSara - tack så väldans! Trevligt att få en så fin komplimang från en medmussla.
Matarkivet - förvisso krävs det ibland ett halvfabrikat för att fixa en schysst rätt riktigt snabbt (typ Pasta Amore), men det känns av någon anledning ändå bättre än fiskpinnar. Fast är det godare än pizza? Det är frågan...
gött med firre, också gött: http://bryntsmörtillsdudör.se/?p=51
hahaha, åååh, jag måste tacka Hanna på matarkivet för länken till dig, jag älskar sättet du skriver på! Och vet du vad, du kanske är lite lat, det är vi alla, men vad du har som många saknar är självinsikt. Du VET hur det ligger till liksom, slätar inte över ;) Smart sätt att använda halvfabrikat på!
Anonym - be my guest!
Alexandra - kommentarer som dina gör mig så glad att jag verkligen vill anstränga mig att vara liiite mindre lat och blogga lite mer. Tack!
Pasta Amore är ju helt tokigt gott !! En ännu latare variant här hemma är att koka pasta för att sedan lägga Pasta Amore på när pastan är klar. ....men din variant med fisk skall klart testas :))
Skicka en kommentar