Beskåda, gott folk, dessa undersköna bevis på hur vackert livet kan vara, dessa godhetens lysande ansikten i en mörk novembervärld, dessa magiska under som står starka och stolta bland hukande, svaga kopior i trygg förvissning om att de är Perfekta Skapelser.
Beskåda, gott folk, mina hamburgerbröd.
Tillsammans med alltid lika fantastiska Lieselotte van der Meijs gjorde jag i veckan ett jobb med temat svamp för Amelia Höst, som kommer ut 12 augusti 2014. Eftersom jag bland annat bespetsat mig på att bjuda på en hamburgare kastade jag mig med skräckblandad förtjusning in i hamburgerbrödens värld. Jag har läst hur många recept som helst, grunnat på graden av ansträngning, kliat mig i håret och stirrat på ugnen som vore den strålkastarljus och jag en snigel mitt på vägen. För jag och bakning går inte ihop. Det tar lång tid, det är svårt, det ska vägas och mätas och i slutändan står jag oftast där med något hopsjunket och sorgligt som bara borde ha fått stanna i sina ingrediensers respektive påsar. I affären. Med åtminstone svaga chanser att bli något overkligt magiskt i Hela Sverige Bakar eller något annat glasyrglansigt program, långt borta från mig och mitt skafferi.
I alla fall.
Mina bröd.
PERFEKTA. Okej, jag är partisk. Och det finns garanterat någon hamburgerbrödsnörd därute som totalprotesterar just nu, sliter sina dressingindränkta hårtestar och sin ostflottiga mustasch och vrålar "Men så däääär kan man ju inte gööööra, USCH!" men det bryr jag mig inte det minsta om. De här är mäktigt schyssta brön, särskilt i förhållande till ansträngningen. Fantastiskt vackra, fasta så att man kan skära i dem utan att de smular sönder men ändå luftiga, och inte så söta som många (till exempel Max) tycker hamburgerbröd ska vara (köttsemla är inte min grej). Prova själva får ni se.
Beskåda, gott folk, mina hamburgerbröd.
Tillsammans med alltid lika fantastiska Lieselotte van der Meijs gjorde jag i veckan ett jobb med temat svamp för Amelia Höst, som kommer ut 12 augusti 2014. Eftersom jag bland annat bespetsat mig på att bjuda på en hamburgare kastade jag mig med skräckblandad förtjusning in i hamburgerbrödens värld. Jag har läst hur många recept som helst, grunnat på graden av ansträngning, kliat mig i håret och stirrat på ugnen som vore den strålkastarljus och jag en snigel mitt på vägen. För jag och bakning går inte ihop. Det tar lång tid, det är svårt, det ska vägas och mätas och i slutändan står jag oftast där med något hopsjunket och sorgligt som bara borde ha fått stanna i sina ingrediensers respektive påsar. I affären. Med åtminstone svaga chanser att bli något overkligt magiskt i Hela Sverige Bakar eller något annat glasyrglansigt program, långt borta från mig och mitt skafferi.
I alla fall.
Mina bröd.
PERFEKTA. Okej, jag är partisk. Och det finns garanterat någon hamburgerbrödsnörd därute som totalprotesterar just nu, sliter sina dressingindränkta hårtestar och sin ostflottiga mustasch och vrålar "Men så däääär kan man ju inte gööööra, USCH!" men det bryr jag mig inte det minsta om. De här är mäktigt schyssta brön, särskilt i förhållande till ansträngningen. Fantastiskt vackra, fasta så att man kan skära i dem utan att de smular sönder men ändå luftiga, och inte så söta som många (till exempel Max) tycker hamburgerbröd ska vara (köttsemla är inte min grej). Prova själva får ni se.
Hamburgerbröd:
10 mindre eller 8 större
1/3 paket jäst
1 dl mjölk
1 dl vatten
1 ägg + 1 ägg att pensla med
30 g smör (2 msk)
7,5 dl vetemjöl special
0,5 dl socker
1 tsk salt
Neutral olja, t ex raps
Sesamfrön
Smula jästen i en bunke. Värm mjölk och vatten tills det
blir fingervarmt och rör sedan ut jästen med lite av vätskan. Vispa upp ägget
och blanda ner det i bunken tillsammans med resten av vätskan, smöret, mjölet,
sockret och saltet. Knåda ihop degen i 10 minuter, för hand eller i assistent. Tillsätt eventuellt någon matsked extra mjöl eller två om degen känns för kladdig - den ska bli fast, smidig, blank och bara klibba lätt när du tar i den. Lägg degen i
en bunke penslad med lite olja inuti, täck ordentligt med plastfolie och låt
jäsa i ca 1,5 timmar tills degen blivit dubbelt så stor. Stjälp upp degen på
lätt mjölad yta och dela den i 8 eller 10 lika stora delar beroende på hur
stora bröd du vill ha. Forma fina runda bollar och lägg dem på ett
bakplåtspapper som du penslat lätt med någon tesked olja. Tryck till bollarna
försiktigt med handflatan så att du får runda kakor. Låt dem jäsa under bakduk
i någon timme till, tills de återigen blivit ungefär dubbelt så stora. Värm
ugnen till 200 grader. Vispa ägget tillsammans med 1 msk vatten. Pensla bröden noga
med äggvispet och strö över sesamfrön. Grädda i 12-15 minuter beroende på
storlek. Håll koll på färgen då effekten av olika ugnar alltid varierar. Låt de
färdiga bröden svalna på galler.
2 kommentarer:
Kul att du vågat sätta på ugnen för att baka :) Heja!
Jag har snöat in lite på pitabröd senaste tiden. Grymt enkelt att göra och funkar till det mesta - chili, carnitas, burgare, sallad, falafel.
Ett bra grundrecept har Martin Johansson: http://litemer.paindemartin.se/2012/05/sommarens-pitabrod-har-landat/
Supergott och enkelt att göra! Bra recept! // Deniz
Skicka en kommentar