Post-Dahlgrensk matkoma

Alltså. Nu var det nästan en vecka sedan jag åt på Matsalen med min fina bror (och sedan mitt senaste inlägg), och matkoman sitter fortfarande i. Det var så sanslöst gott att jag helt enkelt inte kunnat skriva en rad om mat sedan dess. Jag har ätit meningslösa saker som limpmackor med prickig korv och spaghetti med grillkorv, bara för att det liksom inte är någon VITS att försöka sig på något roligare.
Jag återkommer när jag hämtat mig. Just nu är jag hungrig och vill lägga mig i ett mörkt hörn och återigen försöka frammana smaken av det stekta surdegsbrödet med ost, honung och peppar. Ta en fantasiklunk av det skönläskiga mousserande vinet med det skönläskiga namnet Sav (japp, björk spelar huvudrollen i det jämtländska bubblet) till. Fundera på varför jag inte är rik så att jag inte kan äta lyxmat oftare. Fundera på varför folk säger att pengar inte gör en lycklig. Fundera på hur man kan vara lycklig utan stekt surdegsbröd med ost, honung och peppar. Med Sav.
Jag ska fundera på det medan jag trycker i mig en grillkorv, tror jag.

Idag smäller det!

Jag har ätit frukost, men resten av dagen ska jag späka mig i väntan på min middag. Mathias Dahlgren, here I finally come! Jag missade Bon Lloc och har aldrig haft en plonka stor nog att berättiga ett värdigt besök på Grand, men däremot har jag världens finaste och mest generösa bror och svägerska. Tack vare dem ska bror och jag avnjuta avsmakningsmenyn i den tvåstjärniga Matsalen ikväll och jag mår ärligt talat nästan lite illa av iver.
Jag försöker distrahera mig med funderingar kring vad jag som gravid ska dricka till maten och hur jag ska lyckas få plats med allt i min redan relativt välfyllda kagge, men tankarna hamnar alltid på tallriken till slut och så får jag torka skrivbordet fritt från dregel igen.
Där kan vi snacka i-landsproblem på kulinarisk toppnivå!