Alltså, jag är inte så mycket för tomatsåser. Tycker att de är förbannat tråkiga faktiskt. Min lillasyster har någon slags fetisch för dem som jag aldrig har kunnat förstå; man kan tro att det skulle vara bantningsrelaterat men hon fortsätter envisas med sina tomatsåser även när hon "syndar". Dötrist.Igår var hon inte här på middag, om ni nu trodde det. Min väldigt fina äldsta syster var däremot här, tillsammans med min systerson, och av någon outgrundlig anledning fann jag mig stå vid spisen och röra i en tomatsås. Det blev fantastiskt gott faktiskt, jag högst förvånad. Smygande chili- och vitlökshetta i en väldoftande sås som fick möta krämig fetaost och basilika - ibland blir det enkla så väldigt rätt.
Tomatsås med sting, feta och basilika
4 personer
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1/2 röd pepparfrukt
2 burkar Mutti tomater (japp, de är klart godast)
1 tsk råsocker
2 msk balsamvinäger
1 msk lantbuljong (eller en tärning av någon sort du gillar)
1 1/2 dl vatten
200 god, krämig fetaost (inget light-plasttjafs!)
Mängder med färsk basilika
Hacka lök och vitlök, finhacka pepparfrukten. Fräs mjukt i lite olivolja. Häll på tomater, socker, balsamvinäger, buljong och vatten, och låt puttra på låg värme i någon timme, om du hinner. Smaka av med salt, peppar och eventuellt någon extra miniskvätt vinäger och/eller socker. Strimla basilika och rör ner i såsen strax innan servering. Blanda med nykokt pasta, gärna fullkorn. Smula fetaosten och låt alla toppa sin egen pasta med önskad mängd. Servera gärna lite extra basilika till.
Inlägg
6 kommentarer:
Ååååååå! Nu kanske du förstår min svaghet för tomatsås bättre? Gud så smaskigt. Och det bästa av allt - har date med min bästa hon-älskar-också-tomatsås vän ikväll. Givet vad som står på menyn. Jag återkommer med personligt betyg imorgon!
Jag ÄÄÄÄÄLSKAR tomatsås!! Och just den här är fantastisk! Ser sååå mkt fram emot ikväll!
har varit precis som du! men för min del måste det handla om produkterna. är uppvuxen på willys krossade tomater á 2,90 kr...inte gott. men med tomatsås på muttis, gärna plommon eller körsbärstomater är saken biff!
Okej. Here comes the verdict.
Jag och Sara har ätit spaghetti och tomatsås tillsammans i sjuttielva tusen år – det är vår paradrätt. Egentligen är det Sara som är den riktiga stjärnan vid spisen när vi gör vår sås, men även jag har god koll på hur den ska göras vid det här laget. Saras sås är mycket simpel. Krossade tomater, vitlök, kryddor – och enstaka inslag av fetaost och spenat. Och en mängd parmesan. Inga konstigheter, inget tjafs. Himmelriket.
Så. Igår skulle vi laga Pyttes tomatsås.
Såhär gick pratet vid spisen:
Sara: Ska du verkligen hacka vitlöken? Varför pressar du den inte?
Jag: jag gör som det står i receptet
Jag: Hur mkt pepparfrukt tar du? Du måste ta bort kärnorna.
Sara: Jag tar dom här tre bitarna, så slänger vi resten
…
Jag: Herregud, det står att såsen ska puttra en timme!
Sara: Nämen det går ju inte
Jag: Nä, det kan ju hon tro.
Jag: egentligen har ju inte Pytte ngt inom det här området att göra. Hon GILLAR inte ens tomatsås – och nu står jag och är helt nervös inför vår PARADRÄTT
Sara: jag VET!!
…
Jag: Oj, vi har köpt muttitomater med vitlökssmak
Sara: Va? Jag tyckte jag kollade jättenoga. Faaan
Jag: Äh skit i det, vi gillar ju vitlök
…
Tomater, lök, vitlök, pepparfrukt, socker, balsamvinäger och buljong är i grytan. Såsen puttrar.
…
Jag: Den är nog ganska smakrik jämfört med vad vi är vana vid
Sara: Ja, säkert, men inte lika FRÄSCH som vår på ngt vis
Jag: Nä, men den luktar liksom Italien
Sara: (med halventusiasm) Mmm.
…
Jag: Lägger du i pasta? INHUMANA mängder!
Sara: Såhär (håller upp halva paketet)? Du kan ju göra matlåda också
…
Jag: Sara – nu har vi ett problem
Sara: Vad?
Jag: Det står här att vi ska lägga fetaosten på en talrik bredvid så att man tar efter egen smak. Men ska vi sen blanda fetaost och parmesan då eller? Vi kan ju inte INTE ha parmesan?
…
Så äter vi. De första tuggorna under tystnad.
Jag tycker det är himmelskt gott. Men jag är rädd för att erkänna det för Sara – jag vill inte förolämpa vår sås. Jag äter, och äter. Sara äter inte liiiiika mycket som hon brukar, även om hennes portion är allt från normalstor.
Jag tar en portion till – trots pastaberget som trängs med fostret i magen.
Vi gjorde verkligen inhumana mängder pasta. Ändå blev det ingen matlåda över.
Jag personligen ger Pyttes tomatsås 4 starka stjärnor av 5 möjliga. Den sista – i guld – läggs på de fem som Saras sås redan hade.
Det är ju en jävla överdrift från tomatsåsälskaren. Jag tyckte rätten var fantastisk!
Men som för alla gamla hundar är förändring lite svårt för mig och allt nytt måste bearbetas i lugn och ro.
Även om det bara handlar om att addera buljong i en sås och hacka istället för att pressa vitlöken.
Tack Pjut för denna vitamininjektion i Lillans och min relation. Detta kommer vi leva länge på.
Först och främst: Lisa. Jag håller med om att det blir stor skillnad med Muttis tomater. Det kan nog bli tomatsås igen inom en inte alltför avlägsen framtid!
Kära Lillan och Sara.
Jag vet inte vad jag ska säga. Att ni överhuvudtaget valt att prova min sås framför er egen är en ära så stor att den är fullständigt ofattbar. Att få denna målande beskrivning av er skepsis när ni står där och hackar - oslagbart! Jag tycker att ni ska starta en egen blogg. En som heter "Flickor som älskar tomatsås". Jag lovar, jag blir ert största fan.
Skicka en kommentar