God fisk är det godaste som finns. En god fisk har dött en gång - vid fångsten - och sedan fått ett nytt, spännande liv med varsam tillagning och läckra tillbehör. Trist fisk däremot har dött två gånger och kan inte återupplivas. Jag har nästan blivit rädd för att äta fisk ute; förvånansvärt många kockar lyckas döda fisken en andra gång när de steker eller kokar den aningen för hårt, så den lilla stackaren blir till en smulig massa i munnen som hjälpligt kan räddas med en god sås men som man egentligen helst velat leva utan.
Även om jag hellre lagar fisken själv än äter den ute är jag feg, och vågar mig sällan på nya, spännande sorter eller hela, vackra fiskar. Det blir mest filéer av odlad lax, i ärlighetens namn. Ändring på det 2009!
Till hjälp ska jag förstås ta WWF:s fiskguide för beståndsmedvetna val. Krav- och MSC-märkt ska också premieras mer. För att våga ta ut svängarna ska jag experimentera mer med filékniven jag fick av svärfar förra julen; grundliga instruktioner på hur man styckar och filéar våra vanligaste fiskar finns på Svensk Fisks hemsida. Har ni några matlöften för 2009?
Bilder: Svensk Fisk
Tyskland: lite mera Düsseldorf
2 dagar sedan
2 kommentarer:
Mitt matlöfte 2009:
Ät mer med bättre samvete.
Erkänn - hade detta varit en tävling hade jag just vunnit.
Du vet att det fiskas torsk i sverige, men svenskarna köpr den inte... pga alla skriverier.
Så de får exportera fisken till bla frankrike. Ganska upprörande!!!
Skicka en kommentar