måndag 15 december 2008

Tävling! Vilken är den största matmiss du upplevt?

Ni trodde att jag gett upp, eller hur? Att jag slöat till mer och mer, för att till slut dra ut sladden och låta bloggen somna in för gott? Icke! Jag har bara rustat inför denna eminenta tävlingsattack. Tack vare Chokolade Compagniet och Göteborgs Kex har jag allt man behöver för vinterns snöomfamnande, själsvärmande, fluffig-soffa-krävande och brasromantiska fikastunder - och allt du behöver göra för att säkra julmyset är att svara på en självuttömmande fråga. Jag gillar självuttömmande frågor.

1:a pris är en lyxig blandning med:
  • Kusmis Christmas Tea med smak av apelsin, mandel, vanilj och kryddor
  • Julkaffe från Estate Coffe
  • Julkula med te från Les Contes de Thé
  • Våra Bästa Pepparkakor i fin presentask
2:a pris är lyxigt det med, om än i mer blygsam skala:
  • Kusmis Prince Wladimir med smak av citrusfrukter, vanilj och kryddor
  • Kung Oscars välkryddade pepparkakor
I vanlig ordning är jag själv enväldig domare i tävlingen, och de som tävlat tidigare vet att jag är relativt inkonsekvent i mina bedömningar. Vad och vem som helst kan vinna, men jag vill ha ditt svar senast söndag 21 december klockan 23.00. Vinnarna utnämns här på Pyttes måndag 22 december och bör maila mig samma dag för att ha sitt pris lagom till jul. Lycka till!

Tävlingsfråga:
Vilken är den största matmissen du varit med om?

Det kan vara ditt eget eller någon annans, det spelar ingen roll. Själv kommer jag aldrig glömma när majonnäsen i min Skagen-baguette av misstag blivit utbytt. Jag kan lova att kombinationen räkor, dill, ägg och vaniljsås inte är någon höjdare. Inte någon höjdare alls.

27 kommentarer:

Nora sa...

En middag man sent glömmer påminner om din upplevelse.
Efterätten skulle bestå av vaniljglass men dajmbitar "strösslade" ovanpå.
Tyvärr hade värdinnan förväxlat dajmen med stekt köttfärs...
Liknade dajm..men smakade - KÖTT!

Rebecca sa...

Min värsta matupplevelse var jag med om som sjuåring. Min bästa kompis och jag hade ett stort bakintresse, och blandade hej vilt med kökspåsarnas innehåll.
En gång gjorde vi en "kaka" med havregryn, mjöl, apelsinsaft, kakao och socker. Eftersom vi inte fick använda ugnen mikrade vi degen litegrann, för att sedan äta.

Något vidrigare än den degen har jag aldrig ätit. Jag kan fortfarande, 15 år senare, känna apelsinsmaken blandad med mjöl och få kväljningar. HUAH! Nu håller jag mig till att baka bröd.

Nora sa...

*med, ska det ju stå!

Anonym sa...

när vi åkte birka och fick kall potatis till maten

Lillasystern sa...

Haha - jag minns en middag som jag faktiskt tror att jag bjöd dig på, kära syster. Jag skulle panera torsk hade jag tänkt. Jag förstår än idag inte vad det var som gick så fruktansvärt fel - men när jag var färdig låg det ett gäng sladdriga, degiga, flottiga och fullständigt smaklösa klumpar på talriken. EJ gott.

Ett annat riktigt vidrigt minne (är det fusk att säga två saker?) var när jag skulle släcka törsten med en flaska av Brämhults färskpressade morotsjuice. Det var en sån där halvliten flaska och jag var så fruktansvärt törstig. Jag hann svepa 3/4 av innehållet innan jag kände att juicen var rutten. Det var det vidrigaste jag har smakat i mitt liv och jag höll på att spy mitt på Mariatorget.

Linus sa...

Åh, jag har en! Jag hade fått världens finaste kokbok av min Anna och var sugen på att göra en riktig hummer-bisque till förra årets nyårsafton. De vi skulle fira hos hade ordnat oxfilé, vi skulle komma med förrätt. Jag köpte in dyra hummers och satte igång. Att göra en riktig hummersoppa kräver mycket arbete, grönsaker som ska finhackas, hummerskal som flamberas i dyr cognac och sedan ska allt kokas in och silas i en speciell duk. När jag var klar hade jag en perfekt bas, len och smakrik som sedan, då vi anlänt skulle toppas med grädde. Men, den var nykokt och för varm för transport så jag satte kastrullen i vattenbad i vasken för att kylas av.

Rinnande vatten är bra, tänkte jag. Då blir det källare fortare. Nivån stiger och tar i ett obevakat ögonblick med sig kastrullen som flyter in mot vattenstrålen. Min underbara bisque späs ut med en liter vatten innan jag upptäckte det..

Jag grät inombords när jag såg det artiga leendet hos våra nyårskompisar som sörplade i sig den blaskigaste soppan i vår tid.

Lisa sa...

Jisses Linus - förstöra fin hummer...

Ja, alltså jag skulle väl inte vilja kalla mitt inlägg en matmiss (mycket beroende på att jag ligger bakom den), men nåväl, det blev kanske inte så bra - här kommer det i alla fall:

Jag och min man skulle ha en liten sådan där romantisk middag här hemma på tu man hand. Efter barnet var lagt. Det ska väl erkännas att det blivit lite si så med sånt på sistone.

Vis av nyhämtad kunskap från Pyttes matblogg bestämde jag mig att "freebasa" lite. Plockade lite här och var liksom och komponerade en vad som i mitt tycke lät som en fin fredagsmiddag: Parmesanpanerad kyckling med honungsrostade rotsaker. Kycklingen bankande jag lite på. Paneringen var väl inte direkt efter recept. Och passar förmodligen mycket bättre på fisk. Och rotfrukterna badade i honung, innan de fastnade. I svart sot. Alltså jag tyckte väl att den visserligen ganska torra kycklingen med blött brödtäcke och de "krispiga rotfrukterna" var helt ok. Eller ja... Mannen (som helst sett en maffig köttbit på tallriken) hade bara en kommentar: "Det smakar vägkrog". Och så tog han sig en chipsmacka.

ann-sofi sa...

jag har upplevet fin middag hos min fästman med god mat och gott vin till så var det en god kola tårta vi åt från konsum med jag gill nya te smaker med hoppas på att få vinna jag har varit en bra värdinna på fester och severat god mat till gäster med

Marika sa...

En höstdag bestämmer jag och min vän Sanna oss för att leta svamp och sedan göra goda svampmackor till lunch. Vi hittar efter många timmar några futtiga kantareller och även en oidentifierbar svamp. Efter mycket diksussion och ivrigt bläddrande i svampboken, kommer vi fram till att det MÅSTE vara en Karl-Johan. Såhär i efterhand så tror jag att det mest var av vilja den blev en Karl Johan, annars hade ju mackorna blivit så futtiga. Vi steker våra svampar och är nu redo för att hugga in. Vi tar varsin tugga och håller på att spy, hela mackan smakar spya. Eller ja ni vet galla, när man är magsjuk... Upp med svampboken IGEN, och hittar genast denna herre:

http://www.svampguiden.com/art.asp?art=Tylopilus_felleus

Som ni ser, kan förstöra en hel anrättning.....

caroline sa...

En mysig julemorgon för några år sedan skulle familjen i enlighet med tradition äta tomtegröten(risgrynsgröt) till frukost, som min ömma moder slavat med ett par timmar. Hungrig och yrvaken som jag var, inget fan av att gå upp tidigt nej, så slevar jag upp en stor portion gröt. Jag strör på rikligt med socker och grabbar en burk, som är misstänkt lik kanel, från kryddhyllan och tar till ordentligt för kanel är ju så gott.
Om jag inte riktigt var vaken innan så blev jag det definitivt efter första tuggan för det var förstås chili jag hade öst på min gröt. Hetare start på dan får man inte men det är inget jag rekommenderar ur smakhänsyn.

erika sa...

Min största mat miss var när jag som ny ut exad fritidspedagog en tidig morgon skulle koka varm choklad till barnes frukost

Jag gjorde allt enligt konstens regler men i alla hast tog jag fel på salt och socker burken i skåpet
Gissa vilket tumult det blev vid frukostbordet när barnen började dricka av matmamma@hotmail.com

Anna sa...

Min största matflopp är då jag skulle baka
Efter avancerat recept med mandel i kaka
Jag fyllde 20 och släkten skulle komma
Jag hackade och malde, blandade och rörde
För att fina kakor till plåten få
Som jag gräddade och lade på galler, men då
Kakorna svalnade var dom för mjuka
Så jag satta gallret i ungen "som man brukar"
Men efter några minuter då jag kakorna tittade till
Hade hela ugnen förvandlats till stort kak spill
För värmen gjorde kakorna ännu mer mjuka. Så kakorna genom
gallret "kuta".
Och låg på botten i en stor kladdig hög. Snacka om kakor som inte längre dög.
Då blev jag ledsen, men läxan jag lärt. Att flytta kakorna till plåten
hade varit mycket väl värt.

Lillasystern sa...

haha!! Brilliant rim Anna!!

Felicia Pettersson sa...

Förra julen firade jag hos min Farmor och Farfar. Farmor blir alltid lite virrig under stora högtider, som just julen. När hon skulle värma julkorven la hon in den i micron på sisådär tre minuter. Efter ett tag hör vi ett duns och öppnar micron. Där ligger en grå massa, täckt över microns väggar.

Ewa sa...

När jag var ungefär 20 bestämde jag mig av någon outgrundlig anledning för att laga lasagne. Det är ju inte så svårt, tänkte jag, men det är det. På den tiden fanns ingen pastagrädde, färdig ostsås eller färdig vitsås, utan man gjorde snällt sin egen. Eller försökte. Inte helt otippat blev min bränd och inte så god, men jag tänkte oförväget att "hur illa kan det bli?" och hällde i den i lasagnen. Det visade sig att det kan bli exakt hur illa som helst. Hela lasagnen smakade askfat och jag, hungrig student, fick slänga alltihop. Häromdagen frågade jag min mamma vad hon använder för vitsås, hon som är rutinerad matlagare sen över 50 år. Pastagrädde. Jahapp. Kanske man ska testa lasagne igen? Törs jag?

Maria E sa...

"När jag var liten" hade vi en barnflicka som hade bott flera år i Afrika. Hemkommen till Sverige hade hon tagit med sig riktigt Piri Piri krydda och förklarade för oss barn att detta var en JÄTTESTARK krydda och att man bara skulle strö, lite, lite över maten. Kaxig som man var och skulle visa småbröderna tog jag en hel tesked och öste över min mat. Efter första tuggan sprutade det eld ur min mun, och fick då instruktionerna att inte dricka (vatten tror jag det var) för att det skulle bara göra det värre, men inte trodde jag på det, vad kunde bli värre??? Så drack gjorde jag och om det kunde bli värre!!! Smak, gom och tunga, även lunga, var förstörda i flera dagar efteråt. Tog mig ett tag innan jag vågade mig på att prova något på en meny som hade mer än en "chilikrydda" för starkhet..

Therese K sa...

Åhh, det var när jag som 11 åring för första gången skulle överraska min pappa med lite middag. Hade bestämt mig för att bjuda honom på korvstroganoff och ris. Enkelt och bra tyckte jag. Tyvärr var det så att det inte fanns någon gul lök i kylen, men där låg en vitlök. Jag hade ingen aning om att det var skillnad mellan dessa lökar... Jag skalade hela löken och skar ner i små fina bitar som sedan frästes upp och hamnade i stroganoffen. Kanske inte behöver nämna att min pappa inte kunde äta av maten. :-)

Anonym sa...

Jag hade köpt ett stort glas med körsbär i cognac utomlands och skulle överraska min man en kväll.
Jag hällde av vätska i ett glas och ställde det på diskbänken, för att hälla tillbaka det över de körsbär som ev. skulle bli över efter desserten.
Min man kommer i ett obevakat ögonblick ut i köket, ser saftglaset på bänken och dricker upp allt i ett drag eftersom han är så törstig. Vad som hände sen kan ni ju tänka er. Han liknade en eldslukande drake med utstående ögon och flämtade efter luft.
Det blev ingen pang-middag den kvällen om man så säger - snarare en utslagen hjälte.

Pernilla sa...

Det var när jag som nyutexaminerad barnskötare skulle laga lunch på dagiset jag fått jobb på. Jo, tjänsten innebar kökstjänst också... Köttfärsbiffar stod på menyn och då sträckte sig mina kulinariska kokkonster till att laga snabbmakaroner men det ville jag ju inte säga till de övriga. En annan fröken tog första tuggan, spottade ut den och ja...biffen var rå inuti.

Jag har aldrig känt mig så otroligt dum och liten som då. Ett helt bord fullt med fröknar och hungriga barn och allt jag lagat var oätligt!

(de stackars barnen blev inte utan mat, det fanns annat att ta fram bör väl tilläggas).

Jag blev dock en hejare så småningom på att laga husmanskost och det tackar jag den där anställningen för! :-)

pernyl@gmail.com

Monika Gustavsson sa...

detta hände för några år sedan. Vi var och åt julmat hos min svärmor. I en liten skål låg något runt och ljust. En bekant äldre herre bad att få kulpotatisen skickad. Det blev helt tyst kring bordet. Jag kollade på svärmor och hennes min talade om att nu är vi tysta och spelar med. den gode mannen lät sig väl smakas med han så förbryllad ut. det var nämligen inte små fina kulpotatisar utan fiskbullar i buljong (kalla, fy).

vh
Monika
6048gustafsson@telia.com

Monika Gustavsson sa...

Skickar igen utan felstavningar. Ursäkta!

Detta hände för några år sedan. Vi var och åt julmat hos min svärmor. I en liten skål låg något runt och ljust. En bekant äldre herre bad att få kulpotatisen skickad. Det blev helt tyst kring bordet. Jag kollade på svärmor och hennes min talade om att nu är vi tysta och spelar med. Den gode mannen lät sig väl smaka men han såg förbryllad ut. Det var nämligen inte små fina kulpotatisar utan fiskbullar i buljong (kalla, fy).

vh
Monika
6048gustafsson@telia.com

Anonym sa...

Jag glömmer aldrig mitt första riktiga jobb på en gruppbostad där det ingick att laga mat åt de boende. Arbetade natt och fick som uppgift att koka höns! Hade då i mitt 18åriga liv på sin höjd kokat makaroner och öppnat en burk köttfärssås. Men man ville ju inte visa att man var en novis på matlagning på nya jobbet, så jag tog de upptinda hönorna och slängde ned i en stor gryta med buljong. Gjorde precis som det stod i kokboken på sidan 198 och kokade de döda djuren länge på låg värme. Det började lukta lite mysko om grytan som stod och småputtrade på spisen och färgen i grytan blev brunare och sörjigare efter varje halvtimma som gick, men jag tänkte att så skulle det väl va då när man kokade höns. När hönskrällena kokat färdigt i sitt illaluktande spad skulle de läggas upp och svalna. I kastrullen låg en vidbränd massa i botten som var väldigt svår att få bort. När jag skulle dela de svalnade hönorna visade det sig att det låg små halvvidbrända påsar med innanmäte kvar i djuren. Hönorna luktade vidbränd plast, var gulbruna av färgförändingar och smakade skit rent ut sagt. Hur i hela fridens namn skulle jag vetat att man skulle stoppat in handen i stärten på dem och dragit ut plastpåsar med innanmäte innan kokning ... jag som aldrig kokat höns. Fick slänga djuren och förklara för mycket roade kollegor om vad som hänt. Kan tillägga att jag aldrig i mitt vuxna liv någonsin kokat höns mer!
MVH Andreá Skaffman
himlabo@yahoo.se

Anonym sa...

Tja du... tyvärr finns det en del misstag på listan. ha ha... Men en av de värsta grejerna är en enkel miss. Jag var 14 och hade precis bestämt mig för att sluta äta kött. Istället köptes det hem linser och andra saker som jag aldrig testat. Mina föräldrar var benhårda med att JAG skulle lära mig äta rätt. Så, under en prao-period då matlåda var tvungen att tas med fixar JAG en egen matlåda. Innehåll: kokt potatis och till det cirka tre deciliter kokta gräna linser. Ingen sås, ingen krydda. Behöver jag säga att det blev något torrt och att jag fortfarande har vääääldigt svårt för gröna linser. he he...
Men vegeterian, det är jag fortfarande! ;) /Anna (annasand80@hotmail.com)

Susanne sa...

Det var första gången jag skulle göra Pastisio (den grekiska makaronpuddingen). Smaken var det väl inget större fel på, men jisses vad hårt det blev. Inte visste jag då, att man var tvungen att koka spagettin först. Nu kan man skratta åt det, men då,...när man hade kämpat länge för att imponera att man kan..ha ha.

Mickan sa...

Det var nog när jag skulle göra potatisgratäng och kassler första gången. Fixade iordning gratängen och sambon slängde på de fina skivorna kassler ovanpå. In i ugnen en sådär 30-40 minuter och ja, ni kan ju gissa vad som hände... Kasslerskivorna hade krympt och var aningen hårda och brända. Som tur var så gick det ju i alla fall att äta. Men det var ju misslyckat... :/

eleonor.hallbus@telia.com sa...

Det var när jag köpte en färsk kyckling och skulle laga den i ugnen. Kycklingen var lite gul och luktade konstigt men jag slängde in den i ungen. En obeskrivlig doft spred sig i huset då det visade sig att den var härsken/surnat och var oätlig. Jag glömmer aldrig lukten men pizzan vi beställde istället smakde förträffligt!

Sol-Britt sa...

När jag var liten och vi åkte på semester i Finland, skulle vi för ovanlighetens skull äta lunch på restaurang. Och jag skulle få välja precis vad jag ville! Jag beställde glatt risgrynsgröt som jag älskade. Och de fixade risgrynsgröt åt mig. Min glädje blev inte så långvarig. Det visade sig vara salt och inte socker som de ställt fram.... Inte fick jag någon ny portion heller utan de gav mig socker som jag fick hälla på och sen fick jag tvinga i mig den äckliga blandningen. Men inte har jag slutat älska risgrynsgröt för det!!