Skam den som ger sig

Okej, här har ni ett godis som heter duga. De tillverkades under gradvis växande skepsis och vånda, men slutresultatet blev riktigt lyckat och avnjöts till glada och  överraskade tillrop under Melodifestivalsfinalen i lördags. Min svikare till man tog en bild på kladdet medan jag kämpade, lade upp den på Instagram och skrev "@eleonorave tar sig vatten över huvudet", men tji fick han.

Alltså.

Jag hade läst ett tips i någon mattidning om att smälta marshmallows och blanda ner popcorn och salta pinnar, låta svalna  och sedan skära i rutor. Lätt som en plätt tänkte jag, men jag måste förstås piffa upp det hela en smula. Efter tio minuter stod jag med en jätteklump halvsmälta marshmallows i kastrullen, vid vilken ett gäng popcorn, torrrostade jordnötter och bitar av Twix satt klistrade likt tjuriga ungar vid en mamma som bara vill sova. Men skam den som ger sig! Har du runt tjugo minuter över och lite tålamod är de här godisarna klart värda att testa. De blir som något slags Snickers, fast mycket godare. 

Något slags Snickers, fast mycket godare

Ett gäng

200 g marshmallows, mjuka och fina

1 stor Twix (alltså en sån där normalstor förpackning med två stänger i)

ca 1 dl torrostade jordnötter

1-2 dl poppade popcorn 

1 stor kaka mjölkchoklad (hederlig Marabou)

Flingsalt

Till att börja med ska du försiktigt smälta chokladen. Jag smälte dem som de var på låg värme i en teflonkastrull, men det blev väldigt klibbigt och kladdigt och tog lång tid. Jag har kollat runt på nätet och förstått att 2 msk vatten i kastrullen tillsammans med mina marshmallows hade förenklat saker och ting. Så smält dem med lite vatten, passa noga så att de inte bränns. Poppa lite popcorn och skär Twixen i centimeterstora bitar. När du har segt fluff i kastrullen vänder du ned popcorn, nötter och twix så gott du kan, och stjälper sedan upp kalaset på ett bakplåtspapper i en form. Tryck till så att du har en snygg och relativt jämn kaka. Ställ i kylen att svalna. Att skära kakan i bitar och äta som de är - inte så värst superkul. Att smälta mjölkchoklad, doppa dem i det och sedan toppa med några flagor flingsalt - ja, du fattar ju. Det var hur gott som helst. 

Tvilling-giganternas kamp

Inspirerad av en ångande och alldeles lysande beskrivning av frestelsen hos en smaksatt Plopp måste jag ta upp en hjärtefråga.

The Center-Plopp issue.

Någon som börjar nicka ivrigt i samförstånd? Som upphetsat slänger ut armarna i en bekräftande gest och vrålar "Jag veeeeeeet!!!"? Inte? Är det bara jag som undrar hur Cloetta kan ha två så lika produkter i sitt sortiment, och hur vi svenskar kan ha så olika favoriter bland de två? Personligen är jag en Center-tjej, fast med syndiga dragningar till Plopp. Plopp är en lyxig två-bitars att smeka i sig vid sällsynta tillfällen, medan Centern är en trygg rulle att hålla i handen när åskan går eller man bara har tråkigt. Men jag kan inte riktigt förstå varför jag egentligen föredrar det ena framför det andra.

I godbitarnas produktinformation hos Cloetta står att läsa att de båda har funnits i över 50 år; Center ända sedan 1941. Skillnaderna?
Tja, i innehållsdeklarationen hittar jag två:
I Center står ingrediensen helmjölkspulver före skummjölkspulvret. I Plopp är det tvärtom. Dessutom innehåller Plopp ett extra gram kolhydrater. I övrigt: Nada. Exakt lika.
Jag googlar mig fram till ett svar på frågan, nämligen att det främst är aromämnena som skiljer - Center har aromämnen som smakar kola, medan Plopp ska smaka karamell. Där ser man!
Varför känner jag mig fortfarande så förvirrad?

Vad är du? Center eller Plopp?