Kaffekokarkokboken vann Matbloggspriset 2010!

Jättestort grattis till Katja och Kaffekokarkokboken som tog hem Matbloggspriset 2010! Katjas blogg är inte bara fyndig, rolig och härligt udda utan även sjukt snygg. Befriande nog gillar inte årets Matbloggspristagare att laga mat, åtminstone inte på spisen (där huserar tydligen bara pojkvännen Dan, som också står för de sköna bilderna på bloggen. Bra gjort, Dan!). Men i kaffekokaren är det nog att göra ibland! Hurra för Katja, jag gillar dig.

Matbloggspriset 2010 - Christopher Anderton kommenterar

Först och främst vill jag varmt gratulera årets nominerade, något jag borde ha gjort i det förra inlägget. Det har uppstått en intressant diskussion bland kommentarerna som förhoppningsvis inte agerat smolk i någon av de nominerades bägare - oavsett åsikter om hur tävlingen är uppbyggd verkar vi alla vara överens om att ni är de bästa av de bästa (fast helst hade vi velat nominera hundratalet till förstås).

Nedan följer en kommentar från Christopher Anderton, grundare av Matbloggspriset, vilken blev lite för lång för att rymmas i kommentarfältet på inlägget nedan. Tack för att du hörde av dig hit!

Christopher skriver:
"Det är en intressant diskussion här. Och viktig givetvis. Det är kul att priset engagerar så mycket! När jag startade priset 2005 (när jag drev Matblogg.se) så var det för att lyfta fram matbloggare i stort. Inte bara vinnaren. Tanken bakom det är fortfarande kvar.

För varje gång någon har vunnit så har ett gäng bloggar till blivit uppmärksammade. Nu finns det givetvis galet mycket matbloggar mot 2005 (då var det kanske runt 20 stycken som bloggade specifikt om mat och däromkring regelbundet).

Valen för dom nominerade utgår från jurymedlemmarnas lika val. Vi håller inte alltid med varandra, vilket sig bör. Det finns en hel drös matbloggar som skulle kunna vara nominerade, men någonstans måste vi ändå ta ut 10 st. Och som alltid kommer en del inte vara nöjda med dom. Det är helt normalt, och framförallt mänskligt. Jag tycker det är bra att folk debatterar om det, och på så sätt lyfter fram andra.

Någon undrade om kriterier. Dom är inte huggna i sten, men den viktigaste är helhetsintrycket (i det handlar det om text, bild, utseende, funktioner, läsbarhet, originalitet o.s.v.). Sedan finns det en del andra saker som t.e.x. om man kan se vem som ligger bakom bloggen. Sedan är det givetvis svårt att jämföra Lisas utbildning med den perfekta cupcaken. Men i slutänden är det som sagt helhetsbilden som spelar in.

Recept beaktas också i viss mån det är relevant. Men det är oftast inte det viktiga. Det finns en zillion bloggar som bara listar recept. Dom är bra att ha, men det är ingen kocktävling (mat är så mycket mer än just recept).

Ang flera kategorier så är det givetvis någon som vi får överväga. Vi hade tidigare det, och feedbacken jag fick var att det skulle vara bättre med en enda kategori för att få mer tyngd på det hela. Men givetvis skall vi kolla på det hela. Men en sak som jag kan säga rakt av, är att det inte kommer bli en amatör- och proffskategori. Detta för att jag helt enkelt inte tycker alltid proffsen är så bra bloggare. Amatörerna är oftast bättre (nu går jag inte händelserna i förväg) eftersom proffsen i många fall bara har bloggen som en extra kanal (t.e.x. Monika Ahlberg, som är en drottning på det mesta, men hennes blogg kan inte tävla mot t.e.x. denna eller andra).

Det finns också en risk att priset blir devalverat.

pipopp undrade var humorn, överraskningen och det fräcka var. Om jag skall vara ärlig så av dom i princip 1000 bloggar jag har gått igenom så är det mesta sig rätt så likt sedan två-tre år tillbaks. Jag aspirerar dock inte (och ingen i juryn heller) på att vara allvetande. Sedan är det mesta väldigt relativt. Även om jag tycker det är värdefullt det du skriver.
Vad jag tycker är spännande, kanske någon annan tycker är jättetråkigt och ointressant. Jag tror inte det kommer ändras även om man skulle göra om priset helt.

Jag ser inte heller en risk att priset dör ut hos matbloggare. Med tanke på att det för varje år bara blir större och större. Men feedback som denna är ju givetvis jättebra. Även om inte allt kommer kommer slukas med hull och hår (vi har ju alla olika åsikter) så kommer säkerkligen en del ideér att tas i beaktning till nästa år.

Ang jury så vill jag jättegärna till nästa år ta in branschfolk och fler bloggare. Trevare sträcktes ut i år, men tyvärr så kunde inte dom som var påtänkta.

Under Det Goda Köket så kommer Svenska Matbloggare ha bloggpanel och "workshops" ang matbloggande före och efter prisutdelningen. Där är ett gyllene tillfälle att träffa oss och andra matbloggare och talas vid i person (lite reklam måste man ju göra)

Matbloggspriset 2010 - hmm.

Så är då nomineringarna klara till Matbloggspriset 2010. Samtliga tio är kolossalt värdiga vinnare, men jag funderar ändå vartåt det hela barkar. Att de driver de bästa svenska matbloggarna är det ingen som förnekar, och det är just den bästa matbloggen som faktiskt ska koras. Ändå är det något som känns lite tråkigt någonstans.

Att matälskande Lisa är nominerad igen är ett för mig självklart faktum medan hon själv skulle ge ifrån sig nomineringen till någon som är mindre matproffs än hon själv. Surdegs-Martin vann priset 2008 och är nominerad igen - självklart, eftersom han är älskad och grym. En eller annan av de övriga nominerade får en andra chans i tävlingen, vilket är roligt.
Allt är egentligen helt i sin ordning.

Men hur känner de mindre kända bloggarna nu? Som länkat, tipsat, hoppats och fört kampanj bland alla de känner? Kommer de att göra lika stor sak nästa år? I skrivande stund finns 973 matbloggar registrerade på Bloggtoppen (ett noterande som gör att jag inte längre tycker min hundra-nåntingplats är något att skämmas över), varav de flesta säkert går och drömmer om att bli uppmärksammade. Efter att ha sett årets nomineringar har jag svårt att se hur de ska våga hoppas igen. Frågan är hur stor tävlingen kan vara utan alla dessa "små" bloggare (räknar mig själv till denna skara, även om jag per definition kanske skulle tillhöra proffsen om en sådan kategori fanns, eftersom jag publicerar recept i Leva) och deras uppmärksamhet?

Jag skickade in ett litet ynka tips om mig själv (det finns en gräns även för min blygsamhet...), men bad inte om support på bloggen eftersom jag själv inte ens ansåg mig särskilt värdig något pris. Fast det var för att jag slarvat så mycket på sistone, och innerst inne hoppas (hoppades) jag alltid på en liten nominering.
Nu vet jag att jag kan blogga varje dag, men aldrig uppnå samma nivå som de som platsar. Alltså kommer jag förmodligen inte länka, tjoa, heja eller liknande i framtiden, eftersom jag är dålig på att bräka om sådant som inte rör mig.
Förmodligen kommer jag inte ens nominera mig själv i det tysta.

Hur känner ni andra? Har ni tappat hoppet? Vad tror ni händer med Matbloggspriset - kan det bli för stor distans till den vanliga, okända lilla hemmamatbloggaren och därmed förlora del av sin tjusning? Kan en blogg bli för bra för att kunna nomineras? Ska inte en blogg som är bäst ena året kunna vara bäst även nästa?

Jag är kluven - det var ju trots allt de bästa som blev nominerade. Och så ska det ju vara.