Egna ribs för första gången!

Igår var det så äntligen dags för mitt första kokbokstest. Det hela går alltså ut på att jag och Christian ska laga var sitt recept ur valfri kokbok i veckan, för att lära oss något nytt och variera oss mer i köket. Läs mer här. Jag lagar i stort sett aldrig mat från recept rakt av, och jag har haft jättesvårt att komma på var jag ska börja. Men så slog det mig - ribs, såklart! Jag älskar ju möra, klibbiga ribs mer än jag älskar djuren de ursprungligen sitter på (ursäkta mig, vegetarianer och djurvänner, men så är det) och vi är trogna kunder på Texas Longhorn. Deras ribs gör mig dock besviken nu för tiden, och jag har länge känt det pockande suget att bemästra konsten men inte kommit mig för att försöka.

När jag så bestämt mig för ribs valde jag ett recept ur en kokbok jag verkligen gillar, Sommarmat med Fredrik & Fredrik (jag har skrivit om den förut). Deras teriyakiribs såg så underbart enkla ut i jämförelse med andra jag läst, och det tilltalade ju förstås. Jag köpte kamben på Prisextra för 79.90 kronor kilot; snacka om billig festmat! Jag är kluven till resultatet - både riktigt bra och verkligen inte så bra, läs våra respektive kommentarer under receptet!

Ribs Teriyaki (Recept: Fredrik Klein & Fredrik Hed)

4 personer.

1½ kg tunna revbensspjäll

1 msk salt per l vatten

1 tsk hela svartpepparkorn

3 vitlöksklyftor

Teriyaki:

1 dl japansk soja

½ dl risvinäger

½ dl flytande honung

½ sake

Lägg revbenen, kryddorna och vitlöken i en kastrull med vatten så att det täcker. Koka tills köttet börjar släppa från benen, ca 1 timme. Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ingredienserna till teriyakisåsen. Ta upp köttet och lägg i en ugnsfast form, pensla med teriyakisåsen och sätt in i ugnen i ca 20 minuter. Ös med spadet var femte minut. Ta ut när köttet har fått fin färg.

Pyttes kommentar:

Doften som spred sig i köket när köttet kokade tillsammans med vitlöken och svartpepparn var klart angenäm. Doften som spred sig i köket när jag öst den blaskiga såsen över ribsen för att steka klart dem i ugnen var inte alls angenäm. Det luktade fränt och lite surt - var det saken, månntro? Tyvärr smakade det ungefär som det luktade, och det var inte min grej. Dessutom tycker jag att ribs ska vara klibbiga och kladda ner händerna, men det kunde de inte bli med den alldeles för lättflytande såsen som skulle ösas över kambenen var femte minut. I pur oro öste jag på färdigköpt (klibbig) teriyakisås på ett par av bitarna för att gardera mig med om Fredrikarnas version inte höll måttet, och de klibbiga blev klart godare. Tyvärr.

Men att ha gjort mina egna ribs? Underbart! Att koka benen innan gör dem fantastiskt möra och sönderfallande, och köttet - som alltså kan köpas i simpla tråg i vanliga affärer till ett minimalt pris - behöver inte hålla på och duttas med och putsas. Känns som att jag har upptäckt en helt ny värld. Nu ska här experimenteras med såser i oändligheten, och alla som känner mig och läser detta kan vara så säkra på att det blir ribs som bjuds hos mig när det ska dineras socialt i fortsättningen. Tack Fredrik och Fredrik för det!

Christians kommentar:

Efter många suckar om hur illa det luktar och efter att besvikelsen lagt sig tillrätta sig som en blöt hund någonstans i köket är smakupplevelsen till slut minst sagt tillfredsställande. Köttet är så mört och mjällt att det formligen smälter i munnen. Nu fattar jag hur ribs SKA smaka! Jag kan hålla med Pytte om att marinaden blev lite blaskig, men det är absolut inget fel på smaken. Däremot blev det ännu bättre när hon gjorde en variant med färdig teryaki-sås på och man fick det där riktigt klibba och söta också. Helt galet. Till det serverades en perfekt krämig cole slaw och ugnssmekta primörer. Jag blir fan hungrig igen bara jag tänker på det.

Fortfarande sommar med Fredrik & Fredrik

Ninninaninanna, ninnanninanina - dags för ett boktips. Och inte vilket tips som helst, utan ett supertips. Boken lanserades för flera månader sedan och till och med jag har fattat att sommaren är över, så tipset ligger helt fel i tiden. Vem bryr sig? Sommarmat med Fredrik & Fredrik (Forum) är något att värma sig med när det är kallt och blött och allmänt förnedrande väder, som idag. Efternamnen på Fredriksarna är Hed respektive Klein, och båda ser ut att vara såna där man skulle vilja ha känt ända sedan barnsben. Såna man hänger med på sommaren och lagar mat med, som bjuder på sina finöl, som gärna kör ett brädspel, eller kubb... Jag hatar i och för sig verkligen att spela kubb (vem fan såg till att det skulle bli Sveriges nationalnöje?), men om Fredrik & Fredrik är med så kanske jag skulle tycka att det var en riktigt bra idé. Förmodligen inte, men man vet aldrig.

Anywhooo, boken är fylld med sköna recept varav vissa förstås hör hemma på grillen men det mesta går att göra precis när som helst på året. Inspiration från pärm till pärm, och recept även vi smartlata klarar. Heja Fredrik & Fredrik. Nu när jag har gjort reklam för er bok kanske vi kan bli kompisar...?