Sega pepparkaksmaränger med lingongrädde

De här marängerna är något av det bättre jag hittat på. Pepparkakssmulorna smälter i ugnen ihop inuti marängen, som får ett frasigt yttre, men ett inre som smakar seg och sockrig pepparkaksdeg. Lägg till lingongrädde och succén är ett faktum, I tell you!

Jag googlade pepparkaksmaränger nu för att se om jag faktiskt kunde kalla mig originell som använde riktiga pepparkakssmulor i mina maränger, men jag hittade ett recept till vars källa var HärnösandsJournalen. Det receptet visade sig dock vara mitt, snott rakt av. Så fler har uppenbarligen uppskattat det!

Marängerna kom till inför Levas decembernummer 2008, och då serverade jag dem två och två med lingongrädde emellan. I söndags, när vi hade lite glöggmingel med Christians kusiner, ställde jag dock bara fram dem så här med en skål med grädden vid sidan av så att gästerna själva fick klicka på den. En riktig hit!

Sega pepparkaksmaränger med lingongrädde

3 äggvitor
1 ½ dl socker
1 krm ättika
50 g pepparkakor
1 dl vispgrädde
2 msk rårörda lingon

Sätt ugnen på 100 grader. Vispa äggvitorna med elvisp till ett hårt, toppigt skum. Vispa i vinägern, och sedan sockret, lite i taget, tills smeten är tjock, glansig och fast och det inte rinner ut något om du vänder upp och ner på bunken. Krossa pepparkakorna i en mortel; det gör inget om bitarna och smulorna är lite olika stora. Vänd ner alltsammans i marängsmeten. Nu kommer smeten att kännas lösare, men det är ingen fara på taket.

Klicka ut den i små rundlar på bakplåtspapper på en plåt och grädda marängerna i ca 1 ½ timme, eller tills de känns torra även på undersidan. Låt dem svalna. Vispa grädden och rör i sylt. Lägg samman marängerna två och två med en klick lingongrädde emellan, och avnjut snarast innan grädden får marängerna att mjukna. Eller ställ fram grädden i en skål vid sidan av och låt gästerna själva förse sig!

Pytte på Leva

Spana in mer av min mat på Levas fina, nya hemsida! Jag har fått massor av tjusigt utrymme och känner mig väldigt uppskattad på alla sätt och vis. Ni kan hitta recept från matjobb med rubriker som Kramgod mysmat, Glögg med guldkant, Budgetmat: 5 middagar för 500 kronor, Mitt nya smakrika liv och Hela årets mat på nyår. Till höger min champagnesorbet från förra året, fotad av Cube. In och beundra nya hemsidan nu, gott folk!

Finaste gå bort-godiset

Alltså. Jag är ju mycket för det piffiga, det vet ni. Hur fina är inte de här? Kom igen, erkänn att det är kokboksvarning på dem! Jag hade ett gäng kvar av mina utmärkta restbollar i frysen (icke chokladade då förstås) och stod presentlös inför lilla julafton med min mans fina mostrar med familjer. Och jag hade en timme till övers. Mäkta stolt kan jag nu visa upp resultatet! Det är också ungefär det enda av kulinariskt intresse jag åstadkommit under de senaste veckorna (läs mer om mitt fruktansvärda lidande nedan).

Man tager en fryst restboll och doppar den i fin, mörk choklad. Snabbt som ögat sprinklar man över någon trevlig topping och tjofadderittan har man en förbannat piffig och miljövänlig liten gåva. Mina toppades med kokosflingor, strössel, hackade hasselnötter, flingsalt, mandelspån och mintchokladdrycksmix (!). Och när den smälta chokladen tog slut rullade jag de sista bollarna i råflorsocker. Fint, eller hur? Jajamänsan!

Ack, ack, ack, ack

Ni har ingen aning vad jag har lidit. Oj, oj, oj så jag har lidit! Jättesjuk har jag varit. Faktiskt. I flera veckor har det snorats, snörvlats, hostats, knaprats tabletter och självömkats i största allmänhet. I kombination med likaledes lidande äkta man och dotter har hemmet helt enkelt transformerat till en själva lidandets högborg, där varje dag varit en tävlan i vem som haft det minst jobbigt och därmed borde tvingas ut i snålblåsten för att införskaffa mer snorpapper.

Men nu mår vi bättre! Och smaklökarna funkar igen! Så jag är snart tillbaka, kompisar, snart tillbaka.