Min lilla tjej fyller 1 år idag. Det är stort.
Vi kom på igår kväll att vi kanske borde presentera något slags tårta så att hon skulle få ett ljus att blåsa ut (en färdighet som inte är medfödd, visade det sig), varpå moster Lillan helt fräckt (och med en korkskruv?!) skar ut en rundel ur min mors tårta. Mamma fyllde år igår och firades traditionsenligt med familjens gräsliga och inte alls uppskattade men ack så nödvändiga födelsedagstårta; en tingest som ska vara så kompakt att man kan slå ihjäl folk med den och kläs i en skrud av chokladglasyr och Nonstop (svarta och bruna är förbjudna).
Efter att den bakats och presenterats för födelsedagsbarnet ska den häcklas av samtliga, som sedan under mutter och halvhjärtade protester pliktskyldigast måste ta en bit vilken uppmätes i antal Nonstop. Sedan ska resten stå i ett par dagar tills man slänger alltihop i soporna.
Fast nu gick en liten bit åt till min ettårstjej. Hon log åt den gräsliga skapelsen, petade på den lite lätt och ratade den sedan.
Precis som det alltid går till i vår familj.
Veckan som gick
1 vecka sedan
5 kommentarer:
grattis till lilltjejen!!
haha! vilket underbart inlägg. och det är precis som du skriver; Stella fattade genast hur tårtan ska bemötas och behandlas.
katten - Tack så mycket! Eller ja, hon hälsar det alltså. Förstås.
Moster Lillan - hon är född med antifamiljenstraditionellafödelsedagstårta-genen. Duktiga.
Grattis till din lilla tjej! Vilket roligt inlägg! Jag önskar att jag kunde skriva som dig.
Erka Perka - det var verkligen en av de finaste komplimanger jag fått. Tack så mycket!
Skicka en kommentar