Pappardelle med grillad paprika, pesto, vitlök och chili

Inte världens bästa bild, men en sjuhelsikes god pasta. Jag är ingen vego-lover, men här saknar jag faktiskt ingen form av kött. Min ständige bordskamrat mumlade något om kräftstjärtar, men då rynkade jag föraktfullt på näsan och förärade honom en ljudlig fnysning.

Jag vet att ni är några stycken som ofta lagar den där tryffelpastan med svamp och bacon och grämer er över att tryffelpastan inte går att hitta just nu - prova den här så länge!

Grilla paprika själv om du ids; jag hade en fin burk marinerade rackare från Matric vilket sparade mig både tid och möda. Den goda pappardellen kom från samma märke, upptäckte jag. Parmesan hade vi inte hemma, men det bör man överösa den lilla älsklingen med. Kanske lite rostade pinjenötter också om man har.

Pasta med grillad paprika, pesto, vitlök och chili

2 personer

Man går en smula på känn beroende på vad man har för grejer, men så här på ett ungefär:

Koka 2 portioner pasta, helst pappardelle, fettuccine eller hederlig spaghetti . Al dente, var noga med det! Leta rätt på en påse vitlöksstänger i butiken, de är ganska vanliga numera. Finns oftast på Ica i alla fall. Hittar du inte så ta en rejäl vitlöksklyfta. Skiva 6-7 stänger (eller den rejäla vitlöksklyftan) och en halv pepparfrukt; välj färg efter smak men röd funkar alltid. Vill du ha extra hetta kärnar du inte ur den innan du skivar. Hetta upp en matsked olivolja eller två i en panna och fräs försiktigt vitlök och chili tills de mjuknat något. På med ungefär två matskedar god pesto (japp, fram med burken bara, hemgjort behövs inte). 2-3 grillade paprikor i bitar (har du en burk med sådana där lite mindre bitar, från Zeta till exempel, så kan jag tänka mig att en halv till en burk är lagom). Fräs kort och ta av pannan från värmen. Sedan kommer det smaskiga, nämligen 1/2 - 1 deciliter fet crème fraiche. Peppar på det. Skulle såsen skära sig gör det ingenting, det är jättegott ändå. Vänd ner pastan ordentligt i såsen. Lööövely.

En ny liten serbisk kompis

Idag lockades jag att köpa en burk som var klädd i löften och fylld med paprikor. Bara på det dukimiterande pappersomslaget på locket har tillverkaren lyckats upplysa mig om att paprikorna är hemmagjorda, handgjorda och fria från konserveringsmedel, färg- och smakämnen. Och - just det - att de är farmors hemlighet. Eller mormors; det står på engelska och en Granny kan ju vara vilket som. Burken kommer från Serbien men vems mormor/farmor vars hemlighet hamnat bland konserverna på min Ica-hylla förtäljer icke lock-historien.

I vilket fall - enligt innehållsförteckningen samsas de rostade paprikorna bara med olja, vinäger, vitlök, persilja och salt i burken. Trevligt. Bra pris tycker jag - 27 spänn för 300 g. Dessutom är det stora bitar av den sötare paprikan som vi kallar snackspaprika. Gillart. Ikväll åkte ett par av dem ner i en varm, matig sallad vi avnjöt till middag.












Vi stekte skivor av stapelfavoriten halloumi (1 pkt),
wokade stora bitar av 2 portabellasvampar, 1/2 zucchini och 1/2 purjolök,
kokade, kvartade och fräste på 1 fryst majskolv.
På slutet fick paprikan slinka ned i woken.

I en kastrull kokade jag ihop 1/2 dl balsamvinäger, 1/2 dl japansk soja, 3 msk flytande honung, skal och saft av en tvättad lime, ett par skivor färsk ingefära och en halv, skivad röd pepparfrukt. Det fick sjuda tills det tjocknat något, varpå jag silade det och ringlade lite över osten och grönsakerna.
Easy peasy, som Jamie skulle ha sagt. Vad det nu betyder.