Trumvirvel, tack!

Japp, nu händer det. Nu är jag här, äntligen. TAAAA-DAAAA! Här står jag och bugar mig i min ensamhet, jag lovar. Och föreställer mig den jublande publiken där ute, i form av entusiastiska surfare som längtat och suktat och desperat letat efter en blogg som är preciiiis som min. Jag har bestämt mig för att möta efterfrågan, för om det är något det INTE finns tillräckligt av på the www så är det bloggar. I synnerhet matbloggar.

"Tänk -", föreställer jag mig att alla matglada människor med dator funderar högt därute i de svenska hemmen, "- tänk om det ändå fanns någon som skrev om mat här på nätet. Någon som ville dela med sig av vad just den personen tycker och tänker, vad den har handlat, vad den ska äta, bjuda på, laga till. Kanske vad den tycker om ditten och datten som har med mat att göra, vad den gillar för kokböcker och matprylar och kockar och restauranger och varför inte vad den tycker om besserwissrar som anser att allting ska ta fyra år att laga för att det ska vara värt att stoppa i munnen, som faktiskt vet att mat och njutning borde gå hand i hand och att det spelar roll var man äter, hur man äter, med vem man äter och hur jobbigt eller inte det var att fanimig LAGA DEN FÖRBANNADE MÅLTIDEN!!!"

Mina föreställda surfare börjar som ni märker bli en smula hätska. De tycker att det inte är mer än rätt att just en sådan människa dyker upp och kör igång en blogg. En matblogg. Och vad säger jag om det? Jag säger: "Allright. Go for it."

Varsågoda. Här är jag.