Snabb pasta med tomat, vitlök och basilika

Söndag. Lite trött, lite bakslagen fortfarande sedan det oväntat roliga partajandet på stan i fredags, lite slö, lite extra lat. Alltså: pasta med kylskåpets snabba.

De Ceccos pasta har tydligen varit försvunnen från de svenska hyllorna i fyra år (jag har missat det, faktiskt) men lanseras nu på nytt. Jag är ingen pastanörd (heller) och jag ska inte påstå att jag känner jättestor skillnad på spaghetti och spaghetti, men De Ceccos pasta är fin. God. Jag är för trött och okunnig för att beskriva det bättre än så. Jag gillar de här skruvarna lite extra - Casareccia står det på paketet - de suger upp sås och smak riktigt fint. Stella, som snart ska fylla ett, älskade dem också ska jag be att få meddela. Dock inte med tomater på.

En snabb lunch för två får du genom att koka pasta (koka minst två minuter kortare än koktiden på paketet!) och servera ordentligt svängd med en snabb tomatröra. Halvera runt ett paket körsbärstomater, gärna lite olika sorter. Fräs i generöst med olivolja. I med två krossade och tunt skivade vitlöksklyftor. Fräs kort. I med ett halvt paket grovhackad rucola och ett gäng grovhackade basilikablad. Späd med ett par matskedar pastavatten. Peppra rejält, blanda ordentligt med två portioner pasta och riv över massor av parmesan. Delish, som de säger i utlandet!

Ljummen sallad med zucchini, äpple och pesto

Glad höst! Vi äter FÖRBANNAT tråkig mat hemma just nu men någon enstaka gång får vi fint besök och då försöker vi åtminstone hålla skenet uppe och svänga ihop något som... tja, inte kommer från en plastburk. Till exempel en snabb men god ljummen sallad med pesto. Pesto från plastburk förvisso, men vafan - nobody's perfect.

Fina Kina gillade den här rätten och det gjorde vi med, så vi åt upp alltihop på tre fastän den kanske räckt till fyra mer modesta ätare.

Vi använde:

400 g gravad, färdigskivad lax

3 kokta ägg
2 avokado
1 lagom stor zucchini
2 små svenska röda äpplen
lite olivolja
2 msk pesto, färdigköpt men god
1 litet tråg rucola
1/2 kruka basilika


Sås, om man vill: 1 dl gräddfil utrörd med 1 msk pesto, plus ordentligt med salt och peppar och en citronskvätt kanske

Zucchinin skars i ganska chunky bitar, äpplet i oskalade klyftor. Frästes en stund i olivolja (släng i lite tunt skivad vitlök om du inte ska fjäska för kostymer efter lunchen), och belönades för sin nya, lite gyllene färg med pesto. Frästes lite till. Ner i en skål, blandades med grovhackad rucola och basilika och lades upp på fint fat. Mjukt kokta ägghalvor ovanpå och så den snabbt improviserade och matchande såsen i slarviga klickar ovanpå. Massor med svartpeppar. Laxskivorna serverades till, ackompanjerade av citronklyftor. Enkelt, gott, nyttigt!

...och ännu lite mera bortrest

Från Gotland och vidare igen - nu ska jag på en veckas charter till värmen och det ska bli så FÖRBANNAT underbart! Sommaren fick ett tvärslut och jag kan inte tänka mig något jag hellre skulle göra. Så jag är ledsen, jag överger er igen (erkänn - ni kommer sakna mig ofantligt), men bara för att ladda batterierna och återkomma i september med en blogg som ska få leva och frodas. Förhoppningsvis. Det sista som lämnar en är hoppet!
Själv lämnar jag er imorgon bitti, till förmån för lata dagar, tråkiga gratisbufféer och massor med svalt vitt vin.
Ha det bra så länge!

Tillfälligt bortrest

Jag har inte försvunnit igen, jag är bara på Gotland och hälsar på min 103-åriga farmor och resten av släkten på pappas sida. Och jag äter nyrökt flundra, knaprig äppelkaka lagad i gjutjärnspanna, stuvade makaroner och korv med bröd. Jag går upp kopiöst i vikt men får lyssna till Sveriges vackraste dialekt hela dagarna. Tittar på salmbärssyltkok och kan ge min dotter morötter och vinbär direkt från landet. Sånt är jag inte bortskämd med!

Så jag återkommer. Snart!

Cajsa Warg i Vasastan!

Jag vill bara säga TACK. Om jag hade fått ta med mig en enda sak i flytten från Södermalm hit till Vasastan hade det varit Cajsa Warg, butiken jag alltid älskat och troget handlat i när det skulle göras något speciellt eller när det klirrat till en smula i kassan. Och nu - utan att jag hade den minsta aning om vad som komma skulle - har Cajsa Warg öppnat bara några minuter från min port, ÄNNU närmare än jag bodde sist. Whohoo! Spring till den gamla biografen på St Eriksplan och spana in det högst New Yorkiga matmeckat genast - förmodligen ses vi där.

Bjudsallad för den medvetet late

När du får oväntat besök är det sallad på ett fat som gäller för den late. Äger du inte ett stort, vackert fat? Skaffa ett. När den gode vännen/vännerna, svärmor eller avlägsne kusinen sedan meddelar att han eller hon kommer på lunch/middag inom någon timme, och du utbrister oh så trevligt och självklart och inga problem ALLS, jag svänger ihop något - då tar du fram det fatet. Och så går du till butiken över gatan och rycker åt dig det du gillar och har råd med; färdigsköljd blandad sallad på påse, mogna små tomater i olika färger, majskorn på burk, avokado i generösa mängder, skivad lufttorkad skinka, buffelmozzarella, färsk basilika. Till exempel. Or whatever. Och sedan blandar du förslagsvis till världens simplaste dressing av balsamvinäger, olivolja och dijonsenap och öser över alltsammans som du så fantasifullt men medvetet slarvigt arrangerat på ditt tjusiga fat. Eller hur, va? Jorå.

Lilla laxen på 15 minuter

Ska man blogga ofta (jag FÖRSÖKER i alla fall. Just nu. Cred till mig.) kan det inte alltid vara så förbannat spännande, faktiskt.
Igår blev det en god lax med wokade grönsaker; inget speciellt med det men man kan alltid bära med sig att en skinnfri laxfilé alltid blir grymt bra när den får ligga i 12 minuter i 200 grader. Pensla på något gott först - jag blandade 1 msk sweet chili med 1 msk japansk soja, salt och peppar) så är det liksom klart sen (den skinnfria laxen har du först placerat på lite olja i en ugnssäker form). Under tiden laxen står i ugnen fräser du lite fräscht grönt (här lite spetskål, röd paprika, purjolök, vitlök och strimlad morot) i olivolja och duttar mot slutet på 1 tsk sesamolja och 1 msk fisksås, om du känner för det. Middag på en kvart!

Inte värt att bråka om

"Det här svängde jag ihop på två röda igår" skriver jag och ni tänker "nähä" och jag säger "joho" och ni envisas med "nähä" och jag säger "joho" och så är ni där igen med ert ganska irriterande "nähä" och jag blir faktiskt ganska stött och utbrister "men herregud, jag LJUGER väl inte för er heller?!" varpå jag kommer på att det tog faktiskt inte två röda utan fem. "Två röda" är ju bara ett talesätt.
Fem minuter tog det. Max.

Rökt makrill (eller annan rökt fisk för all del) med äpple- och spenatsallad

2 personer

Rökt fisk för två, förslagsvis pepparmakrill
1 påse späd bladspenat (70 g)
1 rött äpple
10 centimeter gurka
1 avokado
Ett generöst knippe dill
2 msk gravlaxsås
2 msk matyoghurt
Salt och peppar

Rör ihop matyoghurt och gravlaxsås i en salladsskål och smaka av med lite salt och peppar. Skölj och torka spenaten (torr spenat ska det vara. Inte blöt. Usch för blöt spenat). Tärna äpple och gurka. Klyfta avokadoköttet. Grovhacka dillen. Vänd samman äpple, gurka, avokado, spenat och dill med den yoghurtspetsade gravlaxsåsen och servera till den rökta firren. Klart som korvspad.

Eget knäcke (eller hur man flörtar in sig hos Pytte)

Häromdagen bjöd vi hem våra matglada vänner Kajsa och Anton på en så kallad "förutsättningslös tisdagsmiddag" som visade sig bli helt icketisdagsaktig. Förvisso bör min lakritspannacotta få sin beskärda del av credden för detta men med störst värme minns vi de eminenta gästernas medhavda present (även hembakta bullar och eget vin överräcktes; de är som sagt eminenta gäster som vet hur man tillskansar sig min fulla beundran) - detta fantastiska knäckebröd/snacks/mumsmums/tilltugg/godis.

Då Kajsa är något bekväm av sig i köket är jag relativt säker på att Anton stod för det mesta av bakandet - tack Anton! - men receptet kommer tydligen från Kajsas mamma Agneta som i sin tur fått det av Kajsas kusin Ida. Stort tack till Kajsas familj och släkt! Själv är jag ju usel på att baka men det här verkar så enkelt att till och med jag kan göra det.

Fantastiskt gott knäckebröd eller snacks

Knäckebröd - 1 plåt, 150 grader drygt en timma
Snacks – 2 plåtar knappt en timma (45 min)

2 dl majsmjöl
1 dl solroskärnor (alt. ½ dl pumpafrön + ½ dl solros)
1 dl sesamfrön
½ dl linfrö
½ tsk salt
½ dl rapsolja
2½ dl kokhett vatten (ev. något mer)

Rör ihop de torra ingredienserna i en bunke. Tillsätt oljan och det heta vattnet. Rör om till en jämn smet. Bred ut smeten på bakplåtspapper. Skär rutor och strö över flingsalt. Grädda enligt ovan.

Liten uppdatering: Kajsa och Anton låter hälsa att de av misstag bakade med kallt vatten i stället för varmt när de skapade brödet jag fick ta del av. Det blev då en tunn smet som var enkel att hälla ut över två plåtar och gav ett tunt, krispigt knäckebröd. Igår bakade Kajsa dock brödet med hett vatten såsom angivet i receptet och då svällde allt till en något mer svårhanterlig deg, som gav ett porösare och lite tjockare bröd. Mer Wasa, helt enkelt, om jag förstått saken rätt. Använd alltså kallt eller varmt vatten i enlighet med egen smak!

Lakritspannacotta med hallon

Ni fattar ju att man upplever en viss prestationsångest när bloggen skrikit ut sin tystnad i nästan två månader. Då måste comeback-inlägget liksom vara värt det. Well.
Här har ni den.
Succédesserten.
Den enkla.
Den oemotståndliga.
Den - wait for it - waaaiiiit for it - waaaaaaaaaiiiiiiiiit fooooor iiiiit - den turkisk peppar-späckade pannacottan.
Varsågoda.
Och hej förresten!

Lakritspannacotta med hallon

4 större portioner eller 6 små

3 dl vispgrädde
2 dl gräddfil
2 gelatinblad
1/2 dl socker
1/2 tsk vaniljpulver (ej att förväxla med vaniljsocker; använd vaniljstång om du inte hittar pulvret. Jag använder det för att jag är lat och det är förbannat bekvämt. Och gott)
10 turkisk peppar-karameller, plus ett par extra till garnering
Färska hallon

Lägg gelatinbladen i blöt i 5 minuter. Mortla under tiden de tio karamellerna så fint du kan. Koka upp grädden tillsammans med sockret och ta av från plattan. Rör i vaniljpulver och urkramade gelatinblad, och sedan det ljuvliga turkiska pulvret. Rör tills allt är slätt och upplöst och lite grått och fantastiskt väldoftande. I med gräddfilen och blanda noggrant. Häll upp på fina glas och låt stå att stelna i 3-4 timmar i kylen. Servera med färska hallon och lite krossad turkisk peppar ovanpå.

Citronmoussetårta med jordgubbe

Den här supermumsiga minidesserten gjorde jag i nr 3 av eminenta tidningen Matmagasinet. Jag är ju verkligen ingen dessertgudinna direkt men det här blev riktigt lyckat tycker jag själv! "Lyxig söndagscocktail" hette jobbet men jag fantiserar lite om att goffa i mig stora bitar av tårtan på midsommarafton.
Bilden är tagen av superduktiga fotografen och fina vännen Lieselotte van der Meijs.

Citronmoussetårta med jordgubbe

Fluffig och len är den här ljuvliga moussetårtan med cheesecakebotten. Förvara den svalt till servering, annars kan den smälta ihop en aning.

Botten:
100 g digestivekex
50 g socker
50 g smör

Citronmousse:
4 gelatinblad
3 ägg
1 1/2 dl florsocker
2,5 dl vispgrädde
1 dl kesella
2 små ekologiska citroner

Färska jordgubbar

Börja med botten till tårtan: Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ingredienserna i en matberedare, eller smula kexen och blanda dem med sockret och smöret. Klipp ut en rundel bakplåtspapper efter botten på en form med löstagbara kanter och lägg den sedan i botten av formen. Tryck ut kexblandningen på papperet och grädda i ugnen i 10 minuter.

Fortsätt med moussen: Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten i ca 5 minuter. Dela äggen i gulor och vitor. Vispa gulorna pösiga tillsammans med florsockret i en skål, vispa äggvitorna till hårt skum i en annan. Vispa grädden ganska hårt i en tredje. Tvätta citronerna, riv skalet fint och lägg det åt sidan. Pressa ner juicen från den ena citronen i en kastrull, spara den andra till något senare tillfälle. Krama ur gelatinbladen, lägg dem i kastrullen och värm försiktigt tillsammans med citronjuicen tills de smält helt. Låt svalna något och häll citronblandningen i skålen med äggulesmet under omrörning. Tillsätt citronskal och kesella, vänd ner grädden och allra sist de fluffiga äggvitorna. Häll smeten i formen med den gräddade och svalnade kexbottnen, plasta in och låt stelna i kylen i minst fyra timmar. Skär tårtan i munsbitar, toppa med jordgubbshalvor och lägg upp på ett fint serveringsfat.

Midsommarfunderingar

Alltså, fabulösa bröllop i all ära, men midsommarafton är det firande som matmässigt tar all plats i fantasin just nu. Några vänner följer med oss till barndomshemmet i Jämtland och vi diskuterar förstås vad som ska ätas. Själv ska jag göra en matjestårta i år igen, den blev så förbannat god förra året. Det pratas om egna sillar (fast Christian tycker inte att man kan äta sillunch och sedan matjestårta till förrätt innan det grillade på kvällen - kom igen, hjälp mig och påpeka hur fel han har, man kan ALDRIG få för mycket sill) och egen snaps.

Tips? Något jag borde testa när det kommer till sillinläggningar och snapskryddor? Och vad äter ni själva på midsommar?

Bröllopsdag 2010

Det har firats en hel del på sistone. Den 9:e fyllde jag år, vilket vi firade med kalas i lördags. Jag önskade mig givetvis god mat och dryck, och fick så mycket gott att vår bröllopsdag - vilken jag och Christian firade tre dagar senare - blev en orgie i de godaste av presenter.

Häng med nu:

Det skålades i skumpan vi fick av Pontus & Moa - tack! -, det åts ostron och hummer vilka vi köpte med presentkort från Helena, Koffer, Ivar, Stina, Fredrik, Bo, Erika & Gustaf - tack! - till vilket vi drack vinet Linus köpte åt oss på Sardinien eftersom vi drack det där på vår bröllopsresa - tack! -, det mumsades anklevermousse vi fick av Mats & Janna - tack! -, det goffades finfina getostar och granskottsirap från Löfsta vi förärats av Julia & Otto - tack! - men även den godaste av parmesanbitar skänkt av Lisa & Daniel - tack! - samt pimplades urgott rödvin vi fått av Tomas & Mimmi - tack!
Tack tack tack!

Och då har jag fortfarande massor av fina saker kvar att äta, dricka och njuta av i största allmänhet från resten av mina grymma gäster.

Tack underbara familj och alla fina vänner för att ni så generöst och kärleksfullt förgyllde min födelsedag, och gjorde firandet av våra tre år som gifta till en kulinarisk milstolpe. You rock!

Sweet chilimajs med basilika och vitlök

Kära blogg.
Jag vet att du är sårad. Här sitter du och känner dig duktig och fin och vinst-
belönad (mja, det är väl egentligen jag och inte du som vunnit saker men gränserna är ju luddiga där) och så är det ingen som skriver på dig. Jaha, men så går det när man har mycket att göra förstår du. Sånt är LIVET. Jag måste ju få ha ett LIV också, eller VADÅ?
Ni som läser - förlåt att ni var tvungna att se det där. Jag och bloggen grälar ibland men vi älskar ju varandra innerst inne.

Jag smyger in ett majstips för att smöra lite. Bokstavligen, ha ha.

Sweet chilimajs med basilika och vitlök

Ta ett par färska majskolvar och avblastifiera dem. Koka dem i saltat vatten i tio minuter. Smält smör i en kastrull under tiden, runt 25 gram. I med två rivna vitlöksklyftor. Fräsa fräs fräselifräs. Och så i med en matsked sweet chilisås, en bibba strimlad basilika, rejält med peppar och massor av gott flingsalt. Pensla på de nykokta majskolvarna och ät genast. Genast!

Tvåa i Årets potatisstjärna!

Det är det här som kallas "att ha flyt". Helsike! Jag kom tamigtusan tvåa i Taffels och Svensk potatis storslagna tävling Årets potatisstjärna. Allra bäst var Karin Walker, även känd som Chiliconkarin, men jag är djupt ärad över andraplatsen. Tänk vad en friterad liten boll kan åstadkomma!

Juryn bestod av matskribenten Lisa Förare Winbladh, kocken Tommy Myllymäki (Årets kock 2007), potatisodlaren AnnaKarin Hamilton och författaren Martina Haag, och de gav följande motivering till min placering:
”En utsökt och raffinerad munsbit där varje moment i receptet bidrar till ett perfekt resultat.”
Jag rodnar bara jag tänker på det.

Den fina bilden är tagen av Björn Tesch, och receptet, inklusive vackra ord, finns på Taffel. Och här förstås!

Partystarter med ädelost och bacon

40 små bollar eller 20 större

Det är krispigt, det är krämigt, det är ett friterat litet Kinderägg med en ack så god överraskning inuti. Ät varma till en iskall öl!

* 400 g mjölig potatis, t ex King Edward
* 1/2 dl crème fraiche
* 1 msk smör
* 1 pkt bacon
* 140 g ädelost, t ex Kvibille
* 1/2 dl finskuren gräslök
* 2 dl vetemjöl
* 2 ägg
* 2 dl panko eller ströbröd
* ca 1 liter neutral olja till fritering
* nymald svartpeppar, ev salt

1. Skala potatisen, dela dem i stora bitar och sjud dem mjuka. Strimla baconet och stek det gyllene, låt rinna av på hushållspapper. Ställ åt sidan.
2. Kör snabbt i matberedare tillsammans med crème fraiche och smör. Kör inte för länge då blir moset segt. Ställ moset i kylen att svalna.
3. Hacka eller smula osten grovt och vänd ner i potatisen tillsammans med gräslök och bacon. Smaka av med peppar; ytterligare salt behövs förmodligen inte.
4. Forma 2 rullar, ca 2 cm i diameter, med hjälp av plastfolie. Vrid åt rullarna hårt och lägg i frysen i ca 30 minuter, tills de stelnat nog att skära i fina bitar. Skär varje rulle i ca 20 centimetertjocka skivor. Forma försiktigt till bollar.
5. Doppa bollarna i mjöl, sedan i uppvispat ägg och sist i panko. Se till att de täcks ordentligt runt om vid varje moment, annars kan osten lätt rinna ut under friteringen.
6. Hetta upp oljan till ca 180°C, eller tills en vit brödbit ganska snabbt blir gyllene. Fritera bitarna i någon minut tills de fått fin färg. Låt rinna av på lite hushållspapper och servera, helst varma!