Det står i beskrivningen av mig till höger att jag är en icke-matnörd. Det påståendet är inte alltid lätt att förklara för folk. Det är svårt att förklara att "entusiastisk" inte är samma sak som "nördig" och att jag ibland får anstränga mig för att ens leva upp till "intresserad" när det kommer till mat. "Matglad" beskriver mig bättre, i all lättsamhet. Jag
har förstås alltid velat vara en matnörd - matnördar lever ett rikare liv, det är självklart (nej, jag är inte ironisk, jag är avundsjuk på riktigt). Det finns så mycket mer mat i världen för dem att njuta av. Saker jag aldrig skulle komma på tanken att äta. Saker jag inte ens visste fanns. Saker jag alltid trott att man inte
borde äta. Matnördarna finns allra bäst representerade på den eminenta sidan
Taffel.se. Idag rekommenderar de gemensamt
100 saker att äta innan man dör. Ett axplock ur listan:
- Nyplockad goliatmusseron. Tillagad i kapprock medan den fortfarande har en lätt antydan till sötma i smaken.
- Grillat kycklingbrosk. För att det är brosk. Och för att det är gott.
- Friterade myror. Mest för att säga att man gjort det. Intressant konsistens, men de har en tendens att fastna mellan tänderna. Tandtråd är bra att ha till hands.
- Kamelpuckel. Smakar som märgben, men med mer viltsmak.
- Komage. För den skönt plisserade, halkiga konsistensen och den goda smakens skull. Gärna som polsk flaki.
- Testiklar. För att tråka mannen i sitt liv eller för att det är sublimt. Är man inte vegetarian, så får man faktiskt ta och äta upp allt! (Fast ok, juver kan man hoppa över.)
Och det där var bara sex förslag. När jag läser listan känner jag en blandning av skam (hjälp, jag är verkligen okunnig, vad har jag i bloggosfären att göra?) och lättnad (Gud, så skönt att slippa ha den där listan att leva upp till, stressen skulle ta kål på mig). Och jag är förvirrad och kluven.
Vill jag äta testiklar? Vill jag
vilja äta testiklar? Tycker jag egentligen bara att det är rätt äckligt? Skakar jag bara på huvudet åt nördarna eller vill jag fortfarande bara vara en av dem? Svårt att svara på. Egentligen borde jag bara testa Lisa Förare Winbladhs recept på
Pankopanerade lammtestiklar med habanerosalsa och låta magen bestämma.
Inlägg
