Nästa gång du har köttfärssås över - tryck inte ner den i någon stackars gratäng. Krydda den inte med läbbig tacokrydda för att sedan placera den i ett läbbigt tacoskal. Lägg den inte i en pajform och häll inte äggstanning på den. Ät den inte kall som den är direkt ur burken för att den ser så frestande ut där den står i kylen bland tråkigare kompisar som kaviartuber, slokande morötter och gamla ostskalkar.Gör det inte.
Minns istället med vilken omsorg du lagade den; du stekte, rörde, duttade och smakade av, kryddade, spädde, räddade, experimenterade och avnjöt. Du var nöjd med dig själv, kom ihåg det. Du var nöjd med din köttfärssås. Du tänkte kanske till och med att "mycket har jag gjort halvdant och misslyckat och kanske till och med fel i mitt liv, men inte den här köttfärssåsen, inte. Den gjorde jag BRA".
Minns det, och låt även den sista resten köttfärssås - den där som bara inte gick att trycka i sig efter de andra tre portionerna - få ett värdigt slut. Skär tjocka skivor gott surdegsbröd och pryd dem med tunna skivor mogen tomat. Lägg på en rejäl hög köttfärssås (som kanske inte bör vara av den allra rinnigaste sorten) och så ett gäng skivor av en god ost ovanpå. Gruyère, kanske? Eller en hederlig gammal präst, om det är vad du har. Och så lite peppar, kanske en smula salt om du ligger åt det hållet. In i 225 grader varm ugn i 5-10 minuter eller tills osten fått färg.
Hej då köttfärssås, jag kommer sakna dig.
Inlägg
