2009 - våga vägra det nya livet!

Okidok. Nytt år! Lång tid tog det, men nu är jag redo att deklarera mitt nyårslöfte för 2009:

Att INTE starta ett nytt liv.

Jag gissar att jag inte är den enda som försöker stryka ett streck över året som gått varenda januari. Ut med det gamla livet, fläckat som det är av rödvinsglas, cigarettfimpar, dålig mat och allmänt osunt leverne, och in med ett nytt krispigt år där kroppen är spänstig, maten saknar tillsatser och håret glänser av välmående.

Man får ju ångest redan i oktober.

Jag slutade helt spontant röka förra nyårsdagen. Det var inget nyårslöfte; jag vaknade helt enkelt och kände att smaken av askopp inte var Flavour of the year 2008. Och så rökte jag inte mer. Jag hade tröttnat. Tydligen kan det vara så enkelt ibland (därmed inte sagt att det alltid varit enkelt att komma ihåg att jag tröttnat - vik hädan, rabiata icke-rökarhäxa från januari-februari). Allt jag någonsin nyårslovat att börja eller sluta med har däremot gått åt skogen, år efter år, och oftare förr än senare.

Alltså så ska framgången från 2008 ska få inspirera mig 2009. Inga löften den här gången, inga omstarter, inga sluta- och börja-listor. Näpp! Jag ska helt enkelt hålla tummarna för att kroppen och hjärnan tröttnar på sådant jag inte är så värst förtjust i eller mår bra av och slänger det åt fanders. Därav kommer jag naturligt att göra motsatsen istället, alltså något positivt, glädjande och hälsobringande.

Smart va? Ha!

Mer fisk 2009!

God fisk är det godaste som finns. En god fisk har dött en gång - vid fångsten - och sedan fått ett nytt, spännande liv med varsam tillagning och läckra tillbehör. Trist fisk däremot har dött två gånger och kan inte återupplivas. Jag har nästan blivit rädd för att äta fisk ute; förvånansvärt många kockar lyckas döda fisken en andra gång när de steker eller kokar den aningen för hårt, så den lilla stackaren blir till en smulig massa i munnen som hjälpligt kan räddas med en god sås men som man egentligen helst velat leva utan.

Även om jag hellre lagar fisken själv än äter den ute är jag feg, och vågar mig sällan på nya, spännande sorter eller hela, vackra fiskar. Det blir mest filéer av odlad lax, i ärlighetens namn. Ändring på det 2009!

Till hjälp ska jag förstås ta WWF:s fiskguide för beståndsmedvetna val. Krav- och MSC-märkt ska också premieras mer. För att våga ta ut svängarna ska jag experimentera mer med filékniven jag fick av svärfar förra julen; grundliga instruktioner på hur man styckar och filéar våra vanligaste fiskar finns på Svensk Fisks hemsida. Har ni några matlöften för 2009?
Bilder: Svensk Fisk