Eget knäcke (eller hur man flörtar in sig hos Pytte)

Häromdagen bjöd vi hem våra matglada vänner Kajsa och Anton på en så kallad "förutsättningslös tisdagsmiddag" som visade sig bli helt icketisdagsaktig. Förvisso bör min lakritspannacotta få sin beskärda del av credden för detta men med störst värme minns vi de eminenta gästernas medhavda present (även hembakta bullar och eget vin överräcktes; de är som sagt eminenta gäster som vet hur man tillskansar sig min fulla beundran) - detta fantastiska knäckebröd/snacks/mumsmums/tilltugg/godis.

Då Kajsa är något bekväm av sig i köket är jag relativt säker på att Anton stod för det mesta av bakandet - tack Anton! - men receptet kommer tydligen från Kajsas mamma Agneta som i sin tur fått det av Kajsas kusin Ida. Stort tack till Kajsas familj och släkt! Själv är jag ju usel på att baka men det här verkar så enkelt att till och med jag kan göra det.

Fantastiskt gott knäckebröd eller snacks

Knäckebröd - 1 plåt, 150 grader drygt en timma
Snacks – 2 plåtar knappt en timma (45 min)

2 dl majsmjöl
1 dl solroskärnor (alt. ½ dl pumpafrön + ½ dl solros)
1 dl sesamfrön
½ dl linfrö
½ tsk salt
½ dl rapsolja
2½ dl kokhett vatten (ev. något mer)

Rör ihop de torra ingredienserna i en bunke. Tillsätt oljan och det heta vattnet. Rör om till en jämn smet. Bred ut smeten på bakplåtspapper. Skär rutor och strö över flingsalt. Grädda enligt ovan.

Liten uppdatering: Kajsa och Anton låter hälsa att de av misstag bakade med kallt vatten i stället för varmt när de skapade brödet jag fick ta del av. Det blev då en tunn smet som var enkel att hälla ut över två plåtar och gav ett tunt, krispigt knäckebröd. Igår bakade Kajsa dock brödet med hett vatten såsom angivet i receptet och då svällde allt till en något mer svårhanterlig deg, som gav ett porösare och lite tjockare bröd. Mer Wasa, helt enkelt, om jag förstått saken rätt. Använd alltså kallt eller varmt vatten i enlighet med egen smak!

Åh. Så sugen jag blev. Inte.

Okej, nu måste vi prata om det här med inspirationsbilder på förpackningar av kex och knäckebröd. Hur är det tänkt? Jag fattar att själva produkten måste synas ordentligt, men allvarligt - keso och två lökringar?! På riktigt? Ska jag lockas att köpa brödet med hjälp av den bilden? Nu äter jag förvisso just det här brödet varje dag, men jag vill inte tro att det är på grund av bilden. Vad är det förresten med bilder på knäckemackor och keso (inga företag nämnda...)? Keso och lök. Keso, jordgubb och avokado. Keso, grön paprika och röd parika (oooh, den är festlig!). Keso, blåbär och rödbetsgroddar. Keso och oliver (icke urkärnade), för Guds skull!

Jag har en kär svåger som skrattar åt hur jag piffar mina mackor - skrynklar till skinkan lite så att den inte ligger platt på mackan, duttar med grönsaker, kanske lägger ostskivan lite på snedden. Jag visar helt enkelt även den simplaste av knäckemackor min kärlek till smörgåsen, detta matgeniets påfund. Min svåger, å andra sidan, brer en deprimerande smal smörsträng i mitten av det stackars brödet, kastar nonchalant dit en skiva pålägg - det som råkar finnas hemma, det förefaller vara honom relativt likgiltigt vad som pryder hans brödbit - och låter den stackars mackan möta sitt öde på ett fullständigt ovärdigt vis. Utan dekoration, utan finess, utan KÄRLEK.

Han skulle säkert älska mackan på den här bilden.