Nytt liv, ny pepp, ny människa. Och en sallad.

Jaha, har du börjat än? Det nya livet? Vissas nya liv började redan på nyårsdagen, men andra har liksom jag skyllt på att det pågått något slags semester fram till idag och att det därför varit legitimt att äta upp allt julgodis/svulla pizza framför seriemaraton/säga farväl till det onyttiga livet med gräddiga pastasåser och ostbrickor. Varje dag. I en månad. Minst. Jag har gått upp kolossala mängder julkilon men är inte särskilt ledsen för det. För nu är det ju januari! Möjligheternas månad! Man kan ägna den åt att
1. Börja göra något åt saker man inte tycker om med sig själv
2. Börja acceptera att man är fin och bra precis som man är och bli lycklig av den insikten.
Visst är det strålande! Heja januari. Dessutom blir det ljusare nu. Vilket är grädde på nyttlivsmoset. Jag älskar januari.

Okej, ni som hänger här vet ju att jag inte är typen som lever på rårivna morötter även om jag är uppe i en befria-mig-från-den-skavande-valken-period. Däremot drar jag gärna ner lite på kolhydraterna ibland, särskilt på kvällen. Kanske kan jag fresta med en superenkel 5-minuterssallad? Mycket fett men det gööör inget. Vi tar det lite lugnt så här i början och hetsar inte upp oss.

Ett slags wedge salad fast utan wedge

Strimla och skölj lite hederlig isbergssallad. Torka den också, det är viktigt. Fördela på tallrikar tillsammans med urkärnad och strimlad gurka, och gärna lite grön paprika (jag vet, grön paprika är sällan kul, men det funkar fint i den här salladen). Skeda  över god dressing; jag använde en Green Onion Dip Sauce från Texas Steakhouse (jag är osäker på vad den heter, den går verkligen inte att hitta på nätet). Smula över ädelost, klipp över gräslök, och toppa med knaprig bacon eller precis lagom stekt kyckling. Eller båda. Så. Klart. Så kan också ett nytt liv se ut.