I kommentarerna under inlägget nedan fick jag just frågan i om jag gått i ide eller kanske matstrejkar.
Lite av båda, kanske? Inspirationen är bristfällig här hemma och maten som lagas är inte särskilt rolig. Jag vet inte hur det är med er men personligen har jag perioder då jag helt enkelt tröttnar på spisen. Just nu jobbas det viktnedgång dessutom vilket ger resultat på kroppen men torka i receptsamlingen.
Känner dock hur det drar lite i stekpincetten...
Än kastar jag inte in handduken.
Tyskland: lite mera Düsseldorf
4 dagar sedan
Inlägg
7 kommentarer:
Jag känner verkligen igen mig i det du skrivver! Ibland lagar man samma tre standardgrejjer enligt roterande schema liksom, ibland lagar man inte alls. Inget konstigt egentligen, men när man matbloggar blir det ju så tydligt, och lite pressande till prestation ibland om man inte aktar sig.
Jag har kännt av prestationspressen den senaste månaden. Fyra av sju dagar i veckan äter vi standardrätter här hemma, sedan försöker jag slänga ihop något till helgen som kan generera ett antal inlägg.
Allt går i perioder. Årstiden är ju inte heller så värst inspirerande, i ärlighetens namn.
Jag tror du kommer tillbaka med full kraft rätt vad det är, när projektet går mot sitt slut och vårinspirationen slår till med full kraft!
Tack ska ni ha, det känns skönt att ha stöd!
Jag har också känt mig en smula oinspirerad senaste två veckorna, det har blivit lite glesare mellan inläggen än vanligt. Det är kanske p g a att våren tvekar så?
insperation går i vågor, hoppas du snart får mer! Din blogg är lätt den bästa matisperationen på nätet och värt att vänta på!
Hej!
Ramlade in på din blogg av en tillfällighet alldeles nyligen. Vilka recept! Vilka bilder! Som nyfrälst fan av din blogg hoppas jag att du snart återfår din inspiration, inte minst för din egen skull. Fram tills dess kommer jag frossa i de recept som redan finns i bloggen.
Erka Perka - det är det säkert... med våren kommer onekligen godare mat. Hoppas på det!
Till er anonyma själar som dundrade in med de här fantastiskt fina kommentarerna igår vill jag bara säga TACK - jag misstänker starkt att det är två särskilt fina och uppmuntrande kompisar som gjort en pepp-kupp, och jag ska med glädje göra allt för att svälja betet. Som tack lägger jag in lite gamla godingar i väntan på ny inspiration. Kram!
Skicka en kommentar