Alla hjärtans dag - för de omoderna

Jahaaaa, och vad ska ni göra på lördag då? Måste bara fråga - finns det vuxna som på allvar firar Alla hjärtans dag eller är vi liksom för goda för det? Har vi varit tillsammans för länge? Muttrat färdigt om kommersialisering och Hallmark-konspirationer, och förpassat de pliktskyldiga rosorna till evighetskomposten? Är den 14:e februari en dag som bara är speciell för tonåringar, eller sitter det många äkta hälfter därute och hoppas på lite extra uppskattning från sin åldrande följeslagare just denna dag, varje år? Personligen är jag kluven. Jag tycker att det är fint att det finns en kärleksdag, och jag är normalt för alla typer av firanden, men jag önskar att det inte var så... trött, alltsammans. Att det inte bara var röda rosor och påtvingade middagar på tu man hand och fåniga chokladaskar och nallebjörnar med fuktiga ögon och påsydda budskap, utan kanske mer av just kärlek. Till alla man tycker om; varför ska Alla hjärtans dag vara så omodernt parfixerat?

Jag tycker att vi kan införa Thanksgiving i Sverige, slå ihop den med Alla hjärtans dag och skapa en egen rejäl och hederlig jävla Love Fest. Det skulle vara något det.

Själv ska jag till mannens bästa vän på 30-årsmiddag. Får se om det blir lite extra kärleksfullt. Vad ska ni göra?