Ni vet hur vissa saker blir exakt som man tänkt och de allra flesta inte blir det? Well, något bakfull föresatte jag mig i söndags att göra poppers på pepparfrukter jag hittade på Wargen. De hette Pimientos del patron vilket jag tyckte var ett mycket sexigt namn och de skrek liksom efter att bli fyllda med något. Så jag stekte bacon och lät det rinna av, och så tärnade jag mozzarella fint och blandade med baconet. Jag värmde ugnen till 250 grader. Skar av toppen på de gröna skönheterna (vilka utlovades vara smarriga och ganska milda överlag), skar upp dem någon centimeter i ena sidan och pillade bort det mesta av kärnhuset. Sedan proppade jag dem fulla med bacon-och-ostnamnammet. Och så folierade jag en plåt, la på de vackra tingesterna, ringlade över lite god olivolja och saltade och pepprade. Hur grymt låter inte det?
Det blev så där. I ärlighetens namn. Efter 5 minuter i ugnen var det liksom fullt med sörja på plåten efter utrunnen mozzarella, olja och vad jag antar var pepparfrukterna som vätskat av sig på grund av saltet. Det var gott helt klart, men jag var ute efter något lite... knaprigare. En blandning av sotad pepparfrukt och gyllene ost. Jag kommer helt klart testa det här igen för kombinationen av chili, bacon och ost är ju som bekant väldigt svårslagen, men nästa gång sätter jag ugnen på grill och hoppas osten gratineras snabbare än den liksom smält-flyter iväg. Fast ännu troligare är att jag dubbelpanerar godsakerna och friterar dem. Så stannar allt där inne. Hoppas jag.
Hm... jag funderar (har inte provat själv) om det går att rosta Pimienton i ugnen innan man fyller dem och så swisch tillbaka i ugnen när de är fyllda igen.. På så sätt är de redan tillagade och kanske inte vätskar lika mycket, plus att du bara behöver ha dem i ugnen tills fyllningen blivit lagom mjuk och varm. Kan funka.... eller bli katastrof ;-) /Ingela
SvaraRadera