Panna cotta med äppeltopping och resten av Lillans 30-årstilltugg

Min finaste lillasyster Lillan fyllde 30 år i lördags och en stor anledning till mitt tillfälliga frånfälle här på bloggen är att jag varit en smula upptagen med med att partaja. Och att hjälpa till med tilltuggen.

Det bjöds på följande munsbitar:

• Familjens traditionella födelsedagstårta
• Lime- och myntamarinerad fetaost och vattenmelon
• Laxsnittar med wasabi-philadelphia
• Crostini med krämig brie/blåmögelost och fikonmarmelad
• Färskpotatishalvor med sikromröra
• Panna cotta på gräddfil med äppeltopping
  

Det var en väldigt lyckad blandning där allt gick att förbereda och ha färdigt på fat i kyl och sval. Populärast är alltid allt som serveras på crostini, men där är ju igenkänningsfaktorn hög. Lägg på något som inte är för kletigt (så att crostinin blir saggig) och ladda med mängder!

Om något särskilt recept efterfrågas ska jag gärna försöka återge det, men tills vidare tänkte jag nöja mig med att bjuda på en bildkavalkad (tack Christian för att du fotade!) och receptet på panna cottan, som fick mycket fint beröm under kvällen. Jag har hört att vissa somliga åt så många att de mådde en smula illa, vilket jag tar som en särdeles fin komplimang.

Panna cotta på gräddfil med äppeltopping

ca 55 små snapsglas, till buffé

Panna cotta:

1 liter vispgrädde
5 dl gräddfil
3 dl strösocker
6 gelatinblad
2,5 vaniljstänger

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i 5-10 minuter. Dela och skrapa ur vaniljstängerna och låt frön och stänger koka upp tillsammans med socker och grädde i en tjockbottnad kastrull så att sockret löser sig. Ta av från plattan, krama ur gelatinbladen och smält ned dem i grädden. Låt svalna något och lyft ur vaniljstängerna. Vänd ner gräddfilen och häll upp i snapsglas. Ställ att stelna i kylen; minst ett par timmar behövs.

Äppeltopping:

Här gäller det att återskapa smaken av äppelpaj. Jag har inga exakta mått, utan du får smaka dig fram enligt dina egna preferenser, men du behöver:

5 goda, röda äpplen
smör
råsocker
kanel
kardemumma
Någon matsked vatten

Skala och tärna äpplena fint. Fräs dem hastigt i en klick smör och häll på lite vatten och någon deciliter råsocker. Pudra med någon matsked kanel och någon tesked kardemumma, och sätt igång att smaka av. Mer socker? En gnutta mer kanel kanske? Håll inte på för länge och rör inte för mycket; vi vill att äpplena ska behålla sin spänst och inte förvandlas till mos. När du är nöjd låter du äppelröran svalna i en skål och lägger sedan en tesked eller två på varje färdigstelnad panna cotta. Sådärja.

Vem fan kan laga mat?!

Igår stod Christian i köket när jag kom hem, omgiven av fräscha grönsaker och ett par kycklingfiléer. Han såg purken ut. Det hade fallit på hans lott att handla och laga mat och det var inte själva ansvaret han var irriterad över, utan den egna bristen på fantasi. Tydligen.
"Jag blir så trött på att jag inte kan laga mat", tjurade han.
Mina ironiskt höjda ögonbryn och mitt överseende småleende fick honom att modifiera påståendet till "att jag inte kan laga mat bättre". Förklaringen kom efter en ömsint och lätt smärtsam snedläggning av huvudet från min sida.

"Allt jag kan är att ta en massa goda saker och steka dem, typ", muttrade han avslutningsvis med den slokande hållningen hos någon som sannerligen är besegrad.
Jaa-HA?
Och vad kallas det då, om inte för utmärkt matlagning?
Vad krävs egentligen för att vara en sådan som kan laga mat? Vad är att kunna laga mat egentligen? Tänk på alla som går omkring därute och säger att de inte kan. Och när man frågar om de alltså inte kan läsa recept säger de att det inte alls är samma sak, för då kan man inget själv, liksom.
Nähä.
Vad måste man kunna då, som matlagningskunnig? Finns det recept man ska ha i huvudet (pajdeg-bechamelsås-köttbullesmet-frukostfrallor) eller räcker det med att ha koll på ett visst antal klassiska kombinationer (getost-rödbeta, tomat-mozzarella, lamm-rosmarin) för att kunna säga att man kan laga mat? Hur är det med våra mammor, vars högt skattade recept på söndagsstek-lasagne-inkokt lax-gräddtårta visar sig komma klippt och klistrat från Damernas kokbok från 1973?
Kan de verkligen laga mat? Egentligen?
Kan jag laga mat?
Jag säger så här:
Alla kan laga mat. För vissa är det svårare rent praktiskt (om man t ex är blind eller saknar armar), men alla kan på ett sätt eller annat.
Min man, som serverade mig vitlöks- och chiliwokade grönsaker och sallad med saftig kyckling och en senapskräm, kan det dessutom riktigt, riktigt bra.

Ooooh, där satt den.

Ja, det var då en anspråkslös höjdare jag absolut kommer göra igen. Perfekt framför tv:n eller till lunch. Ni kanske har tröttnat på mitt eviga tjatande om halloumi men, well... Det har inte jag.

Vegetarisk pytt med halloumi, äpple och avokado

1 person

1/3 pkt halloumi
1 litet rött äpple
1/2 avokado
1 liten röd lök
10 cm zucchini
lite gräslök
en skvätt olivolja
en skvätt balsamvinäger

Tärna äpple, zucchini och rödlök smått och håll dem i beredskap. Tärna osten lika smått och stek den på hög värme i en liten dutt olivolja. Salta, peppra och lägg åt sidan i en skål. En dutt olivolja till i pannan och så i med frukt och grönt. Fräs tills allt fått lite färg. Kan du multitaska så tärna avokadon under tiden. Häll en skvätt balsamvinäger i pannan och fräs en kort stund till, salta och peppra. Blanda försiktigt med avokado- och osttärningarna och lite klippt gräslök. Voila!

Smakleken - matlagningsskoj på nätet

Okej, jag måste erkänna att det här var väldigt skojigt. Lantmännen har tagit Kurt Weid till hjälp och lanserat en tävling som går ut på att laga mat på nätet. Du väljer bland Lantmännens produkter, skapar ett recept och får det sedan betygsatt av Kurtan själv. Eller nja, hans datoriserade jag, förstås. Själv kreerade jag en i mina ögon ganska imponerande rätt - Örtfrasiga kycklingben med rotfruktspytt - men jag fick nedslående låga betyg av mästerkocken. Endast 5,5 bestämde han sig raskt för att jag var värd, av 10 möjliga. Jag vet inte vad han går på för kriterier, men sorgligt var det.

Varje månad utses en vinnare och det finaste med det hela är att du själv kan välja vem som ska få din vinst (en fullproppad matlåda med Lantmännen-produkter) - du själv, en valfri vän eller Stadsmissionen. Jag tävlade som "Pytte" och skänkte förstås min alltför avlägsna vinst till Stadsmissionen, även om jag var bra sugen på att skicka den till ett par jag känner med särskilt pinsamt skafferiinnehåll. Hittills är det tydligen en pannkakspasta som fått högst betyg (vad det nu kan vara) men vem vet - jag kanske gör ett nytt försök.

Läsarfråga: Vilken kocktyp är du?

Vem är du i köket? Jag har lämnat våra käcka svenska tv-kockar utanför, men om du har en egen motivering till varför just du är t ex Tina, Leila eller Niklas är jag idel öra. Här är tre engelska superkändisar att jämföra sig med:

Gordon Ramsay. Du är kunnig perfektionist, extremt spattig och har alltid nära till svordomarna. Du understryker gärna dina åsikter med att kasta lämpliga föremål i soptunnan.

Jamie Oliver. Du gör enkelt, hederligt käk, är familjekär och benägen att ge all din egen mat betyget "fantastic". Livet för dig är irriterande easypeasy.

Nigella Lawson. Decilitermåttet är din fiende och att laga mat med fingrarna det läckraste du vet. Du står alltid böjd över spisen i jeansjacka och utslaget hår, och har en fäbless för att äta rester i sängen (av någon anledning började jag dra vissa paralleller med Per Morberg nu, men vi behöver ju inte gå in närmare på det).

Själv är jag en blandning av samtliga ovanstående; med min faktiskt ganska remarkabla förmåga att bränna mig kan jag vråla riktigt obscena ord i köket, jag gillar enkel och rejäl matlagning och är inte överförtjust i att använda måttsatsen. Du då?

Den officiella Robinson-mackan är här: Frasig tortilla med getostcréme, rödlöksmarmelad, edamame och basilika

Jag är ett geni. Tro mig, det är det här ni ska mumsa på framför schlagern imorgon! Eller framför Robinson då, om ni är som jag (Lukas, we're with you man). Bara ett fåtal ingredienser, och så oerhört mycket enklare än det verkar.

Man tager en stor rödlök (eller två, beroende på hur många man är) och skär den i skivor. Man fräser skivorna mjuka i smör. Låter fräsa ett bra tag, men försiktigt; de ska inte bli brända eller så. Häll på en matsked balsamvinäger eller två. Låt sjuda ihop till en väldoftande, klibbig sörja. Lite salt och peppar på det. Ställ åt sidan. Sedan tager man en redig bit kantfri chèvreost och mixar ihop med fullfet créme fraiche (nej, det blir INTE lika gott med lättversionen). Det ska smaka mycket getost; det är inte omöjligt att du får ta runt 150 g ost till en tvådecilitersburk. Smaka av med salt och peppar.

Tag och koka ett gäng edamame (eller färska bondbönor), sprita om de ligger i skidor. Bönorna spelar inte huvudrollen i rätten men ger en fräsch extra nötighet, så ta helst med dem om du har möjlighet.

Man tager vidare små tortillabröd. Man halverar dem. Man skvätter lite olivolja i en panna och hettar upp den, och steker bröden däri tills de blir krispiga. Man låter dem sedan svalna något. man kletar sedan på getostcrémen, skedar över lite rödlök, duttar på lite edamame och några blad basilika om man vill vara avancerad. Extra peppar och kanske lite flingsalt.

Okej, jag vill höra någon laga det där och säga att det inte var smaskens. Kom igen bara, jag utmanar er.

Kylskåpsrensarlunch. Och ja, jag vet.

Okej, jag fattar ju att det här inte är helt normalt, men det här åt jag till hemmalunch för några dagar sen. Det var inte ens helg. Finns ju inte så mycket mer att säga än "vissa har det bra", eller hur? Jag håller med, tro inte annat. Jag köpte laxkotletten för en tjuga, resten hade jag hemma. På tallriken ser ni helt enkelt en kylskåpsrensning!

He he.

Sparris, grillade kronärtskockor och paprika, edamame, lite parmaskinka som fått torka i ugnen samt stora, generösa parmesanflagor. Lite basilika på det och en simpel balsamicovinägrett. Man tager vad man haver, liksom.

Det händer att jag äter påsnudlar också. Inte så ofta, men det händer. Fast inte så ofta.

Samvetsgrann pastasallad i all sin enkelhet

Utsvulten men sugen på något relativt hälsosamt? Gårdagens lunch var fina grejer, som lika gärna borde funka på en sommarbuffé. Snyggt och gott och snabbt som attan.

1 portion

1 portion fullkornspasta, t ex farfalle

Lite rökt skinka, grillad kyckling, varmrökt lax eller vad du råkar vara sugen på

1/2 liten fänkål
5 cm gurka
Några rädisor
Lite purjolök
1/2 dl gräddfil
1 tsk dijonsenap
1 knippe dill, grovt hackad

Här har du glädje av en mandolin eller åtminstone en riktigt vass kniv. Skölj, ansa och skär/hyvla fänkål, gurka, rädisor och purjolök riktigt, riktigt tunt. Rör ihop gräddfil, senap och dill, smaka av med salt och peppar. Blanda i varm, nykokt pasta. Vänd ner grönsakerna. Toppa med valfritt smaskigt tillbehör.

Tomatsås med sting, feta och basilika

Alltså, jag är inte så mycket för tomatsåser. Tycker att de är förbannat tråkiga faktiskt. Min lillasyster har någon slags fetisch för dem som jag aldrig har kunnat förstå; man kan tro att det skulle vara bantningsrelaterat men hon fortsätter envisas med sina tomatsåser även när hon "syndar". Dötrist.

Igår var hon inte här på middag, om ni nu trodde det. Min väldigt fina äldsta syster var däremot här, tillsammans med min systerson, och av någon outgrundlig anledning fann jag mig stå vid spisen och röra i en tomatsås. Det blev fantastiskt gott faktiskt, jag högst förvånad. Smygande chili- och vitlökshetta i en väldoftande sås som fick möta krämig fetaost och basilika - ibland blir det enkla så väldigt rätt.

Tomatsås med sting, feta och basilika

4 personer

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1/2 röd pepparfrukt
2 burkar Mutti tomater (japp, de är klart godast)
1 tsk råsocker
2 msk balsamvinäger
1 msk lantbuljong (eller en tärning av någon sort du gillar)
1 1/2 dl vatten

200 god, krämig fetaost (inget light-plasttjafs!)
Mängder med färsk basilika

Hacka lök och vitlök, finhacka pepparfrukten. Fräs mjukt i lite olivolja. Häll på tomater, socker, balsamvinäger, buljong och vatten, och låt puttra på låg värme i någon timme, om du hinner. Smaka av med salt, peppar och eventuellt någon extra miniskvätt vinäger och/eller socker. Strimla basilika och rör ner i såsen strax innan servering. Blanda med nykokt pasta, gärna fullkorn. Smula fetaosten och låt alla toppa sin egen pasta med önskad mängd. Servera gärna lite extra basilika till.

Ähum, mina 15 minuter pågår just nu...

"Pyttes" is on a roll! Inte nog med att jag får gästspela på idoltillhållet Taffel (jag bugar mig så långt ner i ödmjuk vördnad att min panna når dammråttorna), jag får dessutom beröm av bloggdrottningen Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter på Aftonbladets Bloggvärldsbloggen. Alldeles förträffligt trevligt, måste jag säga!

Inga chips före maten!

Ska man laga mat tillsammans blir det så väldigt mycket roligare om det finns något att tugga på under tiden. Det håller blodsockret på en trevlig nivå och hejdar sådana som jag från att förvandlas till gormande monster medan steken torkar ut och såsen bränns vid.

För den som tycker chips är för onyttigt och morotsstavar för tråkigt är det här ett uppskattat och enkelt alternativ. Ju finare ingredienser du använder på det här simpla lilla fatet, desto bättre resultat.

Nallvänlig buffelmozzarella

1 boll fin, rumstempererad buffelmozzarella (mycket krämigare, smakrikare och godare än den vanliga komozzarellan)
1 näve rostade pinjenötter
1 gäng späda basilikablad
1 skvätt god olivolja
1 skvätt god balsamvinäger
Flingsalt och nymalen svartpeppar

Riv mozzarellan i bitar och lägg ut dem på en tallrik. Droppa över olja och vinäger, salta och peppra. Strö över basilika och pinjenötter och hugg in med varsin liten gaffel eller tandpetare.

Fredagsumgänge - dovhjort med selleripuré, krispig sallad, murkelsås och tequilaspetsad chutney

Fasiken vad fint det här blev. Jag hade inte tänkt blogga om det eftersom jag egentligen är alldeles för lat och komponenterna så många, men jag ger en snabbversion eftersom det blev så in i bövelen lyckat (jodå, jag har många fler sofistikerade svärord på lager).

Vännerna på Östgötagatan kom över vilket förärade min fina lilla dovhjortstek (tack J & M, återigen!) en huvudroll på tallriken. Djupfryst som den var fick den förstås bli tjälknöl. Ett par timmar i ugnen på 75 grader till en innertemperatur på 60, och så ner i en halv sats (steken vägde drygt 500 g) av den här lagen, där lagerbladet bytts ut mot någon matsked torkad timjan och en halverad vitlöksklyfta. Där låg den och badade i ett par timmar för att sedan förvandlas till vackra, tunna skivor av mört himmelrike. Och jag tar åt mig äran av den, men resten har jag min man och mitt fina middagssällskap att tacka för. Det rördes, skivades, hackades, mixades och smakades för glatta livet i köket igår och jag insåg återigen att jag verkligen trivs med att delegera tråkiga uppgifter så att jag själv kan stå och finröra i någon sås i lugn och ro. Och att jag verkligen, verkligen önskar mig ett kök med diskmaskin.

Till tjälknölen serverades:

Selleripuré:

400 g potatis
400 g rotselleri
1 dl vispgrädde
20 g smör

Skala rotfrukterna och skär dem i mindre bitar. Koka dem tills de blir mjuka. Låt rinna av och mixa snabbt i matberedare tillsammans med grädde och smör. Smaka av med salt och peppar. Jag använde en stavmixer som dog mitt i allting, varvid vi istället fick ett något klistrigare mos med lite klumpar i, men det blev gott ändå. Kan dock varmt rekommendera matberedaren. Om man har en. Jag fyller år 9:e juni, vill jag bara påminna om.

Murkelsås med sherry:

Jag tycker det är svårt att skriva ett exakt recept på sås, men så här gjorde vi, på ett ungefär:

1 burk murklor sköljdes, skivades grovt och frästes i smör. 2 msk torr sherry hälldes på och kokades in en smula. Allt fick sällskap av 1 dl vatten, 2 dl vilt- och kantarellfond, 2 dl grädde, någon skvätt svartvinbärsgelé. Vi hade inte tålamod att låta såsen koka ihop i hundra år och redde det hela med någon halv tesked mjöl utrört i vatten. Salt och peppar samt någon extra skvätt sherry rundade av såsen på slutet. Ingen avancerad sås men ack så god.

Sallad med krispiga grönsaker och dill

I vår sallad umgicks rucola med lövtunna skivor av rå polkabeta och fänkål (mandolin, säger jag bara, it's the shit), rivna bitar av dill samt en tjock dressing med senap och balsamvinäger. Rena partyt.

Lingon- och äppelchutney med tequila och peppar

2 röda, skalade äpplen i centimetarstora bitar
lite smör
1,5 - 2 dl frysta lingon
2 msk fin tequila (jag använda som alltid min fina Tequila XQ Reposado) eller annan finsprit, typ konjak
1/2 dl råsocker
1/2 msk balsamvinäger
en rejäl nypa krossad blandad peppar (vit, röd, grön, svart, finns på kvarn) plus lite extra svart

Fräs äppelbitarna i lite smör någon minut. Häll på lingon och tequila. Låt fräsa en liten stund till. På med socker, balsamvinäger och en pepparsväng. Låt allt puttra i runt 10-15 minuter och smaka av igen. Chutneyn ska bli tjock och kladdig och smaka sött, syrligt och pepprigt. häll upp i en ren skål eller burk och servera något avsvalnad.

Nu blev jag lite blöt på hakan.

Kolla, något att hälla ost på!

Ibland blir det extra flådigt när jag är ensam hemma, ibland spartanskt. Igår tittade jag djupt i grönsakslådan med något slags fåfäng ambition att vara nyttig, och hittade både det ena och det andra. Det skjutsades hurtigt in i ugnen och vägdes upp med en onyttig gorgonzolasås. Jag älskar alla blå- och grönmögelostar och tycker att det mesta klär i väldoftande ostskrud. Missa inte päronet - varmt päron med lite tuggmotstånd kvar till gorgonzolasås är fabulöst i all sin enkelhet.

Varma grönsaker och päron med gorgonzolasås

Sätt ugnen på 225 grader. Ta de grönsaker du har och gillar (jag använde en persiljerot, en halv röd paprika, ett par knipplökar, två halverade vitlöksklyftor och en bit zucchini) och skär dem i lämpliga stavar, bitar och klyftor. Lägg dem i en ugnsfast form och smörj dem kärleksfullt med lite god olivolja. Låt steka i 15 minuter. Tag ett fast päron och skär det i ett par stora, kärnhusfria klyftor. Ta ut grönsakerna, vänd runt dem och lägg på päronklyftorna. Salta och peppra och låt steka i 10 minuter till. Koka under tiden ihop 30 g god, smakrik gorgonzola med 1/2 dl matlagningsgrädde och smaka av med lite salt och peppar. Servera såsen till de heta grönsakerna och päronklyftorna.

Råkultur - välkommen till sushihimlen

Igår hade jag så ont i magen att jag knappt kunde stå upprätt. Den där sortens lyckliga ont i magen som man bara får efter att ha vräkt i sig mängder av något som är så gott att man bara inte kan sluta fast man vet att man borde. Lisa hade dragit ihop en tidig Taffelmiddag på Råkultur, och nyfikenheten över stället hon prisat så innerligt segrade som tur var över mingelfobin. Tusen tack! Så fantastiskt gott, och så prisvärt att det är löjligt. Gå dit, säger jag bara; läs på hos Lisa om du behöver ytterligare övertalning. Hon berättar vad vi åt och har dessutom den goda smaken att pryda inlägget med bland annat ett foto på mig och Annika, ähum ähum. Vi delade bord och fat med Glassmannen och sushidebuterande Rebecca, som till vår illa dolda förtjusning föredrog grönsakerna framför de råa läckerbitarna. Från de andra borden hörde vi de giriga matbloggarna deala slugt med varandra ("jag byter gärna min vitling mot din silverål, men du får ta den med med rökt anka om du vill"), men på vårt bord rådde förnöjsam huggsexa.

Råkultur har bara öppet måndag till fredag 11.30-18.00, så passa på när du råkar ha en ledig eftermiddag mitt i veckan. Vadå jobbar de flesta eftermiddagar mitt i veckan? Tough shit, make it happen. Och gå dit hungrig. Jättejättehungrig.

Återhämtning med snabb spätta och fräääscht till

Gnuggar mig i de rödkantade ögonen efter att långsamt ha vaknat upp ur Valborgskoman. Är redo att återgå till mitt fortfarande rätt slöa men ändå något mer hälsosamma leverne. Sedan i torsdags har jag hunnit sitta i en park med en påse McDonalds-skräp, i en bil med en påse Burger King-skräp (grillat är förvisso godast men knappast lika bilvänligt, visade det sig) på en fest med härlig buffé, hemma i soffan med en orgie i rostat bröd, ost och marmelad samt på en indiskt hak med en Panir Tikka Masala. Vilken resa. Till lunch blev det spätta och lite fräscha grejer; snabbt ordnat, snabbt ätet. Nöjd och glad, och lite krafter tillbaka!

Snabb rödspätta med färskt grönt och lime- och basilikasås

1 person

1 spättafilé i lagom storlek
1 dl ströbröd
Smör och/eller olivolja
6-7 små färskpotatisar
2 små färska lökar (knipplök)
10 sugar snaps
1/2 lätt créme fraiche
1 lime, saft och finrivet skal
5-6 basilikablad, strimlade

Koka färskpotatisen i lättsaltat vatten i 10 minuter eller tills den är knappt mjuk. Ansa under tiden lökarna och skär dem i mindre bitar (jag kvartade själva löken och skar stjälkarna i grova bitar). Halvera ärtskidorna på längden. Salta och peppra fiskfilén och doppa den i ströbröd på båda sidor. Rör ihop créme fraiche, limeskal- och saft samt basilika, smaka av såsen med salt och peppar. Hetta upp lite smör och eventuellt lite olivolja i en panna. När potatisen kokat sina tio minuter (eller är nästan klar) så lägg i lök och sugar snaps i kastrullen och låt koka i 2 minuter till. Stek under tiden fisken, någon minut på varje sida räcker; den ska bara precis bli gyllenbrun. Servera med potatis, lök, sugar snaps och den syrliga såsen. Fräscht värre blev det, sanna mina ord.