Snart tillbaka...

I dag är det måndag igen. En annan måndag, för tolv måndagar sedan, fick vi veta att barnet vi väntade (och som jag berättat om här på bloggen) hade dött i magen bara en vecka innan han skulle födas. Jag skulle vilja berätta mer om det. Jag skulle vilja berätta för hela världen om vår son och hur det kändes att bära honom och förlora honom, om allt vi hoppades och tänkte och om allt som han aldrig kommer att bli, men jag kan inte riktigt. Jag vill, för han borde berättas om och han förtjänar att berättas om, men det går inte. Just nu får han förbli det han faktiskt var: något levande som jag bar med mig hela tiden, inuti. I sin fysiska form är han så påtagligt borta och så oändligt saknad, men han är kvar hos mig inuti, alltid. 

Så det är därför jag prioriterat bort bloggen ett tag. Snart är jag tillbaka, lika banal som alltid, eftersom mat är glädje och liv och vem kan resa sig utan mat? Jag har lagt upp en massa gladmat på Instagram (@eleonorave) under min frånvaro här, men nu vill jag snart börja dela med mig av recept igen och visa även på bloggen att jag har en massa roliga saker för mig också. Hoppas att ni som varit här förr kanske hittar tillbaka. Och att ni mår bra! Jag mår inte toppen men jag mår bättre. Och äter mig uppåt. Kram på er!