Gratinerad dipp när livet suger en liten aning

Ibland är ju inte livet så himla kul. Även om man inte har några större sorger eller bekymmer kan det ju ändå vara lite trist eller deppigt. För att någon varit dum, eller för att ingen varit snäll. För att barnen gör en galen, eller för att man blir galen. För att inget händer, eller för att allt händer samtidigt. För att man har för mycket att göra, eller för att man har tråkigt. Du vet. När livet liksom bara är lite, lite fel. För stunden, för dagen eller i allra största allmänhet. När man vet att det inte är så mycket annat att göra än att vänta på en ny stund eller en ny dag.
Då hjälper det oftast med ost.
Gärna ost med ost. Som här.

Gratinerad dipp till exempelvis grillad halloumi och ugnsstekta grönsaker

2 personer

1 dl crème fraiche
1 dl fint riven parmesan
2 msk majonnäs, Hellmans
1 solovitlök eller 3 klyftor
1/2 dl hackad basilika
salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Om du använder solovitlök så skala och skär den i fyra delar (ta bort mittgrodden), eller skala klyftorna av den vanliga vitlöken. Lägg dem i kokande vatten och låt dem småkoka i ca 3 minuter, så smakar de inte lika skarpt sen. Riv dem fint ner i en skål och blanda med övriga ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Häll upp i två små formar som tål ugnsvärme och gratinera sedan i 5-10 minuter eller tills ytan bubblar och fått lite färg. Dippa något smaskigt däri så fort formen tagits ur ugnen.

Tips: Variera osten. Använd blåmögel, västerbotten, gorgonzola... Ni andra cheese lovers vet vad jag pratar om. Mmm. 

Frityrälskarens inte särskilt hemliga njutning

Hatar du frasigt, krispigt, härligt hett och nyfriterat kan du lika gärna sluta läsa redan nu och gå och hänga njutningsberövad läpp i en salladsbar eller nåt. Det här är inget för dig. Själv är jag så absurt hungrig just nu, och jag har fastnat i matfantasier om friterat. I helgen ska jag förhoppningsvis få umgås med några av mina absolut bästa matnjutarmänniskor, och jag har en meny planerad som jag sitter och plågar mig själv med så här på eftermiddagen. Den innefattar en lite twist på en av mina absoluta favoritdesserter: friterad banan med glass. Fyffan vad gott det är. Jag kan inte hjälpa det, så är det bara. Alla finkockar får ta sig för pannan bäst de vill.

Jag rotade fram mitt inlägg i ämnet, vilket visade sig vara 4 år gammalt. Och det är första och enda gången jag själv gjort dem. Blir nästa gång på lördag tro? I så fall med lite finare vaniljglass än vi nöjde oss med då...

Från 6 december 2009:

"Jag vet inte hur ni känner för den här oanständigt ohälsosamma desserten (fast det döljer sig ju faktiskt en hälsosam frukt därinne, alltid något), men själv kan jag beställa fylla små lättel på första bästa fulkinakrog bara för att få avsluta med en nyfriterad orgie med glass.
För några veckor sedan provade jag att göra egna friterade bananer från scratch för första gången, och resultatet blev riktigt lyckat. Skönt att slippa trycka i sig biff med lök i fortsättningen och bara kunna gå rakt på the goodies!

Friterad banan med glass

4 personer

2 bananer
2 dl vetemjöl
2 dl iskallt mineralvatten
1 msk bakpulver
1/2 msk vaniljsocker

1/2 liter neutral olja att fritera i, t ex raps

Sirap, vanlig ljus eller lönn
Vaniljglass

Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Rör i mineralvattnet och låt stå och svälla någon kvart. Dela bananerna rakt av och sedan på längden så att du får åtta avlånga bitar. Hetta upp oljan till ca 180 grader; en brödbit ska snabbt bli gyllene om du lägger den i oljan. Doppa bananbitarna i smeten och fritera dem i ett par minuter i oljan tills de är gyllene och riktigt frasiga. Låt rinna av på hushållspapper. Servera med vaniljglass och sirap.

Blunda för bristerna och titta på oxfilén istället älskling!

Återigen en mobilbild - ursäkta, men att låta
den här rätten bli kall är ju liksom en dödssynd.

Att vara gift med mig är inte så roligt jämt. Jag vill inte gå in på detaljer men låt oss säga att det finns beskedligare kusar i stallet, om man säger så. Men jag har mina stunder! På Fars dag i söndags, till exempel. Christian fick önska sig något till middag eftersom han är en så exceptionellt fin pappa och jag fick den tydliga instruktionen "kött". Sagt och gjort. Ni vet väl att en god middag säger mer än tusen ord? Här är en "Tack-för-allt-förlåt-för-allt-och-jag-älskar-dig"-tallrik. Med kött på.

Oxfilékalas. På tallriken:

• Oxfilé. Stekt till perfektion, vilad ordentligt på galler med lite skårat bakplåtspapper på för att hålla värmen
• Jordärtskocks- och palsternackspuré med liten skvätt grädde och smör, smaksatt med en dutt tryffelolja
• Skivor av ankleverterrine. Jag har köpt produkter från Selectos de Castilla eftersom jag ständigt blivit itutad att de produkterna är etiskt okej, men har förstått nu att så inte riktigt är fallet. Tipsa mig gärna om var jag kan köpa ekologisk anklever i Stockholm, t ex produkter från Pateria de Sousa!
• Smörfrästa skivor av portabello, med lamellerna bortskrapade
• Lättkokta buketter romanesco
• Balsamicopärlor (från Tasto, jag köpte mina på Daglivs i Stockholm och oj, vilken trevlig liten sak!
• Syltade rönnbär med konjak som min svärmor gjort och som passar till allt

Och det inlägget sätter jag mig och skriver när jag är som allra mest hungrig på hela dagen. Smart. 

Rapport från en riktigt bra helg

Ursäkta mobilbilden men vi hade helt enkelt inte tålamod 

att fota rätten på riktigt...

Den här helgen har varit en enda lång orgie i mat och dryck. Jag besökte förstås Mitt Kök vilket alltid är en höjdare.  Förutom att gå på Matbloggsträff - tack alla ni som ordnade och deltog, det jag hann med att vara med på var verkligen superintressant och lärorikt! - fick jag också laga champagnerisotto med Rent a Chef och sabrera en champagneflaska från HATT et SÖNER under ledning av Mathias Kahn, en video på det hittar du här om du vill få dig ett gott skratt. Jag provsmakade massor, handlade massor och åkte hem som en lyckligare människa tyngd av kassar med stekpannor, olivolja, ostar, syrat smör och massor av annat skoj.

Nog om det. Jag har lagat mat själv också. På lördagen var vi sugna på något lätt och då blev det en helt fantastisk rätt som jag vill äta igen och igen. Jag lämnar inte ett regelrätt recept för det blir alldeles för långt men läs igenom elementen så kan du säkert återskapa rätten om den lockar!

Lax och pilgrimsmusslor Asian style. På tallriken:

• Salmalax rullad i sesamfrön, hastigt halstrad i het torr panna och skuren i centimetertjocka skivor
• Pilgrimsmusslor, halverade på längden och stekta hastigt på hög värme i smör
• Mangopuré i botten - fryst mango smaksatt med lite pressad lime och mixad slät
• Gurkstickor
• Tunt skuren rädisa
• Forellrom
• Majonnäs smaksatt med lite pressad citron, salt och peppar
• Avokado i kuber
• En fantastisk dressing över hela härligheten gjord på Hot & Sweet Chilisås från Överstekvarn Chili Gotland (ett av mina mässfynd) rörd med lite pressad lime,en gnutta socker, lite olivolja (mild cypriotisk som var en nyhet från Fontana tog inte över smaken utan funkade perfekt), salt och peppar. 
• Plockad färsk dill och koriander

Vi fick lite japansk soja till på sidan av också. Det var helt enkelt gudomligt gott. Jag skulle förmodligen kunna leva på enbart den här rätten ganska så länge, om jag bara fick äta en sak. Oxfilén jag bjöd Christian på igår för att fira honom i egenskap av eminent fader till mina barn var också god (mer om den senare), men klår inte det här. 

Help me and I will feed you.

Min bror gick just. Han är en utmärkt person på alla sätt och vis men just idag är han bäst för att han kom hit och fixade min diskmaskin, vilken var väldigt nära att döden dö. Jag betalade med lunch. Inte mycket, men gott var det i alla fall! I marinaden finns den kinesiska kryddblandningen Five Spice, vilken jag hittade på Daglivs i Stockholm, men man kan förstås göra sin egen eller kolla in asiatiska butiker. På min burk står det att den innehåller fänkål, ingefära, koriander, anis, nejlika, kardemumma, sechuanpeppar och kanel, och jag tänker inte ta reda på vem som aldrig lärt sig räkna utan bara njuta av detta nya lilla tillskott i mitt kök.

Jag gjorde en marinad på en halv fint riven solovitlök (motsvarar två klyftor skulle jag säga), en finhackad halv röd pepparfrukt, det fint rivna skalet av en lime, 2 matskedar olivolja, 3 matskedar äkta lönnsirap (fint ska det va) och 2 teskedar five spice. Jag strimlade 300 g (2 skivor) fläskkarré (eko tack) och marinerade strimlorna i hälften av marinaden i en timme. Wokade dem på riktigt hög värme för att få lite färg, saltade och pepprade och hällde sedan på resten av marinaden. Det ska bara precis bli genomstekt. Vände sedan ner en kruka grovt hackad koriander. Serverade en driva kötten massa goda grönsaker wokade i olja och smaksatta med bara lite japansk soja och lime, och så duttdutt - strösslade på lite hackade jordnötter och rostade sesamfrön (färdigrostade finns på behändig flaska på  Dagslivs också, upptäckte jag). Stor succé!

Osttäckefest i enlighet med Kompensationsmetoden

Så här ser en ganska normal lunch ut för mig sedan jag började leva med Kompensationsmetoden. Vad är då Kompensationsmetoden, undrar förstås den intresserade läsaren högst... intresserat. Jag har suttit här i en timme nu och skrivit ett jättejättelångt inlägg om saken men insåg till slut att det inte alls var särskilt intressant, så jag besparar dig utläggningen, med viss sorg dansande kring den förlorade timmen. Kort beskrivet handlar det om att hela tiden kompensera onyttiga/ohälsosamma/oetiska val med något extra nyttigt/hälsosamt/etiskt. För en varaktig balans liksom.

Det här är i alla fall ett riktigt gott osttäcke, och osttäcken är något jag fullständigt avgudar. Det behöver inte nödvändigtvis vara världens tjusigaste ost i täcket (fast just det här består av emmenthaler och cheddar som jag hade kvar efter min hamburgerorgie), men det ska vara generöst av varan. Allt med mycket ost på är gott. Om du ser en gratinerad rätt som är intakt men i total avsaknad av sitt tjusiga osttäcke så är det jag som varit där och skrapat av det. Det är jag som är osttäcketjuven. Det frodiga osttäcket på just den här Kompensationsmetodriktiga rätten kompenseras med att det bara är grönsaker under det. Broccoli, purjo, spetskål och morot stekta med mängder av vitlök, lite srirachasås och en skvätt grädde, och så in i ugnen med ost på. Sagolikt. 

Vit choklad- och hallonfest på tre ingredienser (okej, fyra med myntakvisten)

Foto: Lieselotte van der Meijs

Eftersom bloggens sida på Facebook fått en massa nya tummen upp de senaste dagarna - tack Christian och Lillan för ert fantastiska marknadsföringsarbete! - och för att bloggen i största allmänhet vaknat till liv igen och faktiskt har fler läsare än någonsin förr måste vi ju fira med något sött. Det blir den här lilla gulliga hallonsaken från min eminenta kokbok Bjud hem!, fotad av min fantastiska parhäst Lieselotte van der Meijs. Jag kom att tänka på den efter att ha skrivit om chokladkrämen - den här moussen är ju exakt lika enkel. Den är faktiskt ungefär exakt samma sak, men vispad. De chokladdoppade hallonen däremot - dem hittade jag på själv för tusen år sedan (att hundra andra säkert gjorde det före mig vill jag inte veta tack) och jag anser att idén var BRILJANT.

Here you go, ett utdrag från boken!

Vit choklad- och hallontribut
Har du sett något rarare? Gillar man inte vit choklad och/eller hallon är det här förstås ingen hit, men den lilla miniportionen är så charmig att få kan motstå den. Och tro mig, de vita chokladhallonen kommer bli ditt nya supergodis!


Hallonmousse
100 g vit choklad
3 dl grädde
100 g hallon, färska eller tinade, plus några extra till garnering
mynta

Koka upp grädden och ta sedan av den från värmen. Hacka chokladen och lägg den i en bunke. Häll över grädden och rör tills chokladen smält helt och allt blivit jämnt och slätt. Ställ i kylen i minst sex timmar, fast helst över natten. Passera hallonen genom en finmaskig sil. Vispa grädd- och chokladsmeten ganska hårt – du behöver en elvisp för att klara det – och vänd sedan ned hallonpurén. Lägg upp i en söt äggkopp eller ett litet glas och toppa med några fina hallon och en myntakvist. Servera tillsammans med ett par vita chokladhallon.

Vita chokladhallon
20 fina frysta hallon
100 g vit choklad

Smält den vita chokladen i mikro eller över vattenbad. Rulla frysta hallon i chokladen och lägg dem på en bit bakplåtspapper medan de stelnar. Eftersom hallonen är frysta påskyndas processen och godiset kan serveras direkt, men förvara annars i kyl tills det är dags att äta dem.

Frunch på The Flying Elk i min fantasi

Jag skulle tro att de flesta föräldrar med jämna mellanrum tänker förbjudna tankar som börjar med orden "Om jag inte hade barn skulle jag..." (köpa en sportbil/resa runt i Nepal/starta ett mysigt och olönsamt litet café/odla hipstermustasch och gå på konserter varje kväll/börja plugga igen/ha en enorm walk-in-closet istället för ett barnrum). Själv kan jag avundas de vars enda hinder mellan dem och restaurangbesök är brist på pengar, tid eller ork. Om jag inte hade barn, då skulle jag gå och äta Frunch på The Flying Elk (premiär nu på lördag). Varje lördag skulle jag förmodligen gå dit. För att det är på just The Flying Elk - som jag fantiserar om, men ännu inte kunnat besöka - för att de kallar det för vad det är på svenska, och för att menyn låter sagolik. Ni som kan, gå dit och berätta för mig hur det var. Under tiden ska jag leka restaurang med mina ohängda kids så att de lär sig hur man inte gör mamma rädd för att bli utslängd nästa gång vi går på lokal ihop. 

Chokladkräm - enklare än om jag hittat på den själv

Vid sällsynta tillfällen händer det att jag öppnar en kokbok för att min egen inspiration är som bortblåst, och då är det nästan alltid någon av Tom Sjöstedts böcker som gäller. Jag är löjligt förtjust i hans förhållande till mat och jag blir lockad av precis vartenda ett av hans recept. Det är enkelt, piffigt och utan tjafs, och det gillar vi ju.

Igår var jag absurt förvirrad och skulle snabbt komma  på en dessert att bjuda våra kompisar på efter en massiv plockmiddag. Fram åkte Äntligen helg och där hittade jag det briljant enkla receptet på chokladkräm. Tom gjorde sin med mjölkchoklad och toppade med bär och rivet apelsinskal. Eftersom vi gillar lakrits gjorde jag en annan variant och satan i gatan vad gott det blev i all sin extrema enkelhet. 

Saltlakritschokladkräm med hallon

4 personer 

150 g Marabou Black Saltlakrits

1 dl vispgrädde

Hallon

Lätt som en plätt: Bryt chokladen i bitar och lägg dem i en bunke. Koka upp grädden och slå den över bitarna. Vispa tills krämen är slät. Häll upp i små skålar eller djupa tallrikar och ställ i kyl att stelna, eller låt stå i rumstemperatur och du vill ha en krämigare kräm (vilket vi ville och fick, kan varmt rekommenderas). Ploppa på några färska hallon och du har en löjligt enkel dessert som passar lika bra i slott som koja. 

Dagens gåva: receptet på Perfekta Hamburgerbröd

Beskåda, gott folk, dessa undersköna bevis på hur vackert livet kan vara, dessa godhetens lysande ansikten i en mörk novembervärld, dessa magiska under som står starka och stolta bland hukande, svaga kopior i trygg förvissning om att de är Perfekta Skapelser.

Beskåda, gott folk, mina hamburgerbröd.

Tillsammans med alltid lika fantastiska Lieselotte van der Meijs gjorde jag i veckan ett jobb med temat svamp för Amelia Höst, som kommer ut 12 augusti 2014. Eftersom jag bland annat bespetsat mig på att bjuda på en hamburgare kastade jag mig med skräckblandad förtjusning in i hamburgerbrödens värld. Jag har läst hur många recept som helst, grunnat på graden av ansträngning, kliat mig i håret och stirrat på ugnen som vore den strålkastarljus och jag en snigel mitt på vägen. För jag och bakning går inte ihop. Det tar lång tid, det är svårt, det ska vägas och mätas och i slutändan står jag oftast där med något hopsjunket och sorgligt som bara borde ha fått stanna i sina ingrediensers respektive påsar. I affären. Med åtminstone svaga chanser att bli något overkligt magiskt i Hela Sverige Bakar eller något annat glasyrglansigt program, långt borta från mig och mitt skafferi.

I alla fall.
Mina bröd.
PERFEKTA. Okej, jag är partisk. Och det finns garanterat någon hamburgerbrödsnörd därute som totalprotesterar just nu, sliter sina dressingindränkta hårtestar och sin ostflottiga mustasch och vrålar "Men så däääär kan man ju inte gööööra, USCH!" men det bryr jag mig inte det minsta om. De här är mäktigt schyssta brön, särskilt i förhållande till ansträngningen. Fantastiskt vackra,  fasta så att man kan skära i dem utan att de smular sönder men ändå luftiga, och inte så söta som många (till exempel Max) tycker hamburgerbröd ska vara (köttsemla är inte min grej). Prova själva får ni se.

Hamburgerbröd:

10 mindre eller 8 större

1/3 paket jäst

1 dl mjölk

1 dl vatten

1 ägg + 1 ägg att pensla med

30 g smör (2 msk)

7,5 dl vetemjöl special

0,5 dl socker

1 tsk salt

Neutral olja, t ex raps

Sesamfrön

Smula jästen i en bunke. Värm mjölk och vatten tills det blir fingervarmt och rör sedan ut jästen med lite av vätskan. Vispa upp ägget och blanda ner det i bunken tillsammans med resten av vätskan, smöret, mjölet, sockret och saltet. Knåda ihop degen i 10 minuter, för hand eller i assistent. Tillsätt eventuellt någon matsked extra mjöl eller två om degen känns för kladdig - den ska bli fast, smidig, blank och bara klibba lätt när du tar i den. Lägg degen i en bunke penslad med lite olja inuti, täck ordentligt med plastfolie och låt jäsa i ca 1,5 timmar tills degen blivit dubbelt så stor. Stjälp upp degen på lätt mjölad yta och dela den i 8 eller 10 lika stora delar beroende på hur stora bröd du vill ha. Forma fina runda bollar och lägg dem på ett bakplåtspapper som du penslat lätt med någon tesked olja. Tryck till bollarna försiktigt med handflatan så att du får runda kakor. Låt dem jäsa under bakduk i någon timme till, tills de återigen blivit ungefär dubbelt så stora. Värm ugnen till 200 grader. Vispa ägget tillsammans med 1 msk vatten. Pensla bröden noga med äggvispet och strö över sesamfrön. Grädda i 12-15 minuter beroende på storlek. Håll koll på färgen då effekten av olika ugnar alltid varierar. Låt de färdiga bröden svalna på galler.