Grannäsets senap goes Bookmaker

Fortfarande mobilbilder. Sorry! 

Jag var hemma i mitt barndoms Jämtland i en hel månad i sommar, och då fick jag möjlighet att äntligen besöka Grannäset igen. När jag var liten bodde min klasskompis på Grannäset tillsammans med sin far och mor, och den senare råkade också vara vår gemensamma fröken. Ni minns när man var liten och hade samma fröken i alla ämnen? Eva var vår fröken och det var hon som var den allra första att berätta för mig att jag var bra på att skriva. Tack vare hennes uppmuntran såddes ett frö som så småningom ledde till en journalistutbildning och en praktikplats på tidningen där jag fick börja publicera recept. Därmed kan man med lite kärlek säga att Eva är roten till allt det goda, även den här bloggen.

Tack Eva!

För åtta år sedan bestämde sig Eva och hennes man Dan för att utveckla Grannäset till något alldeles extra. De slutade på sina respektive jobb och drog igång en restaurangverksamhet. Hemma på gården. De driver dessutom gårdsbutik där de förutom lokalt producerade delikatesser säljer egenhändigt tillverkade marmelader, senap och pesto, bland mycket annat (Evas prisbelönta marmelader har länge funnits att köpa på bland annat Vasastans ost i Stockholm, men nu tvingas hon förmodligen lägga ner tillverkningen på grund av tidsbrist). De tillagar mat och tillverkar sina produkter med frukt och grönt från gården, och som om det inte räckte med att driva restaurang, gårdsbutik och en ganska omfattande odling har de även ett gårdsmuseum och en liten loppis, samt caféverksamhet om sommaren. De gör allting själva, utan hjälp. Jag blir trött bara jag tänker på det, och väldigt imponerad.

Igår hamnade Evas supergoda, sötstarka senap på en bit oxfilé, där den trivdes ypperligt. Eftersom jag brukar försöka undvika kolhydrater på kvällarna till vardags låg oxfilén och pös på en simpel sallad, men enkelt betyder inte nödvändigtvis fel. Med en rejäl klick av den fantastiska senapen på den hastigt stekta filén, och ett lika hastigt stekt ägg med rinnig gula ovanpå var det bara pepparroten som saknades för en äkta Bookmaker-feeling. Riktigt gott var det i alla fall och mitt kött accepterade med glädje att byta ut de sedvanliga såserna och kryddsmören till förmån för Evas senap. Namnam.

Nu får jag till och med själv känslan av att jag var den där sortens elev som lämnade äpplen på frökens kateder och hade rosetter i håret. Det var jag inte. Däremot var jag väldigt bra på att slåss. Eva gillade mig ändå, vill jag tro.