Jag var verkligen inte på topp igår - gnällig och förkyld och med en ömklighet av typen man skäms över dagen efter; den som inte är gullig någonstans utan bara jobbig. Jag fick vackra rosor och ville återgälda med fin middag men orkade inte ens gå och handla själv, men jag bad min livscompadre köpa hem en hummer och så svängde vi ihop den här goda pastan. Jag är verkligen inte den som står och kokar egna fonder och sånt men den här gången fick skalen koka av sig lite i vitt vin och det var ju inte så förbannat svårt. Receptet må se långt ut, men det är inte krångligt, tro mig!Njut den här pastan en helt vanlig dag eller när ni älskar varandra lite extra, det är inte så noga - hummer är ofta billigare än man tror och borde få ätas alla dagar i veckan. Fast färsk ska det vara, allra helst, de frysta är så smaklösa och tråkiga i jämförelse. Har du bara frysta att tillgå kan du behöva tillsätta lite färdig hummer- eller skaldjursfond för att boosta smaken.
Hummerpasta
2 portioner
Steg 1:
1 hummer, ca 500 g
10 cm purjolök
2 vitlöksklyftor
1-2 msk smör
3 dl vitt vin
Rensa ut allt kött ur klor och stjärt (glöm inte att ta bort bajssträngen) på hummern. Skär i bitar och lägg åt sidan. Bryt skalen och benen i lite mindre bitar. Fräs smör i en större kastrull. Slanta purjo och skala och hacka vitlök grovt. Ner i kastrullen tillsammans med skalen och låt fräsa på medelvärme i ett par minuter. Häll på vin så att det knappt täcker, ca 3 dl. Låt sjuda i 15 minuter. Sila bort skalen och löken så att du får en väldoftande dos hummerbuljong kvar.
Steg 2:
10 cm zucchini
2 salladslökar (eller en till bit av purjon)
1 gnutta smör
2 dl grädde
1 dl hackad persilja + lite extra till garnering
Vitpeppar
Salt
Svartpeppar
2 portioner pasta, gärna spaghetti
Sätt på pastavatten. Skär zucchinin i tärningar och skiva salladslöken tunt. Fräs kort i smör. Häll på buljong och grädde och låt koka ihop. I med persilja, och smaka av med vitpeppar och salt. Vänd ner den nykokta pastan och hummerbitarna, lägg upp på varma tallrikar, kvarna över lite svartpeppar och strö en nypa extra persilja över det hela. Vad blir det om inte löööve?
Nä. Jag dör. Jag dör, jag dör, jag dör, jag dör. Jag är så hungrig. Jag vill så gärna. Jag. Vill. Så. Gärna. Ha. Den. Här. Pastan.
SvaraRaderaLillan - jag känner liksom rent fysiskt hur mycket du vill ha den - mina händer börjar typ fippla med spaghettipåsen av sig själva. Ta med en hummer någon dag så lagar jag!
SvaraRaderaIngen dålig kärleksförklaring det heller =)
SvaraRaderaLeif Mannerström sa ngn höst i TV att man skall inte köpa de där lågprishumrarna som alla butiker säljer. Han har fel! Jag kan köpa en sådan bara för skalets skulle. Hummersoppa är nog det godaste som finns. Jag älskar den där doften och smaken. Bara för att man kokar ur skalen. Å orkar man inte ta hand om skalen direkt så lägger jag dem bara i en plastburk i frysen. När man tar fram dem för att koka en fond så går de extra lätt att smula sönder (=ger extra mycket god smak).
SvaraRaderaStefan - sa han det? Varför ska man inte det då? Jag är dåligt upplyst, uppenbarligen. Jag blir alltid så glad när saker är så billiga att jag har råd att köpa dem, men nästan alltid visar det sig att aja baja, nu har små barn varit inblandade, eller oskyldiga träd skövlats, eller ekosystem rubbats i onödan. Är det billigt här är det alltid på bekostnad av någon eller något i övriga världen. Oh well, jag kommer handla mina billiga humrar ett tag till, åtminstone tills någon berättar varför jag måste skämmas även på den punkten!
SvaraRadera@Pytte: Jaa du, om jag det kom ihåg. Men det hade iaf inte med barnarbete att göra utan bara produktkvalitet. Tror han anmärkte på smak och konsistens men kommer inte ihåg detaljerna. Vet bara att jag tänkte: Så inskränkt!
SvaraRadera