Min status på Facebook var för några dagar sedan "Man kan säga som så att lyset är på på men nej, det är ingen hemma idag heller", och det är så det ständigt känns i köket nuförtiden. Höggravid, stånkig och trött steker jag någorlunda entusiastiskt upp ett par falukorvsskivor till makaronerna men att laga en ordentlig middag med saker som till exempel växt i naturen eller enligt naturliga metoder hjälpts till existens övergår fullständigt min förmåga. Mackor is the shit och riktig mat plötsligt ett hinder som gjort för att undvikas helt. Om inte någon bjuder mig på den förstås (tack Linus & Anna, Johan & Maria, Louise & Johan, Helena & Kristofer och ni andra som sett till att jag ätit något gott alls under den här graviditeten).Med detta vill jag förklara om än inte ursäkta bristen på recept och action här på Pyttes. Förhoppningsvis kommer inspirationen tillbaka så småningom, inte som nu i form av små glimtar varannan månad utan i ett ständigt och generöst flöde. Tills dess ber jag om överseende. Och hoppas att folk fortsätter bjuda mig på mat. Föga förvånande är det inte aptiten det är fel på...
Det är precis som det ska vara. Man inbillar sig gärna att det ska finnas tid, lust och ork, men let´s face it - för många av oss är graviditeten både en intellektuell och kulinarisk härdsmälta. Lusten till nyskapande och kraften till att ta initiativ är lite mer...begränsad. Dessutom jobbar du ju? Då finns det väl inte så mycket ork kvar, kan jag tänka mig.
SvaraRaderaDin förmåga till att finna de rätta formuleringarna är ju tack och lov intakt ;). Unna dig själv att fokusera på det viktigaste. Maten finns alltid kvar. Och även dina läsare, så klart. Kram!
Annika - tack för dina uppmuntrande ord! "Intellektuell och kulinarisk härdsmälta" är precis vad det känns som. Sista jobbet blir nästa vecka, då får vi hoppas att jag kan skrapa ihop lite lust och ork i alla fall... Kram!
SvaraRadera