Latmanslunch på en väldigt liten spik

Jag vet inte riktigt varför jag gör ett inlägg på det här men va fan - allt kan inte vara så förbannat tjusigt jämt. Lillasyster beordrade mig att ordna middag till henne och hennes make ikväll eftersom de skulle dricka drinkar i närheten med svärpäronen och inte ville slösa pengar i onödan på barmenyn. Lättare att ringa mig och beställa middag förstås.













En östergötsk fryst saltrulle av älg i lämplig storlek grävdes fram ur frysen (tack J & M!) och ligger nu ugnsstekt och klar i lag på väg mot tjälknölsstatus. Eftersom den stod och vägde mot att nå precis rätt temperatur (och eftersom jag är så förbannat lat) kunde (orkade) jag inte gå till affären för att handla lunch. Och snacka om att jag kokade soppa på en spik - såsen är möjligtvis acceptabel men när fullkornsbulguren åker fram riktigt lyser det latmansdesperation i köket. Men för att vara en riktigt nyttig, vegetarisk (varför det nu ska vara något att skryta med) skåprensarlunch blev resultatet helt okej.

Jag lägger inte upp ett regelrätt recept (jag bara antar att ingen bryr sig RIKTIGT så mycket om den här rätten) utan vill bara att ni ska inspireras till att taga vad ni hava lite oftare. Men om någon undrar på ett ungefär så strimlade jag en trött snackspaprika och en halv röd lök och fräste i lite olivolja, hällde på en halv deciliter matlagningsvin och lät det puttra en stund, pressade i en halv vitlöksklyfta, öste på med ett gäng syltlökar, duttade i en smula tomatpuré och två matskedar lätt philadelphia, saltade och pepprade och kokade ihop någon minut. Strödde över lite klippt gräslök; varför vet jag inte riktigt men det ser ju piffigt ut om inte annat. Serverade mig själv denna flådiga tiominuterslunch till fullkornsbulgur och kände mig nyttig, sparsam och miljövänlig på en och samma gång.

Duktiga jag.