tisdag 10 mars 2009

Ceasarsallad extra allt

Mannens fina kusin var här igår och bjöds till sin förnöjelse på stuffad ceasarsallad och kall Estrella (testa, det är bästa budgetbärsen på flaska). Bara för att det är snöstorm idag behöver man ju inte göra avkall på vårfeelingen, eller hur? Ceasarsallad är för övrigt utmärkt bjudmat; lätt att förbereda och med stora variationsmöjligheter vad gäller tillbehören. Gjord rätt är den ju inte direkt den nyttigaste salladen i tråget, men unna dig den mer sällan och dra på med fettet när du väl äter den hellre än att hålla på och larva dig med olika lättdressingar.

Så här gjorde jag:

Ceasarsallad extra allt

3 personer

2 krukor romansallad
2 avokado
1 pkt bacon
2 kycklingfileer
chiliflakes
1 färdigköpt ciabatta bakad med surdeg
Smör
Olivolja
Parmesan

Ceasardressing
1 äggula
1 vitlöksklyfta
3 sardeller
1 citron
1 dl parmesan, fint riven
1 tsk dijonsenap
Olivolja, ca 1/2 dl
Rapsolja, 1/2-1 dl
Eventuellt lite gräddfil eller crème fraiche
salt och peppar

Sätt ugnen på 175 grader. Krydda kycklingfiléerna med salt, peppar och chiliflakes och bryn dem i smör och lite olivolja. Stek de mfärdigt i ugnen tills de har en innertemperatur på ca 70 grader, ca 8-12 minuter beroende på storlek. Låt vila innan du skär upp dem.

Medan kycklingen ligger i ugnen svänger du ihop dressingen:
Kör vitlök, senap, äggula, sardellfiléer och parmesan i en matberedare (om du har. Själv mosade jag ihop vitlök, lite flingsalt och sardeller till en pasta i en mortel och vispade sedan ihop allt i en bunke). Tillsätt olivolja i en tunn stråle medan du vispar ordentligt så att det inte skär sig. Fortsätt sedan med rapsolja; jag gillar att blanda eftersom jag tycker dressingen får en för kraftig smak av olivolja om man bara använder det. Tillsätt mer olja tills du har en riktigt tjock röra. Späd med pressad citron och smaka av med rikligt med svartpeppar. Tycker du att dressingen får en för intensiv smak kan du mjuka till det hela med lite gräddfil eller crème fraiche. Ställ den färdiga dressingen åt sidan.

Skär baconet i bitar och stek det krispigt. Låt rinna av på hushållspapper. Skär ciabattan i bitar och smörstek dem, salta med flingsalt. Dela avokadon i bitar. Skölj och torka salladen ordentligt (den måste vara riktigt torr om dressingen ska kleta fast ordentligt och det inte bara ska bli sås av alltihop). Blanda salladen ordentligt med dressingen precis innan servering och fördela på tallrikar. Hyvla över lite extra parmesan. Lägg på bacon, krutonger och kyckling i snedskurna skivor.

6 kommentarer:

  1. Nämen visst. Vilken comeback du gör Pytte! Fin-köttbullar, sötsyrliga tomater med stunsig spaghetti och en chokladuppenbarelse utan dess like. Dessutom, när man i ren frustration skottar bort snön i hopp om att hitta en jäkla krokus eller annat levande, eller åtminstone kunna ta sig ut med bilen för att köpa något att trösta sig med. Ja - då kommer det en liten vårlig ceasersallad flygande från Pytte-himlen. Det får det bli. Jag är imponerad och glad att "höra din röst" igen.

    SvaraRadera
  2. Det var alldeles för länge sedan som jag gjorde en Ceacarsallad , det ska omedelbart repareras . Eller snarare till helgen .Säger man helgenbart då ? :)

    SvaraRadera
  3. Så gott...en smärtsam påminnelse om vår- och sommarmat, när man som jag sitter på elfte våningen i Flemoan och stirrar håglöst ut över ett av snövindar pinat Huddinge Sjukhus...

    SvaraRadera
  4. Aaah, vad det vattnas i munnen. Ska nog försöka mig på din version, låter så fantastiskt gott!

    Hälsningar för övrigt från ett vintrigt Åland som fick 20 cm snö inatt...långt till våren alltså.

    SvaraRadera
  5. Lisa - sååå länge var jag väl inte borta...? Men det är skönt att veta att man är saknad. Och att få så fint beröm är till och med mer värt än krokusar.

    Lyxpiraya - laga helgenbart - underbart uttryck!

    Annika - låter onekligen deprimerande, jag kan inte säga annat.

    Imsavimsa - 20 cm?! Inte dåligt! Tur att det finns sardeller året runt.

    SvaraRadera
  6. Shit vad längesedan jag käkade ceasarsallad! En rätt som ju är alldeles för god för att glömma bort:) Tur att du påminde mig.

    SvaraRadera