Piffigt värre - lantlig idyll i frysdisken

Det finns röda vinbär i frysdisken. Där ser man. Röda vinbär har för mig alltid varit förunnat blott de lantliga; de med hus och trädgårdar och rabatter och buskar runt knuten, buskar som alltid funnits där och som generationer av småungar sprungit i med rödkletiga munnar och små korgar och... Ja, ni fattar. Min bärvärld begränsas oftast till det jag hittar i små kartonger i frysdisken, vilket jag nu börjar misstänka har haft en avgörande effekt på mitt icke-bakande. Men så hittade jag plötsligt en kartong vinbär på Ica - frysta så klart - hela vägen från Bullerbyn (okej, knappast, men snuva mig inte på fantasin). Tinade dem och lät dem göra några tinade blåbär och en skivad banan sällskap i ett yoghurtbad i morse. Ni fattar ju hur hälsosam och rosenkindad jag kände mig efter det; jag var nära att knyta på mig en bahytt, ta en korg under armen, svänga med mitt lilla förkläde och hoppa runt runt här i min lägenhet. Och sjunga hopp fadderallan lej.