Pyttes. Matblogg nr 59267054

Min nya bästis-kombo

2011-12-05T09:37:00.000+01:00

Min nya grej är kapris-vitlök-sardeller. En kombination jag inte skulle ha tagit i med tång när jag var yngre (jag tyckte sardeller luktade gammal fis och kapris ska vi inte ens prata om) men mitt vuxenjag fullkomligt älskar den. Ibland med lite chili, ofta med en skvätt citron, alltid med olivolja. Fräs finhackad vitlök (och eventuell chili) på mjuk värme i generöst med olja. På med hackade sardeller, typ tre-fyra stycken på en stor vitlöksklyfta. Fräs tills sardellerna smält och det doftar lövely. Ös på med kapris och nymalen svartpeppar, och så kanske lite färska kryddor, beroende på vad du ska ha det hela till. Med färsk dill blir det en fantastisk kompis till fisk, till exempel. Stek en citronhalva och servera till. Men att hacka i lite tomater, lök och basilika och blanda med nykokt pasta, som här, är bara fullständigt ljuvligt. Fast jag rekommenderar en god vit pasta och inte en fullkornssort, som jag använde. Den tar över för mycket. Prova, ni kommer gilla!

En festlig liten brödlös lammburgare med rödbetor och chèvre

2011-11-07T09:34:00.001+01:00

Jaha, här har ni en piffig liten sak som kommer sitta riktigt fint en sån där kväll då ni vill ha någon lite festligt men inte riktigt orkar anstränga er. Lamm-rödbeta-chèvre-pinjenötter-rödlök-balsamvinäger är en kombo som liksom inte kan bli så fel hur man än gör, de är som polare som har så kul ihop att de kan rocka den allra tråkigaste av fester. Så bjud in dem och lägg dem att vila på lite enkelt grönt så kör partyt igång av sig självt i munnen på dig ska du se.

(...och nej, jag drack inte upp hela den där karaffen med vin själv. Riktigt SÅ mycket party blev det inte)

Lammburgare utan bröd men med rödbetor och getost

4 personer

4 lammfärsbiffar (ambitiösa gör egna men jag hittade färdiga på Coop. Jag är lat, som bekant)

4 stora rödbetor

1 msk olivolja

2 msk balsamvinäger

200 g chèvre

1 liten rödlök

1 näve pinjenötter

Sallad och eventuellt annat grönt att servera till (jag körde morotsstavar med lite smör, honung och salt i ugnen)

Börja med rödbetorna: tvätta av dem lite och koka dem i ca 40 minuter eller tills de är mjuka med lite tuggmotstånd kvar. Spola av dem i kallt vatten och gnugga av skalet. Skär dem i knappt halvcentimeter tjocka skivor. Vispa ihop vinäger och olja i en stor skål och smaka av med salt och ordentligt med svartpeppar. Vänd ner rödbetsskivorna och låt dem marinera. Sätt ugnen på hög värme och grill. Rosta pinjenötterna gyllene i torr panna. Skiva chèvrei 4 jämntjocka skivor. Skala och skiva rödlöken tunt. Stek lammfärsbiffarna nästan klara.

Klä en plåt eller en ugnsform med lite folie eller bakplåtspapper och lägg 3 rödbetsskivor lite omlott (spara dressingen i skålen!). Placera en burgare ovanpå dem. På med 2-3 skivor till och toppa med en skiva chèvre. Upprepa proceduren med resten av burgarna och gratinera dem i ett par minuter tills osten börjat smälta och fått lite färg. Släng lite nonchalant ett par väl sköljda och torkade salladsblad av krispig sort på en tallrik. Använd en stekspade och en hjälpsam hand för att efter bästa förmåga få över burgarbakelserna på salladen. Toppa med rödlöksringar och pinjenötter och ringla över lite av den nu rödbetsberikade dressingen som finns kvar i rödbetsskålen. Peppra. Enjoy.

Pasta med zucchini, chili och citron

2011-11-03T10:08:00.000+01:00

Man kan inte äta pasta JÄMT säger säkert du men jag säger jo, det kan man visst det, bara den är god. Det finns ingen annan kolhydrat som är lika god. Ni kan komma dragandes med kamutvete och mathavre och bulgur och vilket nyttigt korn eller gryn som helst och belönas med all heder i världen, men pasta kommer alltid vara godast. Och man blir inte lycklig om man inte äter gott. Smalare, möjligtvis, men inte lyckligare.

Det blir alltså mycket pasta här, åtminstone till lunch (middagar försöker vi hålla kolhydratsfria). Däremot är pastarätterna förvånande ofta vegetariska. Billigt, lätt, och nyttigt är ledorden, även om många vill hävda att pastan i sig är djävulen själv förklädd till mjöl och vatten. Bah!

Senaste lunchvarianten var en simpel spaghetti piffad på detta vis:

Pasta med zucchini, chili och citron

Fräs för två personer en krossad och tunt skivad vitlöksklyfta och en tesked chiliflakes eller en bit färsk, fint hackad chilifrukt i en matsked olivolja. Vänd ner en ganska tunt skivad zucchini (jag hyvlade min med osthyvel på längden) och fräs hastigt. I med rivet skal av en citron, samt saften av densamma. Salta och peppra. Vänd samman med nykokt pasta och en näve riven ruccola och servera genast, gärna med lite extra olivolja.

Ärtan pärtan...

2011-10-31T13:30:00.001+01:00

Jag vill påminna Eder om det fina med gröna ärtor. Det har jag gjort förut men ni kan ju inte förvänta er att jag efter drygt tre år (!) ska komma på något nytt varje gång...

Anywhoo. Gröna ärtor. Bra grejer. Nyttigt och fiberrikt och ordentligt mättande, faktiskt. Och det känns liksom fräscht att äta dem, eller hur? De poppar så fint i munnen. Och snygga är de också. ÄLSKAR gröna ärtor. Det kanske märks. Häromdagen kokade jag ett stort gäng (frysta alltså, om någon nu skulle tro något annat) och blandade dem varma med smulad fetaost, fint tärnat äpple och hackad rödlök. Rörde ihop en dressing på olivolja, balsamvinäger och massor med dijonsenap och berikade ärtorna med den. Till det blev det god lufttorkad skinka. Mycket bra lunch, I tell you!

Pasta med med bästa gröna moset

2011-10-25T15:41:00.000+02:00

Ja, det är en inte särskilt glamorös gucka serverad till likaledes oglamorös brun pasta. Men jag är FET, okej? Eller ja, förhållandevis fet. I förhållande till hur jag borde se ut. Eller jag kommer ju aldrig bli så smal som jag borde vara (BMI, whatever, who gives) men i förhållande till vad som åtminstone inte är sjukligt. Det är drygt två månader sedan jag födde barn och lallandets tid torde tämligen vara förbi vid det här laget. Jag med min kärlek till kött, vin och ost borde väl gå på något slags LCHF-diet men jag klarar inte förbud. Hellre vill jag äta allt, men med måtta. Vi får se.

Anywhoo, därav denna hälsosamt gröna pasta, som dessutom blev väldigt god. När man får i sig så mycket klorofyll under en och samma måltid känner man sig ju duktig. Och med all rätt. Att det sedan smakar bra skadar ju inte.

Pasta med grönt gott mos

2 personer

1 liten eller 1/2 stor zucchini

1 stor vitlöksklyfta

10 cm purjolök

2 tsk olivolja

1-2 dl fryst, hackad spenat

2 dl frysta gröna ärtor

1/2 buljongtärning (jag använde köttbuljong för lite extra smak)

1 dl vatten

4 msk turkisk yoghurt

Skär zucchinin i små tärningar. Halvera purjon på längden, skölj och skiva. Skala och krossa vitlöksklyftan och skiva den tunt. Fräs alltsammans mjukt i olivolja. På med spenat, ärtor, smulad buljongtärning och vatten och låt koka upp. Puttra medan 2 portioner fullkornsspaghetti eller annan pasta kokar. Mosa med ditt omrörningsverktyg (lämpligen en gaffel eller sked i trä eller plast) allteftersom det gröna mjuknar. Rör i yoghurten och värm. Smaka av med peppar, gärna både svart och vit, och kanske en gnutta salt. Hade vi inte velat hålla ner kalorimängden hade vi förstås rört ner en massa färskriven parmesan också, men det får bli en annan dag! Servera till nykokt pasta.

Amorös fisk på 12 röda

2011-10-24T13:31:00.002+02:00

Jag är verkligen en ganska lat person. Jag fattar inte hur de som glatt och peppat arbetar sig igenom livet är skapta; jag måste ha varit väldigt rik, mäktig och bortskämd i mitt tidigare liv. Eller så kanske jag var en mussla eller något annat djur som liksom inte har så värst mycket för sig. Hur som haver blir det extra mycket fusk i hushållet nu sedan vi blev välsignade med stjärna nummer två. Ni ska se våra golv - det är så långt ifrån välstädat att det närmar sig en ren motsats, faktiskt. Jag rodnar när jag tänker på det. Kunde jag skulle jag förmodligen ge mig själv sparken från familjen, så lat är jag. Men det kan jag ju inte, som tur är!

Många skyller på tidsbrist när de tar till halvfabrikat och småfula snabblösningar, men egentligen beror det ju på lathet. Det tar inte längre tid att ugnssteka en fisk och göra en sallad under tiden än det tar att steka frysta köttbullar eller fiskpinnar. Men man orkar inte alltid vara duktig och ugnssteka en fisk. Den ska ju kryddas och det ska piffas och duttas och hållas på. Nå, latheten är fuskpiffets moder!

Jag köpte en förpackning Pasta Amore från Ridderheims (faktiskt - jag köpte, även om jag inte tillhör de duktigt korrekta bloggare som tackar nej till produkter utan gärna provsmakar saker även om de sällan hittar vägen hit till bloggen), den med bacon, soltorkade tomater och tryffelsmakande champinjoner. Alltsammans badade i olja. Jag hällde alltsammans över två stora, goda fiskfiléer - minns inte vilken sort det var nu, men något slags flundra gissar jag), saltade och pepprade och skjutsade tillsammans med lite cocktailtomater in i 200 grader varm ugn i 10 minuter. Pressade lite citron över när det var färdigt och serverade till sallad från påse och färska, kokta gröna bönor. Riktigt gott faktiskt och tog tio minuter plus två minuters förberedelse att göra. Beats fiskpinnar i alla fall...

Otippat goda sandwichar på kalaset

2011-10-17T11:03:00.013+02:00

Min dotter har fyllt två år. Helt otroligt. Jag har en dotter som är två år och en son på två månader, och jag har fortfarande inte fattat att jag alls är mamma. Jag som själv är så liten! Ynka 33. Och jag har inget körkort i barnavård heller. Men undernärda kommer de i alla fall inte bli, mina ungar!

Givetvis hade vi kalas och bjöd in familjen och de närmaste vännerna. Kaoset var av det gemytliga slaget, faktiskt, och vissa av de för dagen barnlösa vuxna gick hem lite lätt på kanelen kring 03.00. Ett bra kalas!

Jag bakar ju sällan och ogärna men till och med jag fattar att ett barnkalas bör ha ett viss inslag av sötsaker. Så jag bjöd på familjens traditionella födelsedagstårta i muffinsform - ett oväntat uppskattat tilltag, faktiskt. Nästan alla gick åt, tro det eller ej. Desto godare var dock de små havrekorgarna som jag fyllt med kanelstekta äppelbitar och en klick vaniljvisp. Namnam. Det fanns dessutom en hasselnöt- och kokosberikad kladdkaka med tryffeltopping som blev hur god som helst, samt något slags kladdig kreation där jag gjort en enorm pepparkaksmarängbotten och toppat med vit choklad- och hallongrädde, pistaschnötter och färska hallon. Tyvärr var det ingen som fotade de sistnämnda mästerverken.

Ett stort gäng tunnbrödrullar fick mätta mindre sötsugna munnar men störst succé gjorde de här små sandwicharna.

Rostbiffsandwichar

Ett mindre berg

Köp landgångsbröd (kolla i frysdisken), det blir lättare att bre. För mig gick det åt knappt två paket. Köp också en 300-grams ask med Philadelphiaost, ett par hekto färdigskivad rostbiff samt rökt paprikapulver. Gå hem med grejerna och sätt ugnen på 225 grader. Rör ihop ost och paprikakrydda. Bred ost på två landgångsbröd och lägg ihop dem med ett enkelt men täckande rostbiffslager mellan. Skär bort kanterna och upprepa proceduren tills du får slut på ost och rostbiff. Plasta in och lägg i kylen om du förbereder inför ett senare tillfälle. Skär inför tillagning varje jättedubbelmacka i 8 sandwichtrekanter. Lägg dem på ugnsgallret. Ringla lite olivolja över varje sandwich och stek dem i 4-5 minuter i ugnen, eller tills de fått lite färg. Väldigt goda även efter en timme eller två!

Pumpasoppa med kompispuck

2011-09-23T09:36:00.003+02:00

Nu är det ju en osedvanlig vacker och relativt varm dag idag men ingen kan lura hösten på flykten, tack och lov. Själv har jag inte kommit ur pyjamasen än och jag smyger omkring här och fantiserar om friska, kyliga vindar som rör om i löven därute medan brasan sprakar här inne. Jag gillar hösten. Och våren. Jag gillar alla tider på året då man kan ha lite varmare tröjor - lagom påklätt är min bästa outfit. Usch och fy för bikini och dunjacka. Min figur passar inte i någon av dem.

Höstinspirerad som jag är bjuder jag på ännu en soppa ur ett Leva-jobb från förra året. Minnena kommer tillbaka och jag blir riktigt sugen... Pumporna har börjat florera på riktigt i butikerna nu och att smaksätta dem med lite muskotnöt och ge dem en smakkompis i form av en salvia- och paprikaspäckad mozzarellapuck är en höjdare.

Pumpasoppa med puck av mozzarella, ugnsbakad paprika, salvia och citron

500 g pumpakött (utan skal och kärnor)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk smör
5 dl grönsaks- eller lantbuljong
1 dl crème fraiche
0,5 krm riven muskotnöt
svartpeppar

Skala och skär pumpa, lök och vitlök i bitar. Fräs allt i smöret i en stor kastrull eller gryta. Tillsätt buljongen, koka upp och låt sedan sjuda i 15 minuter eller tills allt blivit mjukt. Mixa soppan och rör sedan i crème fraiche. Värm upp soppan igen och krydda med muskotnöt och nymalen svartpeppar. Häll soppan runt mozzarella- och paprikapucken.

Mozzarella- och paprikapuck med salvia och citron

1 mozzarellaboll
2 röda paprikor
0,5 kruka salvia
1 citron
2 msk olivolja
flingsalt, svartpeppar

Värm ugnen till 225 grader. Dela paprikorna och kärna ur dem, och baka dem sedan i ca 15 minuter eller tills de mjuknat och fått färg. Låt dem svalna och skär dem i små bitar. Tärna mozzarellan smått. Tvätta citronen ordentligt och riv skalet fint. Plocka bladen av salvian och strimla dem fint. Blanda alla ingredienser och smaka av med salt och peppar. Forma små puckar med händerna eller med hjälp av till exempel en äggkopp och servera i soppan.

Konsten att göra något fult av något fint

2011-09-20T15:13:00.001+02:00

Jag är bara full av snabba tips nu för tiden. Idag jobbar vi korven. Den finare korven från Taylor & Jones - det är åtminstone inte falukorv! Inte just idag i alla fall. Jorå, gott folk, ni kan säga vad ni vill om falukorvens innehåll, jag gillar den ändå. Till spaghetti. Med ketchup. Men just den här gången hade vi finkorv hemma som låg och skräpade; "Oaksmoked bacon" hette smaksättningen och jag gillade den väldans när jag fick den stekt som överflödig men uppskattat sällskap till en fin bit oxfilé. Men så här dagen efter fick den bli simpla men väldigt goda korvbullar i en pastasås, på detta vis:

Korvbullar i tomatsås

Tag två finare färska korvar med valfri smaksättning. Hetta upp lite smör i en panna. Öppna en ände på korvarna och kläm ut köttbullestora bitar av korvköttet rakt ner i pannan. Stek tills bullarna får fin färg. På med en skvätt vin - vad du har hemma - och fina tomater; gärna färska om du orkar men en burk blir också okej. Kanske en nypa socker på det, och låt sedan puttra ett par minuter tills bullarna är helt genomstekta. Hur du vill krydda beror på smaken på dina korvar - ös på med vitlök, örter, fonder und so witer i enlighet vad dina smaklökar önskar (peppar ska den ha i vilket fall). Det här är bara en latmansbas. Servera till spaghetti. Gott!

Kött för lata och stressade

2011-09-14T18:51:00.001+02:00

Okej, här får ni en panna kött! Vi åt just upp den och jag insåg att en superenkel köttkreation är ett tips värt att dela med sig av (whohoo!). Särskilt till er som har ungar ni måste utfodra snabbt. Och till er som är allmänt lata. Och till er som är GI- och LCHF-hooked. Och till er som gillar kött. Det är ett bra tips, helt enkelt.

Det här är super för den som inte orkar stå och forma färsbiffar i evigheten men ändå gillar variationsmöjligheten i en köttsmet. Fusk, fusk, fusk hela vägen - och supergott blev det, mycket roligare än det ser ut. Jag mätte inga ingredienser utan här får du använda fantasin lite, men rätten är väldigt förlåtande och öppen för experimenterande.

Köttpanna med tomatsås och feta

Sätt ugnen på 175 grader. Gör en köttfärssmet på saker du gillar, som om du skulle göra biffar. I min hade jag runt 400 g köttfärs, ett ägg, en halv deciliter grädde (lite drygt), en skvätt oxfond, en tiocentimetersbit grovt riven zucchini och generöst med salt och peppar. Blanda ordentligt. Häll en skvätt olivolja i en stekpanna som tål ungsvärme och ös i smeten. Sätt plattan på max och platta ut smeten med en stekspade. Dela den i köttfärsbiffsstora bitar med hjälp av stekspaden (det här gör du lite spontant och slarvigt medan köttet börjar fräsa i pannan). När du är färdig med det kanske det är dags att vända på köttbitarna? De bör ha fått lite färg under. Låt fräsa en kort stund på andra sidan och ta sedan av från värmen. Häll på en deciliter eller två av en god, färdig tomatsås. På med brutna, generösa bitar fetaost och avsluta med en drös färsk basilika. In i ugnen i 7-10 minuter beroende på tjockleken på bitarna. Servera direkt till pasta eller sallad, eller bara ett gott bröd.

Där maten skulle ha varit

2011-09-12T15:08:00.001+02:00

Sist jag skrev var jag redan fantastiskt otålig. Sexton dagar till skulle det dock dröja innan vår pojke äntligen kom ut! Nu är han här och livet är kaos. Det har varit en lååång graviditet med ett snudd på obefintligt intresse för mat, och nu - nästan exakt fyra veckor efter förlossningen - har jag ännu inte riktigt funnit lusten eller orken att ägna särskilt mycket tid åt matlagning. Det är annat som upptar både tankar och energi.

Men det pockar. Det kommer. Maten är på väg tillbaka.

Att tappa intresset för vad man stoppar i sig har varit en ganska spännande upplevelse. Det är inget som har gjort mig smalare direkt - tvärtom, det är när man inte bryr sig som den värsta skiten slinker ner - men det har gjort livet tråkigare. Och lite lättare. Det är inte längre svårt att handla (alla dessa val!), men inte heller lika roligt. Det är som när en bra bok tar slut; lite lättad är man eftersom man inte kunde släppa den ifrån sig och man därmed gick miste om en massa annat här i livet, men samtidigt saknar man den ju. Den var ett fantastiskt sällskap. Så jag ser fram emot att se matlusten vända åter. Den är ju min hobby och dessutom mitt levebröd. Jag VILL älska mat. Jag VILL tänka på mat jämt. Jag VILL inte gå in i en mataffär och bara längta ut igen.

Men som sagt, jag känner hur det pockar. Förhoppningsvis märker ni det snart också. Tills vidare bjuder jag på en bebisfot!

Due date = Måndagshummer?

2011-08-01T16:59:00.000+02:00

Många rekommenderar hummer och skumpa som ett trevligt sätt att få igång en förlossning. Det här är förra helgens lördagsmiddag och jag tror att det kanske blir en favorit i repris idag för att fira att det är beräknad Due date idag. Hel hummer (alltid bra pris på Vi Wasahallen) med het majjo (majonnäs + sambal oelek + lite creme fraiche + en skvätt lime) och smält vitlökssmör (smör + vitlök + fint skuren persilja + flingsalt). Det blir inte godare.

Nu ska ungen ut. Om jag så ska tvingas äta hummer.

Fuskrisotto med spenat och fulris

2011-07-25T12:32:00.000+02:00

Ibland har man ju en massa goda saker hemma men ingen mat, eller hur? Vi skulle svänga ihop en lunch och hade vitt vin, parmesan, grädde och tryffelolja, vilket är hemskt trevligt men ingen man föder barn på om man säger. Det låg dock även en hämtkartong trött ris i kylen (kom med gårdagens köpegyoza) och en lika trött påse hackad spenat i frysen och vips satt vi och mumsade på en av de godare luncherna som serverats i vårt kök den här trimestern i alla fall.

Fuskrisotto med spenat och fulris

2 personer lite drygt

4-5 dl kokt ris

1 liten gul lök eller 2 schalottenlökar

2 vitlöksklyftor

1 msk olivolja

1,5 dl vatten

1 dl torrt vitt vin

0,5 grönsaksbuljongtärning

100 g fryst hackad spenat (ca 2 dl)

0,5 dl vispgrädde

2 dl fint riven parmesan

Svartpeppar

Eventuellt lite tryffelolja

Hacka lök och vitlök och fräs mjukt i olivolja. I med spenat, vatten, vin och buljong och låt sjuda i 5 minuter. I med grädde och ris och koka upp. Späd med lite mer vatten om risotton känns för tjock, det beror lite på riset. Rör i parmesan och smaka av med peppar. Har du lite tryffelolja hemma förgyller det så klart - en miniskvätt räcker.

Om jag vore en meny vore jag grillad brie, upphottad lax och bästa sommardesserten

2011-07-14T09:25:00.003+02:00

Om jag vore en meny, så vore det den här.

Enkel, men ändå lite oväntad. Spontan, med med finess. Helt ogenomtänkt, men med väldigt gott slutresultat. Lite småfet sådär, men fräsch och snygg. En meny som presterar utan pretention. Som liksom bara halkar in i framgången och rycker lite nonchalant på axlarna, som för att säga "Hey, kul att ni gillar mig, det var oväntat, men ändå inte - JAG visste ju att jag var en god meny, lite lagom sådär, som borde gillas av de flesta. Why not, liksom?"

Ni fattar. Det är en bra meny, helt enkelt. Lättlagad och hur god som helst. Jag och Christian bjöd hans fina föräldrar på den hemma hos dem, i ett fåfängt försök att kompensera dem för lite av allt de bjuder oss på.

Så här gjorde vi på ett ungefär:

Förrätt: Grillad brie med salsa på nektariner och rosépeppar

Köp en hel brieost som känns mogen och fin. Andra krämiga hela ostar går förstås också bra, men de måste ha det där tjockare kittlagret runt sig. Gör en salsa på två urkärnade och tärnade nektariner, ca 1 msk grovt

mortlad rosépeppar, ett gäng strimlade basilikablad, lite olivolja och en skvätt pressad lime. Lite salt och peppar också. Smaka av. Grilla brieosten ett par minuter på varje sida, peta lite på den och känn hur den mjuknar inuti. Ringla lite olivolja på ett par ljusa brödskivor och grilla dem så att de blir frasiga och får fin färg. Bröd + en bit nygrillad ost + syrlig salsa + ett glas iskallt rosé - jorå, där sitter den, vill jag lova.

Varmrätt: Vitlöks- och citronhottad laxbit på grillen

Köp en hel bit lax med skinn, ca 800 g för 4 personer. Skär portionsbitar av laxen men utan att skära igenom skinnet - det ska hålla ihop hela härligheten. Gör en pasta av fint rivet skal av en tvättad citron, två fint rivna vitlöksklyftor, en generös bibba hackad dill och lite fint skuren gräslök samt en matsked eller två olivolja. Smörj in laxköttet med smeten, även i vecken. Låt gärna marinera en stund i kylen. Salta och peppra innan du lägger hela härligheten med skinnsidan ner på grillen. Använd lock eller slå in i folie så får du en jämnt tillagad lax snabbare. Servera med kokt färskpotatis, ärtor och en kall sås ihoprörd på t ex limeaioli och yoghurt.

Dessert: Havrekorgar med varma rabarber, vaniljgrädde och romrörda vinbär

Ni hör ju hur gott det här är. Recept på superenkla och användbara havrekorgar hittade jag på ica.se, och anpassade det för fyra, gjorda i enkla portionsformar:

100 g smör

1,5 dl havregryn

1,5 dl vetemjöl

2 msk socker

Ugnen på 200 grader. Smält smöret och rör i de övriga ingredienserna. Tryck ut smeten i formarna, hela vägen upp till kanten. grädda i 9-10 minuter; håll lite koll så att de inte bränns. Låt svalna helt och lossa försiktigt ur formarna.

Skär 4 små ansade rabarberstjälkar i bitar och stek dem mjuka i smör och socker. Vispa någon deciliter grädde med 1-2 tsk vaniljsocker (smaka av!), fluffigt ska det bli, inte hårt. Plocka röda vinbär, någon deciliter eller två, och rör med några matskedar socker tills det löst sig och vinbären smakar syrligt med sötma. Har du en skvätt god rom hemma är det jättegott att spetsa vinbären med innan du börjar röra.

Varma rabarber längst ned i korgen, sedan grädde, sedan vinbär. Pudra kanske över lite florsocker. Applåder till kocken!

Det är alltså på den här nivån...

2011-07-06T10:25:00.000+02:00

... som det "lagas mat" i mitt kök just nu. Och det här var jag ändå relativt stolt över. Hu. Eller jag ska förstås inte säga hu - det var inte äckligt på något sätt och idén är ändå ganska god, men de är så sorgliga, de här korvrullarna. Det kommer man inte ifrån. Ni ser ju att jag försökt muntra upp dem genom att skära dem på snedden och lägga dem på hög men de blev inte gladare för det, de små liven.

De är i alla fall klart bättre än mackorna jag åt till middag kvällen innan. Faktiskt.

Korvrullar med det som finns i kylen

4 stora tortillabröd

4 grillkorvar (Hemköps egna kycklingkorv, för att vara exakt. Hur hamnade de i min kyl? SNÄLLA känn dig fri att använda någon annan korv. Vilken som helst, faktiskt)

1 knipplök

1 röd paprika

1 trött ändbit zucchini

1 vitlöksklyfta

100 g bredbar chevreost (alltså något slags påläggsvariant)

Olivolja

2 dl riven ost (från påse. Pizzaost. jag vet, det här blir bara bättre och bättre)

Sätt ugnen på 225 grader. Slanta korven, hacka löken, skär zucchinin och paprikan i bitar, krossa och skiva vitlöken tunt. Fräs alltsammans i olivolja tills det får lite färg. Rör i den krämiga chevren. Smaka av med salt och peppar. Fördela på tortillabröden och rulla ihop dem, lägg dem i en ugnsfast form som du penslat med lite olivolja. Ös riven ost över alltsammans (som ett förlåtande täcke, liksom) och kör in i ugnen i tio minuter. Mjölk till är ett måste, och de riktigt deppiga tar väl dessutom fram ketchupflaskan. Grönsaker till? Äh. Vem bryr sig.

Tabbouleh till det mesta

2011-06-28T09:24:00.000+02:00

Vill man äta något fräscht och sommarnyttigt till den vegovänliga halloumin/grillade köttbiten/nyfångade fisken/samvetsvänliga kycklingfilén är den libanesiska salladen tabbouleh ett fint alternativ till dammig gammal pastasallad. Versionen på bilden är en man-tager-vad-man-haver-och-för-tillfället-kommer-ihåg-i-den-totala-förvirringen-variant (med basilika istället för mynta, varm bulgur istället för kall, lime istället för citron, ingen lök och för lite persilja) men receptet nedan är det goda och korrekta som jag brukar köra. Funkar fint till det mesta!

Tabbouleh

4 personer

1,5 dl bulgur

3 dl vatten

4 tomater, gärna i olika färger

1/2 liten gurka

2 salladslökar

3 dl fint skuren persilja

1 dl fint skuren mynta

Dressing:

½ dl god olivolja

1 pressad citron

Salt och peppar

Salta vattnet lätt och koka bulguren däri så länge som rekommenderas på förpackningen. Skölj den i kallt vatten när den är färdig och låt den rinna av. Skär urkärnad gurka och tomat i små tärningar och skiva löken tunt. Blanda allt med bulgur och kryddor. Vispa ihop olivolja och citronsaft, smaka av med salt och peppar och vänd ner i salladen. Låt gärna stå och mogna i kylen en stund innan servering.

Om jag firat midsommar...

2011-06-23T11:52:00.002+02:00

Som tur är ska jag få den fantastiska äran att närvara vid goda vänners bröllop imorgon, så det blir inget traditionellt midsommarfirande för mig. Ej heller någon matlagning, god bless. Men OM jag hade firat midsommar i år, och OM jag orkat laga mat, och OM jag haft fina vänner eller familjemedlemmar närvarande att bjuda den på, och OM jag frammanat min vanliga sunt normalhöga ambitionsnivå, då hade jag kanske bjudit på några av dessa nyare och äldre favoriter ur arkivet:

Friterad matjes. Ett måste till en öl före det "riktiga" sillbordet.
Hemmagjord sill. En eller ett par varianter.
Matjestårta. It's the shit, helt enkelt.
Gravad lax, gärna smaksatt med någon god sprit. Kanske serverad med hovmästarkräm.
En lyxig liten snitt med forellrom. För att den är så snygg. Och god.
Kladdig chokladruta till efterätt. Fy f-n så gott.
Vodkaspetsad vattenmelongranité - kan det bli mer party? En succé från förra året som måste testas igen.

Hoppas att jag kanske inspirerat någon matglad firare! I övrigt håller jag tummarna för ett fantastiskt väder, särskilt för det fina brudparets skull. Glad midsommar!

Tydligen det godaste någonsin

2011-06-22T08:51:00.007+02:00

Ända sedan jag blev gravid med min dotter har folk sagt "Åh så bra, då kan du börja blogga om BAAAAARNMAT och FAMILJE-
MIDDAAAAGAR" och jag har svarat "Åh så väldigt gärna jag absolut INTE vill göra just det" för Gud vet att vi har tillräckligt med mammamatentusiaster i det här landet och jag tycker jag behövs bättre bland de vinpimplande latmaskarna till matglada amatörer.

Nu har jag mitt andra barn i magen och orkar knappt ens inspirera någon att köpa fiskpinnar på Ica, än mindre laga bra mat till vare sig mig eller min stackars dotter. Men hon fick i alla fall något slags glass häromdagen och hon blev så till sig att jag aldrig hört något liknande. Faktiskt aldrig. Det mmmmades och aaaahades och slickades på fingrarna och jag blev alldeles rörd av berömmet som förtydligades med ständigt upprepade och andäktigt framförda "nam nam". Fatta den, liksom. Hon har bokstavligen talat aldrig ätit något så gott i hela sitt liv. Och kunnat säga det, i alla fall.

Jag körde 1 paket frysta blåbär, 2 bananer och ca 1,5 dl fet, turkisk yoghurt i matberedaren. Lite åt hon upp (okej, ganska mycket) och lite åt jag upp, men sedan tog jag smörpappersark och klippte i 4 bitar vardera, formade till strutar och vek till spetsen på strutarna för att hålla ihop dem. Ställde strutarna upp i en liten plastlåda och hällde i smeten. Glasspinnar hade jag hittat på ÖoB så dem stack jag muntert ner i strutarna. In i frysen, klart på någon timme. Givetvis blir det lättare om man har sådana där glasspinneformar, jag ska inhandla sådana. När glassen var klar snittade jag ett litet hål i en muffinsform och trädde den på pinnen som manschett. Väldigt intelligent när vi snackar blåbärsglass.

Där har ni det - en succé på pinne. En ganska ful glass, men högt älskad. Jag är bäst!

Välkommen till mitt liv, panzanellan

2011-06-18T08:45:00.004+02:00

Tack gode Gud för goda vänner. Om ni läst inlägget nedan anar ni att jag är ungefär den tacksammaste man kan bjuda på mat just nu; allt som inte är falukorv eller hemköpt sushi ter sig tämligen exotiskt och allt som smakar något är himmelriket. Att dessutom bara få sitta ner och titta på när andra lagar mat är en lyx som gör kroppen hänförd i pur brist på ansträngning.

Igår bjöd underbara vännerna Kristofer & Helena på en middag som gjorde mig salig. Jättegod canneloni med lammfärs, philadelphia och spenat till varmrätt men framför allt en liten förrätt som jag längtar efter redan nu. Receptet är hämtat från en av mina favoritkokböcker, Antipasti & Stuzzichini (Ica Bokförlag) av Marco Baudone och Tomas Tengby, med bilder av Bruno Ehrs. En liten fin bok med smårätter som får en att längta efter ett stort glas rött och fler långa kvällar med avslappnade kompisar. Tack fina ni!

Panzanellan är hur enkel som helst och förvånansvärt god trots att den innehåller oliver, som inte är min favoritingrediens, samt sardeller, som ju kan vara lite väl mustiga i smaken om de inte använts helt rätt, som här. Det står i receptet att man ska använda inlagda tomater men jag tror K & H använde färska, vilket var hur gott som helst. Jag tror också att de använde en hel vitlöksklyfta och inte bara en kvarts, men smaka dig fram till vad du gillar bäst.

Panzanella (Recept: Marco Baudone Foto: Bruno Ehrs)

2 skivor lantbröd

2 msk tomater, inlagda

2 msk sardeller

2 msk oliver

1/2 fänkålsstånd

1/4 vitlöksklyfta

1 kvist basilika, plockad

2 tsk vitvinsvinäger

ca 1/2 dl olivolja

havssalt

svartpeppar

Rosta brödet i ugnen eller i en brödrost och dela det i fyra delar. Strimla tomaterna, skär sardellerna fint, kärna ur och skär oliverna och riv vitlöken. Blanda alla ingredienserna med vinägern och oljan. Lägg brödbitarna i en djup tallrik eller i flera små. Toppa med blandningen så att brödet suger åt sig oljan. avsluta med lite havssalt och svartpeppar.

På matfronten intet nytt

2011-06-17T10:21:00.000+02:00

Hej kompisar. Det är tuffa tider som råder. Igår firade jag och Christian fyra år som gifta, och gissa vad vi åt? Pizza. Framför en film.

Så ni fattar ju nivån på matlivet just nu. Det blir take out kanske fyra gånger i veckan, och övriga måltider domineras av makaroner och mackor. De mest inbjudna gästerna heter Mamma Scan och Familjen Dafgård, typ. Okej, jag överdriver en smula, men inte tillräckligt mycket för att kunna blogga med äran i behåll.

Anledningarna till att knivarna rostar i stället är dock fantastiskt roliga (om man är objektiv och har lite distans, vilket jag inte kan påstå att jag alltid lyckas med): jag är gravid och har bara en dryg månad kvar innan familjens nyaste matvrak anländer, och innan dess måste jag hinna färdigt med min kokbok som jag har den stora äran att få ge ut på Ica Bokförlag nästa höst. Visst är det fullständigt makalöst roligt? Så vi har lagat mat och fotat och kämpat och slitit som djur, och nu skriver jag och kämpar fortfarande. Och försöker hinna vila samtidigt, och ta hand om vår dotter, och förbereda vårt hem på en extra familjemedlem. Det är tungt! Och jag är enorm. Bilden är från i påskas (Christian är fotograf) och jag ser härligt smårund och avslappnad och glamorös ut, men det var för två månader sedan. Nu är det ett under att jag kan stå utan att tippa över.

Men jag ska inte överge bloggen riktigt än, jag lovar. Ni kanske får stå ut med att det inte blir en massa recept framöver utan kanske bara lite mer jag och magen, men jag kompenserar med en bok nästa år i alla fall.

Håll tummarna för mig!

Man måste ju vara lite duktig ibland.

2011-05-04T08:58:00.001+02:00

Jag måste erkänna att jag inte är något större fan av torsk. Får man säga så? Jag har ätit fin torsk, ful torsk, tinad fryst torsk och jättefärsk torsk, enkelt anrättad torsk och superavancerat uppstyrd tors. Men jag börjar komma till slutledningen att jag faktiskt inte tycker torsk är någon höjdare. Pinsamt nog är lax min favoritfisk. Japp - odlad, foderfärgad, tråkig gammal lax. Eller ja, den ska ju vara färsk förstås, men det är ingen ursäkt. Jag är tråååkig.

Jag vet att jag som matbloggare borde älska en massa speciella fisksorter och samtidigt tala lyriskt om det enkelt fantastiska hos en stekt strömming eller en torskfilé med ägg och skirat smör. Well. Tur att det finns typ 1500 matbloggar till förutom min i det här landet.

Ingen kan dock anklaga mig för att inte försöka; givetvis kämpar jag på med experimenterandet och vill så klart att min dotter ska slippa ärva min inte längre så hemliga trångsynthet när det kommer till fisk. Så igår blev det torsk under ett jättegott täcke av grädde, pesto, vitlök och parmesan. Såsen kompenserade absolut för torsken, som ju trots allt förblev just det - torsk.

Pestotorsk med rostad pumpa, paprika och silverlök

3-4 personer

450 g skinn-och benfri torskfilé

1 dl grädde

3 msk pesto

1 vitlöksklyfta

1 dl fint riven parmesan

Rostade grönsaker
1 liten butternutpumpa

1 silverlök (eller annan lök du gillar)

2 röda snackspaprikor

Olivolja

Sätt ugnen på 225 grader. Skala pumpan, kärna ur och skär den i klyftor. Halvera paprikorna på längden och kärna ur dem. Skala och klyfta löken grovt. Lägg allt i en ugnsfast form och ringla över olivolja. Blanda noga och ställ in i ugnen i 25 minuter.

Skär fiskfiléerna i portionsbitar och lägg dem i botten av en mindre ugnsfast form. Salta och peppra dem. Blanda grädde, pesto och fint riven vitlök i en fisk och häll över fisken. Strö fint riven parmesan över och ställ in tillsammans med grönsakerna de sista tio minuterna. Kolla att fisken är genomstekt (det kan behövas en extra minut beroende på filéernas tjocklek) och servera med grönsakerna.

Grön ärt- och zucchinisoppa med parmesangrädde

2011-05-03T13:05:00.000+02:00

Det blir mycket hämtmat och mackor nu men någon gång ibland stoppar jag huvudet i frysen och ser vad som inte ännu lever i grönsakslådan och försöker svänga ihop något. Idag blev det en osedvanligt lyckad men superenkel soppa, ackompanjerad av en osedvanligt trevlig men superenkel klick parmesangrädde. Christian blev dessutom osedvanligt peppad på rätten vilket gjorde de cirka 10 minuternas ansträngningar klart värda mödan.

Grön ärt- och zucchinisoppa med parmesangrädde

2 personer

10 cm zucchini

2 dl frysta ärtor

2 schalottenlökar

1 vitlöksklyfta

1 skvätt olivolja

4 dl vatten

1 tärning grönsaksbuljong

Parmesangrädde

1 dl vispgrädde

2 dl fint riven parmesan

Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjukt i en kastrull. I med zucchini och fräs en liten stund till. På med ärtor, vatten och buljongtärning, koka upp och låt sjuda 5 minuter. Vispa under tiden grädden och rör ihop med parmesan. Smaka av med lite salt och peppar. Mixa soppan slät med mixerstav och smaka av den; lite vitpeppar är gott men även kanske en gnutta salt och svartpeppar. Servera soppan med en klick parmesangrädde som får smälta ner lite härligt, och så några droppar olivolja. Namnam.

Påskens överraskning - friterad matjes

2011-04-27T10:13:00.000+02:00

Hoppas att ni haft en strålande påsk allihop! Själv har jag förmodligen gått upp runt fem kilo och det kan jag tyvärr inte skylla enbart på halvkilosgästen i min mage. Vi har avnjutit lamm, oxfilé, godis i mängder, ägg i mängder, sill, misslyckade bakverk (jag borde verkligen bara ge upp alla försök till bakning för gott), svärmors gravade lax och min matjestårta som alla älskade till min stora förtjusning, men det roligaste och mest udda inslaget var garanterat den friterade matjessillen som det bjöds på till förrätt på torsdagen. Friterat - gott, matjes - gott, friterad matjes - oväntat gott! Kommer definitivt dyka upp igen till midsommar, jag ska försöka få tag i receptet på smeten tills dess. Vi serverade dem med gräddfil blandad med finskuren gräslök och peppar, och kombon har helt klart fastnat i medvetandet.

Ni då, åt ni några konstigheter i påsk?

Matjestårta, sillar och någon annans kaka

2011-04-20T13:36:00.000+02:00

Påsk, påsk, påskelipåsk! Ursäkta att det är glest mellan inläggen nu, men jag är positivt nog alldeles för upptagen här i livet. Jag har ett stort projekt som ska bli klart innan ny unge beräknas anlända 1 augusti, och dygnet har ju som bekant bara so many hours. Men nu stundar den gula och godisrika högtiden! Som alltid firad hos mina fina svärföräldrar, och eftersom valda delar av min egen familj också kommer vara med och käka lunch på påskdagen ska jag försöka hjälpa till lite extra i år. Tänkte göra min urgoda matjestårta, kanske en sill eller två samt en citron- och marängkaka signerad Elisabeth Johansson ur hennes nya bok Mina efterrätter.

Det här med att göra egen sill är en ny erfarenhet för mig men jag har i alla fall två varianter som ni kanske vill testa (förutom min akvavitvariant som jag nyligen postade här på bloggen). Framför allt vill jag rekommendera den guacamole-inspirerade avokadosillen; den blev omåttligt populär vid testtillfället!

Avokadosill med lime och vitlök

1 burk 5-minuterssill

2 avokado

1 dl gräddfil

1 vitlöksklyfta, fint riven

1 lime, saften

2 msk fint skuren gräslök

peppar

Låt sillen rinna av. Mixa eller mosa under tiden ihop avokado, gräddfil, vitlök, gräslök och limesaft. Smaka av med peppar. Vänd ner sillbitarna och ställ svalt i ett par timmar eller över natten.

Pepparrotssill med äpple

Matjessill är jättefin att göra krämiga sillvarianter på, och riktigt god tillsammans med pepparrot och äpple.

2 burkar (400 g) matjessill

2 dl crème fraiche

2 msk fint riven pepparrot

1 litet rött äpple

svartpeppar

Låt sillen rinna av, skär i bitar om du använder hela filéer. Skär äpplet i små bitar och blanda med sill, crème fraiche och riven pepparrot. Smaka av med svartpeppar och ställ svalt i ett par timmar eller över natten.

Hej ramslöken!

2011-04-12T09:00:00.001+02:00

Det är full stress i hushållet just nu, så det blir glesare mellan inläggen. Kanske står ännu glesare tider att vänta, men shit happens. Igår traskade jag i alla fall in på Wargen i all min tidsbristframkallade fantasilöshet och upptäckte små tråg med svindyr ramslök. Jag har aldrig lekt med ramslök innan, men denna vit- och gräslökssmakande ört har länge lockat med sin enkla mystik så jag plockade givetvis ett tråg (över 600 kronor kilot; ni som kan plocka i det vilda får lov att skratta högt) och lite andra godsaker och var genast på bättre mathumör. Det bidde ett jättefint tillbehör till lammfärsbiffar med färdigköpt rostad vitlökskräm, men är förstås super även som vegetarisk rätt. Kanske med lite feta till eller som tillbehör till grillad halloumi?

Pärlcouscous med ramslök, pinjenötter och avokado

2 portioner

2 portioner pärlcouscous (Moghrabiah; libanesisk couscous. Finns från bl a Druvan)

1 knippe ramslök, sköljd, torkad och strimlad (ca 1 dl)

1/2 dl pinjenötter, rostade

1 avokado, skalad och tärnad i stora bitar

10 cm gurka, skalad, urkärnad och tärnad

1/2 citron, pressad

Olivolja, god, en rejäl skvätt

Salt och peppar

Koka couscousen enligt anvisningarna på förpackningen. Låt rinna av och blanda med strimlad ramslök, avokado, rostade pinjenötter och gurka. En ordentlig skvätt fin olivolja, pressad citron, och så smaka av med salt och peppar.

Vår 1,5-åring gillade också pärlcouscous - hon åt den nävvis - men hon fick den som den var med lite olivolja. Se där, ett litet småbarnstips!

Måndagssillen, tra la la la la

2011-04-05T09:07:00.000+02:00

Om man inte kommer på något gott att äta är det aldrig fel med en sillmiddag, det har jag alltid sagt. Eller jag säger det nu i alla fall. Igår slog jag dock på stort och svängde ihop en egen sill att ackompanjera den ständiga matjesen och senapsvarianten; kalla det övning inför påsken. Men något mer avancerat än en 5-minuterssill skulle jag aldrig orka med, även om det säkert finns godare sätt. Men det här blir i alla fall bättre än något du köper på burk, det lovar jag!

Romsill med citron och akvavit

1 burk 5-minuterssill (du kan ta två burkar också, om du vill ha mer sill och mindre kräm. Det blir väldigt mycket kräm i den här)

2 dl creme fraiche

2 msk majonnäs

3 msk stenbitsrom (eller löjrom för all del)

3 msk finhackad dill (jag använde fryst)

3 msk finhackad gräslök

3 msk finhackad röd lök

Rivet skal av 1/2 tvättad citron

1-3 msk akvavit, t ex Skånes (smaka av vad du föredrar, eller uteslut helt)

Svartpeppar

Låt sillen rinna av ordentligt. Blanda resterande ingredienser, smaka av med akvavit och svartpeppar. Blanda med sillen och låt gärna stå svalt någon timme så att smakerna hinner mogna.

Snabb glass med punschrussin och Daim

2011-04-03T12:05:00.001+02:00

Svärmor Lena bjöd på en alldeles utomordentlig dessert igår efter de färska räkorna och marulken (ja, jag vet, jag skryter om hur bra jag har det), och det är ett så bra tips att det givetvis måste upp här.

Snabb glass med punschrussin och Daim

Vuxet möter barnsligt i en härlig kombo. Förbered dagen innan middagen och gör inte för lite - jag hade gärna tagit en extra skål. Måtta enligt egna preferenser men gör på ett ungefär så här:

4-6 personer

Lägg 1 dl russin i en skål. Häll på punsch så att det precis täcker. Plasta in och låt stå ett par timmar eller över natten. Grovhacka 80-100 g Daim (typ 1,5 dubbel).Tag 1 liter vaniljglass (behöver inte vara någon jättetjusig sort; Lena använda Icas) och låt stå framme tills den är mjuk nog att röra. Vänd ner russin och Daim och frys i ett par timmar till. Ta fram fem minuter innan servering.

Egna ribs för första gången!

2011-04-01T08:59:00.000+02:00

Igår var det så äntligen dags för mitt första kokbokstest. Det hela går alltså ut på att jag och Christian ska laga var sitt recept ur valfri kokbok i veckan, för att lära oss något nytt och variera oss mer i köket. Läs mer här. Jag lagar i stort sett aldrig mat från recept rakt av, och jag har haft jättesvårt att komma på var jag ska börja. Men så slog det mig - ribs, såklart! Jag älskar ju möra, klibbiga ribs mer än jag älskar djuren de ursprungligen sitter på (ursäkta mig, vegetarianer och djurvänner, men så är det) och vi är trogna kunder på Texas Longhorn. Deras ribs gör mig dock besviken nu för tiden, och jag har länge känt det pockande suget att bemästra konsten men inte kommit mig för att försöka.

När jag så bestämt mig för ribs valde jag ett recept ur en kokbok jag verkligen gillar, Sommarmat med Fredrik & Fredrik (jag har skrivit om den förut). Deras teriyakiribs såg så underbart enkla ut i jämförelse med andra jag läst, och det tilltalade ju förstås. Jag köpte kamben på Prisextra för 79.90 kronor kilot; snacka om billig festmat! Jag är kluven till resultatet - både riktigt bra och verkligen inte så bra, läs våra respektive kommentarer under receptet!

Ribs Teriyaki (Recept: Fredrik Klein & Fredrik Hed)

4 personer.

1½ kg tunna revbensspjäll

1 msk salt per l vatten

1 tsk hela svartpepparkorn

3 vitlöksklyftor

Teriyaki:

1 dl japansk soja

½ dl risvinäger

½ dl flytande honung

½ sake

Lägg revbenen, kryddorna och vitlöken i en kastrull med vatten så att det täcker. Koka tills köttet börjar släppa från benen, ca 1 timme. Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ingredienserna till teriyakisåsen. Ta upp köttet och lägg i en ugnsfast form, pensla med teriyakisåsen och sätt in i ugnen i ca 20 minuter. Ös med spadet var femte minut. Ta ut när köttet har fått fin färg.

Pyttes kommentar:

Doften som spred sig i köket när köttet kokade tillsammans med vitlöken och svartpepparn var klart angenäm. Doften som spred sig i köket när jag öst den blaskiga såsen över ribsen för att steka klart dem i ugnen var inte alls angenäm. Det luktade fränt och lite surt - var det saken, månntro? Tyvärr smakade det ungefär som det luktade, och det var inte min grej. Dessutom tycker jag att ribs ska vara klibbiga och kladda ner händerna, men det kunde de inte bli med den alldeles för lättflytande såsen som skulle ösas över kambenen var femte minut. I pur oro öste jag på färdigköpt (klibbig) teriyakisås på ett par av bitarna för att gardera mig med om Fredrikarnas version inte höll måttet, och de klibbiga blev klart godare. Tyvärr.

Men att ha gjort mina egna ribs? Underbart! Att koka benen innan gör dem fantastiskt möra och sönderfallande, och köttet - som alltså kan köpas i simpla tråg i vanliga affärer till ett minimalt pris - behöver inte hålla på och duttas med och putsas. Känns som att jag har upptäckt en helt ny värld. Nu ska här experimenteras med såser i oändligheten, och alla som känner mig och läser detta kan vara så säkra på att det blir ribs som bjuds hos mig när det ska dineras socialt i fortsättningen. Tack Fredrik och Fredrik för det!

Christians kommentar:

Efter många suckar om hur illa det luktar och efter att besvikelsen lagt sig tillrätta sig som en blöt hund någonstans i köket är smakupplevelsen till slut minst sagt tillfredsställande. Köttet är så mört och mjällt att det formligen smälter i munnen. Nu fattar jag hur ribs SKA smaka! Jag kan hålla med Pytte om att marinaden blev lite blaskig, men det är absolut inget fel på smaken. Däremot blev det ännu bättre när hon gjorde en variant med färdig teryaki-sås på och man fick det där riktigt klibba och söta också. Helt galet. Till det serverades en perfekt krämig cole slaw och ugnssmekta primörer. Jag blir fan hungrig igen bara jag tänker på det.

Christian vid spisen - vecka 2

2011-03-31T15:29:00.001+02:00

Så var det dags igen! Christian ställde sig vid spisen igår igen, helt i enlighet med vår nya kokboksplan. Hittills är det fortfarande upp till bevis för min egen del, och planen är att jag inleder mitt eget kokbokstestande ikväll.

Hursomhaver.

Igår valde hjälten - vilken jag egenhändigt och listigt lurat till altaret och därmed knutit till mig och m

itt kök i evigheten - att bjuda mig, syster Lillan, svåger Alex och finaste vännen Sara på denna eminenta rätt hämtad ur M

onica Eisenmans Asiatiska nudlar och smårätter. Mina och kockens kommentarer får du efter receptet!

Asiatisk pesto med pilgrimsmusslor (recept: Monica Eisenman)

4 personer

200 g tunna risnudlar
100 g sockerärter
ca 12 körsbärstomater
12 pilgrimsmusslor
ca 1 msk rapsolja
salt
ca 250 g hackad blandad sallad

Pesto
3 dl jordnötter,

cashewnötter eller macadamianötter
2 vitlöksklyftor
3 msk finhackad färsk ingefära
3 dl färsk mynta
3 dl färsk koriander
3 dl färsk thaibasilika
1 msk rivet apelsinskal (ca 1 apelsin)
1 msk rivet limeskal (ca 2 lime)
1-2 dl rapsolja
ca 2 tsk sesamolja
salt och peppar

Denna asiatiskinspirerade pesto är en spännande variant på den klassiska italienska peston. Självklart kan man byta ut pilgrimsmusslorna mot räkor, kräftstjärtar eller kyckling.

Mixa alla ingredienserna till peston förutom olja, salt och peppar i en matberedare. Häll ner rapsoljan i en tunn stråle medan matberedaren går. Smaka av med sesamolja och salt och peppar.

Koka nudlarna enligt anvisningarna på förpackningen. Skölj dem i kallt vatten.

Skär sockerärterna i strimlor. Koka upp vatten och förväll dem i ca 30 sekunder. Skölj strimlorna i kallt vatten.

Blanda nudlarna med peston och sockerärterna.

Skär tomaterna i klyftor.

Värm oljan i en grill- eller stekpanna och stek pilgrimsmusslorna några sekunder på båda sidor på hög värme. Salta lätt.

Lägg upp nudlarna på en bädd av sallad. Toppa med pilgrimsmusslor och körsbärstomater. Servera direkt.

Christians kommentar:

"Den här veckan ville jag hitta något asiatiskt som inte var för enkelt men som inte krävde alltför många specialingredienser eller friterande. Jag har aldrig gjort egen pesto, så det kändes kul. Det enda jag inte hittade var thaibasilika. Sesamolja hade vi däremot i skafferiet, och den skvätten tillför faktiskt mer än man tror med sin lilla naggande nötighet. Det var också skönt att slippa pinjenötter, jag slängde ner en liten påse naturella cashew.

Däremot var jag lite skeptisk: både till den småtråkiga salladsbädden, de oinspirerande tomaterna som garnityr och bristen på chili-hetma. Men den ljumma salladen funkade faktiskt riktigt bra, och resultatet blev istället att man faktiskt kunde känna alla de rena smakerna som peston så generöst bjöd på. Pilgrimsmusslor skulle jag haft fler av, och eftersom vi blev fem till middagen kompletterade jag med lite wokade kycklingbitar för de som behövde påfyllning.

Två problem stötte jag på - dels att hålla allting varmt när det är så snabba puckar på slutet, dels att undvika att allt klibbar ihop i en stor dreadlock (vilket var fallet). Nudlarna vi använde sög upp allt på en gång så att det blev lite torrt. Kanske skulle man ha kvar en skvätt vatten efter koket helt enkelt?

Som summering får jag säga att jag blev positivt överraskad. Jag gör gärna om det, men då tillsammans med min kära vän chilifrukten. Dessutom verkar folk bli imponerade av att man gjort sin egen pesto.

Pyttes kommentar:

Jag ska försöka fatta mig lite kort(are): En väldigt god rätt, jag gillade verkligen peston. Den fick hela köket att dofta ljuvligt. Och salladsbädden med kål var ett fräscht inslag som gjorde helhetsintrycket lättare. däremot blev nudlarna ganska klibbiga; de var svåra att helt integrera med peston. Kanske ska de sköljas hastigt i kallt vatten innan de blandas?

Christians tidigare kokbokstest:

Vecka 1 - Jamie Olivers Squashcarbonara

Ännu en macka till historien

2011-03-30T14:17:00.000+02:00

Jag åt upp hela den här helt själv alldeles nyss. Japp, det gjorde jag, och jag har inte dåligt samvete, mår inte illa, ångrar inget, skulle göra om det igen när som helst (okej, inte när som helst, men när som helst med start om typ tre timmar. Okej, inte mitt i natten eller när jag står i duschen eller är på ett viktigt möte, men ni fattar. När som helst då lite käk skulle sitta fint). Det här, mina vänner, är ännu en macka, men inte vilken macka som helst.

Det är MIN macka.

Fet macka med tryffelost, bacon och mozzarella

1 person

1 bit baguette, storleksmässigt anpassad efter hunger

3 msk philadelphia eller annan färskost

1/2-1 tsk tryffelolja

3-4 skivor bacon

3-4 tunna skivor mozzarella

1/2 avokado, skivad

1 näve rucola

Några basilikablad

Rör ihop ost och tryffelolja - smaka av hur mycket tryffelolja just du vill ha, smaken är som baken. Salt och peppar ska också i. Stek baconet gyllene och lyft ur det ur pannan, låt rinna av. Dela baguetten på längden. Är du absurt dekadent, som jag, så doppar du nu snittytan på brödhalvorna i baconfettet som är kvar i pannan. Gräsligt, eller hur? Men så gott. Du är skyldig dig själv att prova.

Bred tryffelost på den ena halvan (ta allt du, det ska vara generöst), bygg på med rucola, avokado, mozzarella, bacon och så sist basilika. Ät och skicka mig en tacksamhetens tanke, det är jag värd.

Tillbaka med en räkmacka!

2011-03-29T09:46:00.000+02:00

Ååååh, nu känns det MYCKET bättre.

Igår lockade jag magen till skratt med en skagenmacka; den (magen alltså) har surat och bråkat och varit allmänt odräglig sedan i torsdags och bara suttit där som en tjurig tonåring och matvägrat, men igår kväll var allt äntligen förlåtet när jag äntligen fick smälla i mig den här vackra tingesten. När man varit sjuk ett tag och funderar över vad magen kan tänkas vilja ha brukar det ju oftast bli yoghurt eller nyponsoppa eller glass eller en viss välkänd läsk, men min mage är ju lite speciell. Den tyckte tydligen att det var dags för en Toast Skagen och en alkoholfri bärs.

Skagenmacka

2 personer, till middag

500 g räkor, gärna färska

3 msk creme fraiche

2 msk majonnäs

1/2 dl fint skuren dill

1/2 dl fint skuren gräslök

1 tsk fransk senap

1 skvätt citron

Salt och peppar

Forell-, löj- eller sikrom, generöst

Till servering:

2 skivor gott ljust bröd, surdeg allra helst!

Smör att steka i om du inte tycker att det är för dekadent

1 avokado

Några salladsblad

Citron

Skala räkorna. Rör ihop creme fraiche (är du ambitiös vispar du den först så att den får en fastare konsistens), majjo, senap, dill och gräslök. Smaka av med salt, peppar och citron och blanda med räkorna. Smörstek brödet gyllene (eller rosta, men det är inte lika gott) och lägg upp på tallrikar. Grunda med sallad och avokadoskivor, ös på med skagenröra och toppa med rom. Servera med citronklyftor. Och bärs.

Nu igen...

2011-03-28T09:56:00.001+02:00

Jag kan inte äta just nu. Jag äter lite, men det är högst motvilligt och med stor möda.

Det är INTE okej att inte kunna äta.

I fredags fick jag andra slängen av magsjuka eller kräksjuka eller vad det nu ska kallas (vidrigt är det i vilket fall. Att vara gravid och ha en unge som sparkar på en inifrån samtidigt som man rattar den stora bussen är ingen höjdare vill jag lova) och även om det rent tekniska var över på lördagen har jag fortfarande jättesvårt att äta. Därmed ingen energi heller.

Så inga nya recept än (det blir så tråkigt med recept i stil med "Gå till butiken, köp en färdig tetra nyponsoppa, häll upp i ett glas, njut och håll tummarna"), men jag hoppas ändra på det den här veckan. Så småningom. Till dess får ni ha tålamod och hålla tummarna för mig.

Christian vid spisen - vecka 1

2011-03-24T13:50:00.007+01:00

Igår inledde Christian vår nya köksdeal med att laga Jamie Olivers carbonara på squash från Mat för hela året (kommer ursprungligen från Jamies Italien, står det). För er som inte är kungar i grönsaksdisken kan jag meddela att squash är detsamma som zucchini. Och som courgette. Våra respektive kommentarer till resultatet får du under receptet!

Squashcarbonara (Recept: Jamie Oliver)

2 portioner

2 stora ägg

2 msk crème fraiche

25 g finriven parmesan

2 tsk olivolja

60 g pancetta, tärnad

1/4 rödlök, skivad

1/2 gul squash, i tunna stavar

1/2 grön squash, i tunna stavar

rivet skal av 1 citron

Små späda örter till serveringen

2 portioner färsk pasta (Jamie använder förstås hemmagjord)

Vispa i en bunke samman äggen med crème fraiche, det mesta av parmesanen och lite nymald svartpeppar. Hetta upp olivolja i en tjockbottnad stekpanna och fräs pancettan tills den är knaprig. Tillsätt löken och fräs i ytterligare 2 minuter. Koka pastan i 3 minuter, eller tills den är al dente, i en stor kastrull med saltat vatten. Lägg under tiden squashen i stekpannan med pancettan och löken och fräs tills den är mjuk. Häll av

kokvattnet från plattan men spara lite vatten och blanda pastan och vattenskvätten med squashen i stekpannan. Dra pannan från värmen och häll på äggblandningen. Blanda varsamt och låt såsen tjockna. Servera direkt med det som är kvar av parmesanen, det rivna citronskalet och hackade örter.

Christians kommentar:

"Jag skämdes lite över att välja en så pass "enkel" rätt, men man måste ju börja någonstans. Det blev ganska dyrt, eftersom jag ville gå exakt efter receptet och köpte både äkta parmesan och hittade fin pancetta på Cajsa Warg. Och pancettan gjorde verkligen rätten enligt min mening. Det blev en helt annat italiensk touch istället för vanligt bacon. Tyvärr hittade jag ingen gul zucchini.

En sak som stör mig i många recept är det inte framgår vad man bör förbereda. I det här fallet var det "häll i pastan som ska koka i 3 minuter". Okej. "Häll SAMTIDIGT i alla små tunna zucchini-stavar som du redan har skivat upp". Eh, nej det har jag inte eftersom det framgick i texten först NU. Så det blev panikattack på zucchinin med julienne-skalaren - tunna skivor istället för stavar, vilket faktiskt passade bättre.

En annan grej: när det står att saker ska "fräsa" tillsammans glömmer man att olivolja och stekt fläsk i kombination bildar väldigt mycket vätska, med resultatet att saker snarare kokas och friteras. Överlag en sjukt god rätt som jag gärna gör igen, dock med mer sås nästa gång."

Pyttes kommentar:

Jag tyckte pastan blev hemsk god, även om det behövdes lite salt och extra peppar. Jag tror att Christian kan ha blandat såsen med något överdrivna mängder pasta; det blev ett helt berg med mat och såsen sögs upp lite för snabbt. Rätten hade vunnit på att vara krämigare. Bacon skulle kunna ersätta pancettan men den var verkligen fantastiskt god i den här rätten, så om du kan hitta pancetta vinner pastan på det.

Så slipper jag spisen - en plan

2011-03-22T10:00:00.003+01:00

Vi har glömt vår kamera hos våra fina grekisk-irländska vänner i Nacka - tack och thanks for a lovely sunday date, guys! - och för tillfället kan jag alltså inte fota någon mat. Igår var det lika bra; jag gjorde kycklinglår i ugn som stektes och stektes och stektes men när jag efter hundra år skar i dem forsade det mörkt blod som om jag just tagit dem levande till slaktbänken. Isch. Jag blev tillfällig vegetarian i rena förskräckelsen.

Jag passar på att berätta om min och Christians nya plan istället.

Bakgrunden först:

Till skillnad från vad alla tror älskar jag inte alls att stå i köket. Nu blev ni allt lite förvånade va? Nå, det är sant. Jag tillhör inte dem som utbrister "Jag ÄLSKAR att laga mat" så fort någon frågar efter deras intressen, jag har aldrig någonsin drömt om att bli kock (däremot om att ha fått utbildningen) och jag har aldrig känt att en ultimat lördagseftermiddag spenderas över en gryta. Jag är onördig i köket, jag springer inte i saluhallar och dreglar särskilt ofta och höjden av lyx för mig är att bli bjuden på mat. Hemma hos någon eller på krogen spelar ingen roll. Jag gillar att hitta på recept, men jag gillar inte att skriva dem. Jag älskar att bjuda hem folk och att imponera på dem med min matlagning, men jag är inte överförtjust i timmarna innan de kommer.

Alltså:

Att jag blivit chef över köket hemma är egentligen inget jag önskat mig, även om jag självklart förstår att det var oundvikligt. Lika oundvikligt som att Christian blivit chef över återvinningen (jag saknar tydligen något slags grundläggande moral; jag häcklar honom ständigt för att han slänger t ex värmeljus i återvinningshinken fastän jag VET att jag verkligen borde skämmas). Nu har vi i alla fall bestämt att vi båda ska ta lite mer ansvar över matlagningen, och framfö

r allt över att det blir lite mer variation i köket.

Så det här är planen:

Varsin dag i veckan ska vi välja ett recept ur varsin kokbok och stå för inhandling till och lagning av det receptet.
Receptet behöver verkligen inte vara komplicerat men ska gärna lära oss något nytt.
Det ska gärna vara nyttigt och något som även Stella kan äta. Men inga tvång, givetvis

Den här planen lär väl likt alla våra matrelaterade planer - bantning, storhandling, budgethållning, veckoplanering och så vidare - fallera ganska snabbt, men tanken är god. Jag bläddrar för tillfället i Gordon Ramsays Mat för vänner och stör mig på att han har samma sak på sig på alla sjuttioelva bilder av honom själv, medan Christian muttrar över att det är tomater i typ alla Jamie Olivers recept från Mat för hela året. Vi får se om vi kommer så långt att det faktiskt blir någon matlagning den här veckan.

Sallad med zucchini, grapefrukt, avokado och feta

2011-03-21T09:08:00.001+01:00

Här kommer ännu en busenkel måltid men det är helt enkelt inte stå-vid-spisen-och-utvecklas-tider just nu. Det stressas och det umgås och det jobbas och det festas och det graviditetskrämpas och frustrationsvrålas (mest den yngre medlemmen av familjen, men även gravidanten förstås). Hälsosam mat varvas med tårta på barnkalas och thai-take out när ingen orkar; kocken i det här köket blir mäkta stolt om dottern får något hemlagat istället för de där otroligt äckliga, kattmatsdoftande kalvfrikadellerna på burk (för 8-månadersbebisar) hon fortfarande älskar mer än allt annat.

Hursomhaver.

På måndagar väger vi oss (Christian sakta men säkert neråt, jag något snabbare uppåt) och tar nya tag. Då kan all stress och ickeork (som följer med från veckan innan) om man har tur resultera i en riktigt god men lättsvängd sallad.

Har ni inte testat kombinationen avokado-grapefrukt-feta så kan jag meddela att det är en höjdare. Lite knaprigt bacon på det hela är inte fel för den som inte vill köra vego.

Sallad med zucchini, grapefrukt, avokado och feta

2-3 personer

1 liten zucchini

olivolja

1 grapefrukt, helst blodgrape

1 avokado

1/2 pkt fetaost

1/2 liten gurka

1 stor näve rucola

1/2 kruka färsk basilika

Börja med att attackera grapefrukten. Du ska skära ut hinnfria filéer av den vilket kanske känns komplicerat om du aldrig gjort det förut men när du väl testat kommer du att ha upptäckt en ingrediens du plötsligt vill ha med i varenda måltid. Det är enkelt; jag hittade en bra beskrivning här. När du skurit ur alla klyftor har du en hög med saftigt skräp kvar på brädan; pressa/fös ner saften i en skål och spara till dressing!

Skala och halvera gurkan. Skär bort kärnorna och tärna. Skala och kärna ur avokadon och skär den i stora bitar. Strimla basilikabladen (Lägg dem på varandra i en liten hög och rulla ihop så går det lättare). Skär zucchinin i stora kvartar och fräs den gyllene i het olivolja. Den ska fortfarande ha bra tuggmotstånd, så kört hårt under kort tid och vänd ofta. Salta och peppra. Blanda alltsammans med rucola på ett stort fat och strö över grovt smulad fetaost. Häll över grapejuicen, ringla över olivolja, ös på med nymald svartpeppar och dutta eventuellt över lite flingsalt. Gott bröd till om du inte undviker kolhydrater.

Så enkelt måste det få vara ibland.

2011-03-17T10:15:00.000+01:00

Det här är något av det godaste jag vet och det finns inget läckrare som kan åstadkommas på under en minut. Eller okej, att slänga upp en färsk svensk hummer på en tallrik går också ganska fort, och att skära bitar av ett par mogna ostar, och att öppna några ostron...

Okej, det här hör till några av de fantastiskt goda saker man kan åstadkomma på under en minut. Och det finns ingen med ett hjärta i kroppen som inte tycker att det är en strålande tjusig dessert. Tycker ni inte det får ni inte vara min kompis.

Köp en liten ask fina, väldoftande jordgubbar och en ask med likaledes fina och väldoftande hallon. Färska ska de vara, inga kompromisser här. Ni som läser det här om något halvår och har trädgårdsland att tillgå går givetvis dit på jakt, men nu vänder jag mig till frostnupna stadsbor som jag själv. Fördela era godsaker i skålar. Strö över en gnutta råsockerströ eller simpelt socker och häll på så mycket ovispad, fet, härlig grädde som ditt samvete tillåter. Inga krusiduller. Bara härligt.

Tacon är död - länge leve den färska vårrullen!

2011-03-15T10:08:00.003+01:00

Många av er vet hur jag känner för tacos. Brr. Det jag dock kan avundas dem som idkar tacofest varje fredag är plockandet, pillandet, den lilla buffén av tillbehör och den egna matlagningen vid bordet. Att alla gör sina små läbbiga båtar precis så sönderfallande och omöjliga att äta som de själva vill ha dem.

Och det är ju förstås kul.

Nå, ni som inte vill hålla på med dammiga kartongkit och salsaburkar har ett mycket roligare och fräschare alternativ i den färska vårrullen! Ni traskar in på närmaste asiatiska butik och köper rispapper. Det finns stora och små; jag brukar välja stora eftersom de även kan klippas itu om man vill ha en mindre, "öppen" rulle. Sedan köper ni roliga saker att fylla rullarna med och roliga saker att dippa dem i och tjoho, vilket kalas ni har skapat er!

Bilden föreställer min söndagsrulle efter att jag tagit en naggande god tugga av den. Och min dippsås, efter att det ramlat ner lite köttfärs. Det var helt enkelt så gott att jag inte hade tålamod till ett kvalitativt fotograferande.

Förslag på fyllning

Köttfärs (se recept nedan)
Nudlar, kokade och delade, gärna glas- eller risnudlar
Isbergssallad, strimlad
Vitkål, tunt hyvlad och smaksatt med lite lime, olivolja, salt och peppar
Morötter, tunt strimlade eller hyvlade
Gurka, urkärnad och strimlad i långa bitar
Sparris, lätt förvälld och eventuellt delad
Koriander, färsk
Mynta, färsk

Att göra enkel dippsås på (experimentera vilt):

Japansk soja (typ Kikkoman)
Risvinäger
Sesamolja
Färskpressad lime
Sweet chili-sås
Fisksås
Färsk koriander och/eller mynta
Pepparfrukt, vitlök, ingefära

Alltså. Sätt dig (eller er) bekvämt till rätta med en stor bunke vatten på bordet. Doppa rispapperen ordentligt däri. Lägg dem sedan på tallriken och gnid in rispapperet med vattnet som följt med. Efter en stund känner du papperet mjukna. Lägg önskad fyllning i mitten av papperet, vik in kanterna från höger och vänster om fyllningen, och rulla sedan ihop till en fast rulle. Dippa och enjoy! Vill du ha en mindre "öppen" rulle (fint på buffén eller till drinken till exempel, men välj bara grönsaker i den typen av rulle) klipper du itu papperen till halvmånar med den raka kanten upp. Lägg fyllning vertikalt så att den sticker ut lite från den raka kanten, vik över den runda nedre delen och rulla ihop från sidan. Förhoppningsvis förstår du hur jag menar...

Yakinikuinspirerad köttfärs

Okej, det är en extremt förenklad smakversion, men vi fick en jättefin yakiniku i helgen av våra vänner Lisa och Daniel och jag försökte ha i lite av det jag mindes ingick. Fast med färs då, förstås. Supergott i rullarna!

2 personer

200 g nötfärs

1/2 gul lök, skalad och hackad

2 vitlöksklyftor, skalade och finhackade

1/2 msk sesamolja

1/2 rapsolja

2 msk japansk soja (typ Kikkoman)

1 msk strösocker

1 tsk malen ingefära

Hetta upp raps- och sesamolja och fräs lök, vitlök och färs däri. Häll på resten av ingredienserna när färsen är genomstekt och låt puttra ihop. Smaka av med lite salt och peppar.

Love worthy of korv

2011-03-14T09:54:00.004+01:00

I fredags firade jag och Christian åtta år tillsammans. Det blir alltför sällan några fancy schmancy restauranger för vår del (fast vår nya färgglada restaurangguide bjuder förstås på en hel del spännande tips) när vi har lovefest; vi är snarare det trista men kärleksfulla paret som äter något lite godare än vanligt framför en film som är lite bättre än vanligt. Vem vet, kanske blir det något ballare på firandet av bröllopsdagen, men jag klagar inte på den här versionen heller.

Vi var trötta i vanlig ordning och jag satsade på extremt lättlagat med hög njutningsutdelning. My favourite kind of food, som ni vet. Till den här sallad fordras riktigt bra korv, annars tycker jag att man ska välja ett fint rosastekt kött eller någon god fisk istället. Själv hittade jag lammkorv smaksatt med vitlök och mynta från Taylors & Jones på Cajsa Warg. Deras korvar är ofta lite i hetaste laget för mig men den här var smakrik och kryddig; jag är ingen korvfanatiker men en god korv är ju alltid en god korv.

Kärleksfull sallad med korv, buffelmozzarella och grillad paprika

Ta den goda korven (2 stycken) och stek den försiktigt på halvlåg värme i lite smör. När den är genomstekt lyfter du ut den ur pannan, vrider upp värmen och steker en citron i halvor och en lime i halvor på snittytan tills de har fått färg. Medan korven steker har du förberett resten av salladen:

Tag ett stort fat och täck med goda salladsblad (vi valde en kruksallad som jag tror hette novasalade, som jag verkligen gillade). Lägg på klyftor av 1 avokado, fint skurna eller allra helst mandolinade spån av 1/2 liten fänkål, stora bitar av 2 grillade paprikor (jag köpte färdiggrillad på burk, men jag jag gillar bara den från Matric och den kostar runt 70 spänn burken, så ugnsgrilla egen om du har tid och ork), samt 1 boll god buffelmozzarella (eller vanlig ko, men nu försöker vi ju lyxa till det lite här trots allt). Skär korven i bitar och lägg den att vila tillsammans med salladen, och pryd mästerverket med de stekta citrusfrukterna, som blir ljuvliga att pressa över salladen. Ställ fram fatet tillsammans med en riktigt god olivolja, en pepparkvarn och flingigt salt. Du är all set!

Den färgglada restaurangguiden till Stockholm

2011-03-10T09:41:00.001+01:00

I måndags lanserades årets White Guide, finsmakarnas guide till det kulinariska Sverige. Galan hölls på Grand Hôtel och Frantzén/Lindeberg (Stockholm) och Oaxen krog (Mörkö) får under 2011 dela på titeln Årets bästa restaurang. Operakällaren, Esperanto, F12, Matsalen, Mistral och Lux är andra stockholmskrogar som föga förvånande platsade på topp 10-listan.

Jag har aldrig råd att gå på White Guide-krogarna.

White Guide är en tämligen värdelös guide för just mig.

Jag kunde faktiskt inte riktigt bry mig mindre om White Guide.

Därför ber jag er om hjälp, kära läsare, att tipsa om just era favoriter. Ställen där en härlig matupplevelse inte måste kosta minst 1000 kronor per person. Det kanske inte är för att maten får smaklökarna att svimma av hänförelse som ni ständigt vill tillbaka, det kanske bara är för att personalen är så fantastiskt trevlig. Eller för att inredningen är ball. Eller för att det är så absurt billigt. Eller för att det känns som hemma. Eller för att det är helt galet. Eller för att maten får smaklökarna att svimma av hänförelse.

Ge mig - och varandra - era allra bästa tips! Vi börjar med Stockholm (jag bor ju här trots allt) och fortsätter med resten av landet om alla tycker att det är roligt att dela med sig. Och så kallar vi det Den Färgglada Restaurangguiden - den är inte ljus och fräsch och vit, utan färgglad och brokig. Som vi.

Favorit i repris - vinägerlax

2011-03-09T10:08:00.000+01:00

Nu är stressen total vilket blir synligt i form av några dagars frånvaro på bloggen, men som tur är har jag ju bloggat i flera år nu varpå det finns djupa arkiv att gräva ur. Just nu längtar jag lite efter den här vinägerlaxen som är en bortglömd favorit - snabbt, enkelt, gott och nyttigt. Prova nästa gång du står där med din frysta gamla filé och inte vet vad du ska ta vägen med dem. En sötpotatis till det hela och du är all set. Perfekt ensammiddag men du kan förstås bjuda en kär vän om du är på det givmilda humöret.

Vinägerlax med sötpotatis

1 portion

1 portionsbit laxfilé
1 liten sötpotatis
1/2 rödlök
Torkad timjan
Olivolja
Salt och peppar
Balsamvinäger

Sätt ugnen på 225 grader. Skala sötpotatisen och skär den i små tärningar. Lägg den i en form med grovhackad rödlök, strö över någon matsked torkad timjan. Lite olivolja på det, blanda om och så skjuts in i ugnen. Ca en kvart borde vara lagom, om tärningarna är små. Befria laxbiten från eventuellt skinn, salta och peppra den. Häll ett par matskedar balsamvinäger i en teflonkastrull modell mindre - du ska ha ett tillhörande lock - och låt koka upp. Lägg i laxen, sänk värmen till lägre medel och lägg på locket.

Vänd på laxen efter någon minut. Det behövs inte lång tid eftersom laxen ångkokas i vinägern samtidigt som den steks - håll koll så att den bara blir precis klar! Det tar bara ett par minuter. När laxen fortfarande är lite, lite rosa i mitten blir den jätteglad av att tas från värmen och vila en stund, medan du öser upp din fina sötpotatis. Laxen på och den ihopkokade vinägern ringlad över härligheten - klart! Lite crème fraiche blandad med vitlök och hackad gräslök är förmodligen jättegott till för den som behöver lite kräm, men det funkar fint som snus utan.

Favoritinlägg just nu - best of the best

2011-03-05T10:23:00.001+01:00

Min lördag bjuder på jobb, Ikea, vila och fest, och er bjuder jag på några favoriter hos mina favoriter. Spana in de här inläggen; vissa är lite äldre och vissa pinfärska men alla är de klart mer läsvärda än något jag kan svänga ihop idag. God läsning!

Katja på Kaffekokarkokboken äter grisfötter naken:

Förundras här

Elin på Tre tjejer i köket fick en dotter:

Gratulera här

Glassmannen på Glasskoll testar frystorkad glass från hemlig beundrare:

Skratta här

Tina på Pickipicki visar hur man odlar chili alldeles själv:

Lär dig här

Christer på Nu kokar jag svänger ihop ursnygga maränger med choklad och hallon:

Dregla här

Annika på Smaskens tröstar sig med chokladkaka:

Sympatisera här

Andreas på Kanonmat tjurar över misslyckad espressoglass:

Följ dramat här

Mer utmärkt läsning hittar ni via länkarna till höger. Ha en fin dag!

Inte särskilt närodlade sommarsmaker

2011-03-03T10:57:00.007+01:00

Jag vet, man ska köpa sin mat efter säsong; allra helst ska man förstås odla den själv men kan man inte det ska en bonde max två meter från ens hus ha gjort det. Det är bara det att ibland ligger det opassande saker i butiken och frestar och de luktar gott och de påminner om sommaren och de har vacker sommarsprudlande färg och de passar verkligen inte in bland alla tråkiga svenska vinterrotsaker och de liksom bara SKRIKER "ta hem mig och låtsas att det är varmt och skönt och soligt och smulpaj och kallt vitt vin och bad och shorts och skuggande träd och blommor och bersåer och lata dagar då snor och overaller lyser med sin frånvaro".

Det var så ett litet paket jordgubbar och ett par vackra stjälkar rabarber talade till mig i förrgår, jag lovar.

De låg där i något slags självsäker omedvetenhet om sin opassande existens på Daglivs och kom från gud vet var och var inte ens dyra. Jag högg till. Och köpte ett paket vaniljglass till. Vi gjorde något slags snabb kompott och bjöd fina syster Lulle som slagit av en tand och inte får blanda kallt och varmt, men hon lät allt svalna och smälta och sa att det var ljuvligt ändå. Glömde väga ingredienserna men tror att det blev ungefär så här:

Varma konjaksspetsade rabarber och jordgubbar

3 personer

150 g ansade och centimeterbrett skurna rabarberbitar

100 g snoppade jordgubbar, skurna i kvartar

1 msk smör

1 msk konjak

3 msk råströsocker

Vaniljglass

Fräs rabarberbitarna en minut i smöret i en stekpanna. Häll på socker och konjak. Låt bubbla ihop lite och vänd ner jordgubbarna. Låt bubbla en minut till och servera direkt med vaniljglass. Blunda och låtsas att du är någon annanstans.

Sallad med rödbetor och mozzarella

2011-03-02T09:13:00.013+01:00

Ganska snyggt, om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Det här, gott folk, är ett litet exempel på hur man gör något i grunden ganska tråkigt till något ganska så piffigt genom att orka bry sig om hur man presenterar det. 4 ingredienser (okej, lite olja och sånt också), snabbt, billigt, enkelt, nyttigt och framför allt gott. Njut en halv till förrätt eller en hel till lunch.

Man tager en simpel rödbeta. Man skalar den och skivar den tunt; ha en plastpåse på lilla handen om du inte föredrar den i en rödlätt ton. Man kokar upp en liten kastrull med vatten och slänger skivorna däri bara den kortaste minut, så att de mjuknar men inte slaknar fullständigt. Om du fattar. Sedan grabbar man tag i en hög med rucola och placerar den inte särskilt konstfullt på tallriken. Man river en boll med mozzarella och placerar den piffigt runt om det hela (se den konstnärliga bilden för vägledning). Sedan duttar man ut en halv avokado i klyftor och ett par mycket tunt skivade rödlöksringar (om man ligger åt det hållet). Rödbetshög slarvigt men genomtänkt placerad i mitten, som en färgglad krona på verket. Och så god olivolja, vällagrad balsamvinäger, flingsalt och kvarnpeppar över alltsammans.

Vem blir inte glad över att bli bjuden på det här?

Bara för att jävlas...

2011-03-01T16:52:00.001+01:00

Är du hungrig nu, så här i slutet av dagen? Hade du gärna stoppat i dig något litet - eller ännu hellre något ganska stort? Som kanske en god macka? Som kanske min goda lunchmacka från igår? Flådig majjo, massor av krispigt bacon, tjocka skivor mozzarella, knaprig paprika, krämig avokado och stora parmesanflagor - hade det varit något?

Fan.

Det här slog tillbaka på mig själv.

Nu är jag så hungrig att jag inte vet vad jag heter.

Pytte - din livscoach i köket

2011-02-27T10:12:00.001+01:00

Jag kände mig så äckligt DUKTIG igår när jag ställde fram den här formen på bordet igår kväll. Som en tvättäkta reklammamma, komplett med fläckfritt förkläde, fläckfritt kök och fläckfria tacksamma barn iklädda khakishorts och stärkta tenniströjor, röda kinder och läskiga, hotfulla helansiktesflin. Rätten var så hederligt reko, på något vis. Billig MSC-märkt fryst firre under ett smakrikt täcke av nyttig frukt och grönt i en härligt krämig sås som doftar av saffran, vitlök och parmesan. Präktigt måhända men faktiskt väldigt, väldigt gott! Rekommenderas även om du inte har några små Arielpiffade små monster där hemma. Laga den och njut av lyckan i att ha åstadkommit något som du trodde att bara andra, lite bättre människor äter till middag.

Fiskgratäng med spenat, äpple, saffran och parmesan

4 portionsfiléer vit fisk (vi tinade ryggfiléer av simpel alaska pollock)

1 gul lök, hackad

1 vitlöksklyfta, skalad och skivad

1 msk smör

100 g fryst bladspenat (ca 2 dl)

1 liten röd paprika, urkärnad och tärnad

1 litet rött äpple, urkärnat och tärnat

1 msk tomatpuré

1/2 paket saffran (0,25 g)

1/2 dl finskuren dill (fryst går bra)

2,5 dl matlagningsgrädde

1 dl parmesan, fint riven

Sätt ugnen på 200 grader. Ta fram en panna och fräs lök och vitlök mjuka i smöret. I med spenat, äpple och paprika. Låt fräsa en kort stund till. Saffran, tomatpuré, dill och grädde ska i pannan härnäst, låt koka ihop snabbt och smaka av med salt och peppar. Salta och peppra fiskfiléerna lite också och lägg dem i en ugnsfast form, häll röran över. Toppa med riven parmesan, skjutsa in i ugnen och låt baka i 12-15 minuter beroende på fiskbitarnas tjocklek. Servera med pressad potatis och en god sallad. Och känn dig lyckad. Det är du.

Yoghurtmarinerat lamm med purjo- och blomkålspuré

2011-02-26T11:49:00.001+01:00

Här har ni en finfin lördagsmiddag som inte går av för hackor. Marinera en bit gott lamm i en yoghurtmarinad som får det att dofta magiskt i köket när du bryner köttet i panna för att sedan steka klart till perfekt rosa i ugnen. Lite känslig för kolhydrater kanske? Prova den här goda purén på blomkål, purjo och vitlök till. Du är numera presenterad för två succéer i en och samma måltid. Inte så dumt, eller hur?

Yoghurtmarinerad lammentrecote med purjo- och blomkålspuré

4 personer

Lammentrecote, 400-450 g

Yoghurtmarinad

2 dl naturell yoghurt

2 vitlöksklyftor

1 halv citron, saften

1/2 dl fint skuren persilja (jag använde fryst

1/2 dl fint skuren basilika

Rejält med nymalen svartpeppar, typ 1/2 tsk

Rör ihop ingredienserna och häll över det putsade köttet i en plastpåse, förslut väl. Låt marinera i kylen, helst ett par timmar. Värm ugnen till 175 grader. Låt köttet rinna av och bryn det i lite olja runt om i en panna så att det får fin färg. Stick i en stektermometer och sätt den på 63 grader, stek färdigt i ugnen (ca 10-15 minuter). Låt vila 10 minuter innan du serverar.

Purjo- och blomkålspuré

1 blomkålshuvud (7-800 g), ansat och skuret i buketter

1 purjolök, ansad och sköljd och skuren i grova bitar

2 vitlöksklyftor, skalad och krossad

1 dl matlagningsgrädde

25 g smör

Salt och peppar

Lägg purjo, blomkål och vitlök i en kastrull och häll på vatten så att det precis täcker. Koka upp och låt sjuda tills allt blir mjukt, ca 10 minuter. Häll av vattnet (spara lite om du behöver späda) och mixa allt slätt med stavmixer eller i matberedare tillsammans med grädde och smör. Smaka av med salt och peppar och värm i kastrull innan servering om det behövs. Servera med skivor av lamm och kokta smörslungade morötter och haricot verts. Och rödtjut!

Spaghetti pastasallad-style

2011-02-24T09:23:00.004+01:00

Okej, låtsas att det är sommar. Du sitter i din favoritpark, smuttar på ett glas rosé, försöker att fantisera bort barnen som gnäller för att de har tuggummi i håret och för liten badring. Du har spanat noggrant i gräset efter hundbajs innan du brett ut din stora rutiga filt och slagit dig ned, du har ett vaksamt öga på fjortisarna med fotbollen och det andra på kråkan som kretsar lite för nära din picknickkorg. Du har hittat den perfekta platsen och du är nöjd. Livet är härligt. Visst är det?
Men vad har du i korgen då? Förutom vinet?

EN PASTASALLAD!

För bövelen.

Du gjorde allting rätt, men en pastasallad?! Erkänn, du orkade inte tänka längre än så. Din gamla tråkmåns. Oh well, det är uppenbarligen inte för sent att tänka om - det är ju trots allt bara februari. Därför tar vi pastasalladen nu - en varm variant, som är väldigt god och nyttig och stärkande (gårdagens enkla middag, en höjdare) och barnvänlig, om man gillar feta - och så lägger vi den sedan åt sidan för att vila hela sommaren. Vad sägs?

Spaghetti pastasallad-style, för vintern

3-3 1/2 personer

3-4 portioner pasta, gärna fullkornsspaghetti

1 ask körsbärstomater

1 stor vitlöksklyfta

2 msk olivolja

1/2 dl fint skuren basilika

1/2 dl fint skuren persilja (jag tog fryst)

1 citron

2 avokado

1 paket fetaost (200 g), krämig och god

Svartpeppar

Eventuellt lite extra olivolja

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet, men dra av någon minut på koktiden. Halvera tomaterna under tiden, och krossa och skiva vitlöken. Skala och skär avokadon i bitar. Häll av pastan och spola snabbt i kallt vatten så kokningen upphör. Tillbaka med kastrullen på plattan och häll i olivolja. I med tomaterna och vitlöken och fräs snabbt till tomaterna börjar mjukna lite i kanterna. På med örter och pressa över citron (japp, hela). Svartpeppar på det! Vänd ner pastan och värm upp allt ordentligt. I med avokadon, och så smula över fetaosten. Lägg upp i tallrikar och ringla eventuellt över lite mer god olivolja. Sådärja!

Favorit i repris - en hyllad tryffelpasta

2011-02-23T16:26:00.001+01:00

Eftersom jag inte har lagat något kul på sistone frestar jag med en två år gammal hit som jag förstått är en av den här bloggens mest lagade rätter. Jag har träffat vänners kollegor och syskon till bekanta som aldrig träffat mig förr men bestämt hävdat att min tryffelpasta är deras paradrätt. Kan man få en finare komplimang? Själv har jag bara ätit den den här endaste gången för två år sedan då blogginlägget blev till, men jag måste ju göra den igen snart. Eller så har jag tur och blir bjuden...

Skippa nu allt vad LCHF och GI heter och njut av den här rätten en endaste gång; efter vad jag minns är den värd det.

Tryffelpasta med svamp och bacon

3 matvrak eller 4 normala

2 pkt fylld, färsk tryffelpasta, vi använde Ranas
1 pkt bacon, gärna ekologiskt
200 g skogschampinjoner
3 schalottenlökar
1 klyfta vitlök
Lite smör och olivolja
1 msk vilt- och kantarellfond
1,5 dl torrt vitt vin
1 dl vatten
1,5 dl vispgrädde
1/2 dl finhackad persilja (jag använde fryst)
Vipeppar, svartpeppar och eventuellt lite salt
Parmesan i mängder

Koka upp en stor gryta saltat vatten till pastan. Skala och finhacka schalottenlök och vitlök. Fräs dem mjuka i en liten skvätt olja. Skrapa ner i en skål. Skär baconet i små bitar och fräs det gyllene. Ner i skålen (diska inte ur pannan mellan omgångarna). Skiva svampen i ganska tjocka skivor. Lägg en liten klick smör i pannan och fräs svampen gyllene. Ner med allt i pannan, på med vinet. Låt sjuda en stund. I med vatten, fond och grädde. Låt allt koka ihop till såsen tjocknat. En gnutta vitpeppar är gott i, men jag gillar att ha nymald svart också. Känn efter om det behövs lite salt. Rör ner persilja precis innan servering. Koka pastan i knappt en minut, låt rinna av ordentligt och blanda med såsen. Rikligt med parmesan är ett måste, liksom pepparkvarn på bordet.

Husmorsknep mot huvudvärk?

2011-02-21T16:53:00.001+01:00

Hjälp mig nu, alla visa människor därute. Jag har haft huvudvärk rätt ofta på sistone, men på grund av min graviditet och mitt allmänna pilleravog vill jag gärna hitta naturliga knep som hjälper. Och jag vet redan att jag borde sova mycket, dricka vatten jämnt och ständigt, äta bra och regelbundet och motionera oftare; jag söker mer handfasta råd. Läskiga avkok jag kan testa? Ramsor och besvärjelser att mumla? Vårtiga gamlingar med krumma ryggar att besöka? Alla tips välkomnas!

Lilla lilla parmesankrämen

2011-02-17T10:10:00.000+01:00

Okej, det är en kass bild och bara ett fånigt litet tillbehör men även en... öh... fjäder... måste få bli en höna ibland. Ähum.

Igår blev det en god karré från någon bättre behandlad gris och till det slängde vi ihop en parmesankräm som var nammelinamnam (gud, vad jag är infantil - nammelinamnam?!). Som en ceasardressing utan sardeller, ungefär. Prova till vad som helst; fisk, kyckling, kanske rött kött till och med och garanterat som dippsås till krispiga grönsaker.

Simpel parmesankräm

2 personer, eller en liten skål

50 g parmesan, fint riven (ca 2 dl)

3 msk färdigköpt aioli (eller hemgjord, för all del)

3 msk creme fraiche

Salt och rikligt med svartpeppar

Rör ihop, smaka av, enjoy.

Perfekta Moules marinière, äntligen!

2011-02-16T09:56:00.000+01:00

I torsdags åt jag riktigt trista musslor på Musslan tillsammans med några av mina systrar. Sega och unkna var de, om än inte så obehagliga att vi skulle våga skicka ut dem (fegt, jag vet), bara tugga i oss så tappert vi kunde. Trots den undermåliga maten och det överförfriskade medelålders sällskapet som vrålade "Ååååååååh SUPA" till snapsarna på bästa studentmanér hade vi väldigt trevligt, som vi alltid har när vi ses. När vi fått i oss det vi förmådde av musslorna fick vi till och med byta bord, för att inte få vrålen och snapsstänken för nära öronen. Sällskapet bredvid oss flyttade genast efter.

Igår bestämde jag mig för att kompensera mig för smakupplevelsen som gick förlorad, och skickade den älskliga maken att köpa musslor. Han gick till Melanders på Dalagatan och kom hem med ett nät sorgligt små musslor med stora tovor av skägg (75 kronor), och vi räknade till inte mindre än 16 avlidna. Jag gnisslade tänder men framhärdade - här skulle lagas en simpel men perfekt Moule marinière! Av det lilla som fanns. Sagt och gjort.

Ni som inte lagat musslor förut men som gillar att äta det ute - snälla, prova det här receptet. Så enkelt, så gott, så nyttigt, så perfekt på alla sätt. Kom igen nu!

När du handlar:

Kolla nätet med musslor innan de slår in det. Det ska inte synas några trasiga musslor, och allt ska lukta friskt av hav och inget annat.

När du kommer hem:

Gå igenom musslorna och kasta de som är öppna men inte stänger sig när du knackar dem lite lätt mot diskbänken. Kasta även trasiga musslor. Om du ska laga musslorna först om någon timme kan du gärna lägga dem i en stor skål med kallt vatten, så kan de släppa ifrån sig ytterligare skräp. Har du inte tid med det skrubbar du bara av dem lite under rinnande kallt vatten. Nu är du redo!

Moules marinière

2 personer

1 nät musslor, genomgångna enligt ovan

3 schalottenlökar, skalade och fint hackade

2 vitlöksklyftor, skalade och fint hackade

1 dl fint skuren persilja + lite extra till servering

2 msk smör

2,5 dl vitt vin

Salt och vitpeppar

Gott bröd

Fräs lök, vitlök och persilja i smöret på medelvärme i en stor gryta eller kastrull till allt är mjukt. Det ska inte ta färg. Häll på vinet och koka upp. Krydda med en nypa vitpeppar och närmare en halv tesked salt. I med de avhällda musslorna, rör om och lägg på locket. Koka i runt 3 minuter eller tills du ser att musslorna öppnat sig ordentligt. Ta av från värmen och lägg upp musslorna i djupa tallrikar, släng de som inte öppnat sig. Är en mussla bara lite, lite öppen och du känner dig osäker - släng hellre än att chansa. Häll den goda buljongen över musslorna och njut genast med ett gott bröd och något kallt i glaset.

Hummerpasta for my love

2011-02-15T13:41:00.002+01:00

Jag var verkligen inte på topp igår - gnällig och förkyld och med en ömklighet av typen man skäms över dagen efter; den som inte är gullig någonstans utan bara jobbig. Jag fick vackra rosor och ville återgälda med fin middag men orkade inte ens gå och handla själv, men jag bad min livscompadre köpa hem en hummer och så svängde vi ihop den här goda pastan. Jag är verkligen inte den som står och kokar egna fonder och sånt men den här gången fick skalen koka av sig lite i vitt vin och det var ju inte så förbannat svårt. Receptet må se långt ut, men det är inte krångligt, tro mig!

Njut den här pastan en helt vanlig dag eller när ni älskar varandra lite extra, det är inte så noga - hummer är ofta billigare än man tror och borde få ätas alla dagar i veckan. Fast färsk ska det vara, allra helst, de frysta är så smaklösa och tråkiga i jämförelse. Har du bara frysta att tillgå kan du behöva tillsätta lite färdig hummer- eller skaldjursfond för att boosta smaken.

Hummerpasta

2 portioner

Steg 1:

1 hummer, ca 500 g

10 cm purjolök

2 vitlöksklyftor

1-2 msk smör

3 dl vitt vin

Rensa ut allt kött ur klor och stjärt (glöm inte att ta bort bajssträngen) på hummern. Skär i bitar och lägg åt sidan. Bryt skalen och benen i lite mindre bitar. Fräs smör i en större kastrull. Slanta purjo och skala och hacka vitlök grovt. Ner i kastrullen tillsammans med skalen och låt fräsa på medelvärme i ett par minuter. Häll på vin så att det knappt täcker, ca 3 dl. Låt sjuda i 15 minuter. Sila bort skalen och löken så att du får en väldoftande dos hummerbuljong kvar.

Steg 2:

10 cm zucchini

2 salladslökar (eller en till bit av purjon)

1 gnutta smör

2 dl grädde

1 dl hackad persilja + lite extra till garnering

Vitpeppar

Salt

Svartpeppar

2 portioner pasta, gärna spaghetti

Sätt på pastavatten. Skär zucchinin i tärningar och skiva salladslöken tunt. Fräs kort i smör. Häll på buljong och grädde och låt koka ihop. I med persilja, och smaka av med vitpeppar och salt. Vänd ner den nykokta pastan och hummerbitarna, lägg upp på varma tallrikar, kvarna över lite svartpeppar och strö en nypa extra persilja över det hela. Vad blir det om inte löööve?

God Alla hjärtans dag!

2011-02-14T13:35:00.000+01:00

Vad säger man egentligen - grattis på Alla hjärtans dag? Glad Alla hjärtans dag? Jag säger god. För goda saker måste ju ätas idag som alla dagar, med eller utan ackompanjerande kärleksvisor, fuktiga ögon och den typen av bultande passion som beskrivs bäst i de så kallade kioskromanerna, inte sant? Och visst är det en dag att tänka till lite extra när det kommer till middagsbordet, vilket förhoppningsvis får delas med någon man tycker om. Jag mår inte lysande, men jag ska försöka ta mig i kragen och fixa en någorlunda fin middag till ikväll. Om inte fin, så i alla fall kärleksfull. Eller i alla fall någon form av middag. Eller ja, vi får se. Kanske ringer jag bara pizzerian. Men då ska jag göra det med kärleksfull röst!

Nå, vad ska ni bjuda era kära på?

Sushistund har guld i mund

2011-02-11T16:07:00.006+01:00

Kolla, jag har gjort dem själv! I onsdags deltog jag i en Cooking Studio arrangerad av Touch of Taste, där svenske sushikungen Joakim Lundblad drillade oss i makizushi-
skapandets ädla konst. Sushi är ju numera den hälsomedvetne svenskens nya varmkorv; det är nyttig mat även om jag håller med Joakim om att mängden ris på våra prispressande lunchställen tenderar att bli löjligt stor i förhållande till fisken. Små, goda munsbitar ska det vara, inte risklumpar stora som Skogaholmslimpor.

Jag kommer inte att lägga 1000 spaltmeter på sushirecept här; att få till riset är en konstform och jag tror knappast att jag själv skulle lyckas (ni som sitter på bra recepttips, länka gärna!). Men jag måste nog prova, för den här rullen blev så förbannat god att jag tänker på den lite hela tiden. Det är en så kallad futomaki, med riset utanpå, och fyllningen består av lax, gurka och ett slags krämig skagenröra på kräftstjärtar. Utsidan är kryddad med krasse och gräslök. Fina, eller hur? Jag blev väldigt stolt över mig själv, och de hade en rykande åtgång vid det gemensamma avsmakningsbordet. Varför ska det vara så svårt att göra sushiris, så dyrt att köpa riktigt bra och roliga råvaror att använda och så förbannat, förbannat kladdigt?!

Förhoppningsvis finns det någon kompis därute som får för sig att göra en retrofavorit i repris och ha en sushirullarkväll. En sån där kväll där någon ambitiös själ redan fixat perfekt ris och lagt alla ingredienser klara i små skålar, i väntan på lekfulla gäster. Förhoppningsvis blir jag bjuden, så att jag kan ÖVERGLÄNSA VARENDA EN med de här fantastiskt goda rullarna. Ähum.

Snabbt som ögat: Tortillas med spenat, skinka och vitlöksost

2011-02-10T15:51:00.002+01:00

En snabb rackare, perfekt framför tv:n när du inte riktigt orkar:

Värm ugnen och släng in ett 2-3 tortillabröd enligt anvisningarna på förpackningen. Gärna fullkorn. Tag en bit purjolök, typ 15 cm. Slanta och fräs i lite smör. I med 50 g skivad rökt skinka, skuren i bitar. Låt börja lukta gott. I med ett tråg (typ 70-80 g) färsk spenat och ta av från plattan. Låt spenaten mjukna och rör i 100 g färskost med vitlökssmak, typ Creme Bonjour. Salta och peppra. Fyll de varma tortillabröden med röran och avnjut pronto. Gott, snabbt, enkelt, inget tjafs.

Ingen simpel Borstj

2011-02-09T08:49:00.003+01:00

En gång när jag var student och tyckte att Arbetsförmedlingen var ett bra ställe att hitta jobb blev jag kallad ut till Arlanda för att tvångssöka tjänsten som parkeringsvakt. Då fick jag göra ett test med tusen frågor som skulle utröna vad jag var för en egentligen; min arbetsmoral, pålitlighet och förmodligen hur många av just mina läskeflaskor som befann sig i backen, så att säga.
Av testet kunde de utröna en endaste otvetydig egenskap hos mig:
Jag är inkonsekvent.
Man kunde inte dra några som helst slutsatser i övrigt, eftersom jag inte följt några mönster överhuvudtaget.
Jag blev jättestolt, och hoppas intensivt att jag fått samma resultat om jag gjort testet idag, som ansvarsfull vuxen. Tänk att inte kunna placeras i några fack! Ha!

På en punkt är jag åtminstone konsekvent: En soppa kräver goda tillbehör. Jag har redan bjudit på en fantastisk soppa från ett jobb jag gjorde i Leva, och här kommer en kompis från det jobbet. Bilden är tagen av fantastiska Joanna Swanson, hoppas att du förlåter att jag lånar den Joanna!

Rödbetssoppa med ägg på getost, pinjenötter, honung och rucola

4 personer

Rödbetssoppa

500 g skalade rödbetor

2 morötter

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 msk smör

1 l ox- eller köttbuljong

vitpeppar

Skala och skär rödbetor och morötter i mindre bitar. Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjukt i smöret i en stor kastrull eller gryta. Tillsätt rödbetor, morötter och buljong och koka upp. Låt sjuda i ca 20 minuter eller tills grönsakerna är mjuka och mixa sedan slätt. Smaka av med vitpeppar och eventuellt lite salt och servera över getostägget.

Getostägg med rucola och pinjenötter

100 g getost (chevre)

100 g kesella

1 tsk honung svartpeppar

1 näve rucola (ca 20 g) + lite extra till garnering

1 dl pinjenötter

Mixa samman kesella, getost och honung. Smaka av med svartpeppar. Hacka rucolan och rör ned den i smeten. Ställ allt kallt i en halvtimme. Rosta pinjenötterna gyllenbruna under tiden och låt dem svalna. Lägg ut dem på ett fat tillsammans med lite extra hackad rucola. Forma bollar av smeten och rulla dem i nöt- och rucolablandningen. Lägg en boll i varje skål och servera med soppan.

Titta, jag har ODLAT!

2011-02-07T11:01:00.000+01:00

Att odla saker är ungefär lika främmande för mig som att sporta. Jag vet att världen är full av människor som odlar tomater och jordgubbar och allsköns delikatesser på sina balkonger, för att inte tala om vad trädgårdsägarna lyckas åstadkomma (fast det verkar vara hemskt mycket jobb för två till tre zucchinis tycker jag, det ska ju duttas hela året), men själv kan jag knappt hålla liv i en krukväxt. Jag säger "knappt" eftersom jag faktiskt har hållit liv i en krukväxt ganska länge nu - min enda - vilken jag fick av min systers dåvarande pojkvän när jag flyttade in i min första lägenhet för 14 år sedan (tack Daniel!). Fast det är förstås något slags kaktus, helt omöjlig att ta död på. Hade det gått att ha ihjäl den hade den för länge sedan befunnit sig i samma trädgård i himlen där alla de andra krukväxterna jag mördat genom åren bor.

En gång i gymnasiet tvingade min hemkunskapslärare oss att odla groddar i godisplastlådor, det var mycket bomull inblandat i projektet har jag för mig, och groddarna skulle stå mörkt så jag ställde in odlingen i garderoben och glömde bort det hela. Stanken när jag upptäckte skiten igen var tillräcklig för att avskräcka mig från all form av odling. Men nu, hundra år senare, läser jag ett litet tips i en tidning, jag tror att det var Buffé, och blev av någon anledning inspirerad.

Ärtskott av gula ärtor

Man tager helt vanliga torkade gula ärtor. Man häller ett gäng överst i en kruka full med jord. Man täcker ärtorna med någon centimeter jord och så vattnar man det hela varje dag. Titta vad som väntade när jag kom hem efter att ha varit borta över helgen! Ärtskott. På en vecka ungefär har jag skapat något ätbart.

Jag är förundrad.

Min nye älskare

2011-02-03T10:02:00.001+01:00

Jag skulle kunna uttrycka mina känslor för den här mackan i ganska obscena ordalag. Barnförbjudna ord som absolut inte passar sig i offentligheten, särdeles olämpliga när man talar om en simpel smörgås.

Det är bara det att den inte var simpel någonstans.

Det var en vulgärt god macka. Oanständigt god. Om jag var en annan macka skulle jag se upp till den, beundra den, vilja bli som den, eller åtminstone få älska med den. Om så bara en endaste gång.

Ni fattar ju - obscent.

Min craving sedan jag blev gravid den här gången är helt klart mackor. Jag har alltid gillat mackor, men jag brukar knappast äta dem till middag. Det blir en del mackmiddagar nu. Igår strosade vi in på Cajsa Warg, tog en kopp varm choklad och botaniserade i butiken efter en god middag. Jag kunde inte tänka mig något annat än just en macka. Men det blev världens godaste, finaste, vackraste, sexigaste macka! Jag kommer drömma om den länge.

Världens godaste macka med zucchini och tryffelcrème (från Wargen)

1 stort, gott portionsbröd, helst ljust av surdeg

Olivolja

2 halvcentimetertjocka skivor zucchini, ca 10-15 cm

3-4 skivor alrökt Roslagsskinka

100 g tryffelcrème (japp, du läste rätt)

Rucola

Salt och peppar

Ta fram grillpannan om du har en sådan, annars duger stekpanna fint. Pensla zucchiniskivorna med olivolja och salta och peppra dem. Grilla tills de mjuknat något och fått fina ränder. Lägg åt sidan. Halvera brödet och ringla lite olivolja över snittytorna. Lägg dem med de ytorna ned i pannan och låt rosta en stund tills de fått en knaprig yta. Nu till det roliga:

Ös på med tryffelcrème på båda snittytorna. Lägg på zucchini, skinka i mängder och rucola. Tryck ihop härligheten och njut av att den här mackan bara är din alldeles egna.

Soppa på palsternacka med svamp och vitlökstoast

2011-02-02T11:49:00.000+01:00

Superenkel soppa enligt principen man tager vad man haver, uppiffad till en riktig festmåltid tack vare en hög med svamp och en god toast. En soppa måste man enligt min smak ha roliga tillbehör, annars blir det bara mat som man intager blott för att man saknar tänder eller förmåga att använda matsmältningssystemet. Men en rolig topping och en god toast till och saken är biff! Eller ja, inte biff dårå, men ni fattar galoppen. Eller soppan, egentligen. Ni fattar soppan.

Soppa på palsternacka med svamp och vitlökstoast

2 personer

150 g palsternacka

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 msk smör

5 dl kokande vatten

1,5 msk viltfond

1 dl grädde

Ev lite mjölk

Vitpeppar

ca 10 skogschampinjoner, eller vanliga champinjoner, skivade

10 g torkade trattisar (ca 1 dl) eller en stor näve färska

Smör att steka i

2-4 skivor gott bröd

1 generös bit vitlöksroule eller annan god krämig vitlöksost
Ev lite olivolja och svartpeppar

Sätt ugnen på 225 grader. Lägg den torkade svampen att förvällas i en skål kallt vatten. Skala palsternackan och skär i tärningstora bitar. Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjuka i smör i en kastrull. I med palsternackan, fräs en stund till och häll sedan på det kokande vattnet och fonden. Sjud ca 10 minuter tills palsternackan är mjuk. Mixa slätt med mixerstav och häll på grädde. Koka upp och smaka av med peppar. Eventuellt späder du med lite mjölk om soppan blir för tjock; skumma gärna soppan med mixerstaven innan servering i så fall.

Medan soppan puttrar på spisen smörsteker du svampen gyllenbrun. Ös på generöst med ost på brödskivorna och skjutsa in dem i ugnen i 5 minuter, tills de får lite färg. Ringla gärna över lite olivolja och peppra precis innan servering. Servera soppan med en stor hög smörstekt svamp i, samt toast direkt från ugnen.

Min syster, geniet

2011-02-01T12:56:00.000+01:00

Nu har jag ju faktiskt en blogg och vad ska man med en sådan till om man inte får skryta i den? Idag väljer jag att skryta om min äldsta och klokaste syster, vars gener jag inte riktigt kan förstå att jag delar. Mamma hävdar bestämt att hon är mor till oss båda, och jag får väl anta att hon vet vad hon pratar om. Samtliga sju av mina syskon är tämligen enastående individer, men Sara sitter utan tvekan på den mest välvässade pennan. Lama protester kanske inflikas nu av er som läser den här gamla trasan på regelbunden basis, men ack - beviset finns att skåda här. Läs och njut, Saras essä om husmoderns död i söndagens DN Kultur är ren underhållning!

Special price for you, madame!

2011-01-31T14:15:00.001+01:00

Rea är förbannat kul. Inte så värst när det kommer till kläder tycker jag - jag undrar oftast vem som faktiskt köpte guldtajtsen och velourkjolen till fullt pris, när jag aldrig skulle köpa dem ens för halva - men grejer till köket kan man verkligen fynda nu. Dukar, tabletter, porslin, udda skålar, det finns massor att hämta till vrakpriser. Nu är det som allra billigast, med halva priset på reapriset, 2 för 1-erbjudanden och liknande.

Det ligger något så lyxigt i att köpa tallrikar bara för att de är fina, inte för att man egentligen behöver ett nytt set. De här köpte jag för ett par dagar sedan på Åhléns, och jag älskar dem. Jag ska servera fina sallader på dem i sommar, eller stora smulpajbitar med grädde. Som om jag nu någonsin skulle baka pajer... Kanske gör jag det, för att hedra tallrikarna! En tjuga styck fick jag betala. Och de söta kopparna - en tia. 240 spänn för åtta tallrikar och åtta koppar, det är ju så piffigt att det inte är sant. Ni då, några bra reatips att dela med er av? Vad har jag missat?

Päron- och mozzarellasallad med bacon och koriander

2011-01-28T15:07:00.000+01:00

Här haver vi då en oerhört smaskig sallad. Sallader förblir ju sallader och graden av upphetsning som kan framkallas av en sallad är måhända begränsad, men det finns ändå sätt att förvåna smaklökarna och ge dem en oväntad pepp över den till synes menlösa
anrättningen.

Alltså.

Mozzarella, avokado och bacon - inga konstigheter. Alltid gott. Släng in ett gott päron och mängder med koriander, och plötsligt börjar det hända något. En het dressing som dränker in hela härligheten och vips! har allt släktskap med burksalladerna på Ica utplånats för gott.

Päron- och mozzarellasallad med bacon och koriander

2 personer

2 små hjärt-/gemsalladshuvuden, eller ca 70 g valfri sallad (med krisp!), sköljda och torkade
1 mozzarellaboll, riven i bitar
1/2 pkt bacon, knaperstekt i små bitar
1 moget päron, sköljt och kivat i halvmånar
1/2 rödlök, tunt skivad och sköljd i kallt vatten
1 kruka koriander, grovt hackad

När det kommer till dressingen får du köra lite vad du har, men det ska innehålla chili/pepparfrukt. Finhacka en halv röd ungefär - kanske säkrast att avlägsna kärnorna - och vispa ihop med färskpressad lime, lite olivolja, något sött som en nypa socker eller agavesirap om du har, kanske lite sälta i form av fisksås.
Blanda alla ingredienser till salladen med din färdiga dressing och drick en kall öl till, eller ett gott glas vitt (jag har blivit väldigt fixerad vid att andra ska dricka alkohol nu när jag inte kan göra det själv).
Because you can!

Parmesanärtor, varken mer eller mindre.

2011-01-26T15:14:00.001+01:00

Jag har inte mycket tid över idag, så det blir bara parmesanärtor. Vilket inte är fy skam, för den delen! Ett tillbehör som är gott till det mesta; vi åt dem till blodpudding av alla saker vilket var en udda men oväntat angenäm smakupplevelse. Jag smög in lite hederlig lingonsylt på tallriken också men det var definitivt att gå för långt. Du får välja det ena eller det andra.

Parmesanärtor för 2:

Blanda en sisådär 150 g nyvärmda frysta gröna ärtor med minst 1 dl riven färsk parmesan och 2-3 msk crème fraiche. Peppra ordenligt och ät genast till t ex fisk, kyckling eller kanske lite stekt halloumi. Gott, eller hur?

Blodapelsin med vaniljgräddfil och granatäppelsirap

2011-01-25T13:22:00.003+01:00

Okej, sirapen på granatäpple är ett jäkla skryt men jag hade den i kylen redan och den passade utmärkt till den här superenkla desserten. Receptet på sirapen får du nedan - mycket enklare än du tror!

Vi åt en urgod middag igår bestående av Prisextras färdiga västerbottenbiffar, Lallerstedts burkade bea, sallad och ett knippe sparris från något land långt borta. Jag blir hungrig bara jag tänker på det. Efteråt svängde jag ihop den här lilla godbiten (något måste jag ju laga själv):

Tag 1 blodapelsin per person. Skala med kniv så att du får bort allt det vita och skiva lite tunt så där. Lägg ut på tallrik. Blanda 1 dl gräddfil med 1 tsk vaniljhonung (det har jag hemma men det har förmodligen inte du, no offense, så du tar lämpligen lite honung och lite vaniljpulver eller en dutt vaniljsocker istället, eller bara honung, så noga är det inte) och ringla över frukten. Har du varit ambitiös och skapat sirap ringlar du över lite nu - urgott till; lite sötbeskt sådär - annars går du direkt vidare till den simpla toppingen, vilken är 1/2 - 1 dl grovt hackade hasselnötter. Klart!

Granatäppelsirap

3 dl granatäppeljuice (100%)
1,5 dl socker
1 msk pressad citron

Låt allt sjuda försiktigt i en kastrull tills du får en sirap; det tar ca 45 min. Ställ att svalna.

Torsk med skirat smör, dill och löskokt ägg

2011-01-24T13:15:00.002+01:00

Det här med torsk, ägg och skirat smör är ju ingen nyhet direkt men det gör det ju inte mindre gott. Det jag vill uppmuntra till med det här inlägget är att våga låta ägget vara löst. Eller lösare, i alla fall. För visst brukar du väl koka ägget ganska fast när det ska ätas så här med fisk? Gör inte det. Njut av lite rinnig gula i kombination med skirat smör (om man orkar; smält duger fint), massor av dill och så flingigt salt på det. Allt tronandes på en bit god fisk.

Det verkar som att pepparrot är obligatoriskt i sådana här sammanhang men jag struntade högaktningsfullt i det och tindrade istället med ögonen åt romansen mellan smör och ägg. Lite citron till är fint, dock. Och svartpeppar. Servera med kokt potatis eller gör som vi och nöj dig med broccoli och haricots verts.

Torsk med löskokt ägg, skirat smör och dill

2-3 personer

400 g torsk eller annan god, vit fisk
3 ägg, löst till krämigt kokta
50-75 g smör, beroende på samvete
1 stor knippe dill
Pepparrot, om man vill
Flingsalt
Svartpeppar
Citronklyftor

Tillaga torsken på det sätt du föredrar. Jag skriver så eftersom jag själv lyckades demolera mina fina bitar fullständigt; jag orkar inte hålla på och rimma dem och så utan lät dem bara sjuda i lite vitpeppar-,salt- och dillkryddat vatten i en stekpanna. Det blev jättegott men jag fick inte så fina bitar torsk efter att ha försökt vända dem i den grunda vattenbeståndet...

Anywhoo.

Du har din fina torsk, vilken du tillagat bättre än jag. Du smälter ditt smör, och skirar det om du vill - i praktiken innebär detta att du efter att det smält på låg värme får stå en stund så att saltet och restslasket sjunker till botten i form av en vit sörja (man kan behöva skumma vitt på toppen också), vilken du låter ligga kvar i botten när du försiktigt häller över det vackert gula i ett annat kärl. Du grovhackar dina lösa ägg någonstans där den förhoppningsvis lite lagom rinniga gulan inte går förlorad. Du öser ägg över din nytillagade torsk. Du öser dill över dina nyhackade ägg. Du häller nyskirat (eller oskirat) smör över hela härligheten. River eventuellt över färsk pepparrot. Saltar. Pepprar. Bjuder barn och vuxna. Njuter, och tänker:
"Det här var väl inte så förbannat krångligt. Jag ska äta fisk oftare."

Suisse Deluxe till damerna

2011-01-22T12:29:00.000+01:00

Jag fick igår kväll den stora äran att laga mat till Kajsa och Anna. De är två damer tillhörande min absoluta favoritsort av gäster, nämligen Matglada Vänner Som Påstår Att De Inte Kan Laga Mat.
Att laga mat åt MVSPADIKLM:are är alldeles förtjusande; det är idel ooohn och aaaahn och imponerade små tillrop och förnöjt mumsande och man kan lura i dem precis vad som helst och de är lika glada och tacksamma ändå.

Så det blev en enkel pasta först med körsbärstomater, vitlök, fin ajvar, ricotta och basilika. Sedan mejade jag ner oss alla fullständigt med den här otroligt fåniga desserten. Bilden gör inte flådet riktig rättvisa men vi var så ivriga att hugga in att jag inte hade hjärta att uppehålla oss med kameran.

För att återskapa vår Suisse Deluxe behöver du:

Riktigt god vaniljglass. Kosta på dig.
Vispad grädde, en liten skål
Lite smält, mörk choklad
Några goda chocolate chip cookies, grovt krossade
Färska blåbär, en större näve
Maränger (jag köpte minimaränger)
Eventuellt en Samarin till efter maten

Ta fram glassen ur frysen medan du smälter chokladen och låter den svalna lite. Rör ner den smälta chokladen i den vispade grädden, lite lätt så där, det ska inte blanda sig helt. Ta fram ett par fina glas och bottna med glass, varva sedan chokladrörd grädde, kakkross, blåbär och maränger. Två varv kan du unna dig av allt det goda, fast det blir mastigt. Hoppa över varmrätten kanske? Det är värt det.

Apelsinbrûlée, halleluja!

2011-01-21T14:12:00.000+01:00

Eftersom det är fredag måste jag ju bjuda på en liten dessert innan jag så att säga går hem från dagen (från mitt skrivbord i köket till soffan i vardagsrummet).
Det var länge sedan min fine bror Linus förärade mig en sån där liten gasolbrännare som man knäckar sockertäcken och sveder (svetsar? Sveddar?) marängtoppar med. Det var jättelänge sedan.
För inte alls så länge sedan (pinsamt nog) provade jag den för första gången, när jag skulle göra en apelsinbrûlée till ett matjobb. Himmel, så gott det blev! Och inte alls så svårt som jag trodde. Prova!
Och hörni, man måste inte ha en brännare. Även om det onekligen är coolare.

Apelsinbrûlée

4-6 stycken, beroende på storlek

3 dl grädde
2 dl mjölk
½ dl strösocker
1 vaniljstång
1 apelsin
6 äggulor

2 msk råsocker

Sätt ugnen på 150 grader. Dela vaniljstången och skrapa ner fröna i en kastrull. Tvätta apelsinen ordentligt och riv skalet grovt, eller använd ett zestjärn. Koka upp vaniljfrön och vaniljstången tillsammans med apelsinskal, grädde, mjölk och socker. Tag av kastrullen från plattan så fort blandningen börjat koka, och sila den. Vispa upp äggulorna så att de blir lite luftigare och vispa sedan ned gräddmjölksblandningen. Ställ sex portionsformar i en form med vatten som når ungefär halvvägs upp på formarna. Grädda i 40 minuter. Blandningen kan fortfarande vara lite lös när du tar ut den, den stelnar i kylen sedan. Låt brûléerna svalna och ställ in dem i kylen till strax före servering. Hit kan du förbereda redan dagen innan om du vill. Sikta över råsocker och bränn av med en liten gasolbrännare, eller låt sockret smälta under noggrann övervakning under grillgallret i ugnen, med öppen lucka, på 250 grader. Servera direkt!

Pyttes omnämd i SvD!

2011-01-21T11:10:00.001+01:00

Nu blir jag ju alldeles otroligt stolt!
Slå upp sidan 28 i SvD:s kultursidor. Slit dig från de fina bilderna på söta Pickipicki-Tina, Kryddburken-Linda och Söta saker-Therésia och läs texten om vad bloggfavoriterna själva har för favoriter. Där finns jag - stolt som en höna - rekommenderad av superveteranerna Tre tjejer i köket.
Jag niger och rodnar, tack så mycket!
En vacker dag ska jag norpa större plats på kultursidorna (eller Köket-sidorna i alla fall) än min rad på listan över "Matinspiration på nätet", men idag blåste det fullständigt bort mitt usla morgonhumör. Jag är mer peppad än någonsin att blogga häcken av mig, och tackar alla mina populära matidoler och givetvis mina fina läsare för ständig uppmuntran!
Kram på er från en hormonellt sentimental Pytte.

Och nu finns artikeln att läsa här!

Laxbakelse från vårt bröllop till Carina

2011-01-20T13:46:00.000+01:00

Carina, en gammal vän från lågstadietiden i Jämtland, bad mig tipsa om en bra förrätt att göra till många. Jag kom genast att tänka på laxtårtan med löjrom som jag gjorde själv till det dryga hundratalet gäster på vårt bröllop, och insåg att jag måste lägga upp det receptet här. Enkelt, gott, lätt att förbereda och klart uppskattat. Tillaga den med fördel redan dagen innan (två dagar innan funkar också) så att den får tid att stelna över natten i kylen. Sedan är det bara att garnera och servera med ett gott bröd, en kall öl och en snarre.

Foto: Lieselotte van der Meijs

Laxbakelse med regnbågsrom (eller löjrom)

Den här lena förrätten är utmärkt om man har många gäster och imponerar trots att den är enkel att göra. Tillaga den med fördel redan dagen innan (två dagar innan funkar också) så att den får tid att stelna över natten i kylen. Sedan är det bara att garnera och servera!

6-12 st, beroende på hur stora bitar du vill servera

200 g kavring
100 g smör
400 g kallrökt lax i skivor
4 gelatinblad
5 dl mellangrädde
3 dl matyoghurt
1 dl hackad gräslök
1 dl hackad dill
Salt och peppar
80 g regnbågs- eller löjrom

Dill och citron till garnering

Börja med kavringsbottnen. Smält smöret på låg värme. Mixa under tiden 200 g kavring till smulor, och blanda sedan med det smälta smöret. Tryck ut blandningen i en rektangulär ugnsform eller rund kakform, som du klätt med plastfolie. Ställ formen i kylen så att bottnen stelnar. Blötlägg gelatinet i 5 minuter. Koka under tiden upp grädden. Tag av kastrullen från plattan och lägg i de urkramade och mjuka gelatinbladen, rör tills de smält. Rör ned yoghurten. Hacka lax, gräslök och dill och rör ned i smeten, smaka av med några ordentliga varv på pepparkvarnen och eventuellt lite salt. Känn efter att kavringsbottnen stelnat ordentligt och häll sedan på laxsmeten. Täck med plastfolie och ställ i kylen i minst ett par timmar, men helst över natten, tills smeten stelnat. Skär innan serveringen ut fina bitar eller stansa ut rundlar eller annan önskad form, garnera med rommen, en dillvippa och en citronklyfta.

Nyttigt fusk är det bästa fusket

2011-01-20T09:46:00.000+01:00

Ny tid, nytt liv, och så vidare. Och nyttigt ska det ju vara nu, eller hur? Eller har vi några därute som nyårslovat sig att äta lite mindre sunt? Hmm. Det vore ju faktiskt något. Själv har jag lovat att gå upp minst 15 kilo i år men jag är gravid, så jag ser det som ett trevligt nyårslöfte jag för en gångs skull kommer kunna hålla.
Ni som behöver inspiration till ett hälsosamt liv med regelbundna inslag av ohämmade njutningsorgier (matmässiga då alltså) har i vilket fall hamnat helt rätt. Pyttes is the place for you.

Vi inleder det nya nyttiga livet (eller dagen i alla fall, en sak i taget) med en god lunch. En burk, lite fryst, lite fräscht, und there you go!

Kyckling med grymt god matvetesallad
2 personer + 1 matlåda

2 kycklingfiléer
1 burk matvete (Zetas). Gör egen om du vill, man jag ids liksom inte sånt till lunch
1 röd lök
1 bit gurka
1 avokado
1 granatäpple
Lite blandad sallad

Dressing:

1/2 pressad citron
2 msk olivolja
1 tsk dijonsenap
En liten nypa socker
Salt och peppar (snåla inte)

Värm ugnen till grader. Pensla kycklingfiléerna med lite olivolja och krydda dem med salt och peppar, gärna lite dragon eller någon annan god örtkrydda också om du har. Lägg filéerna i en ugnsfast form och stek dem i ugnen i ca 20 min; innertemperaturen ska bli runt 68 grader. Låt dem vila en stund när de är klara.

Vispa ihop ingredienserna till dressingen och ställ åt sidan. Fixa salladen medan kycklingen står i ugnen:
Skölj matvetet ordentligt i kallt vatten. Sörjan ser riktigt trist ut när den just jobbats ut ur burken, men färdigsköljd har den en piffat upp både utseende och konsistens och är ett gott och nyttigt snabbmatsalternativ till t ex burkbönor (jag har grymt svårt för bönor, och burkbönor i synnerhet).
Hacka rödlöken fint och skölj den i kallt vatten så att den blir lite mildare. Skölj och torka salladen. Halvera och banka/pilla kärnorna ur granatäpplet. Skala och tärna gurkan smått, klyfta avokadon. Vänd samman allt med dressingen och generösa bitar av kyckling. Supergott, mättande och nyttigt!

Skam över mitt kök och min kropp

2011-01-19T12:53:00.001+01:00

Den här vintern... Inte min bästa, rent fysiskt. Just nu ser jag ljuset i min dammiga, ingrodda tunnel eftersom jag fått sova flera timmar i sträck i natt - hostan sabbade bara första halvan och jag känner mig riktigt utvilad. Och solen skiner ju! Vilket gör slängen av vinterkräket som golvade mig i förrgår (mitt i förkylningen) till ett blekt om än väldigt obehagligt minne. Jag har varit sjuk nästan konstant den här hösten/vintern, och dessutom är jag gravid igen, vilket är fantastiskt roligt men jag har mått rätt dåligt.

Nu tänker jag bekänna vad jag levt på de senaste månaderna. Och därmed förklara varför det varit så skralt på bloggen på sistone.

Mackor.
Mackor.
Pizza.
Makaroner med ketchup.
Mackor.
Wienerbröd(!).
Godis.
Mackor.
Filmjölk.
Samarin.
Mackor.

Det är typ det. Inte så mycket att blogga om. Den här fina tallriken slank dock ner i eftersviterna av magsjukan, när inte ens en macka funkade. Tror att det var den som fick mig upp ur eländet! Så nu ska jag skärpa mig och äta bättre, hur orkeslös jag än är. För vem blir frisk av skräpmat?

Fast jag åt mackor med prickig korv till lunch. Schhhh...

Sega pepparkaksmaränger med lingongrädde

2010-12-16T13:26:00.002+01:00

De här marängerna är något av det bättre jag hittat på. Pepparkakssmulorna smälter i ugnen ihop inuti marängen, som får ett frasigt yttre, men ett inre som smakar seg och sockrig pepparkaksdeg. Lägg till lingongrädde och succén är ett faktum, I tell you!

Jag googlade pepparkaksmaränger nu för att se om jag faktiskt kunde kalla mig originell som använde riktiga pepparkakssmulor i mina maränger, men jag hittade ett recept till vars källa var HärnösandsJournalen. Det receptet visade sig dock vara mitt, snott rakt av. Så fler har uppenbarligen uppskattat det!

Marängerna kom till inför Levas decembernummer 2008, och då serverade jag dem två och två med lingongrädde emellan. I söndags, när vi hade lite glöggmingel med Christians kusiner, ställde jag dock bara fram dem så här med en skål med grädden vid sidan av så att gästerna själva fick klicka på den. En riktig hit!

Sega pepparkaksmaränger med lingongrädde

3 äggvitor
1 ½ dl socker
1 krm ättika
50 g pepparkakor
1 dl vispgrädde
2 msk rårörda lingon

Sätt ugnen på 100 grader. Vispa äggvitorna med elvisp till ett hårt, toppigt skum. Vispa i vinägern, och sedan sockret, lite i taget, tills smeten är tjock, glansig och fast och det inte rinner ut något om du vänder upp och ner på bunken. Krossa pepparkakorna i en mortel; det gör inget om bitarna och smulorna är lite olika stora. Vänd ner alltsammans i marängsmeten. Nu kommer smeten att kännas lösare, men det är ingen fara på taket.

Klicka ut den i små rundlar på bakplåtspapper på en plåt och grädda marängerna i ca 1 ½ timme, eller tills de känns torra även på undersidan. Låt dem svalna. Vispa grädden och rör i sylt. Lägg samman marängerna två och två med en klick lingongrädde emellan, och avnjut snarast innan grädden får marängerna att mjukna. Eller ställ fram grädden i en skål vid sidan av och låt gästerna själva förse sig!

Pytte på Leva

2010-12-15T11:32:00.000+01:00

Spana in mer av min mat på Levas fina, nya hemsida! Jag har fått massor av tjusigt utrymme och känner mig väldigt uppskattad på alla sätt och vis. Ni kan hitta recept från matjobb med rubriker som Kramgod mysmat, Glögg med guldkant, Budgetmat: 5 middagar för 500 kronor, Mitt nya smakrika liv och Hela årets mat på nyår. Till höger min champagnesorbet från förra året, fotad av Cube. In och beundra nya hemsidan nu, gott folk!

Finaste gå bort-godiset

2010-12-14T09:58:00.001+01:00

Alltså. Jag är ju mycket för det piffiga, det vet ni. Hur fina är inte de här? Kom igen, erkänn att det är kokboksvarning på dem! Jag hade ett gäng kvar av mina utmärkta restbollar i frysen (icke chokladade då förstås) och stod presentlös inför lilla julafton med min mans fina mostrar med familjer. Och jag hade en timme till övers. Mäkta stolt kan jag nu visa upp resultatet! Det är också ungefär det enda av kulinariskt intresse jag åstadkommit under de senaste veckorna (läs mer om mitt fruktansvärda lidande nedan).

Man tager en fryst restboll och doppar den i fin, mörk choklad. Snabbt som ögat sprinklar man över någon trevlig topping och tjofadderittan har man en förbannat piffig och miljövänlig liten gåva. Mina toppades med kokosflingor, strössel, hackade hasselnötter, flingsalt, mandelspån och mintchokladdrycksmix (!). Och när den smälta chokladen tog slut rullade jag de sista bollarna i råflorsocker. Fint, eller hur? Jajamänsan!

Ack, ack, ack, ack

2010-12-06T21:05:00.003+01:00

Ni har ingen aning vad jag har lidit. Oj, oj, oj så jag har lidit! Jättesjuk har jag varit. Faktiskt. I flera veckor har det snorats, snörvlats, hostats, knaprats tabletter och självömkats i största allmänhet. I kombination med likaledes lidande äkta man och dotter har hemmet helt enkelt transformerat till en själva lidandets högborg, där varje dag varit en tävlan i vem som haft det minst jobbigt och därmed borde tvingas ut i snålblåsten för att införskaffa mer snorpapper.

Men nu mår vi bättre! Och smaklökarna funkar igen! Så jag är snart tillbaka, kompisar, snart tillbaka.

Fusk på burk som kallas Tikka

2010-11-17T15:44:00.000+01:00

Hellre än att inte skriva något alls får jag väl berätta om min väldigt banala lunch. Den bestod i stort sett av vad jag brukar äta till lunch, vilket är lax, kött, kyckling eller halloumi samt föga varierade grönsaker. Den här gången var jag dock crazy nog att hälla en burk färdig Tikka Masala-sås över alltihop (jag vet inte vad som tåg åt mig, faktiskt). Det smakade mest texmex vilket var en stor besvikelse för mig (läs om mina känslor för smakkonceptet här) men det var ändå lite, lite roligare än min lunch brukar vara. Och när jag hade skvätt färsk lime och strött hackad koriander över det hela var det inte så tokigt faktiskt.

För er som blev sugna (eftersom jag sålde in rätten så väldigt bra) består tallriken av tärnad halloumi, gul lök i stora bitar, grovt skuren röd paprika och bitar av zucchini, allt fräst i lite olivolja. Sedan hällde jag på en halv burk sås och lite vatten, lätt puttra någon minut, och så avslutade jag med tidigare nämnda lime och koriander. Helt okej.

Krispelikrisp med experimentell dressing

2010-11-16T10:09:00.000+01:00

Det kan tyckas en smula weird att kombinera sambal oelek och kapris, och det var i ärlighetens namn ett inte särskilt genomtänkt experiment från min sida. Men jag säger det funkar! Funkar alldeles finfint. Kapris är urgott till lax och det heta från sambalen piggar upp. Och ni som tänker börja kräkas över selleri och fänkål - japp, jag vet vilka ni är - ge för guds skull de nyttiga och krispiga stackars små liven en ny chans. Kanske på det här sättet?

Krispig sallad med sambalkryddad kaprisdressing

Det gröna:
1/2 huvud romansallad
1 liten fänkål
2 stjälkar bladselleri
1 näve ärtskott

Dressingen:
0,5 dl crème fraiche
0,5 dl kapris, hackad
1,5 tsk sambal oelek
1 tsk agavesirap eller honung
Salt och peppar

Blanda ingredienserna till dressingen, smaka av med salt och peppar. Strimla romansalladen. Skär fänkålen med mandolin på längden (eller gör ditt bästa med en vass kniv). Skiva sellerin tunt. Dela ärtskotten i lite mindre bitar. Skölj och torka allt - du har väl en salladstorkarmojäng? Det är bra grejer. Blanda din torra och härligt krispiga gröna hög ordentligt med dressingen och servera som vi till gravad lax, eller varför inte till en bit stekt fisk - panerad kanske? - eller kyckling. Eller vad som helst. Namnam!

Couscous utan couscous och ljuvlig auberginekräm

2010-11-15T10:23:00.001+01:00

Det här är något för er som gillar mycket smak på maten, försöker få i er mycket grönt och eventuellt undviker vitt mjöl (vilket couscous är gjort på). Är du liksom jag för evigt auberginbränd av läskiga slamsor som fiskats upp ur tomatdammiga grönsaksgrytor? Tro mig, den stiliga äggplantan kommer till sin totala rätt i krämer och röror. I alla fall i den här. Lova mig att testa! God till kyckling, fisk, chips, råa grönsaksstavar, halloumi, you name it. Och jag har egentligen ganska svårt för blomkål också, men serverad så här - jag hade svårt att sluta äta. Vi serverade perfekt stekt lax till (200 grader, 10-12 minuter beroende på tjocklek, vila 5 min), och det var riktigt, riktigt gott.

Blomkålscouscous
1 blomkålshuvud (600-700 g)
1 granatäpple
1 påse spenat
3 vitlöksklyftor
1 lime
2 msk kokosolja (eller olivolja)

Ansa bort det gröna på blomkålshuvudet och ansa stocken. skär hela huvudet i mindre bitar och kör dem i matberedaren tills du får couscousliknande smulor. Skala vitlöksklyftorna och finhacka dem. Hetta upp kokos- eller olivolja i en panna och fräs vitlöken försiktigt på medelvärme i någon minut. I med couscousen och blanda väl. Låt allt hettas upp ordentligt. Pressa över lime och vänd ner spenaten, som ska mjukna lätt. Banka över granatäppelkärnor och smaka av med salt och peppar.

Auberginekräm med parmesan
1 aubergine (ca 300 g)
50 g fint riven parmesan (ca 2 dl)
2 msk crème fraiche
1 msk pressad citron
3 msk olivolja
1 msk flingsalt
Peppar

Skala auberginen och skär den i centimeterstora bitar. Hetta upp oljan i en panna och lägg bitarna däri. På med saltet och låt fräsa tills allt mjuknat och fått lite färg. Ner med auberginen i en matberedare tillsammans med parmesan, crème fraiche och citron och kör till en jämn smet. Smaka av med rejält med nymalen svartpeppar.

Hurra för Christian!

2010-11-14T11:03:00.003+01:00

Grattis på Fars dag älskling. Du är bäst.

Kaffekokarkokboken vann Matbloggspriset 2010!

2010-11-13T22:23:00.001+01:00

Jättestort grattis till Katja och Kaffekokarkokboken som tog hem Matbloggspriset 2010! Katjas blogg är inte bara fyndig, rolig och härligt udda utan även sjukt snygg. Befriande nog gillar inte årets Matbloggspristagare att laga mat, åtminstone inte på spisen (där huserar tydligen bara pojkvännen Dan, som också står för de sköna bilderna på bloggen. Bra gjort, Dan!). Men i kaffekokaren är det nog att göra ibland! Hurra för Katja, jag gillar dig.

Mässfest, hurra! Och urgoda restbollar.

2010-11-11T14:56:00.007+01:00

Hej kompisar, jag har inte övergett er men varit utomlands en vecka och är lite stressad för tillfället. Just nu laddar jag inför mässhäng i helgen där jag ska inmundiga och insupa Det Goda Köket, både för mitt eget privata nöjes skull men även i jobbsyfte, förstås.

Jag ska också hinna med att mingla och workshoppa med matbloggarna samt bejubla vinnaren av Matbloggspriset 2010. Och nu ska jag sätta mig och rulla ett par hundra av mina utsökta, miljövänliga och med spritslattar förgyllda restbollar, vilka sedermera kommer doppas i choklad, stoppas i söta formar, fraktas till Allt För Hälsan-delen av mässhallen där jag kommer att bjuda på dem i Levas monter (C14:31) från klockan 15.00 imorgon, fredag. Först till kvarn! Så här snygga blir de, och receptet bjuder jag på, snäll som jag är. Grymma till jul! I receptet föreslår jag att doppa hälften av bollarna i vit choklad, men det blir inga vita imorgon... Någon måtta får det vara!

Spetsade godisbollar (ur Leva nr 2 2009)

Rester: Överblivna nötter, frön, torkad frukt, riven kokos och spritslattar

Efter jul ligger det alltid små påsar med nötter och skräpar i kylen, och påsar med kokosflingor och andra dessert- och baktillbehör kan kännas svåranvända och ofta hamna i soporna efter att ha använts en gång. Ner med allt i en smet, spetsa med en god spritslatt (t ex konjak, cointreau eller punsch), doppa i choklad och du har en riktigt läcker godisboll för vuxna!

20 bollar

75 g smör
2 dl havregryn
2 dl blandade godsaker – jag använde kokosflingor, hackade hassel- och pinjenötter, solrosfrön och torkade tranbär.
1 msk vaniljsocker
1 dl strösocker
1 msk mild whisky
2 msk pressad apelsin
100 g mörk choklad
100 g vit choklad

Blanda alla ingredienser utom chokladen. Rulla till 20 bollar. Lägg bollarna i frysen. Smält chokladsorterna var för sig över vattenbad och doppa hälften av de frysta bollarna i den vita chokladen och hälften i den mörka. Låt stelna och förvara i kyl till servering.

Se hur du kan piffa dina restbollar här!

Ny favorit: Snabbinlagd gurka med dill

2010-10-27T14:23:00.006+02:00

Jag hade rökt lax, jag hade krämig äggröra med liten gräddskvätt - min lunch behövde uppenbarligen någon form av syrligt krisp.
Men fort skulle det gå.
1-2-3 - bokstavligen - och voila!
När jag funderar över det så här i efterhand önskar jag att jag hade haft en grönt äpple att skala och lägga i, men det hade jag inte. Det var ju dock hemskt gott ändå.

Snabbinlagd gurka med dill

1 gurka
4 stjälkar dill
1 msk ättika
2 msk socker
3 msk vatten

Det här är så himla enkelt, och fort går det, så häng med nu:
Fatta gurka i ett stadigt grepp och skala den. Klyv den sedan på längden och gröp ur kärnorna med en för ändamålet lagom stor (=liten) sked. Skär gurka i små bitar. Inte små små små minibitar, bara små bitar. Typ en centimeter. Eller vad du nu gillar. Men inte för stora. I alla fall. Vi går vidare nu:
Placera liten kastrull på spis och iför ättika, socker och vatten (för er som är mindre bevandrade i inläggningsvärden - 1-2-3 är ett klassiskt grundrecept på inläggning, där siffrorna representerar förhållandet mellan de tre ingredienserna). Koka upp så att sockret löser sig. För kastrull åt sidan och iför gurkbitar. Skiva dillstjälkarna fint och arbeta dig upp mot själva vipporna; allt ska med och sammanföras med gurka i kastrull. Rör om. Låt ligga och smådra lite skönt medan du gör äggröra med äkta grädde i och lägger upp på tallrikar med rökt eller gravad lax. Eller något vad som helst. sedan serverar du gurkan till så här fint som jag har gjort på bilden. Äkta home made imp på fem röda!

Så kan man också bädda in en sej

2010-10-26T11:35:00.006+02:00

Sej, säger ni.
Inte den ballaste firren i fiskdisken.
Nähä, inte det? Men om man betänker miljöaspekten och att man kan köpa 600 gram för 18 kronor (åtminstone gjorde jag det igår) och att den kan användas till massor av trevliga saker, blir den inte en liten aning ballare då? Visst blir den det. Den smakade äkta namnam på det här viset, och ettåringen åt minsann glatt hon med. Så det så!

Så här gjorde vi, och det skulle räcka till 4 personer:

Sej i ugn med bacon, zucchini och ajvar

600 g sejfile
1 pkt tärnat bacon (japp, det är mycket bacon nu)
1 liten zucchini
1 tråg/påse färsk spenat (runt 70 g)
2-3 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
2 dl vispgrädde
3 msk ajvar (gärna stark)
1 knippe dill

Sätt ugnen på 200 grader. Tärna zucchinin ganska smått, skala och hacka löken, skala, krossa och skiva vitlöken. Fräs tillsammans med baconet tills allt börjar få lite färg. I med spenat, grädde och ajvar och låt koka ihop i någon minut. Vänd ner grovt hackad dill. Skär fisken i stora bitar och lägg dem i en ugnsfast form. På med röran och så in i ugnen i 15 minuter eller tills fisken är klar. Ut kommer fin, smakrik sej i härligt baconsmakande sällskap, omgivet av en soppa som smakar mmm. Prova nästa gång du är fattig eller bara sugen på fisk i största allmänhet!

Lilla musslan med bacon, chili och crème fraiche

2010-10-25T11:19:00.001+02:00

Jag gillar ju musslor som bara den (kolla i matlistan till höger så hittar du tre andra goda musselrecept) , det är så väldigt god och billig festmat som helt klart har sin egentliga plats i vardagen. Igår kväll blev det en man-tager-vad-man-haver-variant; jag skulle normalt ha använt grädde men jag hade bara crème fraiche, vilket blev gott men lite annorlunda från vad jag är van vid. Dessutom stod jag i valet och kvalet - skulle jag dricka den lilla slurken vin som fanns kvar i påsen (he he) eller skulle den få förgylla musslorna? Jag slet mitt hår i vånda men till slut blev det en kompromiss: en deciliter i musslorna, en deciliter i magen. Så kan man också göra.

Musslor med bacon, chili och crème fraiche

1 nät musslor
1 paket tärnat bacon
2 dl créme fraiche
1 dl vitt vin
1 dl vatten
2 salladslökar, skivade
1 vitlöksklyfta, skalad, krossad och tunt skivad
1/2 röd pepparfrukt, urkärnad (om du inte vill ha så stark soppa) och tunt skivad
Ett gäng basilikablad, strimlade
Vitpeppar, svartpeppar och lite salt kanske

Skrubba musslorna, dra bort skägget och kontrollera att de inte är döda genom att se att de sluter sig när du knackar dem lätt i bänken. Låt dem gärna ligga ett tag i en bunke med kallt vatten innan du tillagar dem så kan de släppa ifrån sig lite ytterligare skräp. Fräs baconet i en kastrull tills det börjar få färg. I med det vita på löken, chilin och vitlöken. Fräs kort. I med vatten och vin, låt koka upp och lägg i musslorna. Skaka runt, lägg på lock och puttra i ett par minuter tills du ser att musslorna öppnat sig (3 minuter brukar räcka gott och väl). Lyft ur dem och släng de musslor som ännu inte öppnat sig. I med crème fraiche (eller grädde om du har det hemma), det gröna på löken samt basilika. Koka samman och smaka av med salt och peppar. Lägg upp musslorna i skålar och häll soppan över. Avnjut pronto.

Beroendeframkallande fläskkarré med gurksallad

2010-10-21T14:20:00.001+02:00

Matkoma efter den här lunchen, omigod alltså. Köttet var läskigt gott, jag ungefär dubbelt så mycket som är hälsosamt. Salladen i sin tur blev en krispig hit där salt och mjuk fetaost fick känna på the asian touch i form av en dressing med sesamolja, soja och den användbara agavesirapen (men den blir god med en "vanlig" vinägrett också).
Och som kronan på verket det supernyttiga och goda granatäpplet som blivit billigare överallt - jag kunde inte sluta äta. Måhända att smakerna spretar iväg åt alla håll, men gott var det i alla fall!
Resterna ska jag äta upp så fort jag glömt löftet till min stackars mage att aldrig äta igen.

Fläskkarré med gurksallad

3 personer

600 g benfri fläskkarré
3 msk japansk soja
3 msk sweet chilisås
1 msk råsocker
1 vitlöksklyfta, fint riven
Smör och/eller olja till stekning
Salt och peppar

Skär fläskkarrén i stavar och bryn dem runt om i smör och/eller olja. Blanda samman ingredienserna till såsen och häll på lite i taget när köttet är brynt; du vill inte att köttet ska koka i såsen utan fastna runt om och ge fin färg. Och bli så där härligt geggigt. Salta och peppra lite och ställ pannan åt sidan när köttet ser oemotståndligt ut och är genomstekt.

Gurksallad med fetaost, granatäpple och sötsur dressing
2 små slanggurkor (500 g totalt)
200 g fetaost
1 granatäpple
1 liten röd lök
1/2 röd chilifrukt
10 stora basilikablad

Dressing
1 lime
1 msk agavesirap
1 msk japansk soja
1 tsk sesamolja
salt och peppar

Blanda samman ingredienserna till dressingen, smaka av med salt och peppar. Skala gurkorna och skär dem i fyra delar på längden, skär bort kärnorna och skär i centimeterstora bitar. Skala och hacka rödlöken, smula fetaosten grovt, kärna ur och finstrimla pepparfrukten, strimla basilikan. Halvera granatäpplet och banka ur kärnorna, och låt dem möta resten av salladskompisarna och dressingen i en sinnlig förening. Det ska kännas lite weird men ändå rätt på något sätt - lite som när man träffar folk man inte sett sedan lågstadiet. Ät tillsammans med fläskköttet, nystekt eller ljummet; vill du ha kolhydrater till passar säkert något litet gryn som mathavre eller pärlcouscous utmärkt.

Familjekäk: Något slags kycklingfrikadeller med zucchini och basilika

2010-10-20T14:36:00.002+02:00

Jaha, det här var ju ändå något av en överraskning. Jag sprang på billig kycklingfärs och då tänkte jag väntat nog likadant som jag brukar de få gånger kycklingfärs lyckas fånga min uppmärksamhet:

Kyckling är bra mat. Äter jag kyckling så äter jag nyttigt.
Kyckling är bra för min dotter. Gör jag något till henne med kycklingfärs känner jag mig väldigt duktig och ambitiös som mamma.
Kycklingfärs är billigt (just idag i alla fall). Det är bra och billig mat. Jag borde absolut köpa den, så bra och billig är den.
Kycklingfärs är av någon anledning jobbigt att laga till. Det går totalt emot mitt lata jag att laga något med kycklingfärs.

Mitt ekonomiska, samvetsgranna och hälsosamma jag vinner ibland över mitt lata jag (dock inte särskilt ofta) och igår var en sådan gång (därav överraskningen). Alltså svängde jag ihop de här högst barnvänliga frikadellaktiga sakerna som växte och växte (i positiv bemärkelse alltså) ju mer vi åt; mjuka och saftiga med en mildhet i smaken som faktiskt tilltalade samtliga vid bordet. Och min ettåriga dotters favoriträtt är född!

Något slags kycklingfrikadeller med zucchini och basilika

4-5 portioner

400 g kycklingfärs
1 liten zucchini (200 g)
1/2 kruka basilika
1 vitlöksklyfta
2 äggulor
1 dl vispgrädde
1 tsk salt
1 nypa vitpeppar
1 nypa svartpeppar

Smör att steka i

1 burk färdig, god tomatsås
1-2 msk fin balsamvinäger (om man vill)

Blanda färsen med äggulorna och sedan med grädden. Riv zucchinin grovt och krama ur så mycket vätska du kan med handen. Ner i smeten tillsammans med riven vitlök, grovt hackad basilika samt kryddor. Dutta ner rejält med smör i en panna och jobba upp en medelvärme. Forma bullar av färsen med händerna eller gör som jag och använd två skedar; min smet blev ganska lös och fastnade bara på händerna. Formen är inte så noga! Ner direkt i pannan och kör runt 12 i taget tills alla fått lite färg runt om (använd de tidigare nämnda skedarna för att vända dem försiktigt), de behöver inte bli färdiga inuti. Ner med allihop i pannan sedan och häll på tomatsås och balsamvinäger, låt allt puttra tills frikadellerna är helt genomstekta. Smaka eventuellt av såsen med lite salt och peppar (fast min var god precis som den var).

Lillan är mest intressant på Pyttes!

2010-10-20T10:02:00.000+02:00

Jag hade höga förväntningar på Lillans inverkan på statistiken, men jag trodde nog egentligen inte att hon skulle slå rekordet.
Tji fick jag! Pyttes hade igår fler unika besökare än någonsin. Av någon anledning fanns även ett stort antal återvändande besökare - eller var det måhända främst en återvändande besökare...? Man vet aldrig. I vilket fall ökade antalet unika besökare med nästan 100% sedan dagen innan (och söndagar är en populär bloggdag). Så nu vet vi: Lillan lockar fler läsare än alla goda recept i världen. Och det kan man ju förstå.
Heja Lillan, du är bokstavligen bäst!

Pytte proudly presents: Lillan

2010-10-19T11:00:00.000+02:00

Idag blir det inget recept.
Inga putslustiga anekdoter, ingen tacohets, inga barn som fyller år eller dammiga gamla kvällsbilder på chokladmousse framför brasan.
Idag blir det bara Lillan.

Vi presenterar Lillan som ett experiment för att se hur hon höjer statistiken här på bloggen - vi (det är ju bara jag men det känns liksom bättre att säga vi, och för övrigt är Lillan en sådan entusiast när det kommer till den här bloggen att det känns som att vi har den ihop) har lagt märke till att det inte är recepten som får igång läsarna utan allmänna diskussioner (se till exempel tråden om Matbloggspriset), läsarfrågor (se läsarna berätta om sin skamfyllda njutning), hets mot kär matgrupp (se inlägget om - brr - tacos) samt ordet fredagsmys.
Idag provar vi med Lillan!

Lillan är som ni ser på bilden en väldigt attraktiv kvinna i sina bästa år. Hon är mycket uppskattad av familj, vänner och kollegor och även av sin hund, Blanca. Hon gillar spaghetti och köttfärssås, Idol, mysiga hemmakvällar med Alfapet samt att gå på konstiga rockbarer och dansa med främlingar som ser ut som Runar och uppenbarligen behöver tröst här i livet. Hon lämnar smink och hårborstar framme jämt men är en väldigt fin mamma, hustru, syster, dotter, moster, faster och vän.
Ni förstår ju själva att Lillan är en alldeles ypperlig person.
Jag älskar dig Lillan!

Nu ska vi se vad världen tyckte om DET inlägget. Jag presenterar resultatet imorgon! Och glöm för guds skull inte att kommentera - erkänn att du vill...

Chokladmousse med konjak till Wiveca

2010-10-18T15:11:00.002+02:00

För ett tag sen slängde jag ut en fråga på Facebook om önskemål här på bloggen. Jag fick ett par fina förfrågningar som jag lovade ta itu med, vilket jag såklart inte gjort (lat som jag är). Förlåt. Det allra första önskemålet kom från Wiveca, som suktade efter chokladmousse.

Jag valde att prova en mycket enkel och spritstinn variant ur Tillfällen att njuta en liten smula av Therese Wikström, och attans vad god den var. Inga ägg och sånt tjafs, så det går inte att misslyckas. Välj en riktigt god choklad och en fin konjak, och så tar du en stark kaffe till. Chokladfest!

Therese recept var för 10 glas eller kupor, men vi var bara fyra så minskade ner det hela och följande recept räcker till sex personer eller till fyra som verkligen älskar chokladmousse och inte har ätit en enorm middag innan.

Choklad- och konjaksmousse (recept: Therese Wikström)

100 g choklad av god kvalitet
2 msk konjak
3 dl grädde, lätt vispad
2 msk konjak att toppa med (uteslut om ni inte är konjaksfantaster allihop)

Smält chokladen. Värm konjaken till cirka 50 grader och tillsätt den till chokladen, rör till en slät blandning. Vänd försiktigt ner den vispade grädden och fördela sedan moussen i vackra glas. Ställ kallt för att stelna i minst en timme. Häll (eventuellt, min anm.) på lite konjak just före serveringen.

Vi strösslade på lite hyvlad mjölkchoklad också. Gott och vackert!

Finmiddag för en tvåhundring: hummer och älg

2010-10-17T08:56:00.005+02:00

Hellre gott och billigt än inte så gott och dyrt, glöm inte var ni hörde det först. Igår åt vi hummer och älg och det slog mig att det var en av de billigare middagarna på ett tag... På Vi Wasahallen, som jag verkligen gillar, handlade vi följande:

Färsk hummer (hona, för övrigt), 99 kr
Limeaioli på lösvikt, 12 kr
450 g älgfärs, 50 kr
3 dl grädde, 10 kr
Ägg, 15 kr

Lite grejer hade jag förstås hemma, som torkade trattkantareller, fond, kryddor och lingonsylt att ha i såsen. Men ändå! Hummern åts givetvis naturell med fingrarna som redskap men de här goda biffarna fick lite extra kärlek och kan varmt rekommenderas.

Älgfärsbiffar med timjan

Man kan ha i mer grädde och behandla dem som wallenbergare, men då måste man hålla på med ströbröd och grejer för att kunna steka dem och det orkade jag inte. Det här blev urgott och var väldigt enkelt.

9-10 biffar, 3-4 personer

450 g älgfärs
2 dl vispgrädde
2 äggulor
1 tsk salt
1 tsk torkad timjan
1 krm vitpeppar (eller efter smak)
Smör att steka i

Blanda älgfärs och äggulor i en bunke. Rör ned grädde, salt, timjan och peppar och rör ihop till en välblandad smet. Forma fina biffar med fuktad handflata och stek någon minut på varje sida tills biffarna fått fin färg. Lyft ur biffarna och stek färdigt dem i ugnen eller gör ännu hellre som vi: vispa ur pannan med vatten och sväng ihop en god sås på skyn, lite konjak, grädde, lite viltfond, en hög torkade trattisar, lite lingonsylt, vitpeppar och en nypa salt. Koka ihop och låt sedan biffarna ligga i ett par minuter tills de blivit klara i den sjudande såsen. Såsen (som jag för övrigt kunde ha gift mig med) och biffarna blir mastiga efter en halv hummer så gör som vi och ät gärna en sallad till.

Ceasar utan sardell = parmesandressing

2010-10-14T13:54:00.002+02:00

Jag försöker desperat få ner innehållet i min kyl så det är mycket rensnings-
luncher nu. Bry er inte om ärterna och majsen och isbergssalladen och allt det där man oftast hittar i en hederlig svensk kyl/frys; själva grejen är parmesandressingen. En snabb variant på ceasardressing och dessutom förutan sardellerna, som jag vet att många har ogenomtänkta problem med. Här är i alla fall ett alternativ:

Parmesandressing till allehanda grönt

2-3 personer

2 msk lätt crème fraiche
2 msk vispgrädde
2 dl fint riven parmesan (i fluffigt tillstånd)
1 fint riven vitlöksklyfta (nu i eftertankens kranka blekhet vill jag rekommendera en liten sådan)
1 tsk vitvinsvinäger
1 nypa salt
rejält med nymalen svartpeppar

Blanda ingredienserna och låt gärna stå en liten stund. Vänd samman med det du har hemma i grönsaksväg (jag hade isbergssallad, ärter, majs, fint skuren purjolök och lite kokta sockerärtor från igår) och hyvla gärna lite extra parmesan över. Servera till rökt kött (jag hade lite fårfiol), rökt eller gravad lax, grillad kyckling eller whatever.

Köttfärssåsens sista viloplats

2010-10-12T14:43:00.001+02:00

Nästa gång du har köttfärssås över - tryck inte ner den i någon stackars gratäng. Krydda den inte med läbbig tacokrydda för att sedan placera den i ett läbbigt tacoskal. Lägg den inte i en pajform och häll inte äggstanning på den. Ät den inte kall som den är direkt ur burken för att den ser så frestande ut där den står i kylen bland tråkigare kompisar som kaviartuber, slokande morötter och gamla ostskalkar.
Gör det inte.

Minns istället med vilken omsorg du lagade den; du stekte, rörde, duttade och smakade av, kryddade, spädde, räddade, experimenterade och avnjöt. Du var nöjd med dig själv, kom ihåg det. Du var nöjd med din köttfärssås. Du tänkte kanske till och med att "mycket har jag gjort halvdant och misslyckat och kanske till och med fel i mitt liv, men inte den här köttfärssåsen, inte. Den gjorde jag BRA".

Minns det, och låt även den sista resten köttfärssås - den där som bara inte gick att trycka i sig efter de andra tre portionerna - få ett värdigt slut. Skär tjocka skivor gott surdegsbröd och pryd dem med tunna skivor mogen tomat. Lägg på en rejäl hög köttfärssås (som kanske inte bör vara av den allra rinnigaste sorten) och så ett gäng skivor av en god ost ovanpå. Gruyère, kanske? Eller en hederlig gammal präst, om det är vad du har. Och så lite peppar, kanske en smula salt om du ligger åt det hållet. In i 225 grader varm ugn i 5-10 minuter eller tills osten fått färg.

Hej då köttfärssås, jag kommer sakna dig.

Tårta på Pyttes vis: superfusk med glass

2010-10-11T12:41:00.001+02:00

Ni vet ju redan att vi äter en traditionell födelsedagstårta i min familj som ingen gillar. Varje gång någon av mina syskon bildat en egen liten familj har de stått inför ett val: föra traditionen vidare, eller satsa på en god tårta som folk faktiskt vill äta?
Ett stort beslut.
Vissa har valt att äntligen slippa den förhatliga tårtan som tvingats på en år ut och år in (och vi är en stor familj - tårtan skulle ätas runt tio gånger per år innan vi syskon själva började få barn dessutom), andra har valt att modifiera den så att den faktiskt blir helt okej, vissa tror jag fortfarande inte riktigt bestämt sig.

Själv vill jag helt klart att den ska följa med in i även min lilla familj. På morgonen. När bara vi är med. Däremot, om det vankas kalas och det ska bjudas på tårta, då ska vi bjuda på något GOTT.
Fast jag bakar ju inte, vilket är ett problem. Klart jag vill göra en egen tårta till min dotter och klart jag är förmögen att läsa recept, men jag... Ja, något hindrar mig helt enkelt. jag har något slags bakblockering. Däremot kan jag ju fuska mig fram här i livet, som ni vet. Jag kan sätta ihop min egen tårta. Inte lika fint som att baka själv men inte heller lika slött som att köpa en färdig.

Härmed ska jag alltså be att få presentera

Pyttes egenhändigt monterade och extremt fuskiga glassprinsesstårta

Tag 1 paket färdiga tårtbottnar. Placera nedre bottnen i en inplastad springform med avtagbar botten. Om din form är någorlunda standard passar den perfekt, annars kan du strunta i formen. Kleta på 0,75 - 1 liter god glass som fått stå framme 5-10 minuter; jag valde ekologisk hallonglass från Sia. På med en botten till på det hela. Ovanpå den smetar du på ett generöst lager av en god sylt; jag hade en salmbärssylt som min farbrors fru på Gotland gjort, och den var ju fin som snus i tårtan som ni säker förstår. På med den tredje bottnen, plasta in och ställ i frysen tills det är dags för servering.

Vispa 5 dl grädde ganska hårt tillsammans med 1 msk äkta vaniljsocker eller lite socker och vaniljpulver. Bred ut ovanpå tårtan. Lägg på 1 färdigt marsipanlock (rosa såklart!), pudra över lite florsocker och skriv något kärleksfullt med 1 tub tårtpyntargelé. Servera pronto. Garanterad succé! Tror jag i alla fall - åtminstone tyckte min mamma att det var en av de godaste tårtor hon ätit. Å andra sidan äter hon sällan tårta. Oh well, ni får väl prova?

Här har ni mitt kylskåp

2010-10-08T16:39:00.000+02:00

Idag kommer bara en bild på mitt kylskåp i skrivandets stund. Jag inspirerades av Lisa, som skriver om varför hennes kyl ser ut som den gör och hur hon ämnar bestraffa sig själv med kylskåpsroulette.
Jag hade gärna sett en bild av hennes kyl. Visst säger kylskåpet mycket om en person? Personligen föredrar jag verkligen att snoka i kylen framför badrumsskåpet hemma hos andra.
Jag är säker på att min kyl väcker en del frågor om ni tittar noga.
Varför så mycket öl och bubbel? Vadan den stora burken senapssill? varför finns både en laktosfri yoghurt och en vanlig créme fraiche? vad döljer sig i tråget ovanpå skumpaflaskorna? Varför är det så förbannat fullt? Ja, kära läsare, jag vet, det är oerhört spännande det hela.
Här har ni min kyl - vågar ni visa er?

Grattis älskling!

2010-10-07T11:46:00.000+02:00

Min lilla tjej fyller 1 år idag. Det är stort.

Vi kom på igår kväll att vi kanske borde presentera något slags tårta så att hon skulle få ett ljus att blåsa ut (en färdighet som inte är medfödd, visade det sig), varpå moster Lillan helt fräckt (och med en korkskruv?!) skar ut en rundel ur min mors tårta. Mamma fyllde år igår och firades traditionsenligt med familjens gräsliga och inte alls uppskattade men ack så nödvändiga födelsedagstårta; en tingest som ska vara så kompakt att man kan slå ihjäl folk med den och kläs i en skrud av chokladglasyr och Nonstop (svarta och bruna är förbjudna).

Efter att den bakats och presenterats för födelsedagsbarnet ska den häcklas av samtliga, som sedan under mutter och halvhjärtade protester pliktskyldigast måste ta en bit vilken uppmätes i antal Nonstop. Sedan ska resten stå i ett par dagar tills man slänger alltihop i soporna.

Fast nu gick en liten bit åt till min ettårstjej. Hon log åt den gräsliga skapelsen, petade på den lite lätt och ratade den sedan.
Precis som det alltid går till i vår familj.

Mandelpotatissoppa med västerbottensägg

2010-10-06T11:29:00.000+02:00

Jag kan helt sanningsenligt meddela att det här är en rätt som är fin som j***a snus. Jag har stulit den från mitt eget jobb i Leva som är ute nu (nr 10/2010), innehållandes tre goda soppor med tillhörande surpris. Surprisen är alltså det superfjäskande goda ägget i mitten, vilken gör även den mest uttråkade av soppskeptiker vänligt inställd. Lite surdegsbröd till och boom - värsta finrätten!

Eventuellt kommer jag bjuda på fler av de stulna sopporna i framtiden (fast det kan man ju aldrig riktigt veta, så det är lika bra att springa och köpa tidningen), men det här var den jag själv tyckte blev godast.

Mandelpotatissoppa med västerbottensägg

4 personer

500 g mandelpotatis
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk smör
1 dl torrt vitt vin
6 dl grönsaks- eller lantbuljong
1 dl grädde
Svartpeppar

Skala och skär potatisen i mindre bitar. Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjukt i smöret i en stor kastrull eller gryta. Tillsätt potatis, vitt vin och buljong och koka upp. Låt sjuda i ca 20 minuter eller tills potatisen är mjuk, mixa sedan och rör i grädde. Värm upp igen, smaka av med svartpeppar och lite salt och servera över västerbottensägget.

Västerbottensägg med sidfläsk och persilja
100 g philadelphiaost
100 g fint riven västerbottensost
100 g rökt sidfläsk
2 msk fint skuren persilja
Salt och peppar

Tärna sidfläsket smått och knaperstek det. Låt rinna av på hushållspapper. Blanda med resterande ingredienser när fläsket svalnat helt och låt stå kallt en timme. Forma till ägg med hjälp av två skedar innan servering och lägg ett i varje tallrik. Slå den varma soppan över äggen.

En fet och snabb: Laxfilé med kantareller, bacon och ädelost

2010-10-05T10:25:00.000+02:00

Okej, svampen ser lite bränd ut, men jag gillar den knaperstekt. Sådär så att det knastrar lite. Lite lätt hälsovådlig utanpå men med en kärna av oväntat mjuk smakbomb.
Så här i kantarelltider måste man ju göra av dem någonstans, och när man ätit toasts till förbannelse och de gräddiga oxfilépastasåserna börjar sätta spår och man inte har något vilt för de små rackarna att leka med, då får man börja lägga dem på lilla laxen!

Laxfilé med kantareller, bacon och ädelost

2 personer

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg 2 skinnfria laxfiléer i en ugnsfast form. Fräs 1/2 paket bacon i strimlor tills det börjar bli gyllene, i med 10 cm skivad purjo som får mjukna. Strö över en bit smakrik ädelost (50-100 gram beroende på humör) och låt svalna en aning. Blanda med 2 dl fet crème fraiche, smaka av med lite salt och mycket svartpeppar. Skeda blandningen över laxen och skjut in i ugnen, ca 15 minuter tar det tills laxen är fin. Smörstek under tiden någon liter svamp att strö över hela härligheten innan servering. Vi åt juliennestrimlad gurka och morot dressad med salmbärsvinäger och olivolja till. Godis!

Matbloggspriset 2010 - Christopher Anderton kommenterar

2010-10-04T21:55:00.004+02:00

Först och främst vill jag varmt gratulera årets nominerade, något jag borde ha gjort i det förra inlägget. Det har uppstått en intressant diskussion bland kommentarerna som förhoppningsvis inte agerat smolk i någon av de nominerades bägare - oavsett åsikter om hur tävlingen är uppbyggd verkar vi alla vara överens om att ni är de bästa av de bästa (fast helst hade vi velat nominera hundratalet till förstås).

Nedan följer en kommentar från Christopher Anderton, grundare av Matbloggspriset, vilken blev lite för lång för att rymmas i kommentarfältet på inlägget nedan. Tack för att du hörde av dig hit!

Christopher skriver:
"Det är en intressant diskussion här. Och viktig givetvis. Det är kul att priset engagerar så mycket! När jag startade priset 2005 (när jag drev Matblogg.se) så var det för att lyfta fram matbloggare i stort. Inte bara vinnaren. Tanken bakom det är fortfarande kvar.

För varje gång någon har vunnit så har ett gäng bloggar till blivit uppmärksammade. Nu finns det givetvis galet mycket matbloggar mot 2005 (då var det kanske runt 20 stycken som bloggade specifikt om mat och däromkring regelbundet).

Valen för dom nominerade utgår från jurymedlemmarnas lika val. Vi håller inte alltid med varandra, vilket sig bör. Det finns en hel drös matbloggar som skulle kunna vara nominerade, men någonstans måste vi ändå ta ut 10 st. Och som alltid kommer en del inte vara nöjda med dom. Det är helt normalt, och framförallt mänskligt. Jag tycker det är bra att folk debatterar om det, och på så sätt lyfter fram andra.

Någon undrade om kriterier. Dom är inte huggna i sten, men den viktigaste är helhetsintrycket (i det handlar det om text, bild, utseende, funktioner, läsbarhet, originalitet o.s.v.). Sedan finns det en del andra saker som t.e.x. om man kan se vem som ligger bakom bloggen. Sedan är det givetvis svårt att jämföra Lisas utbildning med den perfekta cupcaken. Men i slutänden är det som sagt helhetsbilden som spelar in.

Recept beaktas också i viss mån det är relevant. Men det är oftast inte det viktiga. Det finns en zillion bloggar som bara listar recept. Dom är bra att ha, men det är ingen kocktävling (mat är så mycket mer än just recept).

Ang flera kategorier så är det givetvis någon som vi får överväga. Vi hade tidigare det, och feedbacken jag fick var att det skulle vara bättre med en enda kategori för att få mer tyngd på det hela. Men givetvis skall vi kolla på det hela. Men en sak som jag kan säga rakt av, är att det inte kommer bli en amatör- och proffskategori. Detta för att jag helt enkelt inte tycker alltid proffsen är så bra bloggare. Amatörerna är oftast bättre (nu går jag inte händelserna i förväg) eftersom proffsen i många fall bara har bloggen som en extra kanal (t.e.x. Monika Ahlberg, som är en drottning på det mesta, men hennes blogg kan inte tävla mot t.e.x. denna eller andra).

Det finns också en risk att priset blir devalverat.

pipopp undrade var humorn, överraskningen och det fräcka var. Om jag skall vara ärlig så av dom i princip 1000 bloggar jag har gått igenom så är det mesta sig rätt så likt sedan två-tre år tillbaks. Jag aspirerar dock inte (och ingen i juryn heller) på att vara allvetande. Sedan är det mesta väldigt relativt. Även om jag tycker det är värdefullt det du skriver.
Vad jag tycker är spännande, kanske någon annan tycker är jättetråkigt och ointressant. Jag tror inte det kommer ändras även om man skulle göra om priset helt.

Jag ser inte heller en risk att priset dör ut hos matbloggare. Med tanke på att det för varje år bara blir större och större. Men feedback som denna är ju givetvis jättebra. Även om inte allt kommer kommer slukas med hull och hår (vi har ju alla olika åsikter) så kommer säkerkligen en del ideér att tas i beaktning till nästa år.

Ang jury så vill jag jättegärna till nästa år ta in branschfolk och fler bloggare. Trevare sträcktes ut i år, men tyvärr så kunde inte dom som var påtänkta.

Under Det Goda Köket så kommer Svenska Matbloggare ha bloggpanel och "workshops" ang matbloggande före och efter prisutdelningen. Där är ett gyllene tillfälle att träffa oss och andra matbloggare och talas vid i person (lite reklam måste man ju göra)

Matbloggspriset 2010 - hmm.

2010-10-04T16:35:00.001+02:00

Så är då nomineringarna klara till Matbloggspriset 2010. Samtliga tio är kolossalt värdiga vinnare, men jag funderar ändå vartåt det hela barkar. Att de driver de bästa svenska matbloggarna är det ingen som förnekar, och det är just den bästa matbloggen som faktiskt ska koras. Ändå är det något som känns lite tråkigt någonstans.

Att matälskande Lisa är nominerad igen är ett för mig självklart faktum medan hon själv skulle ge ifrån sig nomineringen till någon som är mindre matproffs än hon själv. Surdegs-Martin vann priset 2008 och är nominerad igen - självklart, eftersom han är älskad och grym. En eller annan av de övriga nominerade får en andra chans i tävlingen, vilket är roligt.
Allt är egentligen helt i sin ordning.

Men hur känner de mindre kända bloggarna nu? Som länkat, tipsat, hoppats och fört kampanj bland alla de känner? Kommer de att göra lika stor sak nästa år? I skrivande stund finns 973 matbloggar registrerade på Bloggtoppen (ett noterande som gör att jag inte längre tycker min hundra-nåntingplats är något att skämmas över), varav de flesta säkert går och drömmer om att bli uppmärksammade. Efter att ha sett årets nomineringar har jag svårt att se hur de ska våga hoppas igen. Frågan är hur stor tävlingen kan vara utan alla dessa "små" bloggare (räknar mig själv till denna skara, även om jag per definition kanske skulle tillhöra proffsen om en sådan kategori fanns, eftersom jag publicerar recept i Leva) och deras uppmärksamhet?

Jag skickade in ett litet ynka tips om mig själv (det finns en gräns även för min blygsamhet...), men bad inte om support på bloggen eftersom jag själv inte ens ansåg mig särskilt värdig något pris. Fast det var för att jag slarvat så mycket på sistone, och innerst inne hoppas (hoppades) jag alltid på en liten nominering.
Nu vet jag att jag kan blogga varje dag, men aldrig uppnå samma nivå som de som platsar. Alltså kommer jag förmodligen inte länka, tjoa, heja eller liknande i framtiden, eftersom jag är dålig på att bräka om sådant som inte rör mig.
Förmodligen kommer jag inte ens nominera mig själv i det tysta.

Hur känner ni andra? Har ni tappat hoppet? Vad tror ni händer med Matbloggspriset - kan det bli för stor distans till den vanliga, okända lilla hemmamatbloggaren och därmed förlora del av sin tjusning? Kan en blogg bli för bra för att kunna nomineras? Ska inte en blogg som är bäst ena året kunna vara bäst även nästa?

Jag är kluven - det var ju trots allt de bästa som blev nominerade. Och så ska det ju vara.

Halloumipytt med balsamvinäger och koriander

2010-10-04T14:57:00.001+02:00

Ni vet ju redan att halloumi är en favorit hos mig (i själva verket är all varm ost favorit hos mig, men halloumi får ju dessutom en härlig stekyta som gör den ännu mer fulländad), och här kommer ännu ett förslag på hur ni ska använda den. Återigen - knappast rocket science, men jag tillhör ju inte dem som går över ån efter finvatten, så att säga.

För två:
Tag ett paket halloumi och tärna det. Stek i olivolja tillsammans med ett stort gäng skogschampinjoner i bitar, en bra bit tärnad zucchini, en liten burk hela vattenkastanjer samt en tärnad rödlök. Allt ska få lite färg. Skvätt på en eller två matskedar vällagrad balsamvinäger, salta och peppra efter smak. Vänd ner ett paket lättkokta sockerärter samt en halv kruka hackad koriander (eller basilika om du tillhör de avigt inställda). Ät till lunch!