Nu på fredag? Ja, nu på fredag!

Foto: Björn Tesch

Nu ska ni få höra, you fredagsmysälskande fultacofamiljefestlovers you. Det här är vad ni gör i stället, nästa gång. 

I går skulle vi köra något slags mexikanskt plock-kör med barnen, och det visade sig att de fina mini-tortillabröden (majsvarianten) jag köpt var torra och äckliga. Så fram åkte rispappren i stället. Vår son, 4 år, blev hur peppad som helst. Här kunde han välja vad han ville - t ex ris, bönor, räkor, saltgurka, smetana, mozzarella och bitar av nachos (japp, han är mycket för udda kombinationer) - och få det instoppat i en praktisk rulle som han dessutom får äta med händerna. Rullen doppade han glatt i balsamvinäger. 

Poängen är att man får göra som man vill. Barnens matlagningskreativitet väcks, och de börjar laga mat vid bordet. Grönsakerna slinker ner lite lättare, och lusten att göra något alldeles eget lockar till att testa nya saker. Prova i helgen om ni inte testat tidigare! Vi hade försiktigt ugnsstekt lax som protein men det är bara att köra fram det man har i kylen; barnen kan som beskrivits ovan få i sig de mest oväntade saker i den här konstellationen. Välj helst små rispapper, så att man kan äta fler. De finns i asiatiska livsmedelsbutiker. 

Vill man köra lite mer traditionella rullar och behöver ett recept bjuder jag på mitt från Icakuriren. här. Bjud mig på detta och jag blir lycklig, any day!

Sommarrullar med salmalax, krispiga grönsaker och örter

4-6 personer
Tid: 30 minuter till förberedelser + tid att fylla rullarna

Du behöver:
1 morot
½ gurka
1 avokado
2 salladslökar
1 dl jordnötter
1 dl rostad lök
½ kruka mynta
½ kruka koriander
250 g salmalax
1 tsk sesamfrön
16-20 små runda rispapper eller 12 stora
Wasabimajonnäs:
1 dl majonnäs, helst Hellmann’s om du inte gör egen
1 tsk wasabi
Till servering: 
Het och söt dippsås med vitlök och ingefära
Hoisinsås med citron och gräslök

Rör ihop ingredienserna till wasabimajonnäsen och ställ svalt till servering. Förbered resten av tillbehören och lägg alla i separata små skålar: skala och strimla gurka och morot i ca 5 cm långa stickor. Halvera avokadon, ta bort kärnan, gröp ur köttet och skär det i små båtar. Skiva salladslöken tunt. Grovhacka jordnötterna. Plocka bladen från koriandern och myntan, eller ställ fram dem i fina krukor direkt på bordet.

Skiva salmalaxen tunt och lägg upp på ett fat. Strö över sesamfrön. Häll upp ljummet vatten i en stor skål. Doppa rispapperen ett i taget tills de mjuknar något. Lägg dem på ett slätt underlag. Lägg på fyllningen i en liten hög några centimeter in från kanten närmast dig: en eller två skivor lax, grönsaker, lite jordnötter och rostad lök, en klick wasabimajonnäs och örter. Rulla ett varv runt fyllningen bort från dig och vänd sedan in kanterna. Rulla ihop.

Het och söt dippsås med vitlök och ingefära

2-3 cm ingefära

2 vitlöksklyftor

½ dl sweet chili

½ dl risvinäger

½ tsk fisksås

Skala och finhacka ingefära och vitlök och blanda med resten av ingredienserna.  Smaka så att du gillar balansen mellan hettan och sötman från sweet chilin, syran från vinägern och sältan från fisksåsen. Ställ svalt till servering.

Hoisinsås med citron och gräslök

1 dl hoisinsås

2 msk pressad citron

1 msk fint skuren gräslök

Blanda hoisinsåsen med citronsaften och gräslöken. Smaka av och tillsätt eventuellt mer pressad citron. 

När skiten får vänta utanför

I går åt jag på Lilla Ego igen och upplevde den där glädjen bara riktigt god mat kan framkalla hos mig. Jag satt där och blev lycklig över att maten var så fantastisk, men jag blev även lycklig över själva lyckan i sig. Att få bli så glad över något som inte påverkar livet särskilt mycket, att få bli lycklig över något oviktigt – det är stort det, i dessa dagar!
Maten på Lilla Ego räddar inga liv, släcker inga bränder, välkomnar inga rädda människor utan annat än det egna livet kvar att värna om. Den gör inga hemska händelser ogjorda, inga oönskade upplevelser bortglömda, inga vidriga oförrätter förlåtna. Den gör inte vardagen lättare heller, lyfter inte bort den för tunga arbetsbördan eller det dåliga samvetet, gör dig inte till en bättre förälder, förvandlar dig inte till vännen som orkar ställa upp för alla som kanske behöver dig.
Maten på Lilla Ego gör inte världen till en bättre plats eller människan god. Men man sitter där och så äter man, och så trängs världens skit bort en liten stund för att känslan maten sprider i kroppen tar över så mycket att inget annat får plats. Man kan gå dit med sin egen och andras misär som en tung och kvävande bolero över axlarna men plötsligt är man barnsligt glad, på skattjakt; lyfter försiktigt på de spröda skivorna av blomkål och rotar bland laxbitarna och de glimrande romkornen och det enda som betyder något just då är att hitta ytterligare ett exemplar av den lilla gröna jordgubben. Och så hittar man den. Medan all världens skit snällt väntar utanför.

Tack – verkligen – för maten, Lilla Ego. Lika bra som alltid.

(läs första hyllningen till Lilla Ego här)