fredag 6 december 2013

Hur ambitiös är du?

Jag sitter och tänker lite så här på fredagsmorgonen. På hur mycket ambitiösa människor det finns. Har ni tänkt på det?
Det finns människor som är ambitiösa i sin vardag och tränar regelbundet, det finns de som lagar ekologisk och hälsosam mat till sina barn varje dag, det finns de som vädrar sina lakan. Som putsar sina skor, återvinner, bakar något från grunden när det är ta-med-bidrag-till-fikabordet-dag i skolan. Det finns de som har städdagar då de piskar sina mattor, de som gör matlådor för hela veckan, de som syr in små namnlappar i barnens kläder.
(jag är uppenbarligen inte särskilt ambitiös i min vardag, om det är de här exemplen man går på)
Och så finns det människor som är ambitiösa på jobbet. De jobbar extra, jobbar över, jobbar bättre, jobbar mer, jobbar snabbare, jobbar hårdare.
(jag kan definitivt inte skriva under som särskilt ambitiös på jobbet)
Och så finns det de som är ambitiösa i det större sammanhanget. Som gör något för världen. Det finns de som kämpar för att haven inte ska bli urfiskade. Det finns de som bygger hem för barn som aldrig haft något. Det finns människor som vågar stå upp och protestera mot orättvisor och diskriminering trots att det kan kosta dem livet. Det finns de som värnar om djur som ingen annan orkar bry sig om. Det finns de som arbetar för att bota sådant som rycker våra älskade ifrån oss för tidigt. Listan över sådana människor är så väldigt, väldigt lång.
(jag finns inte med på listan)
Det finns de som viger sitt liv åt att arbeta för fred. Sedan i går finns det en sådan människa mindre i världen. En sån där som gjorde saker på RIKTIGT. Som förändrade på RIKTIGT. Inspirerade på RIKTIGT.
Vi vanliga människor som inte är ambitiösa i det större sammanhanget, vi  som inte orkat göra det till vår uppgift att förändra världen till det bättre, vad gör då vi för att sova gott om natten, när det mest ambitiösa vi gjort den här veckan var att piska våra egna mattor (jag gjorde det i november för första gången på fyra år, jag är fortfarande stolt)?
Pengar. Vi måste ge pengar. Eller saker (men då måste du vara lite mer ambitiös) eller tid (men det kräver förstås ännu lite mer ambition). Bidra till dem som orkar hjälpa världen. 50 kronor, 500 kronor eller vad du än kan avvara - skippa en av de onödiga julklapparna i år och lägg pengarna på något värdefullt i stället. Tänk dig att ni har en extra gäst på julafton i år, som alla måste skänka något till. Litet som stort. Alla kan ge något. Och nu för tiden krävs det ofta bara ett sms, så bristande ork (oftast min ursäkt) är ingen anledning längre.
Kom igen nu. Det är enklare än att baka.

Här är några välkända sajter där det är lätt att lämna bidrag. Har ni fler bra tips så kommentera hemskt gärna!

SOS Barnbyar
Musikhjälpen
Cancerfonden
Rädda Barnen
Läkare Utan Gränser

onsdag 4 december 2013

Mousserande och champagne - godast just nu

Efter en lång, lyxig helg då det slank ner ett och ett annat glas bubbel börjar jag så smått hitta ut ur dimman och tillbaka i den verkliga världen, där det mest av allt slinker ner pulverkaffe med mjölk. Jag drömmer mig tillbaka och inser att jag faktiskt smakat på de flera av mina favoriter under lördagen och söndagen (vi behöver väl inte gå in på när, var och hur) och bland dem har det tillkommit en budgetvariant: Campo Viejo, Cava Brut Reserva (nr 7782), 69 kr. Den beskrevs i SvD av Mikael Mölstad som "Lysande! Mousserande cava från den kända Rioja-producenten med doft av gröna äpplen och citrusskal med rik syra i avslutningen" (bättre att höra det från ett proffs, tänker jag). Den här flarran kommer definitivt hamna i isbadet även nästa gång vi bjuder in ett lite större gäng på spontankalas.

Vill man dricka bubbel en helt vanlig tisdag (och det vill man ju) men är för snål för champagne är det fortfarande Pongrácz Brut (nr 7628) för 109 kr som gäller för min del. Jag har inte hittat något i motsvarande prisklass som är lika bra i min mun, men kom gärna med tips!

Och Bollinger-fan som jag är har det ändå dykt upp en bubblare (Ha. Ahaha. Ha.) på favoritfin-
champagnelistan, nämligen HATT et SÖNER (t ex Grande Cuvée Premier Cru Blanc de Blancs Brut, nr 7696, 349 kr). Jag är väldigt förtjust i samtliga av husets champagnesorter även om jag kan leva utan rosén, men så har jag heller aldrig riktigt fattat rosa champagne. Okej, det är en fin färg, men det är det på hallonsaft också. Njut en Brut istället. En riktigt kall; det är inte "rätt" men det är godast. Att dessutom dricka den i ett bubbelbad är ungefär så lyxigt det blir och oj, vad jag längtar tillbaka till söndag eftermiddag nu.

tisdag 3 december 2013

Lilla Ego - nyinflyttad och redan älskad granne

Det är inte ofta jag blir positivt överraskad när jag går ut och äter på restaurang. Jag vågar knappt ens ha förväntningar, eftersom jag ganska lätt blir besviken. Det är så otroligt sällsynt att en restaurang bjuder på alla de där sakerna som måste klaffa för att jag ska bli riktigt glad: fantastiskt god mat, en välkomnande stämning, servis som gillar sitt jobb och visar det och en lokal där man vill och kan prata med varandra om det som händer på tallriken och i munnen.

Hej Lilla Ego och varmt välkommen till mina hoods. Jag hade väldigt höga förväntningar och jag fick dem överträffade.

Tom Sjöstedts och Daniel Räms nyöppnade krog verkar ha fått fantastiska recensioner överallt och det förstår jag. Kritikern såväl som den vanlige lille gästen känner sig extra välkommen och omhändertagen här. Superkockarna turas om att prata vänskapligt med gästerna och får matglada fans som jag att fnittra fånigt och min man att roat höja ögonbrynet. Att kunna fråga Daniel själv om hans och Toms största miss hittills (möjligheten att beställa tilltugg till drinken före maten, tydligen) och hur man tillverkat den hemmagjorda fattigmanstryffeln (en blandning av umamistinna komponenter som parmesan, sesamfrön och champinjoner) är en lyx som matintresserade sällan upplever. Jag hoppas att de håller fast vid den ambitionen, för det avslappnat personliga anslaget skiljer Lilla Ego från de flesta finkrogar i Stockholm. Det är befriande osvenskt.

Och maten? Kärleksfull, begriplig, ambitiös, opretentiös, vällagad, prisvärd och fantastiskt god. Det finns inte tusen saker att välja på men så finns det heller inte mycket man klarar att välja bort. Jag är kräsen men blev löjligt kär i min mat. Det fanns inget att inte bli förtjust i på mina tallrikar, även om det för min trovärdighets skull kanske ska nämnas att min brors bitar av lammstek inte var fantastiska, som mina. Men det var också det enda minuset på en hel middag med tre rätter för fyra personer. Och från mig är det ett högt betyg.

Prova kåltallriken, löjrommen, pumpafesten och Daniels vinnare. Ös fattigmanstryffel över alltsammans. Missa för bövelen inte chansen att äta rått fläsk om du aldrig gjort det förr. Den bjuds dig av kockar du garanterat kan lita på. Och svissen delar du med ditt middagssällskap efteråt. Men boka bord nu, för det kan ta ett par veckor innan du får plats. Det är värt väntan. Jag kommer garanterat tillbaka snart, och är väldigt glad att jag bara behöver gå ett kvarter.