torsdagen den 31:e mars 2011

Christian vid spisen - vecka 2

Så var det dags igen! Christian ställde sig vid spisen igår igen, helt i enlighet med vår nya kokboksplan. Hittills är det fortfarande upp till bevis för min egen del, och planen är att jag inleder mitt eget kokbokstestande ikväll.
Hursomhaver.
Igår valde hjälten - vilken jag egenhändigt och listigt lurat till altaret och därmed knutit till mig och m
itt kök i evigheten - att bjuda mig, syster Lillan, svåger Alex och finaste vännen Sara på denna eminenta rätt hämtad ur M
onica Eisenmans Asiatiska nudlar och smårätter. Mina och kockens kommentarer får du efter receptet!

Asiatisk pesto med pilgrimsmusslor (recept: Monica Eisenman)

4 personer

200 g tunna risnudlar
100 g sockerärter
ca 12 körsbärstomater
12 pilgrimsmusslor
ca 1 msk rapsolja
salt
ca 250 g hackad blandad sallad

Pesto
3 dl jordnötter,
cashewnötter eller macadamianötter
2 vitlöksklyftor
3 msk finhackad färsk ingefära
3 dl färsk mynta
3 dl färsk koriander
3 dl färsk thaibasilika
1 msk rivet apelsinskal (ca 1 apelsin)
1 msk rivet limeskal (ca 2 lime)
1-2 dl rapsolja
ca 2 tsk sesamolja
salt och peppar

Denna asiatiskinspirerade pesto är en spännande variant på den klassiska italienska peston. Självklart kan man byta ut pilgrimsmusslorna mot räkor, kräftstjärtar eller kyckling.
Mixa alla ingredienserna till peston förutom olja, salt och peppar i en matberedare. Häll ner rapsoljan i en tunn stråle medan matberedaren går. Smaka av med sesamolja och salt och peppar.
Koka nudlarna enligt anvisningarna på förpackningen. Skölj dem i kallt vatten.
Skär sockerärterna i strimlor. Koka upp vatten och förväll dem i ca 30 sekunder. Skölj strimlorna i kallt vatten.
Blanda nudlarna med peston och sockerärterna.
Skär tomaterna i klyftor.
Värm oljan i en grill- eller stekpanna och stek pilgrimsmusslorna några sekunder på båda sidor på hög värme. Salta lätt.
Lägg upp nudlarna på en bädd av sallad. Toppa med pilgrimsmusslor och körsbärstomater. Servera direkt.

Christians kommentar:

"Den här veckan ville jag hitta något asiatiskt som inte var för enkelt men som inte krävde alltför många specialingredienser eller friterande. Jag har aldrig gjort egen pesto, så det kändes kul. Det enda jag inte hittade var thaibasilika. Sesamolja hade vi däremot i skafferiet, och den skvätten tillför faktiskt mer än man tror med sin lilla naggande nötighet. Det var också skönt att slippa pinjenötter, jag slängde ner en liten påse naturella cashew.

Däremot var jag lite skeptisk: både till den småtråkiga salladsbädden, de oinspirerande tomaterna som garnityr och bristen på chili-hetma. Men den ljumma salladen funkade faktiskt riktigt bra, och resultatet blev istället att man faktiskt kunde känna alla de rena smakerna som peston så generöst bjöd på. Pilgrimsmusslor skulle jag haft fler av, och eftersom vi blev fem till middagen kompletterade jag med lite wokade kycklingbitar för de som behövde påfyllning.

Två problem stötte jag på - dels att hålla allting varmt när det är så snabba puckar på slutet, dels att undvika att allt klibbar ihop i en stor dreadlock (vilket var fallet). Nudlarna vi använde sög upp allt på en gång så att det blev lite torrt. Kanske skulle man ha kvar en skvätt vatten efter koket helt enkelt?

Som summering får jag säga att jag blev positivt överraskad. Jag gör gärna om det, men då tillsammans med min kära vän chilifrukten. Dessutom verkar folk bli imponerade av att man gjort sin egen pesto.

Pyttes kommentar:

Jag ska försöka fatta mig lite kort(are): En väldigt god rätt, jag gillade verkligen peston. Den fick hela köket att dofta ljuvligt. Och salladsbädden med kål var ett fräscht inslag som gjorde helhetsintrycket lättare. däremot blev nudlarna ganska klibbiga; de var svåra att helt integrera med peston. Kanske ska de sköljas hastigt i kallt vatten innan de blandas?

Christians tidigare kokbokstest:

onsdagen den 30:e mars 2011

Ännu en macka till historien

Jag åt upp hela den här helt själv alldeles nyss. Japp, det gjorde jag, och jag har inte dåligt samvete, mår inte illa, ångrar inget, skulle göra om det igen när som helst (okej, inte när som helst, men när som helst med start om typ tre timmar. Okej, inte mitt i natten eller när jag står i duschen eller är på ett viktigt möte, men ni fattar. När som helst då lite käk skulle sitta fint). Det här, mina vänner, är ännu en macka, men inte vilken macka som helst.
Det är MIN macka.

Fet macka med tryffelost, bacon och mozzarella

1 person

1 bit baguette, storleksmässigt anpassad efter hunger
3 msk philadelphia eller annan färskost
1/2-1 tsk tryffelolja
3-4 skivor bacon
3-4 tunna skivor mozzarella
1/2 avokado, skivad
1 näve rucola
Några basilikablad

Rör ihop ost och tryffelolja - smaka av hur mycket tryffelolja just du vill ha, smaken är som baken. Salt och peppar ska också i. Stek baconet gyllene och lyft ur det ur pannan, låt rinna av. Dela baguetten på längden. Är du absurt dekadent, som jag, så doppar du nu snittytan på brödhalvorna i baconfettet som är kvar i pannan. Gräsligt, eller hur? Men så gott. Du är skyldig dig själv att prova.

Bred tryffelost på den ena halvan (ta allt du, det ska vara generöst), bygg på med rucola, avokado, mozzarella, bacon och så sist basilika. Ät och skicka mig en tacksamhetens tanke, det är jag värd.

tisdagen den 29:e mars 2011

Tillbaka med en räkmacka!

Ååååh, nu känns det MYCKET bättre.
Igår lockade jag magen till skratt med en skagenmacka; den (magen alltså) har surat och bråkat och varit allmänt odräglig sedan i torsdags och bara suttit där som en tjurig tonåring och matvägrat, men igår kväll var allt äntligen förlåtet när jag äntligen fick smälla i mig den här vackra tingesten. När man varit sjuk ett tag och funderar över vad magen kan tänkas vilja ha brukar det ju oftast bli yoghurt eller nyponsoppa eller glass eller en viss välkänd läsk, men min mage är ju lite speciell. Den tyckte tydligen att det var dags för en Toast Skagen och en alkoholfri bärs.

Skagenmacka

2 personer, till middag

500 g räkor, gärna färska
3 msk creme fraiche
2 msk majonnäs
1/2 dl fint skuren dill
1/2 dl fint skuren gräslök
1 tsk fransk senap
1 skvätt citron
Salt och peppar
Forell-, löj- eller sikrom, generöst

Till servering:

2 skivor gott ljust bröd, surdeg allra helst!
Smör att steka i om du inte tycker att det är för dekadent
1 avokado
Några salladsblad
Citron

Skala räkorna. Rör ihop creme fraiche (är du ambitiös vispar du den först så att den får en fastare konsistens), majjo, senap, dill och gräslök. Smaka av med salt, peppar och citron och blanda med räkorna. Smörstek brödet gyllene (eller rosta, men det är inte lika gott) och lägg upp på tallrikar. Grunda med sallad och avokadoskivor, ös på med skagenröra och toppa med rom. Servera med citronklyftor. Och bärs.

måndagen den 28:e mars 2011

Nu igen...

Jag kan inte äta just nu. Jag äter lite, men det är högst motvilligt och med stor möda.
Det är INTE okej att inte kunna äta.
I fredags fick jag andra slängen av magsjuka eller kräksjuka eller vad det nu ska kallas (vidrigt är det i vilket fall. Att vara gravid och ha en unge som sparkar på en inifrån samtidigt som man rattar den stora bussen är ingen höjdare vill jag lova) och även om det rent tekniska var över på lördagen har jag fortfarande jättesvårt att äta. Därmed ingen energi heller.

Så inga nya recept än (det blir så tråkigt med recept i stil med "Gå till butiken, köp en färdig tetra nyponsoppa, häll upp i ett glas, njut och håll tummarna"), men jag hoppas ändra på det den här veckan. Så småningom. Till dess får ni ha tålamod och hålla tummarna för mig.

torsdagen den 24:e mars 2011

Christian vid spisen - vecka 1

Igår inledde Christian vår nya köksdeal med att laga Jamie Olivers carbonara på squash från Mat för hela året (kommer ursprungligen från Jamies Italien, står det). För er som inte är kungar i grönsaksdisken kan jag meddela att squash är detsamma som zucchini. Och som courgette. Våra respektive kommentarer till resultatet får du under receptet!

Squashcarbonara (Recept: Jamie Oliver)

2 portioner

2 stora ägg
2 msk crème fraiche
25 g finriven parmesan
2 tsk olivolja
60 g pancetta, tärnad
1/4 rödlök, skivad
1/2 gul squash, i tunna stavar
1/2 grön squash, i tunna stavar
rivet skal av 1 citron
Små späda örter till serveringen

2 portioner färsk pasta (Jamie använder förstås hemmagjord)

Vispa i en bunke samman äggen med crème fraiche, det mesta av parmesanen och lite nymald svartpeppar. Hetta upp olivolja i en tjockbottnad stekpanna och fräs pancettan tills den är knaprig. Tillsätt löken och fräs i ytterligare 2 minuter. Koka pastan i 3 minuter, eller tills den är al dente, i en stor kastrull med saltat vatten. Lägg under tiden squashen i stekpannan med pancettan och löken och fräs tills den är mjuk. Häll av
kokvattnet från plattan men spara lite vatten och blanda pastan och vattenskvätten med squashen i stekpannan. Dra pannan från värmen och häll på äggblandningen. Blanda varsamt och låt såsen tjockna. Servera direkt med det som är kvar av parmesanen, det rivna citronskalet och hackade örter.


Christians kommentar:

"Jag skämdes lite över att välja en så pass "enkel" rätt, men man måste ju börja någonstans. Det blev ganska dyrt, eftersom jag ville gå exakt efter receptet och köpte både äkta parmesan och hittade fin pancetta på Cajsa Warg. Och pancettan gjorde verkligen rätten enligt min mening. Det blev en helt annat italiensk touch istället för vanligt bacon. Tyvärr hittade jag ingen gul zucchini.

En sak som stör mig i många recept är det inte framgår vad man bör förbereda. I det här fallet var det "häll i pastan som ska koka i 3 minuter". Okej. "Häll SAMTIDIGT i alla små tunna zucchini-stavar som du redan har skivat upp". Eh, nej det har jag inte eftersom det framgick i texten först NU. Så det blev panikattack på zucchinin med julienne-skalaren - tunna skivor istället för stavar, vilket faktiskt passade bättre.

En annan grej: när det står att saker ska "fräsa" tillsammans glömmer man att olivolja och stekt fläsk i kombination bildar väldigt mycket vätska, med resultatet att saker snarare kokas och friteras. Överlag en sjukt god rätt som jag gärna gör igen, dock med mer sås nästa gång."

Pyttes kommentar:

Jag tyckte pastan blev hemsk god, även om det behövdes lite salt och extra peppar. Jag tror att Christian kan ha blandat såsen med något överdrivna mängder pasta; det blev ett helt berg med mat och såsen sögs upp lite för snabbt. Rätten hade vunnit på att vara krämigare. Bacon skulle kunna ersätta pancettan men den var verkligen fantastiskt god i den här rätten, så om du kan hitta pancetta vinner pastan på det.

tisdagen den 22:e mars 2011

Så slipper jag spisen - en plan

Vi har glömt vår kamera hos våra fina grekisk-irländska vänner i Nacka - tack och thanks for a lovely sunday date, guys! - och för tillfället kan jag alltså inte fota någon mat. Igår var det lika bra; jag gjorde kycklinglår i ugn som stektes och stektes och stektes men när jag efter hundra år skar i dem forsade det mörkt blod som om jag just tagit dem levande till slaktbänken. Isch. Jag blev tillfällig vegetarian i rena förskräckelsen.

Jag passar på att berätta om min och Christians nya plan istället.

Bakgrunden först:
Till skillnad från vad alla tror älskar jag inte alls att stå i köket. Nu blev ni allt lite förvånade va? Nå, det är sant. Jag tillhör inte dem som utbrister "Jag ÄLSKAR att laga mat" så fort någon frågar efter deras intressen, jag har aldrig någonsin drömt om att bli kock (däremot om att ha fått utbildningen) och jag har aldrig känt att en ultimat lördagseftermiddag spenderas över en gryta. Jag är onördig i köket, jag springer inte i saluhallar och dreglar särskilt ofta och höjden av lyx för mig är att bli bjuden på mat. Hemma hos någon eller på krogen spelar ingen roll. Jag gillar att hitta på recept, men jag gillar inte att skriva dem. Jag älskar att bjuda hem folk och att imponera på dem med min matlagning, men jag är inte överförtjust i timmarna innan de kommer.

Alltså:
Att jag blivit chef över köket hemma är egentligen inget jag önskat mig, även om jag självklart förstår att det var oundvikligt. Lika oundvikligt som att Christian blivit chef över återvinningen (jag saknar tydligen något slags grundläggande moral; jag häcklar honom ständigt för att han slänger t ex värmeljus i återvinningshinken fastän jag VET att jag verkligen borde skämmas). Nu har vi i alla fall bestämt att vi båda ska ta lite mer ansvar över matlagningen, och framfö
r allt över att det blir lite mer variation i köket.

Så det här är planen:
  • Varsin dag i veckan ska vi välja ett recept ur varsin kokbok och stå för inhandling till och lagning av det receptet.
  • Receptet behöver verkligen inte vara komplicerat men ska gärna lära oss något nytt.
  • Det ska gärna vara nyttigt och något som även Stella kan äta. Men inga tvång, givetvis
Den här planen lär väl likt alla våra matrelaterade planer - bantning, storhandling, budgethållning, veckoplanering och så vidare - fallera ganska snabbt, men tanken är god. Jag bläddrar för tillfället i Gordon Ramsays Mat för vänner och stör mig på att han har samma sak på sig på alla sjuttioelva bilder av honom själv, medan Christian muttrar över att det är tomater i typ alla Jamie Olivers recept från Mat för hela året. Vi får se om vi kommer så långt att det faktiskt blir någon matlagning den här veckan.

måndagen den 21:e mars 2011

Sallad med zucchini, grapefrukt, avokado och feta

Här kommer ännu en busenkel måltid men det är helt enkelt inte stå-vid-spisen-och-utvecklas-tider just nu. Det stressas och det umgås och det jobbas och det festas och det graviditetskrämpas och frustrationsvrålas (mest den yngre medlemmen av familjen, men även gravidanten förstås). Hälsosam mat varvas med tårta på barnkalas och thai-take out när ingen orkar; kocken i det här köket blir mäkta stolt om dottern får något hemlagat istället för de där otroligt äckliga, kattmatsdoftande kalvfrikadellerna på burk (för 8-månadersbebisar) hon fortfarande älskar mer än allt annat.

Hursomhaver.

På måndagar väger vi oss (Christian sakta men säkert neråt, jag något snabbare uppåt) och tar nya tag. Då kan all stress och ickeork (som följer med från veckan innan) om man har tur resultera i en riktigt god men lättsvängd sallad.

Har ni inte testat kombinationen avokado-grapefrukt-feta så kan jag meddela att det är en höjdare. Lite knaprigt bacon på det hela är inte fel för den som inte vill köra vego.

Sallad med zucchini, grapefrukt, avokado och feta

2-3 personer

1 liten zucchini
olivolja
1 grapefrukt, helst blodgrape
1 avokado
1/2 pkt fetaost
1/2 liten gurka
1 stor näve rucola
1/2 kruka färsk basilika

Börja med att attackera grapefrukten. Du ska skära ut hinnfria filéer av den vilket kanske känns komplicerat om du aldrig gjort det förut men när du väl testat kommer du att ha upptäckt en ingrediens du plötsligt vill ha med i varenda måltid. Det är enkelt; jag hittade en bra beskrivning här. När du skurit ur alla klyftor har du en hög med saftigt skräp kvar på brädan; pressa/fös ner saften i en skål och spara till dressing!

Skala och halvera gurkan. Skär bort kärnorna och tärna. Skala och kärna ur avokadon och skär den i stora bitar. Strimla basilikabladen (Lägg dem på varandra i en liten hög och rulla ihop så går det lättare). Skär zucchinin i stora kvartar och fräs den gyllene i het olivolja. Den ska fortfarande ha bra tuggmotstånd, så kört hårt under kort tid och vänd ofta. Salta och peppra. Blanda alltsammans med rucola på ett stort fat och strö över grovt smulad fetaost. Häll över grapejuicen, ringla över olivolja, ös på med nymald svartpeppar och dutta eventuellt över lite flingsalt. Gott bröd till om du inte undviker kolhydrater.

torsdagen den 17:e mars 2011

Så enkelt måste det få vara ibland.

Det här är något av det godaste jag vet och det finns inget läckrare som kan åstadkommas på under en minut. Eller okej, att slänga upp en färsk svensk hummer på en tallrik går också ganska fort, och att skära bitar av ett par mogna ostar, och att öppna några ostron...
Okej, det här hör till några av de fantastiskt goda saker man kan åstadkomma på under en minut. Och det finns ingen med ett hjärta i kroppen som inte tycker att det är en strålande tjusig dessert. Tycker ni inte det får ni inte vara min kompis.

Köp en liten ask fina, väldoftande jordgubbar och en ask med likaledes fina och väldoftande hallon. Färska ska de vara, inga kompromisser här. Ni som läser det här om något halvår och har trädgårdsland att tillgå går givetvis dit på jakt, men nu vänder jag mig till frostnupna stadsbor som jag själv. Fördela era godsaker i skålar. Strö över en gnutta råsockerströ eller simpelt socker och häll på så mycket ovispad, fet, härlig grädde som ditt samvete tillåter. Inga krusiduller. Bara härligt.

tisdagen den 15:e mars 2011

Tacon är död - länge leve den färska vårrullen!

Många av er vet hur jag känner för tacos. Brr. Det jag dock kan avundas dem som idkar tacofest varje fredag är plockandet, pillandet, den lilla buffén av tillbehör och den egna matlagningen vid bordet. Att alla gör sina små läbbiga båtar precis så sönderfallande och omöjliga att äta som de själva vill ha dem.
Och det är ju förstås kul.

Nå, ni som inte vill hålla på med dammiga kartongkit och salsaburkar har ett mycket roligare och fräschare alternativ i den färska vårrullen! Ni traskar in på närmaste asiatiska butik och köper rispapper. Det finns stora och små; jag brukar välja stora eftersom de även kan klippas itu om man vill ha en mindre, "öppen" rulle. Sedan köper ni roliga saker att fylla rullarna med och roliga saker att dippa dem i och tjoho, vilket kalas ni har skapat er!

Bilden föreställer min söndagsrulle efter att jag tagit en naggande god tugga av den. Och min dippsås, efter att det ramlat ner lite köttfärs. Det var helt enkelt så gott att jag inte hade tålamod till ett kvalitativt fotograferande.

Förslag på fyllning
  • Köttfärs (se recept nedan)
  • Nudlar, kokade och delade, gärna glas- eller risnudlar
  • Isbergssallad, strimlad
  • Vitkål, tunt hyvlad och smaksatt med lite lime, olivolja, salt och peppar
  • Morötter, tunt strimlade eller hyvlade
  • Gurka, urkärnad och strimlad i långa bitar
  • Sparris, lätt förvälld och eventuellt delad
  • Koriander, färsk
  • Mynta, färsk
Att göra enkel dippsås på (experimentera vilt):
  • Japansk soja (typ Kikkoman)
  • Risvinäger
  • Sesamolja
  • Färskpressad lime
  • Sweet chili-sås
  • Fisksås
  • Färsk koriander och/eller mynta
  • Pepparfrukt, vitlök, ingefära
Alltså. Sätt dig (eller er) bekvämt till rätta med en stor bunke vatten på bordet. Doppa rispapperen ordentligt däri. Lägg dem sedan på tallriken och gnid in rispapperet med vattnet som följt med. Efter en stund känner du papperet mjukna. Lägg önskad fyllning i mitten av papperet, vik in kanterna från höger och vänster om fyllningen, och rulla sedan ihop till en fast rulle. Dippa och enjoy! Vill du ha en mindre "öppen" rulle (fint på buffén eller till drinken till exempel, men välj bara grönsaker i den typen av rulle) klipper du itu papperen till halvmånar med den raka kanten upp. Lägg fyllning vertikalt så att den sticker ut lite från den raka kanten, vik över den runda nedre delen och rulla ihop från sidan. Förhoppningsvis förstår du hur jag menar...

Yakinikuinspirerad köttfärs

Okej, det är en extremt förenklad smakversion, men vi fick en jättefin yakiniku i helgen av våra vänner Lisa och Daniel och jag försökte ha i lite av det jag mindes ingick. Fast med färs då, förstås. Supergott i rullarna!

2 personer

200 g nötfärs
1/2 gul lök, skalad och hackad
2 vitlöksklyftor, skalade och finhackade
1/2 msk sesamolja
1/2 rapsolja
2 msk japansk soja (typ Kikkoman)
1 msk strösocker
1 tsk malen ingefära

Hetta upp raps- och sesamolja och fräs lök, vitlök och färs däri. Häll på resten av ingredienserna när färsen är genomstekt och låt puttra ihop. Smaka av med lite salt och peppar.

måndagen den 14:e mars 2011

Love worthy of korv

I fredags firade jag och Christian åtta år tillsammans. Det blir alltför sällan några fancy schmancy restauranger för vår del (fast vår nya färgglada restaurangguide bjuder förstås på en hel del spännande tips) när vi har lovefest; vi är snarare det trista men kärleksfulla paret som äter något lite godare än vanligt framför en film som är lite bättre än vanligt. Vem vet, kanske blir det något ballare på firandet av bröllopsdagen, men jag klagar inte på den här versionen heller.

Vi var trötta i vanlig ordning och jag satsade på extremt lättlagat med hög njutningsutdelning. My favourite kind of food, som ni vet. Till den här sallad fordras riktigt bra korv, annars tycker jag att man ska välja ett fint rosastekt kött eller någon god fisk istället. Själv hittade jag lammkorv smaksatt med vitlök och mynta från Taylors & JonesCajsa Warg. Deras korvar är ofta lite i hetaste laget för mig men den här var smakrik och kryddig; jag är ingen korvfanatiker men en god korv är ju alltid en god korv.

Kärleksfull sallad med korv, buffelmozzarella och grillad paprika

Ta den goda korven (2 stycken) och stek den försiktigt på halvlåg värme i lite smör. När den är genomstekt lyfter du ut den ur pannan, vrider upp värmen och steker en citron i halvor och en lime i halvor på snittytan tills de har fått färg. Medan korven steker har du förberett resten av salladen:

Tag ett stort fat och täck med goda salladsblad (vi valde en kruksallad som jag tror hette novasalade, som jag verkligen gillade). Lägg på klyftor av 1 avokado, fint skurna eller allra helst mandolinade spån av 1/2 liten fänkål, stora bitar av 2 grillade paprikor (jag köpte färdiggrillad på burk, men jag jag gillar bara den från Matric och den kostar runt 70 spänn burken, så ugnsgrilla egen om du har tid och ork), samt 1 boll god buffelmozzarella (eller vanlig ko, men nu försöker vi ju lyxa till det lite här trots allt). Skär korven i bitar och lägg den att vila tillsammans med salladen, och pryd mästerverket med de stekta citrusfrukterna, som blir ljuvliga att pressa över salladen. Ställ fram fatet tillsammans med en riktigt god olivolja, en pepparkvarn och flingigt salt. Du är all set!

torsdagen den 10:e mars 2011

Den färgglada restaurangguiden till Stockholm

I måndags lanserades årets White Guide, finsmakarnas guide till det kulinariska Sverige. Galan hölls på Grand Hôtel och Frantzén/Lindeberg (Stockholm) och Oaxen krog (Mörkö) får under 2011 dela på titeln Årets bästa restaurang. Operakällaren, Esperanto, F12, Matsalen, Mistral och Lux är andra stockholmskrogar som föga förvånande platsade på topp 10-listan.

Jag har aldrig råd att gå på White Guide-krogarna.
White Guide är en tämligen värdelös guide för just mig.
Jag kunde faktiskt inte riktigt bry mig mindre om White Guide.

Därför ber jag er om hjälp, kära läsare, att tipsa om just era favoriter. Ställen där en härlig matupplevelse inte måste kosta minst 1000 kronor per person. Det kanske inte är för att maten får smaklökarna att svimma av hänförelse som ni ständigt vill tillbaka, det kanske bara är för att personalen är så fantastiskt trevlig. Eller för att inredningen är ball. Eller för att det är så absurt billigt. Eller för att det känns som hemma. Eller för att det är helt galet. Eller för att maten får smaklökarna att svimma av hänförelse.

Ge mig - och varandra - era allra bästa tips! Vi börjar med Stockholm (jag bor ju här trots allt) och fortsätter med resten av landet om alla tycker att det är roligt att dela med sig. Och så kallar vi det Den Färgglada Restaurangguiden - den är inte ljus och fräsch och vit, utan färgglad och brokig. Som vi.

onsdagen den 9:e mars 2011

Favorit i repris - vinägerlax

Nu är stressen total vilket blir synligt i form av några dagars frånvaro på bloggen, men som tur är har jag ju bloggat i flera år nu varpå det finns djupa arkiv att gräva ur. Just nu längtar jag lite efter den här vinägerlaxen som är en bortglömd favorit - snabbt, enkelt, gott och nyttigt. Prova nästa gång du står där med din frysta gamla filé och inte vet vad du ska ta vägen med dem. En sötpotatis till det hela och du är all set. Perfekt ensammiddag men du kan förstås bjuda en kär vän om du är på det givmilda humöret.

Vinägerlax med sötpotatis

1 portion

1 portionsbit laxfilé
1 liten sötpotatis
1/2 rödlök
Torkad timjan
Olivolja
Salt och peppar
Balsamvinäger

Sätt ugnen på 225 grader. Skala sötpotatisen och skär den i små tärningar. Lägg den i en form med grovhackad rödlök, strö över någon matsked torkad timjan. Lite olivolja på det, blanda om och så skjuts in i ugnen. Ca en kvart borde vara lagom, om tärningarna är små. Befria laxbiten från eventuellt skinn, salta och peppra den. Häll ett par matskedar balsamvinäger i en teflonkastrull modell mindre - du ska ha ett tillhörande lock - och låt koka upp. Lägg i laxen, sänk värmen till lägre medel och lägg på locket.

Vänd på laxen efter någon minut. Det behövs inte lång tid eftersom laxen ångkokas i vinägern samtidigt som den steks - håll koll så att den bara blir precis klar! Det tar bara ett par minuter. När laxen fortfarande är lite, lite rosa i mitten blir den jätteglad av att tas från värmen och vila en stund, medan du öser upp din fina sötpotatis. Laxen på och den ihopkokade vinägern ringlad över härligheten - klart! Lite crème fraiche blandad med vitlök och hackad gräslök är förmodligen jättegott till för den som behöver lite kräm, men det funkar fint som snus utan.

lördagen den 5:e mars 2011

Favoritinlägg just nu - best of the best

Min lördag bjuder på jobb, Ikea, vila och fest, och er bjuder jag på några favoriter hos mina favoriter. Spana in de här inläggen; vissa är lite äldre och vissa pinfärska men alla är de klart mer läsvärda än något jag kan svänga ihop idag. God läsning!

Katja på Kaffekokarkokboken äter grisfötter naken:

Elin på Tre tjejer i köket fick en dotter:

Glassmannen på Glasskoll testar frystorkad glass från hemlig beundrare:

Tina på Pickipicki visar hur man odlar chili alldeles själv:

Christer på Nu kokar jag svänger ihop ursnygga maränger med choklad och hallon:

Annika på Smaskens tröstar sig med chokladkaka:

Andreas på Kanonmat tjurar över misslyckad espressoglass:

Mer utmärkt läsning hittar ni via länkarna till höger. Ha en fin dag!

torsdagen den 3:e mars 2011

Inte särskilt närodlade sommarsmaker

Jag vet, man ska köpa sin mat efter säsong; allra helst ska man förstås odla den själv men kan man inte det ska en bonde max två meter från ens hus ha gjort det. Det är bara det att ibland ligger det opassande saker i butiken och frestar och de luktar gott och de påminner om sommaren och de har vacker sommarsprudlande färg och de passar verkligen inte in bland alla tråkiga svenska vinterrotsaker och de liksom bara SKRIKER "ta hem mig och låtsas att det är varmt och skönt och soligt och smulpaj och kallt vitt vin och bad och shorts och skuggande träd och blommor och bersåer och lata dagar då snor och overaller lyser med sin frånvaro".
Det var så ett litet paket jordgubbar och ett par vackra stjälkar rabarber talade till mig i förrgår, jag lovar.
De låg där i något slags självsäker omedvetenhet om sin opassande existens på Daglivs och kom från gud vet var och var inte ens dyra. Jag högg till. Och köpte ett paket vaniljglass till. Vi gjorde något slags snabb kompott och bjöd fina syster Lulle som slagit av en tand och inte får blanda kallt och varmt, men hon lät allt svalna och smälta och sa att det var ljuvligt ändå. Glömde väga ingredienserna men tror att det blev ungefär så här:

Varma konjaksspetsade rabarber och jordgubbar

3 personer

150 g ansade och centimeterbrett skurna rabarberbitar
100 g snoppade jordgubbar, skurna i kvartar
1 msk smör
1 msk konjak
3 msk råströsocker

Vaniljglass

Fräs rabarberbitarna en minut i smöret i en stekpanna. Häll på socker och konjak. Låt bubbla ihop lite och vänd ner jordgubbarna. Låt bubbla en minut till och servera direkt med vaniljglass. Blunda och låtsas att du är någon annanstans.

onsdagen den 2:e mars 2011

Sallad med rödbetor och mozzarella

Ganska snyggt, om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Det här, gott folk, är ett litet exempel på hur man gör något i grunden ganska tråkigt till något ganska så piffigt genom att orka bry sig om hur man presenterar det. 4 ingredienser (okej, lite olja och sånt också), snabbt, billigt, enkelt, nyttigt och framför allt gott. Njut en halv till förrätt eller en hel till lunch.























Man tager en simpel rödbeta. Man skalar den och skivar den tunt; ha en plastpåse på lilla handen om du inte föredrar den i en rödlätt ton. Man kokar upp en liten kastrull med vatten och slänger skivorna däri bara den kortaste minut, så att de mjuknar men inte slaknar fullständigt. Om du fattar. Sedan grabbar man tag i en hög med rucola och placerar den inte särskilt konstfullt på tallriken. Man river en boll med mozzarella och placerar den piffigt runt om det hela (se den konstnärliga bilden för vägledning). Sedan duttar man ut en halv avokado i klyftor och ett par mycket tunt skivade rödlöksringar (om man ligger åt det hållet). Rödbetshög slarvigt men genomtänkt placerad i mitten, som en färgglad krona på verket. Och så god olivolja, vällagrad balsamvinäger, flingsalt och kvarnpeppar över alltsammans.
Vem blir inte glad över att bli bjuden på det här?

tisdagen den 1:e mars 2011

Bara för att jävlas...

Är du hungrig nu, så här i slutet av dagen? Hade du gärna stoppat i dig något litet - eller ännu hellre något ganska stort? Som kanske en god macka? Som kanske min goda lunchmacka från igår? Flådig majjo, massor av krispigt bacon, tjocka skivor mozzarella, knaprig paprika, krämig avokado och stora parmesanflagor - hade det varit något?
Fan.
Det här slog tillbaka på mig själv.
Nu är jag så hungrig att jag inte vet vad jag heter.