lördagen den 31:e januari 2009

Lördagskväll på landet

Lätt sargade efter gårdagens fantastiska spelning har vi tagit oss ut till Räkan och världens bästa värdpar. De är sådana där som placerar en på soffan direkt när man kommer, bäddar in en i filtar och serverar en 40 olika sorters öl. 5-stjärnigt leverne, det är vad det är. Till middag blir det tjusig ickemiddag; den långlagrade parmesanosten har vi redan huggit in på i bitar med balsamicokräm, och senare blir det två sorters quasedillas, små club sandwichar, friterade bläckfiskringar, och så de här vårrullarna. Superlatmat som går att äta med en hand. Älskart.

torsdagen den 29:e januari 2009

En gräsänkas vilda leverne

Maken repar med The Flare-Up! hela kvällarna inför den feta spelningen på Debaser imorgon. Vad gör den sörjande gräsänkan? Hänger på Republik i god väns lag, förstås. Strategiskt placerad vid bardisken, så att Tomas kan servera den ena grymma drinken efter den andra. Gillar du cocktails så gå dit och spana in den inspirerande drinklistan, eller be om en vad-som-helst och låt dig överraskas. Du blir nöjd, jag lovar. Eller upptäck det fina med att sitta och smutta på deras goda cava; bubblor i näsan är lika roligt alla veckans dagar. Missa inte att det är after work-torsdag idag!

Glas: Duka

onsdagen den 28:e januari 2009

Njut av Stockholm!

För er som missat Livsnjutarens guide till Stockholm (Parasoll) - köp, köp, köp! Den har funnits en tag men jag själv har inte läst den förrän nu och ack, så jag grämer mig över allt tråkigt jag missat under tiden. Den är den där typen av bok som bygger upp en "jag-ska-minsann"-iver hos en, precis som Dr Phils senaste gör för många, eller Yoga For Dummies, eller kokböcker med bara fallfrukt, eller så-blir-du-smal-på-en-kvart-böcker.

Allvarligt talat, guiden är riktigt inspirerande, och mitt Stockholm lockar på ett helt nytt sätt sedan jag sträckläst den. Författarna Mia Öhrn och Henrik Francke har penetrerat vår huvudstad och hittat de skönaste barerna, fiken, promenadstråken och shoppingen, och tipsar om allt ifrån var det finns hemliga innergårdar och var man gör den ultimata badsafarin till var de godaste pralinerna finns och var kvällssolen är som bäst. Inget Slottet eller Grönan eller Moderna så långt ögat når, och allt är praktiskt och snyggt paketerat med form och illustrationer av Sara Teleman.

Köp den och ha den redo när solen kommer fram. Eller använd den redan nu och hitta de bästa sätten att trösta sig mot det här usla skitvädret.

tisdagen den 27:e januari 2009

Bara till mig - vinägerlax med sötpotatis

Jag är en sucker för vinäger. Balsamvinäger kan jag i stort sett dricka från flaskan, och inte är jag en snobb heller - Zetas extra lagrade duger fint. Ett favoritmellanmål är bitar av god parmesan som badar i en liten skål med vinäger; först äter jag upp all osten och sedan häller jag skamlöst i mig badvattnet. Med små ostsmulor i. Vet inte hur bra det är för magen men gott är det! Hittade den här bilden från en ensam-middag jag längtar tillbaka till lite nu.

Vinägerlax med sötpotatis

1 portion

1 portionsbit laxfilé
1 liten sötpotatis
1/2 rödlök
Torkad timjan
Olivolja
Salt och peppar
Balsamvinäger

Sätt ugnen på 225 grader. Skala sötpotatisen och skär den i små tärningar. Lägg den i en form med grovhackad rödlök, strö över någon matsked torkad timjan. Lite olivolja på det, blanda om och så skjuts in i ugnen. Ca en kvart borde vara lagom, om tärningarna är små. Befria laxbiten från eventuellt skinn, salta och peppra den. Häll ett par matskedar balsamvinäger i en teflonkastrull modell mindre - du ska ha ett tillhörande lock - och låt koka upp. Lägg i laxen, sänk värmen till lägre medel och lägg på locket.

Vänd på laxen efter någon minut. Det behövs inte lång tid eftersom laxen ångkokas i vinägern samtidigt som den steks - håll koll så att den bara blir precis klar! Det tar bara ett par minuter. När laxen fortfarande är lite, lite rosa i mitten blir den jätteglad av att tas från värmen och vila en stund, medan du öser upp din fina sötpotatis. Laxen på och den ihopkokade vinägern ringlad över härligheten - klart! Lite crème fraiche blandad med vitlök och hackad gräslök är förmodligen jättegott till för den som behöver lite kräm, men det funkar fint som snus utan.

måndagen den 26:e januari 2009

Snabb och vild pasta med panna

Slänger in den här vilda rackaren för att jävlas med era lunchlängtande smygkurrande måndagsmagar. Jag hade Lillan på besök förra veckan och det var något snabblagat, soffvänligt och värmande som eftersöktes. Lillan är dessutom väldigt kräsen utan att låtsas om det; "Nej nej, det spelar ingen roll vad vi äter", kan hon lova, och sedan hänge sig åt en tirad av försiktiga krav och villkor: "Fast kanske inte lax, det åt jag igår. Och jag gillar ingen annan fisk. Och kyckling vill jag inte ha, blä. Något nyttigt kanske, fast ingen sallad. Alltså, det får ju gärna vara pasta, men inte med fyra liter grädde liksom". Ja, ni fattar ju. Jag gnuggade mig trött i tinningarna och körde en riktig fuskpasta med hjälp av Arla Köket Viltpanna.

Snabb och vild pasta med panna

2 stooora portioner

2-3 portioner pasta, vi använde tortiglioni
1 gul lök
100 g skogschampinjoner
Smör eller olja
1 pkt älg-, ren-, eller viltmästarskav
1 burk Arla Köket Viltpanna
1 bra skvätt sherry
1 dl frysta lingon
1 dl hackad persilja
Salt och peppar

Koka pastan enligt instruktionerna på förpackningen, men ta av en eller ett par minuter på den rekommenderade koktiden om du vill ha pastan något al dente. Skär champinjonerna i bitar och hacka löken, fräs dem var för sig i lite smör eller olja och lägg i en kastrull. Fräs skavet enligt anvisningarna på förpackningen och ös ner i kastrullen. På med viltpanna och sherry och låt koka ihop ett par minuter. I med lingon och hälften av persiljan och låt koka en minut till. Smaka av med salt och peppar. Blanda med pastan, lägg upp i skålar och strö resten av persiljan överst. Mums. Tyckte Lillan också.

Tävlingen är avgjord!

Den här gången fick min blödighet avgöra. Hela 26 personer tävlade om boken "Singelmat", och lämnade fina, roliga och inspirerande svar på vad som är den bästa ensam-maten. Att välja en vinnare var svårt, men till sist ömmade ändå mitt jury-hjärta lite extra för Blekingekille, som skrev så här:
"Jag är singel och om jag är sugen på något gott till middag, då hemlagat mat är snabbt och enkelt, som alternativ till färdigmat från frys eller kyldisk i butik.
Jag dukar vackert med fint porslin och vackert glas, tänder ett ljus, sätter en blomma på bordet och njuter av min måltid - för det är jag värd."
Jag hoppas att Blekingekille får lite extra inspiration från boken och lagar någon riktigt fint till sig själv. Det tycker jag också att han är värd. Maila mig din adress på pyttes(snabel-a)gmail.com så kommer boken på posten! Och alla ni andra - tack för era bidrag! Håll utkik, snart kommer en ny rolig tävling med ett fint pris.

söndagen den 25:e januari 2009

Flådig macka extra allt

På en eminent fest igår hörde jag plötsligt några vänner prata om min hummermacka, vilken förgyllde en söndag blott alltför länge sedan. Förutom att jag blev väldigt stolt över att Pyttes har nått en sådan grad av berömmelse att folk kan prata om inlägg utan att jag ens deltar i diskussionen blev jag även väldigt inspirerad att skapa en ny lyxig bakismacka. Hereby I proudly present to you the the very smaskiga resultat. Den är sannerligen inte nyttig, men vi åt den som dagens enda mål mat och då är det säkert alldeles lagom med kalorier. Om vi nu hade brytt oss om sådant.

Flådig macka extra allt

2 personer

2 goda bröd i halvor, eller 4 skivor
smör
1/2 halloumiost
1/2 pkt bacon
1 avokado
1 liten röd paprika
1/2 liten röd lök
2 msk majonnäs
1 msk crème fraiche
1 tsk dijonsenap
1 tsk flytande honung
Salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skär paprikan i ett par stora delar och rosta den tills den mjuknar och får färg; vi gillar när den får lite svarta kanter och gav den närmare en kvart i ugnen. Blanda majjo, crème fraiche, senap och honung, smaka av med salt och peppar. Skiva rödlöken tunt och lägg den en stund i en skål med isvatten, så den krispar till sig. Smörstek brödet på medelvärme, eller rosta om du hellre vill det. Knaperstek baconskivorna och lått dem rinna av på hushållspapper. Skiva halloumiosten och stek den gyllenbrun. Skala och skiva avokadon.
Dags att börja bygga:
Grunda med lite sås på en brödhalva/skiva. På med paprika, ost, bacon, avokado och rödlöksringar. Lite mer sås ovanpå. Brödlocket på, och skär härligheten i två snygga halvor. Upprepa samma goda gärning för den du ska förära den andra mackan. Avnjut till en bra tv-serie som du vet att du har fler avsnitt av; vi rekommenderar Weeds.

lördagen den 24:e januari 2009

Bubblor - makes people talk

Bland röksvampar och vildsvinspastejer minglade minsann jag och Glassmannen med ett sextiotal glada matentusiaster igår. Lisa hade ordnat denna eminenta afton som gick av stapeln hos vegogeniet Seyhmus i Hornstull - varma tack till er båda! Blyga som vi är placerade vi oss strategiskt i ett hörn tillsammans med Annika, Andreas och Fröken Dill, och korkade upp världens bästa pladdersmörj: Pongrácz. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen - Pongrácz funkar till allt. Särskilt för att få skygga och räddhågsna katastrofminglare som jag att förvandlas till tjattrande partydjur. Festen som i en liten ask för ynka 109 kronor.

onsdagen den 21:e januari 2009

Ciprian's vita nougatglass - för god för att dela

Jag tänker göra en glasskupp.

Några av er kanske vet att jag är gift med ingen mindre än Glassmannen i egen hög person? Nå, härmed snuvar jag min egen bättre hälft på att vara först (av oss, i alla fall) med ett riktigt glass-scoop. Jag stjäl till och med hans bild. Förlåt mig Glassmannen, men frestelsen var för stor.

Det handlar om Kravmärkta Ciprian's Vit Nougatglass från Pipersglace. Vi gjorde dess bekantskap igår kväll, med vissa förväntningar förvisso men utan att ana dess grandiositet. Av någon anledning har Glassmannen börjat med vanan att lägga upp i glass i en gemensam liten skål med tillhörande gemensam gaffel - visst är det suspekt? Jag tror att han vill ge intryck av att det är romantiskt att mata mig med glass, men visst handlar det väl egentligen om kontroll? Om makten över glassen? Om att härska över den smältande njutningen? Om man räknar i smyg är det uppenbart att det tillsynes rättvisa delandet snarare består i en slug "en till dig, två till mig"-taktik som bara den mest uppmärksamma av kontrollanter kan lägga märke till.
Oh yes - that would be me.

Kontentan är att Ciprian's vita nougatglass är så god att den kräver en egen skål. En stor skål. Åtminstone om man bor med en Glassman.

Barn och matlagning

Jag läste en av mina matidolers inlägg om barns delaktighet i matlagning, och det väckte lite funderingar. Hur viktigt är det egentligen för barnens framtid vid spisen att de själva är med och lagar mat i tidig ålder?

Jag är inte mamma själv, bör jag kanske nämna redan nu.

Däremot är jag är uppvuxen i en stor familj med åtta syskon, och har en mor som förespråkar barns delaktighet i köket på ett väldigt tidigt stadium. Att röra, skala, blanda och vispa hör till mina tidigaste minnen, liksom stoltheten över att själv få presentera "mina" verk för de andra syskonen och min mamma (som var beundransvärt duktig på att låtsas som om hon inte haft ett dugg med prestationen att göra). För att få maten på bordet till alla dessa barn var det förstås en nödvändighet att alla hjälptes åt, men även en ettåring utan större kvalifikationer att dekorera smörgåstårtor fick sitta på köksbänken och banka på en deg med en träslev. Vi har aldrig fått maten serverad utan att hjälpa till; ibland bara med dukningen och disken men allra oftast även med matlagningen. Som vuxna är samtliga av mina syskon faktiskt riktigt bra på att laga mat, och mig veterligen tycker de flesta av oss att det är roligt dessutom.

Jag är övertygad om att mitt långa liv vid köksbänken har varit av största vikt för mitt intresse och min vilja att laga mat. Det har handlat mindre om hur man gör - mammas mat skulle räcka till en enorm familj och skilde sig avsevärt från maten i mitt lilla hushåll - och mer om det stora i att kunna själv, att få visa, att få bjuda.

Så hur beter jag mig då själv med barn i köket?

USELT.

Jag är USEL på att släppa in barn i matlagningen. När min treåriga systerdotter är på besök sitter hon ofta på diskbänken och tittar på, intresserat, van som är att hjälpa till där hemma. Jag säger inte till henne att hon inte får hjälpa till om hon frågar, men jag är ju inte direkt Johanna Westman, om man säger så. Jag har inte tålamod om det går för långsamt, jag är rädd att hon ska skära eller bränna sig, hon stökar, kladdar ner, frågar för mycket, det blir bättre om jag gör det själv... Jag skäms över att erkänna att jag kan göra listan längre - i mitt fall handlar det dessutom bara om fördomar utan större förankring i verkligheten; min stackars systerdotter har knappast fått möjlighet att bekräfta eller motbevisa någon av dem.

Egentligen vill jag ju vara balla mostern som lär henne allt om matlagning. Så att hon kan komma hem till mamma och pappa och säga "Tjena. Jag gjorde lite hummersoppa och tryfflar hemma hos Pytte idag och det blev över, vill ni ha?" Det hade varit grymt.

Jag tror uppriktigt att det aldrig är för tidigt att börja laga mat. Men glöm inte att det heller aldrig är för sent - ett faktum jag tröstar mig med när jag skriver detta. Kanske ska min systerdotter få en matlagningskurs i fyraårspresent?

tisdagen den 20:e januari 2009

Syrlig pasta med kapris och vitlök

Fluffiga snöflingor är vackrast att se genom en fönsterruta; för att bespara mig åsynen av slasket de förvandlas till när de når marken lät jag bli att gå och köpa lunchmat och körde en kylskåpsrensning istället. Gott.

1 person

1 portion spaghetti
1 liten röd lök
2 klyftor vitlök
Olivolja
3 soltorkade tomater i olja
1 msk kapris
1 msk balsamvinäger
1 tsk dijonsenap
1 dl vatten
1 tsk grönsaksfond
3 msk philadelphiaost; jag hade vitlök- och örtsmak på min
Svartpeppar

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet, men ta gärna bort någon minut från koktiden. Skala och klyfta rödlöken, skala, krossa och skiva vitlöksklyftorna tunt. Fräs dem i lite olivolja i en liten kastrull tills de mjuknar. Strimla tomaterna och lägg dem i kastrullen tillsammans med resten av ingredienserna. Låt koka ihop en stund, smaka av med svartpeppar och blanda ordentligt med den nykokta pastan.

Cibo sjunger griskindens lov

Mannen, jag och min finsmakarvän Johan skulle äta ute igår och jesus, vilken vånda det var att bestämma ställe! Johan ville gå till Matbaren men vår plånbok viskade stillsamt "snälla ni, ta inte allt jag har, jag kommer känna mig så naken och rädd", varpå vi bestämde oss för att prova något som låg närmare oss både geografiskt och budgetmässigt.

Jag är alldeles för feg för att recensera, men jag vill tipsa om Cibo, vårt nya fynd, bara ett par kvarter hemifrån. I hörnet Åsögatan/Renstiernas ligger den lilla krogen, i populära Lo Scudettos gamla lokaler. Den italienska svikaren drog till finkvarteren på Östermalm, och vi lätt kränkta söderbor fick en ny kvarterskrog att prova på. När jag spanade in menyn på nätet igår var det anklevern som avgjorde saken (ja, jag vet, man ska inte anklever, bråka inte med mig, det är ingen som helst poäng tyvärr). Besvikelsen var stor när vi satte oss till bords och såg att menyn bytts ut, vilket resulterade i att en griskind plötsligt granskades under min misstänksamma blick. Min sura snörpmun sprack dock snart upp i ett saligt leende; jag hade funnit en ny själsfrände. Riktigt mör kalventrecote, mjukt rödvin vin, läcker ost och god cappucino hörde måltiden till, men griskinden - griskinden!

Jag glömmer dig aldrig, kära kind. Det sardiska brödet, tryffelcrémen och calvadosäpplena till - jag saknar er. Jag kommer tillbaka.

Jag rekommenderar varmt att testa Cibo. Gå inte dit en fullsmockad helgkväll utan en måndag eller tisdag och njut av att få extra trevlig service och mat som inte stressats fram. Och ta med en lagom välfylld plånbok. Vi var tre personer som tog en drink före maten, delade på en lagom dyr flaska rött, åt tre rätter var och tag en cappucino efteråt, och kalaset gick på 2000 spänn. Mycket väl spenderade, tyckte vi.

måndagen den 19:e januari 2009

Måndagstävling - vilken är bästa ensam-maten?

Att äta tillsammans är i mina ögon det allra bästa sättet att umgås, men ibland är det riktigt mysigt att äta själv. Att få välja precis vad man vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan, att kunna läsa en bra bok medan man äter, att få ta det sista utan att behöva dela med sig... Att laga mat och äta ensam kan vara den absolut bästa kvalitetstiden med sig själv, om man orkar anstränga sig en smula.

För att peppa alla er som ofta eller ibland äter ensam finns lite extra inspiration att vinna i årets första Måndagstävling. Singelmat (Ica bokförlag) av Ingrid Wikholm är en hel bok med enkla recept för en person, med allt från pannkakor, gravad lax och köttfärsbiffar till minitårtor, smulpaj och praliner. Perfekt till dig själv, eller varför inte som present till ungkarlskvinnan som är övertygad om att en elvisp är någon form av locktång?

I vanlig ordning är jag själv enväldig domare i tävlingen, och de som tävlat tidigare vet att jag är relativt inkonsekvent i mina bedömningar; vad och vem som helst kan vinna, men jag vill ha ditt svar senast söndag 25 januari klockan 23.00. Vinnarna utnämns här på Pyttes måndag 26 januari. Lycka till!

Tävlingsfråga:
Vilken är den bästa ensam-maten?

Vad lagar du när du är ensam, och varför? Jag lagar gärna en flådig pasta som går att äta med en hand, så att jag kan inta den halvliggandes i soffan. Jag råkar alltid göra för mycket så att jag - hoppsan! - får en portion extra. Vilken jag äter fast jag är övermätt, rodnandes en smula av njutningsfull skam. Som tur är är det ingen som ser mig.

fredagen den 16:e januari 2009

Dubbla budskap hos Special K Dark Chocolate & Strawberry

Farväl All Bran torrfoderstickor i frukostskålen - välkommen Bridgeblandning!

Jag är förvirrad. Jag trodde att müsli och flingor skulle vara det hälsosamma alternativet till ostmacka på morgonen - jag har åtminstone trott det sedan jag blev tonåring och sade ett gråtmilt farväl till Choco Puffs och Frosties (inte för att jag egentligen någonsin fått äta sådana flingor, det var havregrynsgröt för hela slanten. Vi barn var mycket kreativa när det kom till att hitta ställen man kan gömma stelnande gröt på utan att mamma märkte något).

Special K-kvinnan i sin röda baddräkt har aldrig försökt uppmuntra mig att äta samma flingor som hon för att det är GOTT. Icke. Hon antydde helt klart att jag skulle äta flingor och simma i min pool för att bli en Baywatchbrutta look-alike. Så jag blir högst förvirrad när det nu kommer en Special K med chokladdoppade flingor i. Den ingår tydligen i det så kallade "Kvällssnackssortimentet", och är enligt pressmeddelandet till för att stilla sötsuget på kvällen. Fast på paketet blir man tydligt upplyst om att flingorna har "lågt fettinnehåll", så jag gissar att även Baddräktskvinnan kommer att njuta av dessa. Innan hon går och lägger sig. Istället för att nöja sig med en ruta mörk choklad, som andra hälsofreaks. Näpp, hon vill ha en måltid och en dessert i ett innan läggdags.

När jag plockade ihop min egen ekologiska müsli på nätet såg jag att det fanns en uppsjö godisalternativ att välja bland även där - allt från hasselnötter doppade i mjölkchoklad till vingummibjörnar - så tydligen är det fullständigt normalt att vilja ha snask i filskålen; vi skådar en trend i antågande. Vad blir nästa steg? Havregrynsgröt med daimkulor?

torsdagen den 15:e januari 2009

Budgetlunch à la Willy:s - svamptortellini i buljong

Alltså, den här lunchen kom inte till för att jag var fattig eller så; jag bara konstaterade att den blev billig. Och kom från Willy:s. Egentligen är det hela ganska ointressant, men jag berättar ändå. Min blogg, trots allt!

Av någon outgrundlig anledning gled jag in på Willy:s på väg hem från någonstans - inget fel på Willy:s (fast just min är verkligen inte trevlig), men jag är en Ica-tjej egentligen - hade bråttom, var hungrig, skulle laga något snabbt. Plötsligt stod jag där med ett paket svamptortellini i handen, vilket är jättekonstigt eftersom det ligger fullständigt utanför ramarna för min mat-box. Willy:s egna märke dessutom, vilket är ännu konstigare - när det kommer till mat är jag konsekvent och oftast omotiverat misstänksam mot allt som är billigare. Grabbade tag i tre champinjoner och betalade, snudd på skamsen. Gick hem och fräste skivad svamp, lite purjo och vitlök i olivolja i en kastrull, hällde på vilt- och kantarellfond, japansk soja och en skvätt balsamvinäger, lät koka en stund och öste sedan ner tortellinin. Efter några minuter var de klara, och tillsammans med buljongen smakade de riktigt gott. Lagom smakrikt, hett, superenkelt, supersnabbt - och två portioner kostade 22 spänn. Kommer jag att jag göra rätten igen? Jag vet inte. Kommer jag det?

onsdagen den 14:e januari 2009

Tvilling-giganternas kamp

Inspirerad av en ångande och alldeles lysande beskrivning av frestelsen hos en smaksatt Plopp måste jag ta upp en hjärtefråga.

The Center-Plopp issue.

Någon som börjar nicka ivrigt i samförstånd? Som upphetsat slänger ut armarna i en bekräftande gest och vrålar "Jag veeeeeeet!!!"? Inte? Är det bara jag som undrar hur Cloetta kan ha två så lika produkter i sitt sortiment, och hur vi svenskar kan ha så olika favoriter bland de två? Personligen är jag en Center-tjej, fast med syndiga dragningar till Plopp. Plopp är en lyxig två-bitars att smeka i sig vid sällsynta tillfällen, medan Centern är en trygg rulle att hålla i handen när åskan går eller man bara har tråkigt. Men jag kan inte riktigt förstå varför jag egentligen föredrar det ena framför det andra.

I godbitarnas produktinformation hos Cloetta står att läsa att de båda har funnits i över 50 år; Center ända sedan 1941. Skillnaderna?
Tja, i innehållsdeklarationen hittar jag två:
I Center står ingrediensen helmjölkspulver före skummjölkspulvret. I Plopp är det tvärtom. Dessutom innehåller Plopp ett extra gram kolhydrater. I övrigt: Nada. Exakt lika.
Jag googlar mig fram till ett svar på frågan, nämligen att det främst är aromämnena som skiljer - Center har aromämnen som smakar kola, medan Plopp ska smaka karamell. Där ser man!
Varför känner jag mig fortfarande så förvirrad?

Vad är du? Center eller Plopp?

tisdagen den 13:e januari 2009

Fusk-hemmagjord lunch för kontorsråttor

Okej, så här precis före lunch ska vi ta itu med det här med kontorsmat en gång för alla. De flesta jag känner som har en arbetsplats utanför hemmet begränsar sig till ett av följande alternativ när det kommer till lunchen:

1. Ta med matlåda hemifrån.
2. Äta ute.
3. Köpa hämtmat ute och ta med till kontoret.
4. Köpa med sig en färdigrätt eller plastburkssallad från närliggande matbutik.

Jag har ofta försökt mig på det här med matlådor men jag tycker helt enkelt att det är för trist att äta gårdagens middag även till lunch. Att äta ute är oftast för dyrt i förhållande till vad man får, och än värre blir det med hämtmat. Plastiga färdigrätter ska vi inte ens prata om - visst finns det ett par undantag bland det verkliga skräpet men hur snabbt tröttnar man inte?

Dags för ett femte alternativ! Gå till matbutiken och köp ett par nyttiga och goda ingredienser, av vilka du på max 10 minuter slänger ihop en lunch på kontoret, utan att använda spis eller ugn. Har du tillgång till lite smaksättare som olivolja, soja, sweet chilisås, kanske lite balsamvinäger samt salt och peppar på kontoret är förutsättningarna extra goda. På begäran kommer här ett par tips; fyll gärna på med egna förslag!
  • Varmrökt lax med ärtor och getost. Värm gröna små ärtor i micron eller i hett vatten från vattenkokaren, häll av, blanda med smulad getost och ät med en bit varmrökt lax.Fint som attan och klart på fem röda.
  • Nudlar med kyckling och grönt. Köp ett paket ägg- eller fullkornsnudlar (inte portionsvarianten med kryddpåse; de är friterade i läskig palmolja) och lägg ett nystan i uppkokat vatten ett par minuter. Låt rinna av och blanda dem med lite färdigriven råkost (Ica har på påse). Pilla av köttet från en grillad kycklingklubba och blanda i. Soja och/eller sweet chilisås till blir pricken över i.
  • Lufttorkad skinka med mozzarellasallad. Lägg upp ett par goda skivor lufttorkad skinka (kyckling eller rostbiff går förstås också bra) på en tallrik. Riv en mozzarellaboll i bitar och lägg på skinkan tillsammans med en halv ask halverade cocktailtomater och en halv påse färdigblandad sallad. Olivolja, balsamvinäger, salt och peppar till, om du har.
  • Bakad potatis med kräftstjärtsröra. Om din arbetsplats har en micro kan du få en rykande het potatis på samma tid det tar att värma en frysrätt. Lägg bakpotatisen på en värmetålig tallrik, pricka med en gaffel och kör på full effekt i 8-10 minuter. Blanda en halv burk kräftstjärtar med en smaksatt crème fraiche du gillar - t ex chili/tomat - eller varför inte en fettsnål keso?
Jag hejdar mig här så kanske jag hinner inspirera några som just ska ut och köpa den vanliga thailådan. Men kom gärna med fler förslag, så lägger jag upp dem här!

måndagen den 12:e januari 2009

Vuxenpoäng!

Kom igen, erkänn - det här förtjänar jag finfina vuxenpoäng för! När jag var på Systembolaget för att köpa bubbel till musslorna nedan så slog jag äntligen slag i saken och gjorde något som jag jämt säger att jag ska göra men aldrig gör: hamstrade smaksättare! Portvin, madeira och torr sherry åkte ner i korgen; små flaskor för runt 50 kronor styck. Världens bästa investering! Nu ska jag väl äntligen slippa dutta min fina tequila i allting... Ni som inte upptäckt vad någon matsked alkoholkompis kan göra för en rätt går verkligen miste om något. Själv sitter jag här och gnuggar händerna av förtjusning. På riktigt alltså.

söndagen den 11:e januari 2009

Het och gräddig musselpasta

Innan vi gick på en alldeles suverän fest hos Jacob igår avnjöt vi denna eminenta måltid. Goda bubblor till, i form av min favorit bland icke-champagnerna: Pongrácz; funkar till allt. Goda bubblor funkar verkligen till ALLT, kom ihåg det små barn!

Hursomhaver. Vi kokade musslor eftersom de hade fantastiskt fina Krav-musslor på vår Ica och herrejestanes, så gott det är! Eftersom vi inte hade något vitt vin fick musslorna också lite bubbel, och det blev de hemskt tacksamma över. Så här gick det hela till:

Het och gräddig musselpasta:

2-3 pers (beroende på hunger)

2-3 portioner fin spaghetti
1 nät fina musslor
1 liten gul pepparfrukt
1 vitlöksklyfta
2 salladslökar (eller lite purjo)
1 tumstor bit ingefära, skalad
2 msk olivolja
2 dl mousserande vin (eller simpelt vitt, det går lika bra)
2 dl grädde

Sätt på pastavatten och sätt igång med musslorna. Skrubba dem, dra bort skägget och kolla att de sluter sig när du knackar dem lätt mot en hård yta; släng dem som ignorerar dina påhälsningar. Finhacka pepparfrukt, vitlök och ingefära. Skiva löken. Fräs allt någon minut i olivoljan. I med musslorna, på med vinet, skaka runt lite, på med lock. Det tar bara någon minut eller två tills musslorna har öppnat sig och är färdiga - koka dem inte längre än nödvändigt! Lyft ur musslorna och pilla köttet ur hälften av dem. Lägg åt sidan. Koka ner spadet i kastrullen någon och slå sedan på 2 dl grädde. Om du inte använder riktig vispgrädde kan du behöva reda såsen något. Koka ihop 5 minuter och smaka av med salt och nymalen peppar. Vänd ner musslorna i såsen - både de med och de utan skal - och blanda allt med nykokt spaghetti. Iskalla, torra bubblor till så klart!

lördagen den 10:e januari 2009

Ähum!

Titta här, vilket fint beröm jag får av en av mina matidoler Annika på hennes blogg Smaskens! Det är verkligen fina ord från någon så kulinariskt inspirerande. Spana genast in hennes blogg!

fredagen den 9:e januari 2009

Fint som snus: Heta fiskbiffar och stärkt ananas

Okej, spana in det här då! Jag fick finbesök av syster Lulle igår och då ville man ju inte vara sämre än att man bjöd till lite... Joråsörrusatte! Jag gjorde fiskbiffar som i och för sig inte ville hålla ihop riktigt men som blev väldigt goda i alla fall. Så här på ett ungefär:

2 personer

Heta fiskbiffar med sojabönor och friterad palsternacka

1 pkt fryst ekologisk torsk (400 g) tinas och skäres i mindre bitar. Köres i matberedare till smet tillsammans med 1 litet ägg, 1 klyfta vitlök, 1 halv gul pepparfrukt, finrivet skal och saft av 1 tvättad lime, 1 salladslök samt salt och peppar. jag hade i en liten skvätt grädde också men jag misstänker att den var boven i det något för lösa dramat så hoppa över den. Forma smeten till biffar och stek dem i smör i ett par korta minuter på varje sida. Håll varma.

Hyvla eller strimla en palsternacka (t ex med en julienneskärare) och fritera i rapsolja tills de är gyllenbruna och krispiga. Jag använde en ståltång för att göra små härvor av dem medan jag friterade dem. Tjusigt värre. Låt rinna av på hushållspapper - dessa kan med fördel förberedas tidigt, de behöver inte vara varma.

Woka 2 dl kokta sojabönor (edamame, ni vet) i lite olivolja. Ta av pannan och vänd ner 1 påse (70 g) babyspenat samt en fint skivad salladslök. En skvätt balsamvinäger på det. Salt och peppar.

Vispa ihop 1 dl hederlig, fet crème fraiche med saften av en halv lime. Smaka av med salt och peppar.

Arrangera allt konstfullt. Klart!

Efteråt bjöd jag på ännu en anrättning framskjutsad av min fina tequila (Tequila XQ Reposado), som uppenbarligen går att använda till allt.

Tequilastärkt ananas med grädde och pistaschnötter

Vispa 1 dl grädde och hacka ett gäng skalade pistachnötter. Tag 1/2 ananas och attackera den med en bra kniv. Skär av skalet; allt brunt och stickigt ska bort. Skär av klyftor på längden kring den hårda stocken i mitten, vi vill bara ha fina mjuka bitar kvar. Klyftorna skär du i 1/2 cm tjocka skivor på längden. Hetta upp lite smör i en panna och stek skivorna tillsammans med 2 msk råsocker eller annat gott socker tills skivorna fått lite färg. På med en skvätt god sprit; jag använde som sagt fin tequila men konjak eller rom är lika gott om inte godare. Häll på ett par matskedar. Bränn eventuellt av, om du törs, men det är inget måste. Lägg upp den varma ananasen, skeda lite sås från pannan över och servera med grädden och hackade pistaschnötter.

torsdagen den 8:e januari 2009

Lax med krämig getostbulgur

Jag vet, det är inte särskilt sexigt med fullkornsbulgur. Det ser liksom trött ut. Jag hyser något slags vaneföreställning om att jag ska bli en bättre människa om jag äter mer gryn som förpackas i fula kartonger, så med jämna mellanrum fyller jag skafferiet med deppiga stapelvaror som bara tigger om att få bli käk åt mina husdjur mjölbaggarna. Själv lommar jag i slutändan alltid iväg efter snabbmakaroner eller liknande skräp, med skammen hängandes i hasorna likt en oälskad och envis släkting.

Idag gick jag däremot med högburet huvud till Ica för att inhandla en snabblagad och god lunch helt fri från snabbmakaroner. Ni som varit med ett tag vet att det inte innefattar något som packats i en plastburk eller värms i micron. Laxfiléer tänkte jag mig, och till det gröna ärter med chèvre och salladslök. Men hör och häpna (nu är ni nyfikna va?) - jag glömde ärtorna. Och därför grävde jag istället fram min trötta fullkornsbulgur och kreerade denna klart smaskiga lunch, färdig på 10 minuter. Voila!















Lax med krämig getostbulgur


2 personer

2 skinnfria laxfiléer
Olivolja
2 portioner fullkornsbulgur (eller varför inte quinoa, moghrabiah, kamutvete eller couscous?)
1 msk smakrik fond; grönsak eller kyckling
1-2 msk philadelphiaost
70 g chèvre
1 salladslök, tunt skivad
1 lime
Salt och peppar
Några ärtskott eller annat grönt du gillar

Koka bulguren enligt anvisningarna på förpackningen, men ta fond i vattnet istället för salt. Medan bulguren kokar fixar du laxen. Skölj den, torka av, salta och peppra runt om. Hetta upp lite olivolja i en panna och stek laxen - inte för länge! Jag brukar börja med hög värme någon halv minut per sida, sedan sänka till medelvärme och steka någon minut till, det brukar räcka. Ställ pannan åt sidan medan du fixar det sista med den färdigkokta bulguren: rör i philadelphia, salladslök, smulad chèvre samt någon tesked olivolja. Pressa i en skvätt lime, och smaka av med salt och peppar. Lägg upp och toppa med några ärtskott eller örter och servera med laxen.

onsdagen den 7:e januari 2009

2009 - våga vägra det nya livet!













Okidok. Nytt år! Lång tid tog det, men nu är jag redo att deklarera mitt nyårslöfte för 2009:

Att INTE starta ett nytt liv.

Jag gissar att jag inte är den enda som försöker stryka ett streck över året som gått varenda januari. Ut med det gamla livet, fläckat som det är av rödvinsglas, cigarettfimpar, dålig mat och allmänt osunt leverne, och in med ett nytt krispigt år där kroppen är spänstig, maten saknar tillsatser och håret glänser av välmående.

Man får ju ångest redan i oktober.

Jag slutade helt spontant röka förra nyårsdagen. Det var inget nyårslöfte; jag vaknade helt enkelt och kände att smaken av askopp inte var Flavour of the year 2008. Och så rökte jag inte mer. Jag hade tröttnat. Tydligen kan det vara så enkelt ibland (därmed inte sagt att det alltid varit enkelt att komma ihåg att jag tröttnat - vik hädan, rabiata icke-rökarhäxa från januari-februari). Allt jag någonsin nyårslovat att börja eller sluta med har däremot gått åt skogen, år efter år, och oftare förr än senare.

Alltså så ska framgången från 2008 ska få inspirera mig 2009. Inga löften den här gången, inga omstarter, inga sluta- och börja-listor. Näpp! Jag ska helt enkelt hålla tummarna för att kroppen och hjärnan tröttnar på sådant jag inte är så värst förtjust i eller mår bra av och slänger det åt fanders. Därav kommer jag naturligt att göra motsatsen istället, alltså något positivt, glädjande och hälsobringande.

Smart va? Ha!